Ta nytt jobb eller inte?

[C.E.J.]

Ursprungligen postat av Snubben

Aldrig i livet. Avsevärt bättre att ta 50' och acceptera att folk är idioter. Ett jobb är ett jobb, och inget mer.

Jajaja ta lugn nu fyfan, folk är olika, du och ispåse har olika preferenser bara. Jag ligger nånstans mellan era ståndpunkter, lön är inte allt men är kollegarna odugliga vill jag ha en rejäl premie för att stå ut med dem.

[Snubben]

Ursprungligen postat av C.E.J.

Jajaja ta lugn nu fyfan, folk är olika, du och ispåse har olika preferenser bara. Jag ligger nånstans mellan era ståndpunkter, lön är inte allt men är kollegarna odugliga vill jag ha en rejäl premie för att stå ut med dem.

Nej, nu jävl..!



Fast det är det jag menar, jag har en rejäl premie så jag står ut med alla kreatin. Dels för att lönen är makalöst hög i förhållande till arbetsinsats men även för att jag har en väldans distans till jobbet.

Jag har faktiskt svårt att förstå argumentet att "du ska trivas du ska spendera tid där". Du ska inte spendera tid där, du säljer din tid till någon annan, sätt en prislapp på din tid och sen kanske man kan fundera över "trivas på sin arbetsplats" och sådant.

[ispåse]

Ursprungligen postat av Snubben

Aldrig i livet. Avsevärt bättre att ta 50' och acceptera att folk är idioter. Ett jobb är ett jobb, och inget mer. Att bli känslomässigt engagerade eller påverkad betyder bara att du behöver börja prata med dig själv om varför du bryr dig så himla mycket om vad andra tänker, tycker eller gör på jobbet.

Jag hanterar en hel del sådana typer på min arbetsplats, som kan driva en till vansinne. Men min inställning är att jobb är jobb, orka bli känslomässig engagerad i skiten, utan gör det man ska istället och ta emot din lön på mucho dinero.

För det går oftast hand i hand, desto mer lön betyder att du måste hantera avsevärt mer idioter. Nyckeln är att finna "zen" där du helt enkelt presterar på jobbet, men du bryr dig egentligen inte direkt om något eller någon på arbetsplatsen.

Haha, frontalkrock. 😁

[The_RobRoy]

Ursprungligen postat av Permaximum

Extremt svårt att veta. Kan vara allt från 3 månader till 5 år bort.

Du är för passiv, du kan ju prata med din chef eller chefs chef och luska ut hur långt borta det ligger. Även om du inte får ett exakt svar så har du efteråt i alla fall en känsla om det är 3 mån, eller 3 år bort. Efter detta är det mycket lättare att ta ett beslut. Kan också vara så att pga samtalet får du lönelyftet. Det finns ju inget som hindrar dig att sluta 6 mån efter du fått ditt lönelyft heller, så det är väl opti, upp med lönen sen byt och i bästa fall upp med lönen även vid bytet.

[chidde]

Ursprungligen postat av rooz

Slipper hellre ångest över kassa medarbetare än kassera in 5-8K i månaden extra. Psykosociala miljön är viktigare om du ska stanna än pengar (Såvida det inte pratas om 30-40% ökning kanske).

Detta

Ursprungligen postat av Permaximum

På arbetsplatsen har jag varit i typ 1,5-2 år. Men har bytt tjänst två gånger och har varit på min nuvarande i endast ett halvår så det är rätt kort ja.

Inte tillrackligt lange imho, jag brukar ha 3 ar som riktmarke

- 1:a aret lar man sig om jobbet/tjansten och folk
- 2:a aret jobbar man, andrar om, utvecklar (om man ar chef)
- 3:e aret rundar man av sina projekt, borja scouta nya tjanster/jobb

Ursprungligen postat av Permaximum

Det är ju alltid svårt när man ska lägga upp frågeställningen i ett forum eftersom det finns så otroligt många fler faktorer i det verkliga livet men i text blir det väldigt förenklat.

Vi vet inte vad du jobbar med, vad din tjanst innebar (titel och jobbeskrivning) och vilken sektor ditt foretag tillhor, sa ja det blir lite svart

Ursprungligen postat av Snubben

Aldrig i livet. Avsevärt bättre att ta 50' och acceptera att folk är idioter. Ett jobb är ett jobb, och inget mer. Att bli känslomässigt engagerade eller påverkad betyder bara att du behöver börja prata med dig själv om varför du bryr dig så himla mycket om vad andra tänker, tycker eller gör på jobbet.

Jag hanterar en hel del sådana typer på min arbetsplats, som kan driva en till vansinne. Men min inställning är att jobb är jobb, orka bli känslomässig engagerad i skiten, utan gör det man ska istället och ta emot din lön på mucho dinero.

För det går oftast hand i hand, desto mer lön betyder att du måste hantera avsevärt mer idioter. Nyckeln är att finna "zen" där du helt enkelt presterar på jobbet, men du bryr dig egentligen inte direkt om något eller någon på arbetsplatsen.

Jag skulle precis skriva ett langt inlagg fran min mobiltelefon med Snubben gjorde det at mig

Men hans post var sa bra sa att det maste reitereras, bara for att
- rannsaka dig sjalv, for du ar emotionellt och kanslomassigt inblandad*
- den siste idioten ar aldrig fodd**
- graset ar inte gronare pa andra sidan***

* Det ar inte ditt eget foretag, du ar en ynka anstalld. Ta inget personligt for att dina forslag och processer inte gar igenom. Se dig sjalv som en konsult/radgivare, du ar anstalld for radgivning och inte beslutstagande

** din kollega ar inte den forsta som du inte kommer oversens med pa jobbet, han kommer inte vara den siste. Lar dig deala med det, borja med att koppla bort dina kanslor

*** Bara for att du byter tjanst betyder det inte att problem och idioter slutar att existera. Skit som skit, skiten har bara bytt adress och/eller avdelning, skillnaden bor mojligtvis endast vara ny skit vs gammal skit, men det ar fortfarande skit

Hoppas mitt inlagg tillforde nat, for det var minsann drygt att skriva fran mobiltelefon

[Läskeblask]

Jag går på statistik, hur många har egentligen åbgrat sig efter att ha bytt jobb? Inte många. Om man är nöjd med lönen stör man sig inte lika mycket på allt somnirriterar en.

[Snubben]

Ursprungligen postat av ispåse

Haha, frontalkrock. 😁

Jag tror dessa monumentala skillnaderna på hur man ser på jobbet hänger ihop med vem man är som person.

Jag tänker att det finns en person som vill ha det mjukt och härligt varenda vaken sekund. Varje dag ska ge något och man ska känna sig lite bättre för varje dag som har passerat. Detta betyder att du har fått äran att arbeta på en arbetsplats, du har fått äran att ingå i en ny social cirkel, med härliga kollegor som man kan prata tv-serier, mat och barn med. Jobbet är en stor del av sitt liv och/eller sin identitet. Dessa personer uppnår väldigt sällan någon högre lön eller får en högre kvalificerad tjänst inom rimlig tid (möjligen når senior nivå efter 20 års arbete) och kan oftast uttrycka att "ledning är så dåååliga" "oj vad chefen är kass/inte ser mig" men samtidigt lyfter varken detta till chef eller någon annan. Av något skäl är man oftast för att löneökningen ska fördelas jämt bland alla anställda för "alla är lika viktiga och duktiga". Jobbet är en del av livet.

Sen har du den som ser jobbet som något nödvändigt ont. Du måste jobba för att ha råd med, mat bostad, skidåkning etc. Det är inte du som får äran att arbeta på en arbetsplats, arbetsplatsen ska vara glad att du vill hora ut dig till dom för en dyr peng. Det är trevligt om det är lugnt och skönt på arbetsplatsen, men det är ingen som är viktigt, så länge lönen gör det värt de. Man är oftast den som ligger på chef/andra anställda om att få saker gjort och oftast den som kör ett eget race. Väldigt noggrann med att presentera vad man har gjort till chef vid t.ex. lönerevision. och har inga problem med att jämföra sig mot andra kollegor. Anser oftast att halva arbetsstyrkan kan sparkas för de ineffektiva och man ska plocka in studentmedarbetare istället. Anser oftast att de får för liten löneutveckling så de byter jobb efter 3 år, om det finns något som ger en möjlighet till bättre tjänst/lön i framtiden så stannar man fram till 5 år, men nästan aldrig mer än så - om man inte hittat en guldposition där lönen kontra arbete väger avsevärt till lönens fördel.

Nu är jag lite raljerande och det finns givetvis ett stort spektrum mellan dessa två typer, och jag har väl inte någon direkt arbetslivserfarenhet att prata om - 12-15 år? Men jag kan ändå tyckas att man snabbt kan identifiera dessa typer på en arbetsplats.

Ursprungligen postat av chidde

Detta


Inte tillrackligt lange imho, jag brukar ha 3 ar som riktmarke

- 1:a aret lar man sig om jobbet/tjansten och folk
- 2:a aret jobbar man, andrar om, utvecklar (om man ar chef)
- 3:e aret rundar man av sina projekt, borja scouta nya tjanster/jobb



Vi vet inte vad du jobbar med, vad din tjanst innebar (titel och jobbeskrivning) och vilken sektor ditt foretag tillhor, sa ja det blir lite svart



Jag skulle precis skriva ett langt inlagg fran min mobiltelefon med Snubben gjorde det at mig

Men hans post var sa bra sa att det maste reitereras, bara for att
- rannsaka dig sjalv, for du ar emotionellt och kanslomassigt inblandad*
- den siste idioten ar aldrig fodd**
- graset ar inte gronare pa andra sidan***

* Det ar inte ditt eget foretag, du ar en ynka anstalld. Ta inget personligt for att dina forslag och processer inte gar igenom. Se dig sjalv som en konsult/radgivare, du ar anstalld for radgivning och inte beslutstagande

** din kollega ar inte den forsta som du inte kommer oversens med pa jobbet, han kommer inte vara den siste. Lar dig deala med det, borja med att koppla bort dina kanslor

*** Bara for att du byter tjanst betyder det inte att problem och idioter slutar att existera. Skit som skit, skiten har bara bytt adress och/eller avdelning, skillnaden bor mojligtvis endast vara ny skit vs gammal skit, men det ar fortfarande skit

Hoppas mitt inlagg tillforde nat, for det var minsann drygt att skriva fran mobiltelefon

Nästan så man skulle printa det fetmarkerade och dela ut på sin arbetsplats

[Snobbe]

Jag skulle säga att trivs man inte på sitt jobb och får ett annat erbjudande som verkar intressant och som ligger på en lönenivå som man känner ändå är ok (dvs man klarar sig bra på den osv).

Så skulle jag alltid säga att man borde ta den och testa. Nya erfarenheter är oftast positiva eller blir positiva i längden för att man lär sig mer om sig själv.

Bli inte en sån snubbe som suttit kvar på samma skitjobb i 40+ år bara för att det är bekvämt.

[The_RobRoy]

Ursprungligen postat av Snubben

Jag tror dessa monumentala skillnaderna på hur man ser på jobbet hänger ihop med vem man är som person.

Jag tänker att det finns en person som vill ha det mjukt och härligt varenda vaken sekund. Varje dag ska ge något och man ska känna sig lite bättre för varje dag som har passerat. Detta betyder att du har fått äran att arbeta på en arbetsplats, du har fått äran att ingå i en ny social cirkel, med härliga kollegor som man kan prata tv-serier, mat och barn med. Jobbet är en stor del av sitt liv och/eller sin identitet. Dessa personer uppnår väldigt sällan någon högre lön eller får en högre kvalificerad tjänst inom rimlig tid (möjligen når senior nivå efter 20 års arbete) och kan oftast uttrycka att "ledning är så dåååliga" "oj vad chefen är kass/inte ser mig" men samtidigt lyfter varken detta till chef eller någon annan. Av något skäl är man oftast för att löneökningen ska fördelas jämt bland alla anställda för "alla är lika viktiga och duktiga". Jobbet är en del av livet.

Sen har du den som ser jobbet som något nödvändigt ont. Du måste jobba för att ha råd med, mat bostad, skidåkning etc. Det är inte du som får äran att arbeta på en arbetsplats, arbetsplatsen ska vara glad att du vill hora ut dig till dom för en dyr peng. Det är trevligt om det är lugnt och skönt på arbetsplatsen, men det är ingen som är viktigt, så länge lönen gör det värt de. Man är oftast den som ligger på chef/andra anställda om att få saker gjort och oftast den som kör ett eget race. Väldigt noggrann med att presentera vad man har gjort till chef vid t.ex. lönerevision. och har inga problem med att jämföra sig mot andra kollegor. Anser oftast att halva arbetsstyrkan kan sparkas för de ineffektiva och man ska plocka in studentmedarbetare istället. Anser oftast att de får för liten löneutveckling så de byter jobb efter 3 år, om det finns något som ger en möjlighet till bättre tjänst/lön i framtiden så stannar man fram till 5 år, men nästan aldrig mer än så - om man inte hittat en guldposition där lönen kontra arbete väger avsevärt till lönens fördel.

Nu är jag lite raljerande och det finns givetvis ett stort spektrum mellan dessa två typer, och jag har väl inte någon direkt arbetslivserfarenhet att prata om - 12-15 år? Men jag kan ändå tyckas att man snabbt kan identifiera dessa typer på en arbetsplats.

Kul beskrivning och jag fattar vad du menar, min upplever ändå att det inte är så svart & vitt. Själv är jag en som ofta hamnat i din andra kategori i termer av att vara driven, tycker många är rätt odugliga på arbetsplatsen osv. Samtidigt har jag helt klart haft perioder då det ända som hållt mig kvar på jobbet har varit massa mys-faktorer som kategori 1 person värderar högt.

Ser jag tillbaka på mitt arbetsliv så var som nöjdast med livet när det var mys-pys på jobbet. Men har även haft tuffa perioder arbetande i tradingrum med ett flertal idioter där jag en period blev lite lätt mobbad av vissa traders. Någonstans så tog man ändå sig igenom det för att det fanns vissa schysta personer man kunde snacka ut med och bolla skit man blev utsatt för. Det ska va jäkligt bra betalt för att vara i en mer fientlig miljö och ändå bara köra på. Min slutsats som någon som gjort karriär och tjänar bra är att det i slutändan är jäkligt viktigt att man trivs på jobbet och inte bygger upp stress och mår dåligt på arbetsplatsen. Sen kan man ju vara olika lagd och inte ta åt sig så mycket, det är helt klart en bra egenskapr. Önska att jag var mer "vatten på en gås" personlighetstypen, då hade jag kunnat tackla taskiga människor på ett bättre sätt. Men taskiga chefer osv är oavsett hur tålig man är inte en miljö man vill vara i långsiktigt.

[ispåse]

Ursprungligen postat av Snubben

Jag tror dessa monumentala skillnaderna på hur man ser på jobbet hänger ihop med vem man är som person.

Jag tänker att det finns en person som vill ha det mjukt och härligt varenda vaken sekund. Varje dag ska ge något och man ska känna sig lite bättre för varje dag som har passerat. Detta betyder att du har fått äran att arbeta på en arbetsplats, du har fått äran att ingå i en ny social cirkel, med härliga kollegor som man kan prata tv-serier, mat och barn med. Jobbet är en stor del av sitt liv och/eller sin identitet. Dessa personer uppnår väldigt sällan någon högre lön eller får en högre kvalificerad tjänst inom rimlig tid (möjligen når senior nivå efter 20 års arbete) och kan oftast uttrycka att "ledning är så dåååliga" "oj vad chefen är kass/inte ser mig" men samtidigt lyfter varken detta till chef eller någon annan. Av något skäl är man oftast för att löneökningen ska fördelas jämt bland alla anställda för "alla är lika viktiga och duktiga". Jobbet är en del av livet.

Sen har du den som ser jobbet som något nödvändigt ont. Du måste jobba för att ha råd med, mat bostad, skidåkning etc. Det är inte du som får äran att arbeta på en arbetsplats, arbetsplatsen ska vara glad att du vill hora ut dig till dom för en dyr peng. Det är trevligt om det är lugnt och skönt på arbetsplatsen, men det är ingen som är viktigt, så länge lönen gör det värt de. Man är oftast den som ligger på chef/andra anställda om att få saker gjort och oftast den som kör ett eget race. Väldigt noggrann med att presentera vad man har gjort till chef vid t.ex. lönerevision. och har inga problem med att jämföra sig mot andra kollegor. Anser oftast att halva arbetsstyrkan kan sparkas för de ineffektiva och man ska plocka in studentmedarbetare istället. Anser oftast att de får för liten löneutveckling så de byter jobb efter 3 år, om det finns något som ger en möjlighet till bättre tjänst/lön i framtiden så stannar man fram till 5 år, men nästan aldrig mer än så - om man inte hittat en guldposition där lönen kontra arbete väger avsevärt till lönens fördel.

Nu är jag lite raljerande och det finns givetvis ett stort spektrum mellan dessa två typer, och jag har väl inte någon direkt arbetslivserfarenhet att prata om - 12-15 år? Men jag kan ändå tyckas att man snabbt kan identifiera dessa typer på en arbetsplats.



Nästan så man skulle printa det fetmarkerade och dela ut på sin arbetsplats

Jag skulle nog säga jag ligger mittemellan de båda eller är i kategori tre i sådana fall.

Vill ha ett arbete jag trivs med och låter därefter lönen vara vad den är då den inte bekommer mig mer än att jag ska var nöjd. Senaste åren har jag hamnat i det tänker att jag gör vad som gör mig glad. Arbetade ordagrant dygnet runt i flera år för at få ihop till allt jag önskar ekonomiskt och har väl mer eller mindre checkat ut vad gäller karriär idag. Lever livets glada dagar och ser lönen som någonting som får mig att hålla mig flytande. Därför skulle det för mig nu vara otänkbart att offra mitt välmående för mer pengar, för vad, vad mer ska jag ha pengarna till utom att låta de växa på hög likt de nu redan gör. Då känner jag att jag offrar mitt välmående för någonting som inte betyder något för mig längre.

Men det kan säkert komma att ändras, likt att jag ändrats till den jag är nu, vem vet.

[Permaximum]

Ursprungligen postat av Kabuto

Kan du inte ta ett möte med din chef och säga att du vill byta position/få upp lönen på ditt nuvarande jobb med alternativet att du byter företag annars? Är lite av en gamble men det är väl win/win för dig i din situation.

Eller bara ta upp att du vantrivs. Säg precis som du känner.

Jag är faktiskt mitt uppe i att byta jobb efter två år på mitt nuvarande

Ja, visst kan jag det. Men det är inte helt superlätt då lönen är förhandlad 6 månader sen så jag vet inte riktigt hur mycket av ett förhandlingsläge jag befinner mig i.

Ursprungligen postat av ispåse

Är du i behov av högre lön? Om inte kanske viktigare saker spelar in precis som du säger.

Jag hade hellre tagit 30000 och trivts än 50000 och slitit mitt hår. Vid någon gräns borde du ju kunna känna att du är ekonomiskt nöjd och därefter kunna prioritera annat med arbetet. För mig är pengar obetydligt så länge jag har nått min lägsta gräns. Då slipar jag hellre på annat omkring mig för att höja helheten istället.

Jag är i en period i livet där jag precis börjat fixa in grejer i form av hus, bil osv och i och med det finns det just nu massor med saker som huset kan fyllas upp med, nytt bord, nytt tak etc så mer pengar är välkommet.

Ursprungligen postat av C.E.J.

Nyfiken, hur kan det andra stället erbjuda samma lön du har nu, sa du inte att du ville ha minst nuv. lön + extra?

Jag var medveten om att lönen låg lägre på andra avdelningen då jag blivit erbjuden 33500:- där tidigare. Så när jag sa att jag ville ha nuv lön + extra sa han i princip att det var helt omöjligt, det var knappt möjligt att matcha lönen men han skulle fundera på saken, iom att jag då går in med en lön som är högre än många som jobbat där flera år.

Ursprungligen postat av The_RobRoy

Du är för passiv, du kan ju prata med din chef eller chefs chef och luska ut hur långt borta det ligger. Även om du inte får ett exakt svar så har du efteråt i alla fall en känsla om det är 3 mån, eller 3 år bort. Efter detta är det mycket lättare att ta ett beslut. Kan också vara så att pga samtalet får du lönelyftet. Det finns ju inget som hindrar dig att sluta 6 mån efter du fått ditt lönelyft heller, så det är väl opti, upp med lönen sen byt och i bästa fall upp med lönen även vid bytet.

Ja det kan tyckas så, men, jag har förhandlat lönen ett halvår sen och lönen kommer inte att höjas "markant" av sig själv utan det är om någon av de mer seniora tjänsterna frigörs i form av att någon byter tjänst eller slutar av någon annan anledning, det blir med andra ord väldigt svårt för chefen att ge ett svar som är tillfredsställande. Fram tills dess blir det ju den sedvanliga lönerevisionen.

Ursprungligen postat av chidde

Detta



Inte tillrackligt lange imho, jag brukar ha 3 ar som riktmarke

- 1:a aret lar man sig om jobbet/tjansten och folk
- 2:a aret jobbar man, andrar om, utvecklar (om man ar chef)
- 3:e aret rundar man av sina projekt, borja scouta nya tjanster/jobb



Vi vet inte vad du jobbar med, vad din tjanst innebar (titel och jobbeskrivning) och vilken sektor ditt foretag tillhor, sa ja det blir lite svart



Jag skulle precis skriva ett langt inlagg fran min mobiltelefon med Snubben gjorde det at mig

Men hans post var sa bra sa att det maste reitereras, bara for att
- rannsaka dig sjalv, for du ar emotionellt och kanslomassigt inblandad*
- den siste idioten ar aldrig fodd**
- graset ar inte gronare pa andra sidan***

* Det ar inte ditt eget foretag, du ar en ynka anstalld. Ta inget personligt for att dina forslag och processer inte gar igenom. Se dig sjalv som en konsult/radgivare, du ar anstalld for radgivning och inte beslutstagande

** din kollega ar inte den forsta som du inte kommer oversens med pa jobbet, han kommer inte vara den siste. Lar dig deala med det, borja med att koppla bort dina kanslor

*** Bara for att du byter tjanst betyder det inte att problem och idioter slutar att existera. Skit som skit, skiten har bara bytt adress och/eller avdelning, skillnaden bor mojligtvis endast vara ny skit vs gammal skit, men det ar fortfarande skit

Hoppas mitt inlagg tillforde nat, for det var minsann drygt att skriva fran mobiltelefon

*Problemet många gånger är inte att jag blir trött för att mina förslag inte går igenom, det är att mitt jobb blir så otroligt mycket mer svårjobbat när det inte går igenom. Idioterna struntar ju i om jag får det svårjobbat när de bara bryr sig om att powerpointen är snygg, jag ska inte vara för hård mot dem här, jag hade säkert prioriterat ungefär likadant. Men därför hade det varit skönt att komma till en avdelning där alla redan kämpat sig igenom processerna åt mig. Min nuvarande tjänst är rätt ung så det blir mitt ansvar att kämpa igenom alla förändringar och då blir det personligt när det inte går igenom, för det drabbar mig direkt.

**Problemet här är att vi arbetar ihop så otroligt tätt då vi ingår i samma team och han är den mer seniora så han "bestämmer", jag måste alltså stå ut med hans korkade beslut och långa svarstid och därför blir jag indirekt drabbad av att han är korkad, det blir därför svårt att få en distans till det. När jag väl gör något bra så är han direkt och tar åt sig en del av äran fast han inte gjort ett skit.

***Kan hålla med om detta.

Ursprungligen postat av Snubben

Jag tror dessa monumentala skillnaderna på hur man ser på jobbet hänger ihop med vem man är som person.

Jag tänker att det finns en person som vill ha det mjukt och härligt varenda vaken sekund. Varje dag ska ge något och man ska känna sig lite bättre för varje dag som har passerat. Detta betyder att du har fått äran att arbeta på en arbetsplats, du har fått äran att ingå i en ny social cirkel, med härliga kollegor som man kan prata tv-serier, mat och barn med. Jobbet är en stor del av sitt liv och/eller sin identitet. Dessa personer uppnår väldigt sällan någon högre lön eller får en högre kvalificerad tjänst inom rimlig tid (möjligen når senior nivå efter 20 års arbete) och kan oftast uttrycka att "ledning är så dåååliga" "oj vad chefen är kass/inte ser mig" men samtidigt lyfter varken detta till chef eller någon annan. Av något skäl är man oftast för att löneökningen ska fördelas jämt bland alla anställda för "alla är lika viktiga och duktiga". Jobbet är en del av livet.

Sen har du den som ser jobbet som något nödvändigt ont. Du måste jobba för att ha råd med, mat bostad, skidåkning etc. Det är inte du som får äran att arbeta på en arbetsplats, arbetsplatsen ska vara glad att du vill hora ut dig till dom för en dyr peng. Det är trevligt om det är lugnt och skönt på arbetsplatsen, men det är ingen som är viktigt, så länge lönen gör det värt de. Man är oftast den som ligger på chef/andra anställda om att få saker gjort och oftast den som kör ett eget race. Väldigt noggrann med att presentera vad man har gjort till chef vid t.ex. lönerevision. och har inga problem med att jämföra sig mot andra kollegor. Anser oftast att halva arbetsstyrkan kan sparkas för de ineffektiva och man ska plocka in studentmedarbetare istället. Anser oftast att de får för liten löneutveckling så de byter jobb efter 3 år, om det finns något som ger en möjlighet till bättre tjänst/lön i framtiden så stannar man fram till 5 år, men nästan aldrig mer än så - om man inte hittat en guldposition där lönen kontra arbete väger avsevärt till lönens fördel.

Nu är jag lite raljerande och det finns givetvis ett stort spektrum mellan dessa två typer, och jag har väl inte någon direkt arbetslivserfarenhet att prata om - 12-15 år? Men jag kan ändå tyckas att man snabbt kan identifiera dessa typer på en arbetsplats.



Nästan så man skulle printa det fetmarkerade och dela ut på sin arbetsplats

Haha, jag är nog mest typ 2, med tillägget att jag inte lärt mig att stå ut med idioter ännu, speciellt inte då de gör mitt jobb svårare. Om jag har ett ansvar och sen misslyckas med att leverera för att det är två idioter som inte gjort vad dom ska så blir ju jag drabbad av av de är idioter, hur ska man inte bli känslomässigt involverad i sånt?

Ursprungligen postat av Snobbe

Jag skulle säga att trivs man inte på sitt jobb och får ett annat erbjudande som verkar intressant och som ligger på en lönenivå som man känner ändå är ok (dvs man klarar sig bra på den osv).

Så skulle jag alltid säga att man borde ta den och testa. Nya erfarenheter är oftast positiva eller blir positiva i längden för att man lär sig mer om sig själv.

Bli inte en sån snubbe som suttit kvar på samma skitjobb i 40+ år bara för att det är bekvämt.

Jag har bytt jobb 4 gånger senaste 5 åren så skulle säga att risken är liten att jag någonsin skulle sitta kvar 40 år på samma tjänst, det tilltalar mig inte det minsta ärligt talat. Men 6 månader på en tjänst kanske är lite väl kort för att byta.

[chidde]

Ursprungligen postat av Snubben

Nästan så man skulle printa det fetmarkerade och dela ut på sin arbetsplats

Vi kan skriva en bok ihop?

Ursprungligen postat av Snobbe

Jag skulle säga att trivs man inte på sitt jobb och får ett annat erbjudande som verkar intressant och som ligger på en lönenivå som man känner ändå är ok (dvs man klarar sig bra på den osv).

Så skulle jag alltid säga att man borde ta den och testa. Nya erfarenheter är oftast positiva eller blir positiva i längden för att man lär sig mer om sig själv.

Bli inte en sån snubbe som suttit kvar på samma skitjobb i 40+ år bara för att det är bekvämt.

TS nuvarande jobb ar en ny erfarenhet, han har haft 4 tjanster/jobb pa 5 ar
Hoppar han igen ar det 5 tjanster pa 5 ar och tanker man langsiktigt sa ser inte det sa bra ut

Jag kan inte tanka mig (iaf just nu) nan bransch dar man kan vara klar med en tjanst efter blott 6 manader, kanske om man jobbar pa kontrakt/projekt?
Tank fotbollstranare t ex, hur mycket kan man tillfora efter ynka 6 manader? Du har max hunnit lara dig dina spelare under den tiden

Jag ar ofta reluktant till kandidater som inte har mer an 1 ar pa en arbetsplats, det ar ett tecken pa problembarn eller abstinensbesvar. Det ar en person som kommer att kontaktas anda beroende pa andra faktorer som erfarenhet osv, men det ar efter nar alla andra har blivit kontaktade

Ursprungligen postat av Läskeblask

Jag går på statistik, hur många har egentligen åbgrat sig efter att ha bytt jobb? Inte många. Om man är nöjd med lönen stör man sig inte lika mycket på allt somnirriterar en.

Nastan sa att vi maste kalla in WSD for statistikdelen
Sjalvklart laker lonen enkla sar har och dar, nastan som ett plaster

Det ar ju balansen mellan peng och huvudvark, personligen gar min grans dar jag far graa harstran for det finns inga pengar i varlden som ar vart det nu nar man borjar komma till aren. Dock vill jag pasta att jag har ganska hog troskel efter att ha handskats med sa manga idioter, vuxna barn och jobbpolitik. Men alla ar som sagt olika

Ursprungligen postat av Permaximum

*Problemet många gånger är inte att jag blir trött för att mina förslag inte går igenom, det är att mitt jobb blir så otroligt mycket mer svårjobbat när det inte går igenom. Idioterna struntar ju i om jag får det svårjobbat när de bara bryr sig om att powerpointen är snygg, jag ska inte vara för hård mot dem här, jag hade säkert prioriterat ungefär likadant. Men därför hade det varit skönt att komma till en avdelning där alla redan kämpat sig igenom processerna åt mig. Min nuvarande tjänst är rätt ung så det blir mitt ansvar att kämpa igenom alla förändringar och då blir det personligt när det inte går igenom, för det drabbar mig direkt.

**Problemet här är att vi arbetar ihop så otroligt tätt då vi ingår i samma team och han är den mer seniora så han "bestämmer", jag måste alltså stå ut med hans korkade beslut och långa svarstid och därför blir jag indirekt drabbad av att han är korkad, det blir därför svårt att få en distans till det. När jag väl gör något bra så är han direkt och tar åt sig en del av äran fast han inte gjort ett skit.

***Kan hålla med om detta.

* Det ar dar din jobbpolitik skills kickar in, nagot jag foreslar du borjar jobba pa. Tricket ar att hitta balansen, det finns tider dar du bara kan "go with the flow" men nar tillfalle ges maste du kunna briljera. Fingertoppskansla

** Tank pa att han ar din medspelare och inte motspelare, sa vare sig du vill eller ej sa ar ni i samma team. Den som du ogillar och hatar mest behover inte alltid vara din fiende, snarare nagon som kan ta dig framat langre/snabbare an nagon annan om du nyttjar honom/henne pa ratt satt

Det framgar fortfarande inte vad du gor och vad din tjanst innebar, men jag "antar" att ditt jobb inte involverar PowerPoint da du har papekat det ett par ggr. Well, det kanske ar dags att se saker ur andra perspektiv?

[PerLedin]

Jag valde att inom samma bransch byta avdelning och inriktning. Jag gick från att ligga lågt i min enhet till att med typ samma lön ligga högst i den nya enheten, vilket straffat mig i lönerevisionerna.

Därtill valde jag bort en inriktning där jag ganska sannolikt blivit befordrad till nästa naturliga steg inom något år med ett fint lönepåslag, men jag prioriterade att utvecklas och breddas och att i längre perspektivet bädda för att kunna byta bransch helt.

Ingen aning om det hjälpte det minsta

Skickat från min SM-G970F via Tapatalk

[Läskeblask]

Jag är förvånad hur många här som fått löneförhöjning och befodringar. Beror väl på branschen antar jag. Jag har inte sett många få varken det ena eller det andra. Avdelningschefer osv har plockats utifrån. Jag tycker att ca 4 år på samma jobb är tiden då man kan börja fundera på flytt ifall man vill komma framåt. Ingen ide att bli och vänta på att saker kommer att hända

[Torsk_ole]

Nu vet jag inte riktigt hur du försökt få till förändringar. Men oftast går det bättre om du får med dig fler människor i dina förslag. Övertyga dina arbetskamrater i din grupp och se till att de stödjer dig och ditt förslag. Hitta folk utanför din grupp och få det att växa.

Att gå till chefen är mer för att få mandat och är en mer osäker process. Det beror mycket på vilken chef man har. Kanske lite av ett sidospår, men jag tror att du behöver uppdatera din syn på hur man kan/bör driva förändringsarbete som enskild arbetare.