Jag jobbar med att optimera hönsgården.
Jorden var lerig, hård och tråkig och inte mycket växte i den (överst). Jag fyllde gården med ett lager multnad hästgödsel för att göra den roligare att krafsa i. Satte även upp lite extra bord och skivor för hönsen att gömma sig under (nederst).
Höns älskar att sitta på pinnar då och då under dagen, så jag la in några.
Den här stora grenen, dess placering kan ses som en trivial grej vid första anblick, men faktum är att den är ett av mina största konstverk någonsin. De två grenarna som sticker ut från klykan mot tittaren är nästan helt vågräta. Det krävde ett oerhört jobb för att ordna det - fick man den ena vågrät så pekade den andra fel, och vice versa. Jag var alltså tvungen att få båda grenarna att bli vågräta samtidigt OCH få den att ligga på rätt höjd och bredd på den sneda brädan samtidigt. En tung och otymplig jävla gren är det, den är säkert 2 meter lång. För att lägga till en extra dimension så ligger den bara still med gravitationens hjälp, utan att vara ditskruvad eller någonting. Den faller inte bortåt i bild, för den sneda brädan hindrar det. Den faller inte till vänster eller höger heller, för pinnarna som går ner i marken förhindrar det. Det känns som att jag har löst en fjärdegradsekvation med enbart huvudräkning.
Jag lade oskäligt mycket tid på att placera den där grenen på bästa sätt, men det blev till en personlig utmaning mot slutet. Människa mot natur.
Ännu en sittpinne-anordning jag blev nöjd med. De vågräta pinnarna är ditskruvade. Klykan är dessutom iskruvad i de övre ribborna och stabiliserar därmed hörnstolparna. Tänk på att borra hål först om ni ska skruva i tjocka grejer.