Är det så här "bra kondis" känns? - Kolozzeum Forum

MaxTheMarketer · 2020-05-15, 01:02

Nu har jag sprungit på löpband i snart 2-3 veckor, minst 4-5 ggr per vecka i hastigheter som 6 km/h upp till hela 12 km/h, och de två senaste träningspassen upplevde jag vad jag tror är "bra kondition".

Nu brukar jag köra 30 minuter 6 km/h för att få värme i kropp & ben så knäna eller liknande delar av kroppen inte börja gnälla av stelhet. Sedan kör jag 10 km/h tills att jag sprungit en 1 mil allt som allt.

Senaste två passen så gjorde jag just detta och intressant nog så var det inte jobbigt andningsmässigt. Upplevde inga problem med flåset eller andningen. Ett sätt jag mäter detta är att sjunga samtidigt jag löper och är det lätt att sjunga efter 50 minuters konditionsträning så bör det ju ha gett någon effekt. (inget gnäll från diafragman/solarplexus heller)

Annan intressant effekt var att efter passet så kände jag hur hjärtat bultade i minst 120+ men jag kände inte att jag var andfådd och bara efter några minuter så hade jag återhämtat mig. Jag kände att jag kunde löpt ännu mer. Svetten var påtaglig men inte jobbig alls och inget rann ned från pannan och in i ögonen vilket brukade vara en irriterande faktor.

Tyvärr har jag skitlöpskor just nu och jag hade lite skav på ena foten samt smått gnälliga knän vilket varierade från gnälliga knän, till gnälliga vader till gnälliga fotdynor. Troligen behöver jag specialiserade löpskor för löpband.

Så... om man inte känner sig andfådd alls riktigt efter gått+löpt en mil, är det tecken på att kondisen börjar komma tillbaka hos en gammal 31-åring? Mina "Kenya-ben" från barndomen börjar komma tillbaka!

Hur känner Du när du har bra kondition tack vare konditionsträning?

svenbanan · 2020-05-15, 05:20

Då du springer i ett tempo som inte är jobbigare än att du kan prata i hela meningar (eller sjunga en truddelutt) utan att få total andnöd innebär det att detta tempo är lågt nog för dig att kunna hålla i 1-2h löpning. Underförutsättning att dina benmuskler också är tillräckligt väl anpassade till löpning. Dock tar det längre tid för just benen att anpassa sig, så det är ofta en bra idé att inte överdriva längden på passen även om man har konditionen för det.

Huruvida det betyder att du har bra kondition eller inte är ju väldigt individuellt, och mer en fråga om vilken målsättning man har. Om du fortsätter träna så kommer du om några år kanske kunna hålla 4:30/km i 10km utan att bli särskilt andfådd, och då lär du tycka att din nuvarande nivå av "bra kondition" inte var mycket att hänga i granen. Dvs det är ett så relativt begrepp att det blir meningslöst att försöka sätta nån gräns på vad som är bra kondition.

Det går alltså i princip alltid att hitta ett tempo som man kan hålla under en längre tid, och där det känns som att man kan springa länge utan att bli särskilt trött. Det är just detta tempo (och denna känsla) man vill försöka hitta på majoriteten av träningspassen. Problemet då man är rätt ny, är att man gärna vill springa lite för snabbt, och då tröttnar man också snabbare. Ifall man är ny och är rätt dåligt tränad (samt överviktig) så är det ofta så att man upplever att man inte ens kan springa "långsamt nog" för att kunna hitta den där känslan av att man kan hålla igång i flera timmar.

Så jag skulle inte säga att det är ett tecken på "bra kondition" att du hittat denna känslan, utan kanske snarare ett tecken på att du lärt dig hitta lite bättre fartkänsla.

Grattis till Kenya-benen i vilket fall!

Whizzlarn · 2020-05-15, 06:15

Nej du har inte fått "bra kondis" på 2-3 veckor.

Personligen märker jag ingen skillnad eftersom man ökar tempot hela tiden. Alltså blir ansträngningen samma, men man tar sig längre på en viss tid.

Stuffer · 2020-05-15, 07:53

Allt är ju relativt så du lär ju utgå ifrån dig själv. Om du känner att du presterar bättre nu jämfört med för 3 veckor sedan så har du ju i alla fall förbättrat dig.
Att först gå 5ish km och sedan springa/jogga 5km i ett sträck är du förmodligen i bättre form en medelsvensson som bara ligger på soffan.
Sträva dock inte efter att ligga i denna comfort zone hela tiden. Vill du bli ännu bättre får du fortsätta utmana dig.
Lägg gärna in pass med intervaller som komplement. Och skaffa riktiga skor!

Försök pressa tempot/flåset snarare än att öka på sträckan. Har du redan ont i knän och fötter så bör du inte satsa på att bli långdistanslöpare direkt. Kroppen behöver många månaders träning för att anpassa sig för den belastningen.
Är du inte intresserad av långdistanslöpning är det frågan om det är värt att ens försöka. Bara onödigt slitage att springa långt.

svenbanan · 2020-05-15, 11:31

Vad som är mest slitsamt för kroppen vid löpning är ju en rätt krånglig historia också.

Det är ju såklart sant att det sliter mer på kroppen att springa mycket jämfört med att springa mindre. Men det sliter också mer på kroppen att springa fort jämfört med att springa långsamt. Så det kommer på nåt sätt bli en slags kompromiss av det.

Ifall man bara har som mål att förbättra sin kondis från soffpotatis till hyfsat hälsosam så lär man inte behöva ägna sig åt väldigt mycket löpträning, och då kan man nog istället ägna sig åt några få men desto mer intensiva löppass per vecka. Det man får tänka på i detta fall är dock att det är lätt hänt att man åker på muskelskador (sträckningar och sådant) ifall man inte vänjer benen gradvis vid löpning i högre tempo.

Ifall man kör en mer mängdorienterad approach så blir man tvungen att springa större andel i långsamt tempo, och detta kommer i sin tur göra att man hinner bygga upp en tålighet i benen som gör att man klarar sig lite bättre från den typen av skador man kan få från snabbare löpning.

Sen är det ju också så att ifall man har som målsättning att bli bättre på nån typ av lite längre distans (dvs längre än nån enstaka kilometer), så kommer man behöva ägna sig åt mängdträning i någon form eftersom att utvecklingen kommer plana ut om man enbart ägnar sig åt HIIT några gånger per vecka. Mängd är helt klart den viktigaste aspekten ifall man vill bli bättre löpare.

Man får alltså väldigt mycket träningseffekt av att gå från 20km per vecka till 50km per vecka. Medans man får en väldigt liten träningseffekt av att gå från 120km per vecka till 150km per vecka. Men eliten har inget val eftersom de typ inte får nån effekt alls av något annat då de kommit så långt att de öht klarar av att springa 120km per vecka.

Ifall man vill bli en bättre löpare är det helt klart en bra idé att fortsätta försöka öka på sträckan. Men ifall man kommit em liten bit på vägen bör man troligen också (i en del av passen) istället springa snabbare så man inte missar dessa aspekter.

Men ifall man inte är intresserad av att bli bättre på löpning är det klart att man inte behöver springa långt för att förbättra sin kondition (sin syreupptagningsförmåga). Man behöver ju inte springa alls, utan kan sitta på motionscykel ifall man får ont i knäna av löpning.

Jag skulle dock tro att ifall man får såpass ont i knäna av löpning att man måste hålla nere antalet kilometer man springer, så kanske det snarare är så att man inte borde springa alls (innan man tagit reda på vad problemet egentligen är). För det borde inte slita så farligt på knäna att springa 30-50km per vecka om man vänjer sig gradvis och inte har någon form av problem som gör att man kompenserar i rörelsemönster eller så, eller ifall man har en knäskada sedan tidigare.

MaxTheMarketer · 2020-05-15, 19:24

Citat:

Ursprungligen postat av Stuffer

Allt är ju relativt så du lär ju utgå ifrån dig själv. Om du känner att du presterar bättre nu jämfört med för 3 veckor sedan så har du ju i alla fall förbättrat dig.
Att först gå 5ish km och sedan springa/jogga 5km i ett sträck är du förmodligen i bättre form en medelsvensson som bara ligger på soffan.
Sträva dock inte efter att ligga i denna comfort zone hela tiden. Vill du bli ännu bättre får du fortsätta utmana dig.
Lägg gärna in pass med intervaller som komplement. Och skaffa riktiga skor!

Försök pressa tempot/flåset snarare än att öka på sträckan. Har du redan ont i knän och fötter så bör du inte satsa på att bli långdistanslöpare direkt. Kroppen behöver många månaders träning för att anpassa sig för den belastningen.
Är du inte intresserad av långdistanslöpning är det frågan om det är värt att ens försöka. Bara onödigt slitage att springa långt.

Ja, riktiga löpskor för löpband är vad jag behöver. Jag tror mitt löpband (4 lax från Jula) har skräpig fjäderdämpning än vad som påstås. Jag kan exempelvis löpa med samma löpskor på gymmets löpband i samma hastighet utan några som helst gnäll från knän eller vader.

Därför behöver jag kompensera med bättre löpskor anpassade för sämre dämpat löpband. Och nej, jag är inte intresserad av långdistanslöpning. Mitt mål är att "få bättre kondition än den genomsnittliga jordbon men långt ifrån lika bra som löpfolket på Kolo och långt ifrån toppeliten".

För mig handlar det om att bara förbättra en del av många delar i mitt liv (konditionen) som i sin tur ger vågor på vattnet i hälsoförmåner. Vill varken överdriva eller lata mig längre helt enkelt.

Ponera att löpbandet som max klarar 12 km/h så jag vet inte hur mkt intervaller på det kmr kunna ge något? Har i bästa fall kunna löpt 12 km/h i 25 minuter på riktigt löpband på gymmet. Förhoppningsvis är det lite bättre än genomsnittet, vilket är allt jag är ute efter.

En viktig vedertagen premiss i allt jag sagt är detta: jag tänker INTE löpa utomhus. Då hade jag aldrig investerat i ett löpband från början.

MaxTheMarketer · 2020-05-15, 19:30

Citat:

Ursprungligen postat av svenbanan

Vad som är mest slitsamt för kroppen vid löpning är ju en rätt krånglig historia också.

Det är ju såklart sant att det sliter mer på kroppen att springa mycket jämfört med att springa mindre. Men det sliter också mer på kroppen att springa fort jämfört med att springa långsamt. Så det kommer på nåt sätt bli en slags kompromiss av det.

Ifall man bara har som mål att förbättra sin kondis från soffpotatis till hyfsat hälsosam så lär man inte behöva ägna sig åt väldigt mycket löpträning, och då kan man nog istället ägna sig åt några få men desto mer intensiva löppass per vecka. Det man får tänka på i detta fall är dock att det är lätt hänt att man åker på muskelskador (sträckningar och sådant) ifall man inte vänjer benen gradvis vid löpning i högre tempo.

Ifall man kör en mer mängdorienterad approach så blir man tvungen att springa större andel i långsamt tempo, och detta kommer i sin tur göra att man hinner bygga upp en tålighet i benen som gör att man klarar sig lite bättre från den typen av skador man kan få från snabbare löpning.

Sen är det ju också så att ifall man har som målsättning att bli bättre på nån typ av lite längre distans (dvs längre än nån enstaka kilometer), så kommer man behöva ägna sig åt mängdträning i någon form eftersom att utvecklingen kommer plana ut om man enbart ägnar sig åt HIIT några gånger per vecka. Mängd är helt klart den viktigaste aspekten ifall man vill bli bättre löpare.

Man får alltså väldigt mycket träningseffekt av att gå från 20km per vecka till 50km per vecka. Medans man får en väldigt liten träningseffekt av att gå från 120km per vecka till 150km per vecka. Men eliten har inget val eftersom de typ inte får nån effekt alls av något annat då de kommit så långt att de öht klarar av att springa 120km per vecka.

Ifall man vill bli en bättre löpare är det helt klart en bra idé att fortsätta försöka öka på sträckan. Men ifall man kommit em liten bit på vägen bör man troligen också (i en del av passen) istället springa snabbare så man inte missar dessa aspekter.

Men ifall man inte är intresserad av att bli bättre på löpning är det klart att man inte behöver springa långt för att förbättra sin kondition (sin syreupptagningsförmåga). Man behöver ju inte springa alls, utan kan sitta på motionscykel ifall man får ont i knäna av löpning.

Jag skulle dock tro att ifall man får såpass ont i knäna av löpning att man måste hålla nere antalet kilometer man springer, så kanske det snarare är så att man inte borde springa alls (innan man tagit reda på vad problemet egentligen är). För det borde inte slita så farligt på knäna att springa 30-50km per vecka om man vänjer sig gradvis och inte har någon form av problem som gör att man kompenserar i rörelsemönster eller så, eller ifall man har en knäskada sedan tidigare.

Det upplevda slitage på knäna och vaderna och ibland framsidan av smalbenet(?) upplevs i vissa fall som stelhet som sedan släpper vid uppvärmning.

Nivån av slitaget är ändå så lågt att jag kan fortsätta och inte någon akut huggande smärta. Men jag slutar ändå då ibland för det bör inte upplevas något slitage överhuvudtaget på knäna och/eller vaderna?

Jag är 31 år och väger 76 kg och är nästan 170 cm lång så så fet är jag väl inte att knäna överbelastas av min mycket milda bukfetma? Därför tror jag en bov är den dåliga dämpningen på löpbandet kombinerat med mina sketna billiga Kappa-skor från Zalando.

Till sist vill jag oxå deklarera min vedertagna premis för dig med som du kan utgå hädanefter när du läser något från mig om löpning+kondition: jag löper INTE för att nå varken er nivå eller toppelitens nivå av kondition eller löpförmåga. Jag vill bara få lite bättre kondition än genomsnittet så jag då får ta del av hälsoförmånerna att kunna löpa 4-7 ggr per vecka utan signifikant slitage på leder och senor.

svenbanan · 2020-05-16, 06:39

Citat:

Ursprungligen postat av MaxTheMarketer

Det upplevda slitage på knäna och vaderna och ibland framsidan av smalbenet(?) upplevs i vissa fall som stelhet som sedan släpper vid uppvärmning.

Nivån av slitaget är ändå så lågt att jag kan fortsätta och inte någon akut huggande smärta. Men jag slutar ändå då ibland för det bör inte upplevas något slitage överhuvudtaget på knäna och/eller vaderna?

Jag är 31 år och väger 76 kg och är nästan 170 cm lång så så fet är jag väl inte att knäna överbelastas av min mycket milda bukfetma? Därför tror jag en bov är den dåliga dämpningen på löpbandet kombinerat med mina sketna billiga Kappa-skor från Zalando.

Till sist vill jag oxå deklarera min vedertagna premis för dig med som du kan utgå hädanefter när du läser något från mig om löpning+kondition: jag löper INTE för att nå varken er nivå eller toppelitens nivå av kondition eller löpförmåga. Jag vill bara få lite bättre kondition än genomsnittet så jag då får ta del av hälsoförmånerna att kunna löpa 4-7 ggr per vecka utan signifikant slitage på leder och senor.

Nej, du är rimligen inte såpass tung att du får ont i knäna av den anledningen.

Om du har dov smärta kring skenbenet då du springer så låter det som nån variant av "benhinneinflammation". Det är ett paraplybegrepp för diverse liknande problem. Men det uppkommer generellt av att man sprungit för mycket (i förhållande till hur mycket löpning kroppen klarat av). Dvs man har ökat mängden per vecka i för rask takt, samt haft skor som inte varit bra nog. Eller att man sprungit för snabbt under för stor del av träningen. Det typiska rådet för att bli av med detta innbegriper typiskt att minska löpningen (samt diverse stretching, massage och vissa rehabövningar). Själv hade jag nåt liknande då jag låg i lumpen och tränade till Lidingöloppet. Hade ont på framsidan av skenbenet (den muskeln som lyfter foten mot skenbenet, tibialis anterior) och det krävdes att jag joggade på mjukt underlag i 30-60min innan det släppte. För mig gick det i princip över av sig själv. Jag hade som riktlinje att ifall det inte gjorde så ont att jag haltade (eller på annat sätt förändrade löpsteget) så var det okej att fortsätta träna. Men jag avbröt om det gjorde ondare, vilket hände ibland. Det vor också okej (enligt min filosofi) att det gjorde ondare i benet dagen efter träning och att jag kunde halta på morgonen tex. Men det var inte okej om träningen gjorde att jag hade konstant mer ont än om jag skulle tagit träningsuppehåll. För mig gick dessa smärtor litei vågor, där jag vissa veckor inte kände nåt alls, och andra veckor knappt kunde peta på benet utan att det gjorde ont som fan. Men detta var alltså i en period där jag sprang väldigt mycket mer än jag gjort tidigare. Dessutom tror jag att det inte hjälpte att man klampade runt i tunga kängor dagarna i ända.

Jag är inte helt med på vad du menar med att du får ont i vaderna. Är det hälsenorna du pratar om, eller är det vadmusklerna?

Angående knäna så kan det hänga ihop med behinnor och/eller vader, eller vara helt orelaterat. Det finns så många obekanta variabler att det inte går att uttala sig om det. Speciellt som du inte egentligen skrivit nåt om vad det är för typ av knäproblem du har. Du kan ju googla lite på PFPS (Patello Femural Pain Syndrome) eller ITBS (Illio Tibial Band Syndrome) vilket är två varianter av knäont som brukar bakas ihop till att kallas Runners Knee. På svenska tror jag begreppet Löparknä enbart brukar användas för det ena av dessa (tror det är ITBS). Ifall du har något av dessa problem (eller nåt snarlikt) så kan du troligen bara ägna dig åt diverse rehab (finns massa info på nätet) som går ut på att stärka vissa muskler och stretcha/massera andra. Men det kan ju vara nåt annat också som kanske kan kräva lite andra approacher dvs problem med menisker eller brosk, eller nån artrosvariant kanske.

Men dessutom kan det vara så att det som gör att du får ont i knät sitter nån helt annan stans. Typ att du är för klen i rumpan och inte aktiverar den tillräckligt och att du därför tappar in knät och får ont på insidan av knät pga upprepade förslitningar eftersom du får knasig teknik pga detta. Eller så kan du ha fått i princip samma symptom av problem i fotleden. Så det är inte alltid det hjälper att stärka musklerna kring knät för att bli av med knäproblemen om det är så att du ändå kommer fortsätta göra samma "fel" som gjorde att du fick ont från början.

Ifall du vill komma tillrätta med dina knäproblem får du antingen sätta dig in i problemet genom att försöka läsa femtioelvatusen webartiklar och youtube videos och försöka bota dig själv, eller så får du gå till nån sjukgymnast eller liknande. Eller kanske du behöver bägge.

Det kvittar om du inte siktar på att vinna SM i löpning. Om du siktar på att bli bättre på löpning så siktar du inte på att enbart få bättre kondition. Konditionen (VO2max) kan du förbättra på annat sätt än löpning, om du enbart är ute efter hälsofördelarna. Du kan köra träningscykel eller rodd eller nåt istället, och slippa få ont i knäna. Detta kommer dock inte göra så att du blir snabbare på 5km, och det kommer inte göra att du har dina Kenya-ben. För du tränar upp annat än enbart konditionen när du kör löpträning. Om du kör löpträning 4-7 ggr per vecka så gäller samma träningsprincer för dig som för vilken annan löpare som helst. Det kommer du inte undan.

Tjenatja · 2020-05-16, 11:37

Jo absolut schysst kondis, dock ska tilläggas att 1 mil på löpband är dubbelt eller mer än dubbelt så lätt som att springa det på grusstig/halvterräng. Sjukt lätt på löpband då ansträngningen stannar på samma svårighetsgrad konstant, kan själv gymma 1-2h sen springa en mil löpband utan problem. Utomhus orkar jag knappt 5km efter ett hårt gympass. Fortfarande bättre äm soffan, och rätt skonsamt för kroppen med löpband enligt mig

Tjenatja · 2020-05-16, 11:40

Kör några graders lutning på löpbandet. Minskar kraften i nedslagen vilket skonar knäna. Samt blir ju lite tyngre

Klein · 2020-05-16, 12:31

Citat:

Ursprungligen postat av Tjenatja

Kör några graders lutning på löpbandet. Minskar kraften i nedslagen vilket skonar knäna. Samt blir ju lite tyngre

Jag körde löpband med lutning ett tag och fick ont i hälsenorna. Rekommenderas inte.

RassK · 2020-05-16, 14:49

Citat:

Ursprungligen postat av Tjenatja

Kör några graders lutning på löpbandet. Minskar kraften i nedslagen vilket skonar knäna. Samt blir ju lite tyngre

Detta är ett bra tips. Man får bättre fotisättning med väldigt låg lutning. Att springa ute i verkligheten motsvarar i princip alltid 0,5-1% lutning.

Citat:

Ursprungligen postat av Klein

Jag körde löpband med lutning ett tag och fick ont i hälsenorna. Rekommenderas inte.

Faktumet att du fick ont i hälsenorna talar med för hur oförberedd du var än själva metoden.

svenbanan · 2020-05-16, 15:20

Löpning i uppförsbacke är ju generellt mindre slitsamt, särskilt för knän. Dels för att det blir jobbigare vid lägre hastighet, och man därför kan köra ganska jobbiga intervaller vid lägre hastighet. Dels för att man sätter i foten från lägre höjd (eftersom man sätter i foten längre upp i backen) och att det även därför blir lägre "impact" vid varje steg.

Har man problem med hälsenor eller att man har begränsad rörlighet i fotleden så är det ju dock tvärtom så att det kan vara lite mer slitsamt, eftersom det krävs mer rörlighet för att hälen ska ha kontakt med marken hela vägen.

Har man inga begränsningar i fotleder/hälsenor bör det dock inte vara några problem. Kanske kan det tom vara positivt att man blir tvungen att ta ut mer rörlighet i varje steg. Man kan ju tänka sig att detta hjälper till med att bibehålla rörligheten. Men det kan ju också kanske tänkas att man kanske kan få någon typ av hälseneinflammation ifall hälsenorna kanske blir överansträngda av att konstant springa i uppförsbacke.