Från vältränad till average Joe

[cAase]

Hej!

Några få här inne har följt min journal för ett par år sedan. Fått väldigt mycket support och det tackar jag för. På grund av depressions-problematik, alkoholmissbruk m.m tappade jag all motivation. Idag hatar jag verkligen träningen, vilket är synd då jag brukade älska det mer än allt. Allt detta hände efter min senaste diet, som gick riktigt bra. Hamnade i riktigt bra form och var nöjd med resultaten. Problemet är att jag alltid tränat stenhårt, verkligen, vilket mentalt blev för mycket efter dieten. Jag gick in i väggen helt enkelt.

Har försökt gå till gymmet över 30 gånger, men det skiter sig redan första veckan.

Här har vi 2 bilder. På bägge väger jag runt 83 kg, men som ni ser har jag tappat all massa.





Idag har jag inga problem längre, som tur är, men motivation och kärleken för träningen är helt död.
Jag kan inte säga att jag bryr mig om att min kropp förfallit, har inga problem med min självbild. Men samtidigt vill jag börja bry mig om kroppen, vilket
jag tyvärr inte gör. Någon med tidigare erfarenhet, som lyckats få tillbaka gnistan som sedan länge försvunnit?

Ber om ursäkt ifall tråden är i fel forumsdel.

[Bob90]

Ptja, ibland får man liksom köpa verkligheten att det kanske inte går att vara motiverad eller tycka att saker och ting är kul. Särskilt inte i början innan man ser resultat.
Och då får man köra på med bara envishet/beslutsamhet och tid tills motivationen förhoppningsvis kommer och gör det enklare.

För att dra till med en metafor, tex skapa eld mha en sån där "eldborr" fast utan bågen. Man bara gnuggar/skruvar en pinne i ett hål tills det börjar brinna helt enkelt, vilket inte alls är enkelt utan skitfrustrerande och tar alltid alldeles för lång tid Ibland kan man behöva byta virke, tändmedel eller metod eller rentav ta hjälp av en vän eller annan person som kan assistera. Men bara man ger sig den på att det ska börja ryka och sen bli eld så går det liksom förr eller senare.



Dessutom, om vi lämnar flumvärlden, så är det väl erkänt lättare att få till skapliga resultat om man någon har varit muskulös/vältränad förut.

[cAase]

Ja, jag har tänkt på samma sak. Om man tvingar sig i början, lär motivationen och glädjen komma därefter. Jag tror när jag väl börjat blir det roligt igen. Lyckades träna 3 veckor ett tag, fick rutin och det började kännas bra. Men sen hände saker som gjorde att jag sket i det. Man får, precis som du säger, tvinga sig att utföra träningen oavsett om man känner för det eller inte. Precis som du säger, envishet.

[mattilainen]

Kan det finnas en viss del i dig som ser tillbaka på tiden du var vältränad och tänker att "varför lät jag det gå så här långt?" och tappar motivationen då du förstår hur lång väg det är tillbaka? Försök att inte tänka på det, tänk istället på vilken resa du ska göra denna gången. Det är så lätt att bli nere och tappa motivationen när man har sån målbild. Du ska inte "kämpa dig tillbaka" för du är på en helt annan plats just nu. Börja med att tänka som du gör nu, ta hand om din kropp. Målet kanske inte bör vara att se ut som du en gång gjorde, målet kan vara lite mer realistiskt och uppnåbart, t.ex. ta 100 kg bänkpress igen, eller kunna springa milen eller vad det nu kan vara.

[Bärsärk]

Jag har heller ingen motivation eller glöd/kärlek för träningen längre, jag tror den försvinner hos alla förr eller senare.

Det som händer är nog att i takt med att man blir äldre så förlorar man ju mycket utseendefixering och sånt, hela livet blir ju lite mera som att man rycker på axlarna över saker och så även med träningen. Sen med åren så kommer mognad också och en självsäkerhet i sig själv vilket resulterar ju i att träning för just utseende/styrka spelar mindre roll.

Mitt tips är att träna mindre och skippa dagar, vissa veckor kanske du bara tränar 2 dagar andra 5 det spelar inte så stor roll det viktigaste är ju att du håller igång lite med något.

Varför vill du ha tillbaka glöden och till vilken nytta? En fin fysik kan du ju få genom att äta vettigt och jogga lite.

[baggard]

Jättebra att du inte bryr dig på samma sätt om din självbild tycker jag.

Kanske är det helt enkelt så att du inte bryr du dig om rippad/biffig längre då du varit där redan och det är inte lika åtråvärt?

Varför inte skita helt i att ens gymma. Bry dig om din kropp, men gör det roligt. Börja spela squash, innebandy-korpen, whatever tickles your fancy.

[ceejay]

Jag vill träna mer ju mer jag tränar. Att komma igång igen suger alltid.

Fördelen för din del är muskelminnet, du lär komma tillbaka fort bara du ger dig fan på det.

[cAase]

Ursprungligen postat av ceejay

Jag vill träna mer ju mer jag tränar. Att komma igång igen suger alltid.

Fördelen för din del är muskelminnet, du lär komma tillbaka fort bara du ger dig fan på det.

Jag tror det också är så, när jag väl sätter igång med träningen blir det roligare. Jag måste nog bara ge mig fan på att börja träna oavsett om jag har motivation eller inte.

Ursprungligen postat av baggard

Jättebra att du inte bryr dig på samma sätt om din självbild tycker jag.

Kanske är det helt enkelt så att du inte bryr du dig om rippad/biffig längre då du varit där redan och det är inte lika åtråvärt?

Varför inte skita helt i att ens gymma. Bry dig om din kropp, men gör det roligt. Börja spela squash, innebandy-korpen, whatever tickles your fancy.

Jag tror samma sak, när jag var i den där formen tycker jag inte det gav mig mer än vad min kropp ger mig nu. Ja, att testa någon ny aktivitet vore kul.

Ursprungligen postat av Bärsärk

Jag har heller ingen motivation eller glöd/kärlek för träningen längre, jag tror den försvinner hos alla förr eller senare.

Det som händer är nog att i takt med att man blir äldre så förlorar man ju mycket utseendefixering och sånt, hela livet blir ju lite mera som att man rycker på axlarna över saker och så även med träningen. Sen med åren så kommer mognad också och en självsäkerhet i sig själv vilket resulterar ju i att träning för just utseende/styrka spelar mindre roll.

Mitt tips är att träna mindre och skippa dagar, vissa veckor kanske du bara tränar 2 dagar andra 5 det spelar inte så stor roll det viktigaste är ju att du håller igång lite med något.

Varför vill du ha tillbaka glöden och till vilken nytta? En fin fysik kan du ju få genom att äta vettigt och jogga lite.

Exakt. Jag var runt 22-23 när jag var i bäst form. Nu är jag 27, utseende är väldigt irrelevant för mig nu, men samtidigt tyckte jag träningen var galet roligt förut. Glöden vill jag ha tillbaka då jag tyckte det var väldigt roligt, målet var aldrig att få en sjuk fysik, utan det var helt enkelt något jag mådde bra av. Med träning börjar jag ta hand om mig själv på ett helt annat sätt.

Ursprungligen postat av mattilainen

Kan det finnas en viss del i dig som ser tillbaka på tiden du var vältränad och tänker att "varför lät jag det gå så här långt?" och tappar motivationen då du förstår hur lång väg det är tillbaka? Försök att inte tänka på det, tänk istället på vilken resa du ska göra denna gången. Det är så lätt att bli nere och tappa motivationen när man har sån målbild. Du ska inte "kämpa dig tillbaka" för du är på en helt annan plats just nu. Börja med att tänka som du gör nu, ta hand om din kropp. Målet kanske inte bör vara att se ut som du en gång gjorde, målet kan vara lite mer realistiskt och uppnåbart, t.ex. ta 100 kg bänkpress igen, eller kunna springa milen eller vad det nu kan vara.

Ligger mycket i det du säger. När jag tänker tillbaka gick jag till gymmet med galet påfrestande mentalitet. Hade träningsdagbok och gav mig fan på att varje pass var tvunget att ha någon prestationsförbättring. Vilket gjorde att min träningsintensitet blev helt sjukt galen. Jag har faktiskt inte riktigt några mål att komma i samma form som då, formen var mest en bonus jag fick av träningen, utöver dietadet. Men det du säger verkar vara bra och enkla mål, börja smått. Jag tror mitt största problem är att jag går till gymmet med såna prestationskrav, att träningen blir för psykiskt påfrestande. Det var efter dieten allt gick åt helvete, under dieten tränade jag så brutalt hårt att jag knappt vet hur jag klarade av det. Jag måste släppa prestationskraven, iallafall i början.

[Andy.da.wohoo]

För mig handlar det om att "livet" kom emellan mig och träningen. Jag vill träffa mina kompisar, jag jobbar, jag har en fru jag vill ha kvalitetstid med och jag har en son som jag tar hand om och vill vara med. I allt detta är det i normalfallet svårt att få in en timme på gymmet. Och då händer ju också oförutsägbara saker mitt i allt också som dessutom gör det ännu svårare.

Och jag känner igen mig i det du skriver, trots att jag försöker tänka på att jag inte har samma förutsättningar nu som då, så känns det trist att jag en gång marklyft 200kg och nu gör jag knappt hälften.

Jag började lite smått med landsvägscykling istället, vilket är kul. Men det är samma sak där, svårt att få tid till det. Skillnaden är att jag aldrig varit bra på det så även om jag har ett långt uppehåll så är vägen tillbaka inte så lång.

[eternallord]

Jag tycker det är ohyggligt mycket lättare att träna om man gör det för att man brinner för att lära sig en ny skill snarare än att förbättra fysiken. Jag plockade upp olympisk tyngdlyftning för ett år sedan och jag längtar till varje pass, för att träningen och utvecklingen är så rolig. Jag kände likadant när jag tränade Taekwondo förr. Och i båda fallen får man en snyggare fysik på köpet.

Hitta någon spännande ny aktivitet som du brinner för, då blir det lätt att träna igen. Att ”gymma” är ärligt talat bland det tråkigaste man kan göra i form av fysisk aktivitet, testa något annat så har du kanske större chans att hålla motivationen uppe.

[cAase]

Ursprungligen postat av Andy.da.wohoo

För mig handlar det om att "livet" kom emellan mig och träningen. Jag vill träffa mina kompisar, jag jobbar, jag har en fru jag vill ha kvalitetstid med och jag har en son som jag tar hand om och vill vara med. I allt detta är det i normalfallet svårt att få in en timme på gymmet. Och då händer ju också oförutsägbara saker mitt i allt också som dessutom gör det ännu svårare.

Och jag känner igen mig i det du skriver, trots att jag försöker tänka på att jag inte har samma förutsättningar nu som då, så känns det trist att jag en gång marklyft 200kg och nu gör jag knappt hälften.

Jag började lite smått med landsvägscykling istället, vilket är kul. Men det är samma sak där, svårt att få tid till det. Skillnaden är att jag aldrig varit bra på det så även om jag har ett långt uppehåll så är vägen tillbaka inte så lång.

Saken är att du har legitima anledningar till att faktiskt inte ha tid/motivation att träna, jag jobbar och det är i princip allt. Ja det är lite trist, jag körde reps på 135-140 förr, sist klarade jag knappt 60. Helt otroligt. Det som faktiskt motiverar mig är när jag kollar på mina gamla träningsklipp, men det håller i en dag ungefär. Mitt gym är 1 minut ifrån min lägenhet, så egentligen har jag alla förutsättningar att skapa tid för träningen.

[cAase]

Ursprungligen postat av eternallord

Jag tycker det är ohyggligt mycket lättare att träna om man gör det för att man brinner för att lära sig en ny skill snarare än att förbättra fysiken. Jag plockade upp olympisk tyngdlyftning för ett år sedan och jag längtar till varje pass, för att träningen och utvecklingen är så rolig. Jag kände likadant när jag tränade Taekwondo förr. Och i båda fallen får man en snyggare fysik på köpet.

Hitta någon spännande ny aktivitet som du brinner för, då blir det lätt att träna igen. Att ”gymma” är ärligt talat bland det tråkigaste man kan göra i form av fysisk aktivitet, testa något annat så har du kanske större chans att hålla motivationen uppe.

Jag håller helt med, styrketräning är en aktivitet där risken är väldigt stor att man tröttnar, blir lätt enformigt. Min fysik var aldrig riktigt mitt mål, jag hade inte som mål att bli så "stor" som jag blev. Det var helt enkelt en bonus, styrka var mitt mål.


Glömde tillägga. Tyvärr har båda mina axlar gått ur led, vilket gör att jag är extremt begränsad. MMA har alltid varit något jag älskat, men är tyvärr helt uteslutet. Kan i princip inte köra några av mina favoritövningar längre. Bänk, chins, dips, knäböj eller liknande är uteslutet. Vilket tyvärr inte hjälper min motivation. Det är absolut ingen stor faktor gällande min motivation, men det hjälper ej.

[Blaine]

Tränade på gym mycket förut, men finner det i dag tråkigt. Numera tränar jag annat som håller glöden i liv; (inomus-)klättring, träna/röra sig fritt ute i naturen, hoppa, kräla, hänga, träning med egen kroppsvikt med mera. Mycket roligare än att stå statiskt på ett gym med vikter och maskiner i sakta tempo bland alla andra döskallar med sina hörlurar och mobiltelefoner.

Sedan ger denna typ av träning enligt mig en väldigt funktionell och hälsosam kropp för långsiktigt bruk.

[Analbumcover]

Tråkigt att du skadat dig, kan tänka mig att det blir mindre motiverande då, även om du skrev att det inte var en stor faktor.

Jag kom själv tillbaka för 7-8 månader sen efter 3 år med alkohol och annat i allt för stora mängder och är redan starkare än tidigare, även om några % fett till måste bort för att vara på samma nivå utseendemässigt.

Vet inte varför motivationen kommit tillbaka då det kan bero på många olika faktorer, samma gäller för varför jag slutade.

Kan ha varit att jag vill kunna, om jag vill, lyfta folk jag känner, folk som bråkar, eller min flickvän upp och ner av olika anledningar. Eller att jag har många mål med livet och att dessa två motiverar varandra.

[CalleP]

Nu vet jag inte riktigt vad som drev dig innan men med tanke på bilden så antar jag att det var att få en vältränad kropp?

Men om du nu inte bryr dig lika mycket om utseendet så kanske ändra målsättning till något mindre extremt som du kan uppfylla varje pass vore på sin plats?
T.ex om du har som målsättning att träna för att må bra så kommer ju motivationen av sig självt då man mår ju riktigt bra av att träna lite lagom sådär.

Eller ändra träningsform helt som andra har föreslagit, hitta någonting nytt som gör dig motiverad kankse bara fokusera på konditionsträning.