Från harpalt till He-Man - Sidan 32 - Kolozzeum Forum

Bob90 · 2017-07-05, 16:51

Citat:

Ursprungligen postat av blåvitt

Det är sällan allmänläkaren tycker att man borde träffa specialist när man behöver träffa specialist om jag ska utgå från egen erfarenhet. Ba o tjata, ta de här två veckornas träningsvila till det?

Jo som lekman så tycker jag också det, men jag vet ju inte heller om jag faktiskt behöver träffa en specialist heller.
Två veckor, jo tack, där jag är skriven får jag vänta ca 4-5 veckor för att få en tid

Nästa tid jag fick är i mitten av augusti haha. Och övriga närliggande
VC jag kollade med när det begav sig hänvisade till den VC jag är listad hos. Och skulle jag prova byta så har de säkert X tid i väntekö för att bli listad.

Citat:

Ursprungligen postat av baktung

Verkligen påträngande ovisshet med så omfattande nervproblem och en vårdapparat som inte gör sig någon brådska. Lätt att börja noja för allvarliga sjukdomar när värken sätter sig i hela kroppen. Låter vettigt att försöka bli av med ovissheten innan du fortsätter träna tungt. Jag lider med dig och hoppas att du får betryggande besked så snabbt som möjligt.

Var bestämd och verka desperat så kommer du fram snabbare inom vården. Man lider inte förrän det verkligen syns att man lider. Och med ditt vanliga glada humör kanske det dröjer i onödan innan du blir tagen på allvar. Så på med den största ångestminen du kan få till inför nästa besök...

Det är inte så mycket noja att det skulle vara något allvarligt, det är snarare det är jobbigt NU och har varit det i mer eller mindre stadigt ökande skala i 5 månader nu.
Jag brukar inte googla runt eller noja mig i onödan, var lite hypokondrisk när jag var yngre, men det är något jag har jobbat bort. Lite kunskap om medicin och hur kroppen fungerar är för övrigt väldigt bra för att bli av med lite hypokondri

Det ironiska (som jag förvisso är väldigt tacksam över) är att det inte verkar påverka mig alls rent prestationsmässigt, utöver sömnbristen och "obehaget" från domningarna då. Och möjligtvis lite finmotorik till följd av det eller känselbortfallet, samt yrsel, om än inte särskilt frekvent.
Och det talar ju helt klart för att det inte är något allvarligt med nervernas funktion förutom den sensoriska delen. Vore ju mycket jobbigare om motoriska (typ styrka/svaghet) eller autonoma (andning och såna petitesser

) också skulle börja krångla :p

Tack för omtanken grabbar

baktung · 2017-07-05, 19:24

En släng hypokondri har vi nog alla men ibland är det ju mer befogat. Jag oroar mig inte heller i onödan men om oron väl kommer kan det gå riktigt fort utför med måendet. Det verkar du ha känt av senaste veckan enligt vad du skrev i din nervproblemstråd. Börjar det gå över gränsen kan desperationen smälla till som en jävla rävsax. Då känner man sig inte stor längre.

Håller med om att motorisk funktionsförlust vore mycket läskigare. Då hade tankarna skenat och man hade genast sett sig själv i respirator efter sviterna av ALS. Jag vet att du har bra koll på symtom och den biten men det är bara pissigt när man påverkas psykiskt. Som sagt, hoppas du slipper hamna i en situation där du måste maskera välmående. Eller att du blir kvitt denna situation snarast. Det finns inget tröttsammare. Krya!

Bob90 · 2017-07-05, 20:45

Citat:

Ursprungligen postat av baktung

En släng hypokondri har vi nog alla men ibland är det ju mer befogat. Jag oroar mig inte heller i onödan men om oron väl kommer kan det gå riktigt fort utför med måendet. Det verkar du ha känt av senaste veckan enligt vad du skrev i din nervproblemstråd. Börjar det gå över gränsen kan desperationen smälla till som en jävla rävsax. Då känner man sig inte stor längre.

Håller med om att motorisk funktionsförlust vore mycket läskigare. Då hade tankarna skenat och man hade genast sett sig själv i respirator efter sviterna av ALS. Jag vet att du har bra koll på symtom och den biten men det är bara pissigt när man påverkas psykiskt. Som sagt, hoppas du slipper hamna i en situation där du måste maskera välmående. Eller att du blir kvitt denna situation snarast. Det finns inget tröttsammare. Krya!

Absolut, det gick från lugna puckar till vadihelvete på några timmar. Skyller på kombination av ytterligare stegning i symtom till den grad att jag inte ens kan sitta eller ligga ner i mer än ett par minutrar utan att nerverna leker hela havet stormar. Samt att ett halvårs ganska rejäl sömnbrist inte heller gör en mer "robust"

Skämt åsido, jag har varit med om en riktigt jobbig period för kanske 6-7 år sen, drog på mig flera skador/problem som hindrade mig för att utöva de enda sporter jag höll på med då och därtill hoppade in på studier jag inte ens ville plugga, hade problem med ekonomin och lite diverse övrigt skit. Nu flera år visare så vet jag att mitt psykiska välmående är mer eller mindre direkt kopplat till hur jag mår rent fysiskt (inte nedsatt fysisk förmåga av bakterier/virus då såklart). Själva psykiska biten brukar jag klara relativt bra, men det är inte lätt att bryta tankemönster när man konstant matas av obehag från fysiska problem. Jag mår liksom dåligt av att må dåligt i kroppen. Men det har jag ju lärt mig att hantera diverse med åren och det är inget som har påverkat mig i närheten till samma utsträckning som nu. Och det är ju riktigt tråkigt, särskilt eftersom jag hade hoppats kunna må tipptopp inför hösten eftersom jag hade så kassa förutsättningar förra studievändan.
Men förhoppningsvis så lossnar det här och/eller så får jag lära mig att dra även detta i bagaget.

ALS och dylikt kan dra åt helvete och maskera välmående har jag nog passerat sen någon månad tillbaka, men jag hoppas också att jag blir kvitt det snart

Tack!

baktung · 2017-07-07, 15:07

Citat:

Ursprungligen postat av Bob90

Skämt åsido, jag har varit med om en riktigt jobbig period för kanske 6-7 år sen, drog på mig flera skador/problem som hindrade mig för att utöva de enda sporter jag höll på med då och därtill hoppade in på studier jag inte ens ville plugga, hade problem med ekonomin och lite diverse övrigt skit. Nu flera år visare så vet jag att mitt psykiska välmående är mer eller mindre direkt kopplat till hur jag mår rent fysiskt (inte nedsatt fysisk förmåga av bakterier/virus då såklart). Själva psykiska biten brukar jag klara relativt bra, men det är inte lätt att bryta tankemönster när man konstant matas av obehag från fysiska problem. Jag mår liksom dåligt av att må dåligt i kroppen. Men det har jag ju lärt mig att hantera diverse med åren och det är inget som har påverkat mig i närheten till samma utsträckning som nu. Och det är ju riktigt tråkigt, särskilt eftersom jag hade hoppats kunna må tipptopp inför hösten eftersom jag hade så kassa förutsättningar förra studievändan.
Men förhoppningsvis så lossnar det här och/eller så får jag lära mig att dra även detta i bagaget.

6-7 år sen låter som i samma ålder jag själv hade som mest besvär. Pluggade ett år på läkarprogrammet efter gymnasiet men det funkade inte alls socialt. Isolerade mig och hade noll motivation att plugga. Känns som att jag förträngt det faktiskt. Väldigt avlägset.

Du har förstås lärt dig massor sedan förra studievändan. Inte minst mognat. Oavsett vilka hinder som kommer i vägen så kan du hantera det bättre nu än i 20-årsåldern. Se till att du verkligen känner dig motiverad att plugga bara för annars är det pesten att behöva hänga med där.

Bob90 · 2017-07-09, 08:38

Morgonvikt på 71?? What the crap

Citat:

Ursprungligen postat av baktung

6-7 år sen låter som i samma ålder jag själv hade som mest besvär. Pluggade ett år på läkarprogrammet efter gymnasiet men det funkade inte alls socialt. Isolerade mig och hade noll motivation att plugga. Känns som att jag förträngt det faktiskt. Väldigt avlägset.

Du har förstås lärt dig massor sedan förra studievändan. Inte minst mognat. Oavsett vilka hinder som kommer i vägen så kan du hantera det bättre nu än i 20-årsåldern. Se till att du verkligen känner dig motiverad att plugga bara för annars är det pesten att behöva hänga med där.

Åh fan, och så har jag en polare som försökt komma in på läkarprogrammet säkert 3-4 år i rad nu haha. Ja precis, funkar det så funkar det inte. Vad var det du pluggade nu?

Lärdomar har man ju fått många, jag är ganska dålig på att ha mål eller vara riktigt motiverad, det är nog inte så jag funkar. Jag har mer en jämndålig motiveringsnivå

Ungefär samma som träningen, jag är inte extremt motiverad att träna, men jag tycker mer att det är kul och det räcker för att jag ska gå dit regelbundet och göra framsteg (nåja :p).

Det är dock natt och dag med motivation idag jämfört med för typ 7 år sen. På den tiden hade jag också en ganska narcissistisk och förvriden verklighetsbild, tänkte hela tiden på slutet istället för att faktiskt vara där och lära mig något. Jag hade inte heller något i klassen (av typ 60-80 pers) som jag kunde relatera till heller. Kort och gott så var jag en snorunge som inte var mogen eller redo för att plugga

Bob90 · 2017-07-09, 16:42

Nåja, blev 4 vilodagar i alla fall.

Press
20 kg x8
40 kg x5
45 kg x5
50 kg x5
51 kg 3x5
51 kg 2x4
45 kg x7
40 kg x?

Marklyft
70 kg x5
90 kg x5
100 kg x5
120 kg x5
100 kg x5

Rotatorkuffar, baksida axlar, bottom up kettle bell press och lite handstående mot vägg.

blåvitt · 2017-07-09, 17:16

Hur kändes det i nerverna?

Rahf · 2017-07-09, 17:29

Citat:

Ursprungligen postat av Bob90

Nåja, blev 4 vilodagar i alla fall.

Press
20 kg x8
40 kg x5
45 kg x5
50 kg x5
51 kg 3x5
51 kg 2x4
45 kg x7
40 kg x?

Marklyft
70 kg x5
90 kg x5
100 kg x5
120 kg x5
100 kg x5

Rotatorkuffar, baksida axlar, bottom up kettle bell press och lite handstående mot vägg.

Härmapa!

Bob90 · 2017-07-09, 17:49

Citat:

Ursprungligen postat av blåvitt

Hur kändes det i nerverna?

Möjligen en aning bättre, inte sämre i alla fall :p Men det har känts exakt likadant sen 6/7, ska bli intressant om jag upplever något förändring ikväll eller imorgon. Ska också försöka utesluta vilka specifikt som förvärrar, så att jag kan undvika dem tills det gett med sig.

Citat:

Ursprungligen postat av Rahf

Härmapa!

Tsk. Jag såg inte dig göra dem! Jag måste dock sluta stå mot väggen och börja få till "riktigt" handstående. Får alldeles för ont i handlederna av att stå mot väggen trots att jag håller händerna så nära väggen jag kan. Alternativt om jag får prova att stå med huvudet vänt mot väggen istället, det skulle förmodligen avlasta.

Rahf · 2017-07-09, 18:06

Citat:

Ursprungligen postat av Bob90

Tsk. Jag såg inte dig göra dem! Jag måste dock sluta stå mot väggen och börja få till "riktigt" handstående. Får alldeles för ont i handlederna av att stå mot väggen trots att jag håller händerna så nära väggen jag kan. Alternativt om jag får prova att stå med huvudet vänt mot väggen istället, det skulle förmodligen avlasta.

Fristående belastar mer då du måste justera balansen med fingrarna och handflatan. Bygg upp volym mot väggen och med diverse andra övningar som stärker.

Bob90 · 2017-07-09, 18:21

Citat:

Ursprungligen postat av Rahf

Fristående belastar mer då du måste justera balansen med fingrarna och handflatan. Bygg upp volym mot väggen och med diverse andra övningar som stärker.

Jo det borde ju vara så, men jag upplever att det är mindre belastande med fristående

Men skynda långsamt gäller absolut oavsett variationsvalet.

baktung · 2017-07-09, 22:00

Citat:

Ursprungligen postat av Bob90

Åh fan, och så har jag en polare som försökt komma in på läkarprogrammet säkert 3-4 år i rad nu haha. Ja precis, funkar det så funkar det inte. Vad var det du pluggade nu?

Lärdomar har man ju fått många, jag är ganska dålig på att ha mål eller vara riktigt motiverad, det är nog inte så jag funkar. Jag har mer en jämndålig motiveringsnivå

Ungefär samma som träningen, jag är inte extremt motiverad att träna, men jag tycker mer att det är kul och det räcker för att jag ska gå dit regelbundet och göra framsteg (nåja :p).

Det är dock natt och dag med motivation idag jämfört med för typ 7 år sen. På den tiden hade jag också en ganska narcissistisk och förvriden verklighetsbild, tänkte hela tiden på slutet istället för att faktiskt vara där och lära mig något. Jag hade inte heller något i klassen (av typ 60-80 pers) som jag kunde relatera till heller. Kort och gott så var jag en snorunge som inte var mogen eller redo för att plugga

Jobbigt för polarn att försöka komma in i fyra år. Nästan skämskudde att jag hoppade av efter ett år när jag kom in på första försöket. Men vidhåller att det var det absolut viktigaste beslutet i mitt liv. Hade först läst i Uppsala och blev sedan antagen till KI efter ett år då jag ville närmare mina hemtrakter.

Stod vid porten utanför KI och skulle ta min plats i anspråk en morgon då jag stått som reserv efter första antagningen med mina 1,9 på högskoleprovet. Atmosfären kändes bara helt fel och jag hade redan mått dåligt ett år. Byggnaderna var ruttna och söndervittrade, snön var kolsvart och luften förorenad av den dånande europavägen alldeles intill. Här tänkte jag inte tillbringa mina närmaste fyra och ett halvt år. Det jag minns allra bäst från den tiden var lättnaden och friheten som hällde över mig efter att jag vänt vid porten och stoltserat hemåt. Jag bara visste att jag hade lämnat hela utbildningen när jag satt på tåget hem. Kan fortfarande känna en stor frihetskänsla när jag tänker tillbaka på den fängelsetiden. Ungefär som att jag vaknar och bara: "Yes, jag slipper åtminstone gå till läkarprogrammet idag".

Efter det har jag pluggat svenska och lingvistik.

Vet inte om jag var en snorunge som inte var redo egentligen, då det fanns många i ungefär samma ålder som mig på utbildningen. Omogen var jag definitivt, framför allt när det kommer till att ta kontakt med studiekamraterna. Men det kändes framför allt bara inte viktigt för mig just då. Det var inget jag hade valt för att jag hade ett särskilt kall att behöva bli just läkare. Motivationen fanns inte. Det var bara en förhastad fortsättning på gymnasiet.

Bob90 · 2017-07-09, 23:08

Citat:

Ursprungligen postat av baktung

Jobbigt för polarn att försöka komma in i fyra år. Nästan skämskudde att jag hoppade av efter ett år när jag kom in på första försöket. Men vidhåller att det var det absolut viktigaste beslutet i mitt liv. Hade först läst i Uppsala och blev sedan antagen till KI efter ett år då jag ville närmare mina hemtrakter.

Stod vid porten utanför KI och skulle ta min plats i anspråk en morgon då jag stått som reserv efter första antagningen med mina 1,9 på högskoleprovet. Atmosfären kändes bara helt fel och jag hade redan mått dåligt ett år. Byggnaderna var ruttna och söndervittrade, snön var kolsvart och luften förorenad av den dånande europavägen alldeles intill. Här tänkte jag inte tillbringa mina närmaste fyra och ett halvt år. Det jag minns allra bäst från den tiden var lättnaden och friheten som hällde över mig efter att jag vänt vid porten och stoltserat hemåt. Jag bara visste att jag hade lämnat hela utbildningen när jag satt på tåget hem. Kan fortfarande känna en stor frihetskänsla när jag tänker tillbaka på den fängelsetiden. Ungefär som att jag vaknar och bara: "Yes, jag slipper åtminstone gå till läkarprogrammet idag".

Efter det har jag pluggat svenska och lingvistik.

Vet inte om jag var en snorunge som inte var redo egentligen, då det fanns många i ungefär samma ålder som mig på utbildningen. Omogen var jag definitivt, framför allt när det kommer till att ta kontakt med studiekamraterna. Men det kändes framför allt bara inte viktigt för mig just då. Det var inget jag hade valt för att jag hade ett särskilt kall att behöva bli just läkare.

Ptja, ordspråket den enes skräp är någon annans skatt kommer in i minnet :p
Han har (bevisligen) inte riktigt betygen eller HP-poängen för det än så länge, men han skulle gärna vilja bli läkare, har pluggat treårig medicinskt någonting och jag tycker absolut han har rätta mentaliteten för yrket.

Fan 1.9 på HP är inte fy skam! *ryggdunk*
Haha, "Jag vill inte bli städare så jag tänkte bli läkare"

Och känner man på det viset så spelar det ingen roll om man ska studera till 600 kg i böj, det kommer liksom inte funka, så det var nog bara bra att du tog dig i kragen och sökte dig vidare på annat håll. Och språk är ju aldrig fel att plugga oavsett om man avser att jobba med det eller inte.

Citat:

Ursprungligen postat av baktung

Motivationen fanns inte. Det var bara en förhastad fortsättning på gymnasiet.

Exakt så var det min första vända också

Kom in på första försöket och kände mig tvungen att ta vara på chansen liksom.

Bob90 · 2017-07-10, 08:03

Märkte en försämring i överkroppen efter gårdagens pass, gick knappt att sova i natt :p
Då är ju frågan om det är marklyft eller pressen som är boven. Så märkligt för övrigt, nästan som att den ökade muskeltonus som jag tror att man drar på sig några dagar efter muskelgruppen tränats (?) är det som påverkar nerverna? Skulle det vara övningarna i sig så borde det ju märkas under utförandet.

Bob90 · 2017-07-12, 14:26

Ryck
20 kg x3
40 kg x2
45 kg x2
50 kg x2
55 kg x1
60 kg 4x1
50 kg 4x1

Splitböj
20 kg x5
40 kg x5
50 kg x5
60 kg x5

Böj
60 kg x3
70 kg x3
80 kg x3

Frontböj
60 kg 2x5

Triceps, kabelrodd, ghd, benspark och plankan.

Får fortfarande ont i höftkontakten i ryck, men jag är mycket starkare när jag gör på det sättet. Hmm.
Känner mig riktigt svag på vänster ben i splitböjen, typ så att jag inte vågar köra det. Är nog relaterat till mitt problem med vänsterbenet.

Provade också att köra lite böj, funkade helt okej, vilket det alltid gör första gången efter ett uppehåll

Om jag inte får ont i ländryggen så ska jag försöka komma igång med böj igen, typ köra högreps på 60 kg och verkligen bygga volym den här gången.