Apropå Fleetwood Mac kom jag att tänka på den här covern, med Dolores O'Riordan (Cranberries). Älskar hennes stil och Limmerick-accent. Dog tragiskt nog för ett par år sen genom att drunkna i ett badkar (led av dipsomani efter att ha blivit sexuellt utnyttjad som barn ).
Själv lyssnade jag nyss på Big Love från skivan. Den versionen är nästan inte ens en bra låt, och jag minns hur jag på åttiotalet tyckte det var en pina då de spelade den på radio hela tiden. Iofs lyssnade jag mest på metal på den tiden och tyckte kanske Fletwood Mac var synthare eller nåt... Lindseys enmansband med den låten är däremot helt magisk.
Apropå Fleetwood Mac kom jag att tänka på den här covern, med Dolores O'Riordan (Cranberries). Älskar hennes stil och Limmerick-accent. Dog tragiskt nog för ett par år sen genom att drunkna i ett badkar (led av dipsomani efter att ha blivit sexuellt utnyttjad som barn ).
Inte illa. Hon har verkligen en kanonröst. Men med tanke på hur personlig den låten är så har jag svårt för den i någon annans tappning. Denna versionen brukar jag gå tillbaka till lite då och då. Jag kanske inbillar mig, men det ser fan ut som att det fortfarande är rätt infekterat dem emellan...
Själv lyssnade jag nyss på Big Love från skivan. Den versionen är nästan inte ens en bra låt, och jag minns hur jag på åttiotalet tyckte det var en pina då de spelade den på radio hela tiden. Iofs lyssnade jag mest på metal på den tiden och tyckte kanske Fletwood Mac var synthare eller nåt... Lindseys enmansband med den låten är däremot helt magisk.
Little Lies är däremot bra i alla versioner.
[.YT]1JjQGVtZrE0[/YT]
Jag vet inte riktigt vilken skiva du tänker på. Finns det en version innan Lindsey Buckingham som inte är bra?
För egen del tycker jag inte vi ska dissa synth men visst hade Fleetwood Mac en period av ostig 80-tals pop. Men, det är väl ett resultat av ekonomisk boom, LSD och effektiva preventivmedel. 80-talet var egentligen rätt coolt. Dock inte Fleetwood Mac när de producerade pop.
Förutom, kanske, den här gamla dängan:
Under 80-talet hade jag annars själv en mycket bra uppfostran. Först lärde mig morsan varför Beatles, Elvis och Leonard Cohen var bäst (på riktigt alltså). Sen ville ju farsgubben lära mig varför Jimmi, John Mayall, The Cream, Black Sabbath och... ja... Fleetwood Mac, var bäst. Och du förstår, Fleetwood Mac, i min farsas värld, är Peter Green. Jag tror han på senare år kommit att erkänna även Lindsey Buckingham som geni, men jag vågar inte säga det säkert.
Peter Green däremot... herrejösses, han var bra.
Ps. Jimmi var alltid Gud på den tiden. Så enkelt var det.
Senast redigerad av Gregow den 2020-08-07 klockan 20:49.
Det är ju samma låt och Lindey och hela klabbet. Men den känns bara tråkig tycker jag, och har definitivt inget av den magi som Lindsey har då har kör helt akustiskt.
Lindseys version av Go Insane från åttiotalet var ju väldigt synthig, men ändå kanonbra. Jag minns att denna snurrade på "Bagen" med Cia Berg då jag gick på mellanstadiet.