Ännu en tråd där trådskaparen undrar om vad hen ska plugga - Kolozzeum Forum

Diomedea exulans · 2018-02-19, 17:27

Varning för långt inlägg. Eller, vad fan varnar jag för det för, vi vet ju alla att mina inlägg är skitintressanta, oavsett hur långa de är.

Nu är det snart bara ett år kvar av min flumutbildning, och det börjar bli tid att fundera på vad jag vill utbilda mig till efteråt, eftersom jag vill ha ett jobb.

Något jag sakta börjat fundera mer och mer på över åren är lärare. Skälen till det är:

För det första tror jag att jag är pedagogisk. Jag har fått höra det ett par gånger. Och det händer att jag lyssnar på när någon förklarar något för någon, och tänker "men för helsefyr, förklarar du det så där så kommer ju personen du förklarar för inte att fatta; du borde förklara det så här i stället..."

För det andra älskar jag att förklara saker. Feminister anklagar mig för mansplaining hela tiden. Jag kan nästan inte läsa eller höra någon berätta någonting förrän jag ska vara där och inflika min teori om de bakomliggande orsakerna.

För det tredje är det fittlåg arbetslöshet för lärare, och de har fitthög ingångslön enligt min standard - nära 30 000, och man har fittstor chans att bli fast anställd.

För det fjärde vill jag ha ett mentalt stimulerande och varierande jobb där jag slipper sitta och glo på en skärm större delen av tiden.

För det femte vill jag känna att jag verkligen gör nytta, och lärare kallas ju ibland, inte helt utan orsak, "världens viktigaste jobb". Att få betalt för att sitta och flumma dag ut och dag in skulle få mig att konstant gå runt och i bakhuvudet känna mig värdelös.

6: Det finns en lärarutbildning med det huvudämne jag vill ha, biologi, tillräckligt nära min lägenhet för att jag ska slippa flytta.

Jag pratade med en kompis som är lärare, han trodde att yrket skulle passa mig eftersom jag "ser människor".

Nu till skälet till varför jag tvekar över att bli lärare.

Faktum är att i decennier tänkt tanken att bli lärare, men den utan konkurrens största faktor som hållit mig borta från det är det här med busiga elever. Om "busiga" är rätt ord; "busighet" antyder att den som råkar ut för buset inte far illa av det, medan det jag är orolig för snarare är svår mobbing.

Om jag hade råkat ut för elever som var lika jävliga som min högstadieklass så hade jag sjukskrivit mig. I gymnasiet var vi mycket snällare, varför jag först och främst siktar på att bli gymnasielärare. Men även i gymnasiet kan barnen vara onda, har jag förstått.

Problemet är att det här med att sätta mig i respekt hos folk alltid varit något som varit väldigt svårt för mig. Jag är ingen ledare. Om jag sätter mig vid ett bord i matsalen så sätter sig alltid alla andra vid ett annat. Jag är helt värdelös på att få folk att göra det jag vill. Min manipulationsförmåga sträcker sig till att jag en bra dag kan få min pappa att bre en smörgås åt mig. Så hur i helsike ska jag få en klass med ungjävlar att göra som jag säger?

Dessutom är jag väldigt känslig. "Thin skinned", som de säger i USA. Det räcker med att en främling på internet kallar mig för dum så förstör det hela min dag, och jag kommer gå runt i åratal och fundera på vad jag borde sagt tillbaka. Så jag kommer ha svårt att skaka av mig trakasserierna.

Ett annat problem med läraryrket är mitt patologiskt dåliga minne. Det var det som i slutändan fick mig att hoppa av sjuksköterskeutbildningen - det var omöjligt för mig att hålla reda på i vilket skåp filtarna skulle ligga, vad patienten i sal 4 hade för sjukdom, osv. Och även lärare måste väl hålla koll på saker? Jag kommer slarva bort folks inlämningsuppgifter.

Sedan är lärarutbildningen sjukt lång. Fem år. Det är inte alls osannolikt att jag kommer hinna ångra mig och vilja bli något annat efter ett par år. Men å andra sidan kan jag tvinga mig igenom den om jag vet att jag kommer få jobb när jag är klar.

Och jag kommer efter min nuvarande utbildning bara ha 1,5 års CSN kvar. Men det är en ickefråga, jag kan låna en smärre förmögenhet utan ränta från mina föräldrar.

Ett annat yrke jag funderar på är djurskötare. Fördelar med det är att jag älskar djur, att jag gillar att röra på mig, och att utbildningen bara är 20 veckor. Nackdelarna är att det inte är lika stor chans att få jobb, att lönen är mycket lägre, och att det är större risk att jobbet blir långtråkigt - det kräver ju trots allt inte speciellt mycket gnuggande av geniknölarna, om jag inte fått det helt om bakfoten. Sen vet jag inte om det är så kul att ta hand om djur som lever som de gör inom industrin. Att ta hand om 20 höns som går fritt och mår bra och där man har tid att lära känna varje individ är en helt annan grej än att sköta 6000 grisar som står i små bås. Jag har volontärarbetat som typ djurskötare, det var förvånansvärt tråkigt. Kanske just för att man inte hann etablera en relation till något av djuren.

Och snickare har jag också funderat på. Jag har kommit på mig själv med att gilla att snickra reden, hönshus och liknande hos mina föräldrar. Farsan säger ofta att jag är "händig", och i verkstaden i plugget när vi har behövt spika och såga grejer har jag märkt att jag har lättare för det än andra. Och lönen och tillgängligheten på jobb ska väl vara helt okej där också.

Men det som mest får mig att bli sugen på snickare är att härom sommaren när jag hjälpte några vänner skruva upp en carport så kom jag på mig själv med att tänka "dra åt helvete, vad roligt jag har just nu!" Det är extremt sällan jag kommer på mig själv med att ha väldigt roligt - i normala fall ligger jag någonstans på en skala från "jag har just nu så tråkigt så jag vill ta livet av mig" till "jag har just nu lite småroligt". Så när jag väl har skitroligt, då jävlar är det läge att ta det på allvar.

Vad får mig att tveka på snickaryrket då? Ptja... Dels för att det är en sak att jobba på en carport tre timmar om dagen i en vecka, i strålande solsken, i goda vänners lag, med obegränsad tillgång till ena vännens mammas jordgubbssaft; en annan att gå upp kl fyra en grådaskig vintermorgon för att stå och göra monotona rörelser åtta timmar på något anonymt bygge. Jag är alltså rädd över att min snickeribegeistring kan ha varit nyhetens behag och att yrket i det långa loppet kan bli rätt långtråkigt. Dessutom ska det innebära många resor, vilket jag inte gillar. Jag vill jobba samma tider, samma platser, samma veckodagar. För det tredje är jag inte så förtjust i arbetsplatser med machoattityd.

Ös gärna på med funderingar angående detta. Vi kan kalla detta för "Löst snack om Dios karriär-tråden".

VoDaresVins · 2018-02-19, 17:42

Det där med att bli en lycklig lärare är nog allt om personlighet som du också själv var inne på. Minns ju bara hur det var i skolan, vissa lärare var grymma diktatorer men fick ändå ta skit av eleverna. Sen fanns det ju de som bröts ner redan under första lektion. Men sen fanns det ju även lärare i olika ämnen som ingen skulle jävlas med för de var helt enkelt omtyckta och mera på kompisnivå med eleverna. Tror inte vem som helst lyckas fake it till they make it, utan de har bara karisma och självförtroende så det blir så naturligt.

Har själv snickarbakgrund men bara jobbat kort tid. Låter som det som vore idealet där för dig vore att hitta en mindre firma att jobba för, då de har mera varierat jobb än om du hamnar på storbyggen. Sen är ju risken att de har mera förväntningar på flexibilitet gällande arbetstid för att få det att gå ihop, så du kan inte alltid packa och åka hem prick 4a.

Men inget som relaterar till din konstnärliga sida som intresserar? Datoranimation, 3d moddellering eller liknande?

Vinter · 2018-02-19, 17:42

Djursjuksköterska skulle kanske vara nått för dig. Samt du borde lära dig och vänja dig vid att använda en anteckningsbok, till vardagen.

Järvskan · 2018-02-19, 17:44

Skulle det vara möjligt att göra kortare vikariat som lärare innan du söker till lärarutbildningen? Jag tänker att ett lärarvikariat skulle vara bästa sättet att se om man vill börja jobba som lärare. Snickararbetet och djurfarmandet kunde kanske vara en trevlig sysselsättning vid sidan om ens vanliga arbete.

leee · 2018-02-19, 17:47

Saknas bra lärare till våra förorter,något att satsa på kanske.

Bärsärk · 2018-02-19, 17:49

Ingen vet egentligen riktigt vad de vill jobba med, man bara jobbar med något som man står ut med och som ger mat på bordet.

Finns ju folk som hittat rätt men för den breda massan kommer det aldrig vara en dans på rosor.

Tycker du ska satsa på att bli snickare.

Andrélito · 2018-02-19, 18:03

Jobba som lärare på komvux då slipper man en massa liv, folk sköter sitt och är oftast lite mer en engagerade då målet brukar vara att kunna plugga vidare.

VoDaresVins · 2018-02-19, 18:06

Citat:

Ursprungligen postat av Järvskan

Skulle det vara möjligt att göra kortare vikariat som lärare innan du söker till lärarutbildningen? Jag tänker att ett lärarvikariat skulle vara bästa sättet att se om man vill börja jobba som lärare. Snickararbetet och djurfarmandet kunde kanske vara en trevlig sysselsättning vid sidan om ens vanliga arbete.

Tror inte det är möjligt att få ett vikariat utan utbildning, men däremot att dra nån kurs för barn eller vuxna på fritiden kräver inget. Åtminstone så fungerar det här.

Kanske nån serietecknarkurs för barn?

ViktorC · 2018-02-19, 18:25

Citat:

Ursprungligen postat av VoDaresVins

Tror inte det är möjligt att få ett vikariat utan utbildning, men däremot att dra nån kurs för barn eller vuxna på fritiden kräver inget. Åtminstone så fungerar det här.

Kanske nån serietecknarkurs för barn?

Jag jobbar som lärare och det går absolut att få vikariat utan utbildning. Det saknas tiotusentals lärare i Sverige och alla som inte är helt lost i kolan får jobba. Ingen optimal situation för barnen kanske men så ser det ut.

Jag skulle rekommendera dig Dio att vikariera minst en termin innan du börjar plugga, du kommer ganska fort inse om det är något för dig eller inte och om du sen väljer att plugga så kommer erfarenheten från vikariatet vara till stor hjälp.

Dock, om du har svårt att bli kallad för saker utan att ta illa upp så är det fel yrke. De flesta barnen är underbara men det kommer garanterat finnas ungar som du inte kommer överens med. Kanske inte lika mycket på gymnasienivå men i grundskola, ingen tvekan.

Minikubik · 2018-02-19, 18:54

Det lilla jag känner sig tror jag inte snickare är din melodi. Kan älska det jobbet, men ofta ör det monotont och samma sak långa veckor i sträck, för att sen ha något roligt projekt ett par veckor osv.
Lärare tror jag skulle kunna vara något för dig, som andra sagt, testa att vicka om det går och känn på det

VoDaresVins · 2018-02-19, 21:34

Citat:

Ursprungligen postat av ViktorC

Jag jobbar som lärare och det går absolut att få vikariat utan utbildning. Det saknas tiotusentals lärare i Sverige och alla som inte är helt lost i kolan får jobba. Ingen optimal situation för barnen kanske men så ser det ut.

I stand corrected.
Vore inte så dumt då att kunna pröva på. En tanke än runt det där vore att satsa på lärare i nåt yrkesinriktat ämne. Hade själv inga behov av att sitta och analysera efter svaga punkter i lärare som lärde ut ämnen jag var intresserad av, då ville jag bara lära mig ämnet. Men ja, det var nog inget under grundskoleperioden.

Rikard Jansson · 2018-02-19, 21:53

Mitt ex jobbade heltid som lärare i ett år utan utbildning, så prova det först. Jag har varit vikarie här och där och skulle hellre skjuta mig själv med en spikpistol i pungen än att jobba som högstadielärare, men lågstadie var rätt nice.

lanzal · 2018-02-19, 22:12

Jag har studerat till lärare i snart fyra år, jag skulle rekommendera dig att göra som Rikard sa här ovan, prova jobba lite som vikarie! Just inom biologi så saknas det ju lärare som tusan också så du kommer definitivt få jobb

.

Angel · 2018-02-19, 22:28

Vikade som idrottslärare när jag var 18-19. Har fortfarande trauman.

Bob90 · 2018-02-19, 22:32

Som lärare har man också lite frihet när man vill dra förklarande exempel. Kan se framför mig hur du drar tokiga paralleller och förklarar med skämt på lektionerna :P

Sånt kan behövas för att eleverna inte ska bli uttråkade och tappa fokus på lektionerna.

Det finns ju tex My Academy, Studybuddy mm där man kan jobba som läxhjälp. Det kan ju vara ett enkelt första steg, då får du bli "privatlärare" eller "coach" åt ett par elever (oftast bara en per sittning).