Jag kan ge ett färskt exempel på en snygg orättvisa som jag inte ser några "feminister" vilja ta i med tång.
Jag och min sambo fick vårat andra barn för drygt en månade sedan. Vi har sedan tidigare en dotter på drygt 2.5 år som vi har delad vårdnad om. Vi var alltså överrens om att ha det.
Saker hände som gjorde att vi en tid efter att dottern föddes separerade och det var lite pajkastning och vi fick gå till familjerätten för att göra upp om umgängestider. Det var aldrig några stoda draman egentligen även om det blev omständligt.
Efter ett halvår flyttade vi ihop igen och allt var bra.
Tillbaka till nutid.
Vi kommer att separera igen, den här här gången för gott. Man kan nog säga att folk förtjänar en andra chans men inte en tredje.
Nu till orättvisan. Vi är inte gifta (tack gud!) och när man då skaffar barn tillfaller hela vårdnaden modern och man måste gemensamt skriva på om delad vårdnad.
Jag skrev under, min sambo gjorde det inte. Jag måste dra henne till tingsrätten och stämma henne.
Hur i hela helvete.. Varför har hon veto? Jag har skrivit på faderskapserkännandet, ge mig halva vårdnaden om vårat barn!
Min sambo får alltså alla föräldradagar, kan flytta utan att jag har något att säga till om, välja dagis/skola, byta namn på sonen etc.