"viker du ner dig" för att undvika dålig stämning ofta? - Kolozzeum Forum

trädgårdsmöbel · 2018-05-24, 16:20

Tänk dig en helt vanlig konflikt du har i vardagen, med någon. Det kan vara vad som helst nästan. Du har rätt, den andre har fel. Men om du "vinner" så innebär det att det blir dålig stämning på något sätt. Någon blir sur på dig, den andre blir sårad, att "vinna" kommer med något jobbigt, men att förlora kostar inte så mycket mer än din självkänsla. Upplever du att du behöver göra det här ofta, att det är du, trots att du har rätt som ändå får vika ner sig för att det är bekvämast så, eller skiter du i att det blir dålig stämning, och har du rätt så har du rätt, skitsamma i att det blir lite jobbig stämning?

MikaelB · 2018-05-24, 16:26

Om man är inne i en diskussion för att vinna har man redan förlorat. Att säga vad man tycker borde vara poängen.

Määng · 2018-05-24, 16:27

Jag undviker dessa situationer till 99% eftersom det sällan tjänar till någonting. Den man diskuterar med är ändå aldrig ute efter att bli belyst och ändra sin åsikt. Men om jag mot all förmodan ändå ger mig in i det så viker jag mig inte om jag vet att jag har rätt, och det har jag för annars skulle jag inte ha gett mig in i diskussionen från första början.

Edit: Sen finns det ju andra typer av konversationer där man mer resonerar med varandra för att komma fram till något. I såna kan jag själv vara osäker och då kvittar det. Men jag tänker att det inte är den här typen av diskussioner du syftar på.

trädgårdsmöbel · 2018-05-24, 16:36

Det behöver ju inte vara en diskussion, utan något simpelt som att din flickvän klagar på dig för att du inte slängt soporna, och istället för att upplysa henne om att hon har vart hemma hela dagen och du har jobbat och hon borde slänga dem själv så biter du ihop, säger "ja älskling" och slänger soporna.

Alexton · 2018-05-24, 16:52

Envis så in åt helvete när jag väl bryr mig om något. Händer inte sådär jätte ofta däremot då det finns bättre saker att kasta energi på.

Nästan "En man som heter Ove" nivå.

Määng · 2018-05-24, 17:13

Citat:

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Det behöver ju inte vara en diskussion, utan något simpelt som att din flickvän klagar på dig för att du inte slängt soporna, och istället för att upplysa henne om att hon har vart hemma hela dagen och du har jobbat och hon borde slänga dem själv så biter du ihop, säger "ja älskling" och slänger soporna.

Okej, är det på den nivån så viker jag ner mig dagligen. Jag har barn. Jag orkar inte "mata" dessa drama queens till avkommor jag lyckats frambringa.

Bärsärk · 2018-05-24, 17:28

Jag lärde mig ganska tidigt att man inte alltid behöver ha rätt så för mig är det ganska självklart att vika ner sig när det inte är något viktigt.

baktung · 2018-05-24, 18:16

Citat:

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Det behöver ju inte vara en diskussion, utan något simpelt som att din flickvän klagar på dig för att du inte slängt soporna, och istället för att upplysa henne om att hon har vart hemma hela dagen och du har jobbat och hon borde slänga dem själv så biter du ihop, säger "ja älskling" och slänger soporna.

Säger som Määng - är det på den nivån så blir jag klart irriterad om jag är hundra procent säker på att jag har rätt. Fick höra av chefen en gång att jag glömde låsa dörrarna när jag stängde delin på kvällen. Jag var dock säker på att jag hade låst och att någon i jouren måste ha sprungit och öppnat nån dörr på kvällen. Här måste jag förstås säga emot ett par gånger men sen släpper jag det åtminstone utåt. Kan säkert gå och halvsura för mig själv en timme innan det släpper helt. Gillar inte att bli anklagad i form av en kraftig överreaktion från någon när det inte finns en tillstymmelse till bevis för att det var jag som begick ett fel. Där går min gräns.

Sitta runt ett fikabord och behöva vinna diskussionen? Händer aldrig. Jag sitter mest och håller med eftersom jag tidigt inser att personen jag diskuterar med är alldeles för kategorisk för att överhuvudtaget kunna överväga fler infallsvinklar än den enda hon känner till.

stridis · 2018-05-24, 18:45

En bild säger mer än tusen ord:

Bubblan84 · 2018-05-24, 18:45

Kan jag bevisa att jag har rätt så gör jag det. I mitt förra förhållande så spelade det ingen roll hur övertygande mina bevis var. Blev bara ett jävla liv så där vek ja hellre ner mig, gång på gång. Så här i efterhand var det dumt, skulle ha visat var skåpet skulle stå istället

micke81 · 2018-05-24, 19:00

Viker sällan ner mig.
Låter däremot ofta bli att säga något på arbetsplatsen eftersom det inte är lönt att säga något när det ändå blir riktigt kass stämning och ändå ingen förändring.

trädgårdsmöbel · 2018-05-24, 19:16

Citat:

Ursprungligen postat av Määng

Okej, är det på den nivån så viker jag ner mig dagligen. Jag har barn. Jag orkar inte "mata" dessa drama queens till avkommor jag lyckats frambringa.

Jag är sjukt imponerad av andra pappor som orkar stå på sig mot både fru och barn även vid småsaker. Nu menar jag inte heller sådana som har en kulturell fördel eller är några hustrumisshandlartyper, utan helt vanliga fredliga svenssons som pallar att säga nej och rationellt förklara varför, utan att höja rösten, trots konstanta mothugg och drama.

Stoltz · 2018-05-24, 19:26

Om slutmålet ger mig någonting så ger jag mig aldrig.

Om det inte gör det så "viker" jag mig ganska ofta för att jag vill ha den extra energin till annat. Det är en stor kontrast mot när jag var yngre, då käftade jag alldeles för mycket, även när jag arbetade i butik och kunderna hade helt orimliga krav.
Jämför det med sista året i butik där jag mer eller mindre var "Jag godkänner allt, ge dem två miljoner och ett blowjob i kompensation" för att slippa slösa min energi

shadowfire · 2018-05-24, 19:32

Kanske inte viker ner mig, men väljer mina strider mer nu än innan. Insåg någonstans 30'ish att vissa strider även om jag vann dem, orsakade mig mer skada i det långa loppet... de tår jag trampade på även om jag hade rätt var visst förbundna med arslet jag sedan fick stå och rengöra med tungan.

Däremot när det gäller uppfostran (katt, heh), viker jag mig inte för fem öre. Där vet jag att det jag viker ner mig för får jag äta upp längre fram i form av problem, så den lilla ansatsen nu ger mig ett drägligare liv på lång sikt.

VoDaresVins · 2018-05-24, 20:00

Jag svarade allt för ofta men undantaget är nog ändå familj, släkt och vänner. Som MikaelB var inne på så nej handlar det inte där om att övertyga andra men jag skulle inte visa mig övertygad bland dessa om jag inte är det.
Däremot i random situation på jobbet och med mindre bekanta sker det hela tiden. Kanske dock ofta beror på diskussions ämnen blir lite andra då och jag inte är säker på om motparten vet bättre än mig.