När kraschar bostadsmarknaden?

[Ett Orm]

Ja om rätesatsen är lika.

[Snubben]

Ursprungligen postat av agazza

Bra poäng.

Tyvärr är ju inte människor så resonabla utan har ju ofta en tendens att få panik i flockbeteende.

Tycker det är konstigt att inte fler som gjort en karriär cashar ut när dom börjar komma upp i familjeålder och köper en schysst villa i ett schysst område i de större städerna som ligger närmre hemorterna, typ Sundsvall, Karlstad, Gävle, Umeå och i den storleken.

Man får ju en sådan mycket högre livskvalitet så det är sjukt.

This.

Min, eller jag och sambons plan var nu att flytta till en mindre stad på västkusten. Istället för att betala 5 MSEK så pungar vi ut 2 MSEK, skuldfria och kan leva loppan.

Vi fick skjuta upp detta i 4 år, sambon kom in på drömutbildning (livskrivs > plugga..) och nu kommer det en knodd till. Hoppas vi inte har gått på en nit i och med vårt husköp. Men om vi fastnar så sitter fast där vi trivs iallafall.


Jag kan dock märka en trend, många som är ~37-38+ börjar dra sig ut från stan, alt. "hem" igen. Bara på min arbetsplats har jag haft 4 stycken som bytt ner sig, rent jobbmässigt, men flyttat till typ Trosa, Nynäshamn, Enköping, Sundsvall, Teckmantorp. Jag har samma diskussion bland gamla vänner och jag tänker själv i samma banor. Har vi ett skifte på g?

[Wain]

Ursprungligen postat av Snubben

Jag kan dock märka en trend, många som är ~37-38+ börjar dra sig ut från stan, alt. "hem" igen. Bara på min arbetsplats har jag haft 4 stycken som bytt ner sig, rent jobbmässigt, men flyttat till typ Trosa, Nynäshamn, Enköping, Sundsvall, Teckmantorp. Jag har samma diskussion bland gamla vänner och jag tänker själv i samma banor. Har vi ett skifte på g?

Verkar vara tryck på småkommunerna runt större städer. "Många" vill bort från storstadsstressen (och även i många fall bort från multikultiexperimentet).

[Vinter]

Ursprungligen postat av agazza

ingen är utestängd, priserna har helt enkelt avvikit för länge från KPI och inflationen.
omsättningen stannar upp.
En mindre andel bostadsägare sitter lite i skiten och får lägga om konsumtion till amortering.
Man kan inte säga att lönen inte hängt med. Det är bostäderna som dragit iväg utan fundamentala orsaker.
Hur skulle landet se ut ifall alla hade fått samma utveckling på lönen? Hur skulle det gått till?
1996 har priserna fram till 2013 stigit med 487%.
Det skulle inneburit att folk ålderspannet 18-24 har med medellön 23.650 SEK skulle haft 118.000 i lön.
Så kan man inte räkna.

Det är samma visa som när sportbilsbubblan sprack i baltikum, lättillgängliga krediter drar iväg konsumtionen av statusobjekt.
Det blir så ibland och nu måste förnuftet få komma fram en sväng

Ska försöka mig på en bättre problembeskrivning.

1. Låg ränta möjliggör investeringar, grundtanken är att stora företag ska kunna nyinvestera och driva på ekonomin.
I Svenska storstäder har det dock lett till att privatpersoner tagit större lån och investerat i bostäder. Prisuppgången följer ganska väl med räntesänkningarna. Man kan säga att räntesänkningarna har av misstag samtidigt stimulerat bostadsmarknaden.

2. Det utbud som finns och nybyggnationen motsvarar inte efterfrågan. Som andra har påpekat finns en trend att flytta ut och istället bosätta sig i en villa längre från staden. Marknaden på 4-5 rummare för familjer är mindre än utbudet. Där har byggbolagen missbedömt marknaden. Hur stor andel av nybyggnationen som ligger i den kategorin, vet jag inte exakt. Men det kan vara 30-40% av alla nybyggnationer.

3. Löneläget där medellönen är 31000 medger bara en viss kostnad varje månad. Det kan i sig vara ett problem om löner driver på priserna för snabbt.
Men i Sverige har priserna drivits på av ränteläget. Vilket betyder att den stora marknaden för nybyggnation är runt medellönen i kostnad. Det byggs alltså till "fel marknad". De byggbolag som satsat rätt är de som byggt mindre lägenheter i större komplex runt närförorter. Eftersom det är där majoriteten har råd att bo.

4. De som satsat på "förädling" Dvs dyra större större lägenheter inom stan har missat att efterfrågan minskat. Och många sådana företag sitter nu i kris.
Det är också en anledning till att bostadsbyggnaden avtar, flera företag ligger ute med investerade pengar som de inte kan få in.

5. Det är alltså flera faktorer som avgör. Det är inte naturligt att priser drivs av låg ränta när det gäller privatkonsumtion. Det är anledningen till att flera ekonomiska tidskrifter rankar Sverige som top 3 mest osäkra bostadsmarknaderna i världen.


Jag tycker det är fel att säga att det finns lägenheter tillgängliga, och att ingen är utestängd. Eftersom bara några procent av konsumenterna har råd att köpa lägenhet.
Jag kan lika gärna säga att det inte finns någon brist på lägenheter på Manhattan, New York. Utan att jag nämner att priserna börjar på 10 miljoner kronor för ett råtthål. Vilket betyder att bara 1% av befolkningen kan delta på den marknaden.

[agazza]

Ursprungligen postat av Vinter

Ska försöka mig på en bättre problembeskrivning.

1. Låg ränta möjliggör investeringar, grundtanken är att stora företag ska kunna nyinvestera och driva på ekonomin.
I Svenska storstäder har det dock lett till att privatpersoner tagit större lån och investerat i bostäder. Prisuppgången följer ganska väl med räntesänkningarna. Man kan säga att räntesänkningarna har av misstag samtidigt stimulerat bostadsmarknaden.

2. Det utbud som finns och nybyggnationen motsvarar inte efterfrågan. Som andra har påpekat finns en trend att flytta ut och istället bosätta sig i en villa längre från staden. Marknaden på 4-5 rummare för familjer är mindre än utbudet. Där har byggbolagen missbedömt marknaden. Hur stor andel av nybyggnationen som ligger i den kategorin, vet jag inte exakt. Men det kan vara 30-40% av alla nybyggnationer.

3. Löneläget där medellönen är 31000 medger bara en viss kostnad varje månad. Det kan i sig vara ett problem om löner driver på priserna för snabbt.
Men i Sverige har priserna drivits på av ränteläget. Vilket betyder att den stora marknaden för nybyggnation är runt medellönen i kostnad. Det byggs alltså till "fel marknad". De byggbolag som satsat rätt är de som byggt mindre lägenheter i större komplex runt närförorter. Eftersom det är där majoriteten har råd att bo.

4. De som satsat på "förädling" Dvs dyra större större lägenheter inom stan har missat att efterfrågan minskat. Och många sådana företag sitter nu i kris.
Det är också en anledning till att bostadsbyggnaden avtar, flera företag ligger ute med investerade pengar som de inte kan få in.

5. Det är alltså flera faktorer som avgör. Det är inte naturligt att priser drivs av låg ränta när det gäller privatkonsumtion. Det är anledningen till att flera ekonomiska tidskrifter rankar Sverige som top 3 mest osäkra bostadsmarknaderna i världen.


Jag tycker det är fel att säga att det finns lägenheter tillgängliga, och att ingen är utestängd. Eftersom bara några procent av konsumenterna har råd att köpa lägenhet.
Jag kan lika gärna säga att det inte finns någon brist på lägenheter på Manhattan, New York. Utan att jag nämner att priserna börjar på 10 miljoner kronor för ett råtthål. Vilket betyder att bara 1% av befolkningen kan delta på den marknaden.

Du har helt rätt men jag vidhåller att det helt enkelt är många som måste inse att dom är en Märsta människa och inte en södermalm, och definitivt inte en östermalmsmänniska.

Och den situationen kan ta lite tid.

Dom kommer samtidigt inse att dom inte är en utlandssemestermänniska och leasingbil människa.

Trångboddheten i storstäderna har typ stigit en promille på tjugo år samtidigt som standarden på boenden har stigit avsevärt.



Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk

[Vinter]

Ursprungligen postat av agazza

Du har helt rätt men jag vidhåller att det helt enkelt är många som måste inse att dom är en Märsta människa och inte en södermalm, och definitivt inte en östermalmsmänniska.

Och den situationen kan ta lite tid.

Dom kommer samtidigt inse att dom inte är en utlandssemestermänniska och leasingbil människa.

Trångboddheten i storstäderna har typ stigit en promille på tjugo år samtidigt som standarden på boenden har stigit avsevärt.

Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk

Ja vi har ett konstigt system som inte direkt håller i dag. Jag har ett antal kollegor som kom på att antingen flyttar de utomlands och blir självständiga direkt. Eller så får de sitta och vänta ett decennium i Sverige på samma möjligheter.

Jag satt tidigare och funderade på vilket område i Sverige som skulle kunna bli nya Texas, dit miljonen före detta New York och LA bor flyttar för bättre möjligheter. Men ju mer jag funderar på det så kan det lika gärna vara Estland och Irland. Det beror helt på mentaliteten hos nyexaminerade ungdomar.

[agazza]

Ursprungligen postat av Vinter

Ja vi har ett konstigt system som inte direkt håller i dag. Jag har ett antal kollegor som kom på att antingen flyttar de utomlands och blir självständiga direkt. Eller så får de sitta och vänta ett decennium i Sverige på samma möjligheter.

Jag satt tidigare och funderade på vilket område i Sverige som skulle kunna bli nya Texas, dit miljonen före detta New York och LA bor flyttar för bättre möjligheter. Men ju mer jag funderar på det så kan det lika gärna vara Estland och Irland. Det beror helt på mentaliteten hos nyexaminerade ungdomar.

En bekant föreslog Norge, den del av Finland som talar Finlandsvenska och därefter Canada som potentiella förstamål för svenskar, just för språkbryggan.

Finland har ju ändå en sund ekonomi, men ifall det är värt mödan vetefan.

Jag tror helt enkelt vi ändå kommer få en ny klyfta människor som antagligen kommer bo på stora gårdar med pool men jobba på lokala mekonomen.

Ungefär som den där enda personen som fick ärva en hyffsad summa i samhället, köpte fint hus och bil, sen var kapitalet slut och den där gamla sl500an är inte lika frän längre nu 20 år senare.

Fast gånger en halv miljon människor som gjort bostadskarriär och varit smart nog att kliva åt sidan lite grann.

[Rickard]

Ursprungligen postat av agazza

Du har helt rätt men jag vidhåller att det helt enkelt är många som måste inse att dom är en Märsta människa och inte en södermalm, och definitivt inte en östermalmsmänniska.

Och den situationen kan ta lite tid.

Dom kommer samtidigt inse att dom inte är en utlandssemestermänniska och leasingbil människa.

Trångboddheten i storstäderna har typ stigit en promille på tjugo år samtidigt som standarden på boenden har stigit avsevärt.



Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk

Jag tror också det är en stor del av problemet. Folk i Sverige är som entitled-skitungar. Alla har rätt att bo i en lägenhet på paradgatan i centrum.
Som inte kan räkna och påhejade av banken maximerar sina lån när räntan är för låg.

[Torsk_ole]

Gällande att många borde "inse" att de är märstamäniskor. Det är väl helt uppenbart att väldigt många människor strävar efter att bo bättre.

Resten undrar jag om det finns någon fakta bakom eller om det är en personlig uppfattning.

[shut teh face]

Hade jag bestämt hade vi flyttat upp till jämtland, där cashar man ett fint hus med flera hektar mark, ett par timmerlador etc för ett par hundra tusen. Lyckas man bara landa ett distansjobb mot Stockholm så är man adlig i fjällen.

[agazza]

Ursprungligen postat av Torsk_ole

Gällande att många borde "inse" att de är märstamäniskor. Det är väl helt uppenbart att väldigt många människor strävar efter att bo bättre.

Resten undrar jag om det finns någon fakta bakom eller om det är en personlig uppfattning.

Det är ganska lätt.

Man slår in sitt kapital och inkomst i en räknare som visar vart man befinner sig i samhället.

Tex

http://pejl.svt.se/visualisering/inkomster/var-ar-du/


Därefter kollar man genomsnittspriser i zoner från dyrast i mer exklusiva områden, till sämre billigare områden, samt hur många bostäder som finns i varje zon.

Har man en centrumzon som har cirka 10-20% av bostäderna av totalen, så bör man kanske tillhöra det övre 10 till 20% procenten i inkomststegen.

Kollar man på zonen utanför som kanske har mellan 30 till 50% av bostäderna i totalen, så kanske man ska ligga på 50 till 70% i lönestegen.


Det ÄR cirka 15% som bosatt sig över sin betalningsförmåga, eller "boendezon".

Tror det kan vara nyttigt för en individ att faktiskt granska vilket fack man tillhör i livet och anpassa sig, det är bara sunt och man borde må bättre då man slutar titta på vad andra har i sin skål som tillhör en annan klass i samhället

Sen kan man alltid sträva för att ta sig ur varje zon, men man kan inte blanda levnadsförhållande, omsättning och intäkt.


Man kan göra det ännu lättare och bara utgå från direktiven om hur mycket man ska ha i eget kapital och hur många årslöner bostaden ska kosta, så hamnar man rätt på toppen av sin zon direkt. Sen kanske det är i märsta.

Är det i märsta är det inte fel på kalkylen eller staten som inte tillåter mer skuldsättning, det är en inbillning från den egna sidan.


Inget ont om märsta, jag bodde själv i Jakobsberg. Men folk som bor på söder kommer ofta från en mellanlandning i märsta och snackar nu skit om märsta då dom nu får låna mer av banken.

[agazza]

Ursprungligen postat av shut teh face

Hade jag bestämt hade vi flyttat upp till jämtland, där cashar man ett fint hus med flera hektar mark, ett par timmerlador etc för ett par hundra tusen. Lyckas man bara landa ett distansjobb mot Stockholm så är man adlig i fjällen.

+1

Funderar på en gård i Norge då dom faktiskt ligger rimligt i pris fast utsikt som i Österrike.

Bara så jävla le på deras svenskskämt.

[nisse1976]

Ursprungligen postat av Snubben

This.

Min, eller jag och sambons plan var nu att flytta till en mindre stad på västkusten. Istället för att betala 5 MSEK så pungar vi ut 2 MSEK, skuldfria och kan leva loppan.

Det har varit en hel del inlägg liknande detta och jag förstår principen men samtidigt känns det som att man tar bort övriga faktorer i liver som påverkar lycka och välmående.
Hur fint hus man bor i är ju bara en faktor.
Frågan är om folk i allmänhet tycker det är värt att flytta till en annan stad för att få en finare hus/lägenhet på bekostnad av att man lämnar sitt jobb, vänner och familj.
Avsky man sitt jobb, inte har familj eller vänner i staden så köper jag det i större utsträckning.

[agazza]

Ursprungligen postat av nisse1976

Det har varit en hel del inlägg liknande detta och jag förstår principen men samtidigt känns det som att man tar bort övriga faktorer i liver som påverkar lycka och välmående.
Hur fint hus man bor i är ju bara en faktor.
Frågan är om folk i allmänhet tycker det är värt att flytta till en annan stad för att få en finare hus/lägenhet på bekostnad av att man lämnar sitt jobb, vänner och familj.
Avsky man sitt jobb, inte har familj eller vänner i staden så köper jag det i större utsträckning.

Fast oftast är man inflyttad i de större städerna. Vi flyttade till ett ställe med mer umgänge som har samma intressen.
Jag byter jobb cirka vart 4 år och har trivts på alla.

En sak ifall man är en barnfamilj. Då kommer ju inte detta ske.

Men en stor andel människor är folk som skjuter på familjelivet men ändå börjar röra sig mot det i bostadskarriären.

Vi flyttade när sambon blev gravid.

Man flyttar ju inte rätt ut i det okända direkt. Som avbefolkningen av glesbygden varit senaste 20 åren så har man ju vänner tamefan överallt

Skickat från min ONEPLUS A3003 via Tapatalk

[Wain]

Ursprungligen postat av agazza

En bekant föreslog Norge, den del av Finland som talar Finlandsvenska och därefter Canada som potentiella förstamål för svenskar, just för språkbryggan.

Finland har ju ändå en sund ekonomi, men ifall det är värt mödan vetefan.

Otroligt begränsad, samt krympande, del som talar svenska i Finland. I så fall Åland. I övrigt klarar man sig oftast bättre med engelska i Finland.

Sen så talar de svenska, inte finlandssvenska, annars får vi även specificerar att det talas Stockholmssvenska i Stockholm.