Mot Stockholm Ultramarathon 100km - Sidan 9 - Kolozzeum Forum

LadyG · 2014-03-14, 18:37

Revansch på rundan, 16 minuter snabbare än i söndags och mycket lättare att springa (snittpuls 79% av HRM). Idag var vi på samma våglängd, kroppen och jag. Kanske hade med Spånga IP att göra: De bygger utegym där!! <3 Jag blev jätteglad när jag såg det!

LadyG · 2014-03-18, 18:09

Satan i gatan så bra det gick idag! Gäspande gav jag mig ut i gråvädret för att springa.
"Det får bli en lugn runda idag, jag är rätt trött." tänkte jag. "Jag har sovit lite illa, ätit lite dåligt. Det får bli som det blir."
Och visst var det lite jobbigt, men jag trodde det var för att jag var trött - inte för att det gick fort! 10km på 56:47 är näst snabbaste tiden jag någonsin gjort på distansen (PB 56:01 på milen) så gissa om jag blev paff! Ibland blir jag omåttligt överraskad av mig själv.

Om jag bara visste hur jag gjorde så det blev så bra... Eller är det en effekt av schemat jag följer ändå, en bieffekt av att träna för 100km? Jag vet inte, jag är bara glad att det fungerar, vad det än är

LadyG · 2014-03-20, 13:11

Stökigt underlag att springa på. Men det gick rätt bra ändå. Möjligen gick det lite för fort för att vara "lätt distans" men å andra sidan hade jag trevligt och det var kul! Det kändes viktigare än att pricka rätt pulszon idag.

LadyG · 2014-03-21, 17:01

Igår sprang jag genom snö som nådde mig till fotknölarna bitvis. Idag var det +12 grader och strålande sol. Hur bisarrt kändes inte det? Jag kan inte påstå att det kändes som "lätt fart" men det är som om det gått troll i benen den här veckan, jag har sprungit för fort med för hög puls och för ivrigt varenda pass! En teori jag har är att 10km inte känns så långt direkt, så då kan jag ju lika gärna ösa på lite. "Det tar ju bara en timme." fast så kanske man bara tänker om man är ultradistanslöpare?

I helgen ska jag ge mig på ett längre pass, +25km men helst inte längre än 30km. Lugn fart, jag ska försöka hålla pulsen runt 80% (dvs lugnt och fint). "Snabbhet och sånt tränar jag på andra pass. Långpasset ska vara lugna," sa hon beslutsamt till sig själv.

944RS · 2014-03-21, 17:18

Jag tycker det är en skön känsla att tycka 10-12km inte är långt! Samma sak när man springer 21km utan att det är jobbigt!

LadyG · 2014-03-21, 17:43

Citat:

Ursprungligen postat av 944RS

Jag tycker det är en skön känsla att tycka 10-12km inte är långt! Samma sak när man springer 21km utan att det är jobbigt!

Enda gången det blir beklämmande är när jag sitter och drar nya rundor i Google Earth. Särskilt långpassen blir stökiga, 2-3 mil är förskräckligt långt att memorera

LadyG · 2014-03-23, 21:23

Idag var det dags för långpass, 25-27km nånting stod det i schemat men ni som känner mig vet att jag inte alltid är kapabel att följa program ens när jag försöker. Ryggsäcken innehåller en vattenblåsa som rymmer 2 liter vatten, men sen väger själva ryggsäcken en del plus det faktum att jag har grejer i den som jag kan behöva så totalt hivade jag upp 3kg på ryggen och gav mig av (i efterhand förstår jag att det påverkar orken det med men det var inget jag tänkte på tidigare idag).

Rundan jag valde är ganska kuperad, det är bra för då får jag automatiskt backträning. Dessvärre är jag välbekant med åtminstone första 9km så där gick det på tok för fort, farten pendlade mellan 6:08 och 6:30 min/km men borde ha legat kring 6:40 min/km. Sen kom jag ut på den träliga Drottningholmsvägen som är ett enda långt motlut till Tranebergsbron, som i sin tur är både lång och otrevlig.

Ner mot rålis mötte jag en sprallig och glad löpare som gav mig en high five, så i flera kilometer efter det sprang jag och smålog och var glad. Sådana löpare - spontana och glada - borde det finnas fler av

Stannade och fikade vid 15km och insåg att rundan inte är 25. Den är 30, kortaste vägen. Nåja, det var ju så dags att komma på det nu - jag undrar om inte mitt undermedvetna ansåg att vädret var så fint att jag bara måste utnyttja det maximalt och ledde in mig på den här rundan i smyg.

Vid 20km började det gå lite tungt men det tog ytterligare någon kilometer innan jag började få problem och blev tvungen att börja gå i backarna. Lårens baksida och höftböjarna var jättetrötta, så jag försökte avlasta dem lite för att inte överanstränga dem. Det betydde att farten sjönk betydligt, pendlande mellan 6:40 - 7:44 min/km nu beroende på backarna, men det var så vackert och ljummet ute att jag klarade mig bra ändå.

När jag närmade mig hemma kände jag att jag nog allt hade lite energi kvar i benen och sista kilometern gick riktigt fort, 6:12 min/km så helt slut kan jag inte ha varit och det är också bra.

Sammanlagt blev det 30,1km på 3:21:03 (vilket ger en snittfart på 6:41 min/km) och det är så mitt i prick att jag bara ler av belåtenhet. Hade farten varit jämn och fin hade det varit bättre, men jag får nog fler chanser att springa långt

Veckan blev bra, lite över 6 mil och snittfarten blev 6:17 min/km och det får jag vara väldigt nöjd med. Nästa vecka landar, om allt fungerar på ungefär 7 mil.

944RS · 2014-03-24, 04:35

Jag hade nog inte varit beredd på en High-Five när jag är ute på långpass.

Kul att passet blev så bra till slut även om det kändes tungt!

LadyG · 2014-03-24, 09:47

Vem är beredd på en sån sak, någonsin, när man springer?

Någon nytta gjorde det iaf, för idag har jag lätt träningsvärk i vaderna och magen (!!). Vaderna kan jag förstå, magen är mer mystisk.

LadyG · 2014-03-25, 19:16

Tisdag idag och då är det dags att springa fort igen. Den här gången stod det 3x2000m på schemat men eftersom jag inte vet vilken halvmarafart jag har så chansade lite och sprang på känn. Det innebar i sin tur att jag fick en glad överraskning när jag kom hem, det hade gått rätt fort faktiskt

Först värmde jag upp i lite över 3km, lugn jogg till en början men jag ökade farten succesivt hela tiden tills jag kände mig varm och på hugget. Sen började jag första tvåtusingen: 5:41 min första kilometern och 5:32 andra kilometern, sen fick jag pusta. 90 sekunder var meningen men jag slarvade lite så det blev 100 sekunder, det höll jag mig till eftersom jag ville vara konsekvent.

Nästa tvåtusing gick aningen lite bättre, 5:41 min/km och 5:21 min/km innan jag pustade igen. Fortfarande med känslan att det här fixar jag, det är lite svettigt men absolut inom ramen för vad jag klarar av. Det blåste så jag höll på att rasa ikull, men det fick jag ta med i beräkningen. Det är sådant som händer, det kan blåsa på tävling också så det är lika bra att vänja sig.

Sista tvåtusingen gick bäst, 5:29 min/km och 5:20 min/km med samma känsla av att det här är helt och hållet något jag fixar. Pulsen, som jag inte höll koll på medan jag sprang, blev aldrig så hög som jag trodde den skulle kunna bli så jag valde nog antagligen rätt. Bortsett från ett lite konstigt resultat alldeles i början (kontaktproblem med pulsbandet antagligen) så nådde pulsen aldrig över 161 (87%) och det är egentligen ganska lågt.

Det kan bero på den ovanligt långa vilan, men jag vet att en del vilar ännu längre t om så det är inte säkert att det är den. Det kan också vara dagsformen, den var så god helt enkelt. Vi käkade rejält med rotmos och korv igår så jag kanske var ovanligt väl laddad för löpning. Det är sådant man bara kan gissa sig till vad det beror på.

Man kan egentligen bara vara nöjd och tacksam

944RS · 2014-03-25, 19:53

Kul att det går så bra!

LadyG · 2014-03-26, 17:44

Tack

Idag var det som att springa i en vindtunnel, motvind precis hela tiden.

Tröttsamt är bara förnamnet. Fick konstiga mätvärden idag igen, högsta uppmätta puls 101% av hrm är ju inte så sannolikt. I övrigt låg snittpulsen fint, 78% är rätt lagom för lätt distans.

LadyG · 2014-03-27, 15:26

Fantastiskt väder. För varma kläder. Årets första "jag tror jag dör av värmeslag"-pass. Men på det stora hela klagar jag inte, det är ju vår ute!!! Dessutom är tiden definitivt inte dåligt med tanke på att jag sprungit tre dagar i rad nu. Jag lyckades hålla pulsen i rätt zon och farten hamnade i närheten av det programmet föreslår (6:30 tycker schemat). Helt okej med andra ord.

Största misstaget var att inte ha med sig lite vatten när det blir varmt som idag. Jag blev förskräckligt törstig innan jag hann hem. Två vilodagar nu till långpasset på söndag.

LadyG · 2014-03-30, 19:34

Väldigt tungt idag. Mycket tyngre än totalttiden påstår, det kändes som det tog sju svåra år att bli klar idag! Ringde älsklingen och sökte tröst och pepp redan vid 9km. Men runt kom jag. På Ren Rå Vilja.

LadyG · 2014-03-30, 22:27

Två vilodagar verkar inte ha hjälpt nämnvärt. Det var tungt att springa. Väldigt tungt. Mycket tyngre än totaltiden påstår, 30km på 3h31min, det kändes som det tog sju svåra år att bli klar idag! .

Fast det är sådana pass som stärker, som bygger upp karaktären och som kommer att sätta tonen för hur jag hanterar motgångar och besvär i framtiden.

Jag stiger inte av för att det är jobbigt tungt och besvärligt.

Jag ger inte upp för att det går tungt, musklerna värker och jag är hungrig.

Jag stannar inte för att det börjar skymma och jag är genomvåt på grund av att vätskeblåsan läcker.

Jag biter ihop och fortsätter. Tänker på lasagne, älsklingen lagar fantastisk lasagne. Försöker ignorera att jag är så blöt att det skvätter om mig när jag springer, och när solen gått ner bakom husen börjar det bli förskräckligt kallt. Fokuserar på "till macken", "till city", "bort till länkarnas". Betar av bit för bit, i ultra-stil. Tänker bara på nästa etapp, inte hela distansen.

Det går lite lättare att komma till mål om man fokuserar på delmål, och de belöningar man kan se fram emot (i mitt fall idag: "Bara bort till kullen så får du dricka lite", "Bara till foten av backen, sen får du gå").

Det går mycket lättare om man har en plan, en idé med vad man ska åstadkomma och varför. Ett mål utan en plan är bara en dröm.

Idag byggde jag inte bara fysisk uthållighet i och med att jag sprang i 3,5 timma. Jag byggde själslig uthållighet genom att övervinna rösten inom mig som visste vart tunnelbanan låg, som tyckte jag kunde gena hem, som inte ville fortsätta och som försökte övertyga mig om att "Du springer ju bara för att det är kul: tycker du det här är kul?" (på den frågan kunde jag iofs svara "Nej, men jag tycker det är kul att klara de tävlingar jag anmält mig till så då får jag bita ihop och göra även de pass som inte sitter som en smäck!").

Jag är nästan mer nöjd med att jag klarade dagens pass än med förra helgens långpass, som var samma runda men tio minuter snabbare.

Det är lätt att vara duktig när man har medgång. Den riktiga värdemätaren är vad man gör när det inte är medvind, lätta fötter och sötebrödsdagar.