Ni som slutat öka i styrka, hur pendlar styrkan för er?

[exevision]

Ursprungligen postat av King Grub

Nej, det vet man inte. Det bara dök upp. Drabbar ofta medelålders män utan uppenbar anledning. Inga skador eller träningsrelaterat för min del.

Den värsta smärta jag någonsin haft i två veckor. En smärta som inte gick att lindra på något sätt, med mediciner eller annat och som satt i med full styrka dygnet runt. Under den tiden var styrkan intakt. Sedan försvann smärtan som genom ett trollslag och med den all styrka. Jag kunde inte hantelpressa en tvåkilos silverhantel utan att armen vek sig till att börja med.

Aj, jobbigt.

[King Grub]

Jag tränade högreps med lätta vikter istället och behöll all muskelmassa. Nu är all styrka tillbaka, förutom just i pressar för bröst. Pressar uppåt för axlar är inga problem.

[King Grub]

Och din länk var inte fel, förresten. :p

[exevision]

Ursprungligen postat av King Grub

Och din länk var inte fel, förresten. :p

Ah, va bra

https://specialist.se/plexus-brachialis-neurit/
"Mycket talar för att plexus brachialis neurit är en immunologisk sjukdom utan känd orsak."

Hoppas jag aldrig får det där.

Ursprungligen postat av King Grub

Jag tränade högreps med lätta vikter istället och behöll all muskelmassa. Nu är all styrka tillbaka, förutom just i pressar för bröst. Pressar uppåt för axlar är inga problem.

Starkt psyke av dig att hålla igång.

[King Grub]

"mycket stark, nästan outhärdlig, övergående primär smärta" slog huvudet på spiken. Jag har väldigt hög smärttålighet, men den var alltså inte att leka med. Som tur är kan jag självdiagnosticera det mesta, så jag förstod vad det var och att smärtan inte visade på något farligt.

[exevision]

Ursprungligen postat av King Grub

"mycket stark, nästan outhärdlig, övergående primär smärta" slog huvudet på spiken. Jag har väldigt hög smärttålighet, men den var alltså inte att leka med. Som tur är kan jag självdiagnosticera det mesta, så jag förstod vad det var och att smärtan inte visade på något farligt.

Inte farligt? Nog för att styrkan i bänkpress inte är lika prioriterad som i marklyft.

Antar att din operation att få ur visdomständerna var en barnlek i jämförelse?

[King Grub]

Jag har varit ganska försköna från hemska smärtor, men det var klart värre än just tandkirurgi och akut blindtarmsinflammation (som i sig krävde ambulans). Särskilt som den här smärtan inte svarade överhuvudtaget på värktabletter och inte gick att komma undan på något sätt.

[Langster]

Ursprungligen postat av King Grub

Jag har varit ganska försköna från hemska smärtor, men det var klart värre än just tandkirurgi och akut blindtarmsinflammation (som i sig krävde ambulans). Särskilt som den här smärtan inte svarade överhuvudtaget på värktabletter och inte gick att komma undan på något sätt.

Det låter som när jag först fick diskbråck, det var den absolut värsta smärtan jag någonsin varit med om, och som sagt INGET hjälpte. Det kändes bokstavligen talat som nacken och armen brann och blev krossad och fick elchocker samtidigt.
Jag kände verkligen att jag ville ”krypa ur mitt eget skinn”.
Och även då efter det fick jag något nedsatt styrka i vänster arm/bröst. Men detta var faktiskt ett diskbråck enl. läkarutlåtande (något jag själv var helt övertygad om från dag 1, men det tog en jäkla tid att få diagnosen). Vissa känner inte av diskbråck alls lika mycket och samma med neurit för mig, jag hade i princip ingen smärta alls, men från en dag till en annan hade styrkan i vänster arm och bröst minskat med drygt 70% vilket var rätt läskigt. Sen började de påverkade musklerna kännas svampiga, alltså mjukare och jag kunde inte flexa dem ordentligt, det gick men det krävdes en enorm mental insats för att få dem att reagera iöht och det krävdes mycket mer energi än normalt.
Kan tänka mig att det finns ett ofantligt mörkertal med folk som är drabbade som inte ens vet om det om detta kan komma utan smärta, eller som i mitt fall - kanske kännas som en mild sträckning eller nåt. Hade jag inte tränat hade jag ju inte märkt att jag tappat styrka, för de där 30% som fanns kvar klarar man sig med i vardagslivet.

[PureWhey]

Ursprungligen postat av Langster

Det låter som när jag först fick diskbråck, det var den absolut värsta smärtan jag någonsin varit med om, och som sagt INGET hjälpte. Det kändes bokstavligen talat som nacken och armen brann och blev krossad och fick elchocker samtidigt.
Jag kände verkligen att jag ville ”krypa ur mitt eget skinn”.
Och även då efter det fick jag något nedsatt styrka i vänster arm/bröst. Men detta var faktiskt ett diskbråck enl. läkarutlåtande (något jag själv var helt övertygad om från dag 1, men det tog en jäkla tid att få diagnosen). Vissa känner inte av diskbråck alls lika mycket och samma med neurit för mig, jag hade i princip ingen smärta alls, men från en dag till en annan hade styrkan i vänster arm och bröst minskat med drygt 70% vilket var rätt läskigt. Sen började de påverkade musklerna kännas svampiga, alltså mjukare och jag kunde inte flexa dem ordentligt, det gick men det krävdes en enorm mental insats för att få dem att reagera iöht och det krävdes mycket mer energi än normalt.
Kan tänka mig att det finns ett ofantligt mörkertal med folk som är drabbade som inte ens vet om det om detta kan komma utan smärta, eller som i mitt fall - kanske kännas som en mild sträckning eller nåt. Hade jag inte tränat hade jag ju inte märkt att jag tappat styrka, för de där 30% som fanns kvar klarar man sig med i vardagslivet.

Hur hände det?

[panzerpig]

Ursprungligen postat av Langster

Det låter som när jag först fick diskbråck, det var den absolut värsta smärtan jag någonsin varit med om, och som sagt INGET hjälpte. Det kändes bokstavligen talat som nacken och armen brann och blev krossad och fick elchocker samtidigt.
Jag kände verkligen att jag ville ”krypa ur mitt eget skinn”.
Och även då efter det fick jag något nedsatt styrka i vänster arm/bröst. Men detta var faktiskt ett diskbråck enl. läkarutlåtande (något jag själv var helt övertygad om från dag 1, men det tog en jäkla tid att få diagnosen). Vissa känner inte av diskbråck alls lika mycket och samma med neurit för mig, jag hade i princip ingen smärta alls, men från en dag till en annan hade styrkan i vänster arm och bröst minskat med drygt 70% vilket var rätt läskigt. Sen började de påverkade musklerna kännas svampiga, alltså mjukare och jag kunde inte flexa dem ordentligt, det gick men det krävdes en enorm mental insats för att få dem att reagera iöht och det krävdes mycket mer energi än normalt.
Kan tänka mig att det finns ett ofantligt mörkertal med folk som är drabbade som inte ens vet om det om detta kan komma utan smärta, eller som i mitt fall - kanske kännas som en mild sträckning eller nåt. Hade jag inte tränat hade jag ju inte märkt att jag tappat styrka, för de där 30% som fanns kvar klarar man sig med i vardagslivet.

Kunde skrivit allt det där själv. Har haft två diskbråck i nacken. vidrigt.

[Langster]

Ursprungligen postat av PureWhey

Hur hände det?

Ja när diskbråcket kom körde jag gristunga frenchpressar runt huvudet, det knäppte typ till och så kändes det som att jag hade fått en nackspärr typ. Slutförde träningspasset utan problem. Sen började det göra mer och mer ont och stråla ut i armen, under kvällen, tills det blev helt outhärdligt. Tappade känseln i vänster hand (har fortfarande nedsatt känsel i vänster tumme). Sov inget den natten, tömde medicinskåpet på allt som skulle kunna döva smärtan, inkl. kodein, men inget hjälpte det minsta. Låg bara och vred mig i smärta hela natten. På morgonen gick jag till närakuten där jag fick nån bullshit muskelavslappnande medicin och en vanlig röntgen (man kan inte se diskbråck med vanlig röntgen) muskelavslappnande kanske hjälper vid nackspärr men jag var väldigt tydlig med att jag tror detta är diskbråck - här började jag bli medveten om hur motsträviga läkare är med att skriva ut tyngre smärtstillande till random folk som kliver in från gatan. Har man rotfyllt en tand då strösslar de med alla möjliga piller, men när man verkligen - VERKLIGEN - har ont då är det Alvedon som gäller. Det är OK för mig att man inte skriver ut vadsomhelst till vemsomhelst, men det är jäkligt surt i det läget.
Sen gick jag till jobbet, led genom en arbetsdag - åkte hem och nu - NU började den riktiga smärtan som var helt obeskrivlig. Det slutade med att jag åkte in till akuten på Danderyd på natten och förstås fick vänta i 5 timmar innan jag fick hjälp, först när jag kom in i väntrummet så var det tomt, så jag tänke ah, det kommer att gå snabbt, men så fylldes rummet på efter hand med folk som satt och halvsov och hade det rätt gött, medans jag hade så ont att jag inte kunde stå still. Och självklart fick alla de träffa läkare innan mig av någon jävla anledning.
Hursomhelst, man gör ju inte så mycket åt diskbråck, speciellt inte utan magnetröntgen först och det visste jag, jag var ju bara där för att försöka övertyga någon om att jag hade så pass ont att jag faktiskt behövde något starkare så att jag åtminstone kunde sova efter snart 2 dygn utan sömn. Så efter en hel del övertalande fick jag till slut tramadol eller nåt (typ 2-3 doser, åh tack vad mycket). Det hjälpte lite grann och jag kunde sova ett par timmar iaf.
Sen gick jag tillbaka till närakuten nån dag senare och fick som tur var träffa en rätt vettig läkare, så jag fick remiss till magnetröntgen, men bara Naproxen, vilket var rätt OK i det läget ändå, smärtan var inte lika intensiv längre och Naproxen tillsammans med paracetamol tog iaf udden av det värsta. Åh just det, jag fick ju mitt andra barn här någonstans också, så passande. Förlossning och ett par nätter på BB var precis det jag behövde.
Sen var det magnetröntgen vilket visade att samtliga diskar i nacken var degenererade och några buktade och ett diskbråck. Men detta var 2-3 månader senare och smärtan var i princip helt borta vid det laget. Utgår från att resten av ryggraden ser likadan ut. Lite förvånande att just nacken var så illa däran dock känns ju inte som att den har blivit orimligt belastad pga träning eller annat heller. Men trapsen fäster ju högt upp och vid tunga lyft kan jag tänka mig att nacken komprimeras en del ändå.
Jag hade lite nackspärrskänningar under ett par veckor innan diskbråcket kom och det är tydligen rätt vanligt att man får så. Så börjar det kännas på det sättet kan det vara läge att ta ett steg tillbaka.

Den andra grejen förra året som jag antar var neurit märkte jag egentligen inte förrän jag plötsligt var mycket svagare från en dag till nästa. Passet innan hade jag även då kört tunga frenchpressar runt huvudet. Men det hände inget konstigt då, på kvällen skulle jag klia mig på ryggen eller något och fick en lätt sträckning i nacken eller runt skulderbladet typ, men inget märkligt och det behöver inte ha något samband. Detta sökte jag aldrig läkarvård för, jag gjorde precis som Grub skrev att han gjorde, körde högreps på lätta vikter och sakta sakta kom styrkan tillbaka.
För att återknyta till trådens ämne:
Detta var rätt trist dock, då jag under perioden innan hade tränat väldigt seriöst för första gången på ca 4 år och nästan var tillbaka på mina gamla all-time maxvikter och nu fick man ju inte bara ta ett eller två steg tillbaka, snarare 10 steg tillbaka. Detta var i augusti förra året och jag var väl typ återställd i januari i år, dock inte tillbaka på de vikterna ens nu, men jag försöker att inte jaga vikter på samma sätt nu och träna smartare snarare än tyngre. Massamässigt är jag väldigt nöjd med vad jag åstadkommit i år, skulle nog säga att jag har lika mycket muskelmassa om inte t.o.m mer än vad jag någonsin haft tidigare.
Sett många youtube videos som påstår att man inte kan bli bättre vid 40 om man började träna vid 20 om man inte är på HRT eller liknande, och generellt kan jag hålla med om det, man kommer inte att packa på sig 10 kg muskler nu - MEN det finns alltid något man kan förbättra.
Att det skulle vara omöjligt utgår ju från att man gjort allt perfekt hela tiden och lyckats tömma ut ALLA möjligheter till utveckling - ja det kan man säkert göra på så lite som 10 år, men vem har egentligen kunskapen och disciplinen att hinna med det på så kort tid? Jag skulle säga INGEN.

[panzerpig]

Har du haft ryggproblem innan diskbråcket i nacken? Ingen vet varför min nacken är så paj (senaste röntgen för kanske 5 år sedan visade på två bråck och tre buktande diskar, lite artros och spinal stenos).
Min nacke påminner om någon som utsatts för våld (misshandlad med basebollträ, bilolycka eller liknande) enligt en läkare.

De förklaringar jag fått:
1. Mjuka diskar, har lite överrörlighet i lederna.
2. Började med många ryggskott från ålder 18-30 för mig, tydligen är det vanligt att såna problem vandrar uppåt och sätter sig på nacken.
3. Suttit och tecknat, läst, arbetat med dator osv under lång tid i optimal ställning för nacken.
4. Bänkpressat med brygga, knäböjt och marklyft med huvudet uppåt, inte rak nacke har skapat stor belastning på min nacke.

[exevision]

Ursprungligen postat av panzerpig

Har du haft ryggproblem innan diskbråcket i nacken? Ingen vet varför min nacken är så paj (senaste röntgen för kanske 5 år sedan visade på två bråck och tre buktande diskar, lite artros och spinal stenos).
Min nacke påminner om någon som utsatts för våld (misshandlad med basebollträ, bilolycka eller liknande) enligt en läkare.

De förklaringar jag fått:
1. Mjuka diskar, har lite överrörlighet i lederna.
2. Började med många ryggskott från ålder 18-30 för mig, tydligen är det vanligt att såna problem vandrar uppåt och sätter sig på nacken.
3. Suttit och tecknat, läst, arbetat med dator osv under lång tid i optimal ställning för nacken.
4. Bänkpressat med brygga, knäböjt och marklyft med huvudet uppåt, inte rak nacke har skapat stor belastning på min nacke.

Bänkpressen med brygga? Hur skulle det vara orsaken?
Kan tänka mig att det blir ordentlig belastning om man inte lyckas hålla nacken platt mot bänken och istället trycker själva huvudet ner mot bänken. Det är väll i och för sig ganska vanligt.

Edit: läser ditt inlägg en gång till och ser att det är nog så du menar.

[panzerpig]

Ursprungligen postat av exevision

Bänkpressen med brygga? Hur skulle det vara orsaken?
Kan tänka mig att det blir ordentlig belastning om man inte lyckas hålla nacken platt mot bänken och istället trycker själva huvudet ner mot bänken. Det är väll i och för sig ganska vanligt.

Edit: läser ditt inlägg en gång till och ser att det är nog så du menar.

Ja precis. Är nog inte ovanligt att om man bryggar mycket så ligger man mer på nacken än bröstryggen.
Säkert inte heller ovanligt att man omedvetet trycker huvudet ner i bänken för att få upp bröstkorgen högre.

[exevision]

Ursprungligen postat av panzerpig

Ja precis. Är nog inte ovanligt att om man bryggar mycket så ligger man mer på nacken än bröstryggen.
Säkert inte heller ovanligt att man omedvetet trycker huvudet ner i bänken för att få upp bröstkorgen högre.

Det är ju lätt att man omedvetet får luft under nacken och pressar ner huvudet. Personligen tycker jag mig lyftet blir sämre då och även lättare att "se stjärnor". Stabilare om man håller den platt mot bänken även om det kommer en del vikt där.