Kolozzeum Forum - Sveriges största träningsforum
Gammal 2009-04-21, 10:26   #1
Rahf
Registered User
 
Rahfs avatar
 
Reg.datum: Feb 2007
Inlägg: 11 827
Exclamation Ett nytt liv, en ny chans.

Namn: J
Född: 1985
Längd: Ca 176cm
Vikt: 72kg

Det Förflutna:

Storlien vid norska gränsen, Mars 2004.

Klassen hade gått ihop och kommit överens om att vi skulle åka till Storlien gemensamt och ägna oss åt vintersporter över några dagar. Jag tyckte nog det lät kul, minns inte så mycket från den tiden. Det var skiftandes mellan buss och tåg hela vägen innan vi var framme. Jag minns inte hur lång tid det tog, eller vilka städer vi stannade i. Väl framme så inackorderade vi oss i en större stuga som några klasskamrater hade fått hyra av några trevliga människor. Jag minns inte exakt hur det såg ut utanför stugan.

Jag var väldigt slö på den tiden. Lirade tv-spel, slöade i skolan och kedjerökte dagarna i ända. Det var rätt skönt att komma västerut faktiskt, vädret var fantastiskt och alla var på rätt bra humör, fast jag minns inte så mycket av vad alla sa eller gjorde. Första dagen åkte jag inte ens någonting i backarna, utan satt bara och bolmade likt en skorsten på stugbron. Jag minns inte varför jag gjorde det.

Natten var orolig, jag drömde mardrömmar om att vurpa med snowboarden och slå mig lite grann. Till och från så gled det över till att jag åkte omkring i skogen och brakade in i träd.



---------------------**************---------------------



Andra dagen så var det så premiär för mig i Storlien. Jag hade fått lite instruktioner av en i gruppen och vi skulle ta det lugnt och nätt nedför backen. Solen strålade och det var plusgrader i luften, snön höll på att smälta bort också. Liftfärden upp minns jag inte, jag tror att den gick bra och utan fadäser. Väl uppe på toppen så sa kamraten åt mig att bara åka efter i min egen takt och ta det lugnt. Utsikten var fantastisk, även om jag inte minns exakt hur det såg ut. Döm om min förvåning när jag inser att vi åker i en av de brantare backarna.

Två skär. Två långa och långsamma skär är allt jag hinner med innan jag glider ner på en isad del som sluttade lite extra. Jag glider ned, snowboarden glider lite extra åt sidan och börjar accelerera enormt. Jag gissar att hastigheten ligger runt 30-40km/h och riktningen är rakt in mot skogen som inhägnar skidbacken. Hjärnan hinner inte med, kroppen svarar inte och jag är paralyserad av skräck. Vänsterfoten är i riktning mot skogen och jag har två sekun...

- PANG!

Jag känner inte smällen, allt jag hör är ett knäckande ljud och och känslan av att ligga med huvudet riktat nedåt för backen. Försöken att resa sig går inte så bra, jag har ont i hela kroppen och bara armarna fungerar.

- J, gick det bra?

- Aaaah.. Helvete... Nä, kommer inte upp.


En ur gruppen rusar nedför backen för att hämta hjälp medan resten löper till mig. Jag är omtöcknad och lite förvirrad, samt att det gör så förbannat ont i hela kroppen. Till slut så kommer det en skoter med kälke som ska ta mig ner. De gör en kroppsundersökning men kommer inte fram till så mycket mer än att vänster underarm är fullständigt djupblå. Man lastar mig på en bår och sätter mig i kälken. Färden ner är en mardröm, jag vickar omkring inne i kälken och driver in och ut ur medvetande p.g.a. smärtan samt kroppens reaktion.



---------------------**************---------------------



Jag bärs in i ett grått och kalt rum. Ett långbord är ledigt och det blir min sjuksäng just nu. Jag kan inte röra vänstra benet och den enda reaktionen från högra benet blir att huden i höjd med skrevet buktar ut varje gång jag försöker använda det. Den lokala läkaren är från Lidingö, pistvakten säger åt mig att hålla klaffen när han tar blodtryck och läkaren lyckas inte sätta en nål i armen för att ge mig smärtstillande.

- Aa de e sånna daer slingerveener.

Jag skrattar åt ironin att vara i en fjällstuga och bli undersökt av en person från Lidingö samt en pistvakt vars ansikte mer ser ut som stoppningen från en soffa. De gör vad som kan göras, när väl sjukhushelikoptern anländer så får jag äntligen smärtstillande och kan börja tänka på annat. Jag förlorar medvetandet en gång till under helikopterfärden.

På sjukhuset så blir det en massa undersökningar. Någon timme senare så är det undersökning med ultraljud. Sjuksystern ser lite fundersam ut och följande händer:

- Känner du dig kissnödig?

- Nej, inte det minsta.


- Det var inte bra, du har ungefär 7dl vätska i blåsan. Vi måste nog sätta in en kateter.

"Ok" hinner jag tänka. "Det är väl inga problem". Sagt och gjort så börjar denna eminenta, och framför allt korpulenta kvinna att smörja in vad som mer liknar ett spjut än ett rör. Känslan när hon sticker in katetern är helt fruktansvärd. Som om någon kört upp en sträv och tjock sticka rakt igenom det heligaste. Samtidigt känns det som om jag sprutat ner hela rummet med urin, likt Kopparbergs gamla reklam med Settman och Granberg. Det tar cirka tio sekunder innan jag har fyllt en hel flaskpåse med brunt och vämjeligt urin.

Efter att jag blivit förberedd för sjukhusvistelse så kommer en läkare in för att berätta vad de kommit fram till. Han konstaterar att jag har ådragit mig följande skador:

- Brutet lårben precis nedanför höftleden på höger ben.

- Omfattande skador på hela bäckenets mjukdelar, inklusive höftleder. Dock inga frakturer.

- Komprimerad ryggrad. Ett flertal ryggkotor har tryckts ihop och blivit kilformade istället för rektangulära. Läkaren kommenterar inte detta vidare men verkar inte särskilt glad över att meddela det.

- Avslitna ryggmuskelfästen. Exakt vilka får jag inte reda på, han säger dock att det är ländryggen som är påverkad.

- Brutna revben. Det känns nästan som någon form av ironiskt anti-klimax efter vad han redan har sagt.

Kirurg-teamet är inte närvarande så jag får vänta tills morgondagen innan operation av benet. Läkaren säger att han måste lägga mitt högra ben i sträck för att det ska hållas rakt och inte glida omkring under natten. Sagt och gjort så tar han fram sina verktyg. En spruta för att kunna ge mig lokalbedövande samt en borr. Denna borr får mig direkt att tänka på träslöjdens urgamla handvridna borrar. Efter lite lokalbedövning så sätter han så igång att borra ett hål rakt in i underbenet. Halvvägs in så börjar jag känna borren mer än som en yttre påverkan på min kropp. Mer lokalbedövning och därefter hänger han upp benet i detta sträck som i princip ser ut som en liten valvbåge runt benet. Denna valvbåge håller i sin tur fast i en skruv eller spik som försätter underbenet i ett rakt och fritt hängande tillstånd.

Därefter var det dags att sova. Mer morfin, sömntabletter och två äldre män vars snarkande lät som regelrätta sågverk.



---------------------**************---------------------



Jag får förklarat att man beslutat sätta in en titanplatta samt fyra skruvar för att hålla benet på plats. Eftersom brottet ligger så högt upp så kan man inte gipsa. Raskt in på operation, narkos och därefter vaknar upp och ser min mamma och pappa komma invandrande på uppvaket. Jag vinkar lite trött och ser bara min mamma gråtandes omfamna mig innan jag driver tillbaka till det mörka, tysta, smärtfria.

Slut på del ett. Del två kommer snart.
Rahf är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 10:31   #2
MasterChief
Världens Största Kyk®
 
MasterChiefs avatar
 
Reg.datum: Jan 2004
Inlägg: 5 068
Oj, kan tänka vilken resa du gått igenom. Denna journal ska följas!
MasterChief är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 11:26   #3
rolf
#VilaLagom
 
rolfs avatar
 
Reg.datum: Oct 2004
Ort: Halmstad
Inlägg: 12 742
Det här måste vara det längsta introt till en journal jag nånsin läst, och det är inte ens färdigt än Men fan så intressant det är! Del 2 nudå!
__________________
[B][URL="http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=83197"]Rolf goes #suomitraining
rolf är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 12:43   #4
Rahf
Registered User
 
Rahfs avatar
 
Reg.datum: Feb 2007
Inlägg: 11 827
Del 2.

Jag minns inte så mycket från morgonen, dagen eller kvällen efter operationen. Under dag två så fick jag besök från klasskamraterna och mina föräldrar. Förmodligen måste jag ha sett lustig ut och sagt lustiga saker, för jag var fullständig nerdrogad på morfin. Jag minns inte så mycket av vad de sa, men jag är tacksam för att de besökte och visade omtanke.

Efter deras besök så tyckte sjuksystrarna att det var en bra idé att jag skulle försöka ställa mig upp. Sagt och gjort så var första berget att bestiga just att vända sig i sängen och komma upp till sittande. Eftersom rygg- och benmusklerna var fullständigt väck så behövde jag hjälp att sätta mig upp. Därefter fick vi använda en typ av stödrullator så att jag kunde hänga mot någonting. Föreställ dig att man har ett upprätt bord som är U-format, vadderat på toppen och med två handtag där man kan hålla i sig. Jag tror även att gravida kvinnor får stå mot en sån under förlossning. svetten forsade och det var en kamp för varje centimeter, men till slut tog jag mig upp och kunde stå (nja, hänga) mot rullatorn. Efter tre, fyra steg så orkade jag inte stå längre utan måste lägga mig ner.

Jag bestämde mig tidigt för att jag skulle åtminstone försöka gå på toaletten själv. Sagt och gjort, efter katetern togs bort så gick jag igenom samma procedur igen, fast utan stödet av två sjuksköterskor. Jag tvingade mig själv att långsamt släpa mig själv in på toaletten och ner på toalettstolen. Det kom knappt ut någonting alls, men jag hade åtminstone tagit mig dit. Jag höll nog på att svimma flera gånger på vägen tillbaka för jag minns inte hur jag kom tillbaka till sängen, annat än att jag gjorde det själv.

Fyra dagar är dimmiga p.g.a. morfinet och just att smärtan tog sån kraft. Jag var trött mest hela tiden, men kunde inte sova utan smärtstillande. Varje gång det var dags att gå på toaletten så tvingade jag dock mig själv ur sängen. Det kom knappt någonting i flera dagar, jag fick krysta enormt mycket och ta i för kung och fosterland så att det åtminstone strilade ut lite urin. Någon kateter skulle jag inte ha igen.



---------------------**************---------------------



Jag fick åka med sjuktransport tillbaka från Östersunds Sjukhus till Örnsköldsviks Sjukhus. Denna sjuktransport framfördes av vad jag nog skulle kunna kalla den buffligaste ambulansförare jag sett. Han var stor, rätt lång och grymtade fram sina meningar. Men han var väldigt omtänksam. De hade fikapaus vid ett rastställe, och jag var kissnödig. Efter att ha försäkrat dem om att jag kan klara av det själv så blev jag stadd på ett par kryckor och fyra stadiga händer (de var tre stycken totalt, jag är så ledsen över att jag inte kommer ihåg deras namn). Jag pulsade ut i snön, vacklade, halkade och hade ingen kontroll över någonting, men kissade utan hjälp gjorde jag.

Väl vid Örnsköldsviks Sjukhus så blev jag inackorderad hos ortopedavdelningen i vad som kallas för Wemer-byggnaden. Här fick jag spendera några veckor och det skulle komma att vara väldigt långsamma dagar. Sjukgymnasten besökte mig en eller två gånger, gav mig några övningar och lämnade mig att sköta mitt eget. Min egna påhittade uppgift här var att kunna ta mig till kiosken och tillbaka. Wemer-byggnaden låg ett par hundra meter från entrén där kiosken huserade. Att gå på toaletten var vardagsmat nu. Smärtsam vardagsmat kanske, men nu kunde jag ju sitta ner och skita utan att ha känslan av att krysta fram tvillingar. Alltså började jag krycka iväg till kiosken och tillbaka. Väl inne på avdelningen igen så var jag alldeles slut. Maratonlöpare kunde slänga sig i väggen, 300-meter kryckning var nästa OS-gren och jag var guldmedaljör.



---------------------**************---------------------



När jag väl kom hem så var ingenting sig likt för mig igen. Jag kunde inte gå på flera månader och när jag väl fick slänga kryckorna, så skavde skruvarna som satt i benet mot muskler och hud. Att resa sig från liggande till sittande var en mardröm eftersom ryggmusklerna inte funkade. Magen fick ta över och det kändes som om en fakir hade spetsat mig med sin spikmatta, varje gång jag skulle kliva ur en bil, resa mig från en stol eller komma ur sängen.

I Mars 2005 fick jag äntligen ta ur titanet, men 2004 var försvunnet. Jag minns inte mycket annat än att jag var på Hultsfredsfestivalen och hade jättekul där. Mina idrottsliga prestationer som redan varit under all kritik, blev ännu sämre. Jag kunde inte springa och haltade rätt ofta. Psykiskt så mådde jag inte alls bra, trots att jag inte visade något för någon, inte ens föräldrarna. Jag fullföljde min militärtjänst, men hade stora problem under hela perioden.



---------------------**************---------------------



Snabbspola fram till två år sedan. År 2007 bestämde jag mig för att ta tag i förfallet och började träna. Givetvis så gick det inte alls bra första året. Jag gick upp en massa i vikt, blev i princip tjock på härliga 89,5kg och hade inte så mycket aning om hur man tränade. Men en sak var viktig, jag måste träna hela kroppen. Under 2008 så började jag få lite mer överblick på hur man gör. Jag gick ned till 77kg och kämpade för att utföra övningar rätt samt ha ett ok schema som funkar för mig.

Kroppen kommer hela tiden i vägen. Ryggen trilskas för jämnan, höften gnäller ibland och knäna som även de är försvagade kan grina. Men jag ger inte upp, varje dag är en ny dag i livet och en ny möjlighet. Kan jag inte träna, ja då får jag försöka glädjas åt någonting annat den dagen. Jag är i stort sett självlärd inom styrketräning, förutom tyngdlyftningen som jag instrueras i av en coach.

Jag tog även upp thaiboxning för ett tag sedan och tränar det två till tre gånger i veckan. Stämningen på klubben är fantastisk och jag älskar varje pass, även om jag har svårt att prestera ibland p.g.a. kroppen. Alla är hjälpsamma, trevliga och vi har väldigt roligt tillsammans. Detsamma gäller Helsingborgs thaiboxningsklubb som jag besökt. Även de har fantastiska instruktörer och en god stämning.

Jag dricker sällan alkohol nuförtiden. Rökningen har jag lagt på hyllan och snusningen gav jag upp efter lumpen. Jag ska dock inte sticka under stolen med att jag snusar när jag är onykter. Varför vet jag egentligen inte, det känns bra av gammal vana. Men något sug har jag inte haft ännu i nyktert tillstånd.

Välkommen till min journal. Välkommen till att läsa om min nya chans och mitt nya liv. NU KÖR VI!
Rahf är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 12:49   #5
rockafellah
Registered User
 
rockafellahs avatar
 
Reg.datum: Jan 2009
Inlägg: 2 044
Fan vad jobbigt! Jag som klagar på problem i ryggen haha Nej men fan, kört hårt som fan så gåre bra ska du se, lycka till!!
rockafellah är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 13:22   #6
Timmi
Registered User
 
Reg.datum: Dec 2004
Ort: Sollentuna
Inlägg: 2 694
Ska ta och följa den här journalen

Måste säga att Rahf fanimej är bland de gladaste och trevligaste människorna jag träffat. Sen att jag bara träffat honom en gång när han var nere i Stockholm är en helt annan sak.
__________________
http://www.kolozzeum.com/forum/showt...93#post6188093 - Min journal, Kyokushin karate

Citat:
Ursprungligen postat av rolf Visa inlägg
Från och med nu är det nykterist javisst som gäller. Jag menar, jag har inte mina egna kalsonger på mig!
Timmi är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 16:05   #7
Rahf
Registered User
 
Rahfs avatar
 
Reg.datum: Feb 2007
Inlägg: 11 827
Citat:
Ursprungligen postat av Timmi Visa inlägg
Ska ta och följa den här journalen

Måste säga att Rahf fanimej är bland de gladaste och trevligaste människorna jag träffat. Sen att jag bara träffat honom en gång när han var nere i Stockholm är en helt annan sak.
Jag är likadan hela tiden . Kanske lite lugnare.

-----------------------------***************-----------------------------


Thaiboxning klockan 1800. Får se vad våran coach har på lut ikväll!
Rahf är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 16:17   #8
Andy.da.wohoo
Fick höra en rolig historia
 
Andy.da.wohoos avatar
 
Reg.datum: May 2007
Inlägg: 3 982
Hade ingen aning att du varit med om så mycket. Imponerande att du lyckats repa dig så bra ändå
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av Stoltz Visa inlägg
Tricklev, Andy och Klopfer var "narnias kungar" med mela på släptag som "narnias drottning" i 'babbla, babbla-tråden'.
Bänkpress: 130kg, Knäböj: 175kg, Marklyft: 212,5kg, Vikt: 78kg
Andy.da.wohoo är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 21:13   #9
Rahf
Registered User
 
Rahfs avatar
 
Reg.datum: Feb 2007
Inlägg: 11 827
Thaiboxning 1800 - 2100

Jajamen, dubbelpass idag igen. Första passet med avancerade gruppen och andra passet med nybörjarna.

Det lossnar mer och mer för varje pass som går, lite mindre stel i axlarna och lite mer flyt i kombinationerna. Jag bestämde mig tidigt för att gå på ett högre tempo än vad jag brukat tidigare och mycket riktigt så slutade det med att jag var trött halvvägs in i passet. Det är jobbigt att ligga rätt lågt på energinivån och samtidigt försöka prestera så bra som det bara går. Jag längtar tills jag kan äta lite mer igen.

Under andra passet så var det egentligen som brukligt, benen låser sig ju längre tiden lider och mot slutet så försvinner all kräm i sparkarna. Höften orkar helt enkelt inte med alla vridningar. Som tur är så var det ett lugnt pass med mitsar och singelslag samt singelsparkar. Tack och lov så satt singelslagen bra mycket bättre ikväll. Jag fick köra med Per som är en tungviktare i nybörjargruppen. Vi ger honom extra coachning eftersom han är mycket entusiastisk, trevlig och försöker vad han kan, så jag brukar vara docka åt honom, för att driva upp hans tempo.

Det allt för idag. Frågan är om man ska vila imorgon eller köra ett styrkepass
Rahf är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 21:20   #10
hasic
Banned
 
Reg.datum: Jan 2008
Inlägg: 831
Vilken historia. Måste bara säga att det är starkt att du fortsätter träna så hårt. Detta kommer att följas!
hasic är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 21:23   #11
Rahf
Registered User
 
Rahfs avatar
 
Reg.datum: Feb 2007
Inlägg: 11 827
Citat:
Ursprungligen postat av rockafellah Visa inlägg
Fan vad jobbigt! Jag som klagar på problem i ryggen haha Nej men fan, kört hårt som fan så gåre bra ska du se, lycka till!!
Citat:
Ursprungligen postat av MasterChief Visa inlägg
Oj, kan tänka vilken resa du gått igenom. Denna journal ska följas!
Citat:
Ursprungligen postat av rolf Visa inlägg
Det här måste vara det längsta introt till en journal jag nånsin läst, och det är inte ens färdigt än Men fan så intressant det är! Del 2 nudå!
Citat:
Ursprungligen postat av hasic Visa inlägg
Vilken historia. Måste bara säga att det är starkt att du fortsätter träna så hårt. Detta kommer att följas!
En får tacka för lyckönskningar och visat intresse. Skall försöka att skriva så att det blir intressant också. Får se om jag kan få upp några bilder och video i ett senare skede, är riktigt dålig på det.
Rahf är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 21:40   #12
Carolinew
Kolozzeums hjältinna.
 
Carolinews avatar
 
Reg.datum: Dec 2006
Ort: Linköping
Inlägg: 3 931
Oj, det var verkligen sorgligt att läsa, måste ha varit väldigt tufft Men jag beundrar dig verkligen som inte gett upp utan gjort det bästa möjliga av situationen! Massa cred till dig
__________________
I'm nobody. Nobody's perfect.
Carolinew är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 22:03   #13
rockafellah
Registered User
 
rockafellahs avatar
 
Reg.datum: Jan 2009
Inlägg: 2 044
Citat:
Ursprungligen postat av Rahf Visa inlägg
En får tacka för lyckönskningar och visat intresse. Skall försöka att skriva så att det blir intressant också. Får se om jag kan få upp några bilder och video i ett senare skede, är riktigt dålig på det.
Kan säga att du började riktigt bra med din beskrivning av thai-passet Jag ska börja med thaiboxning till hösten, har du några tips eller så som jag kan träna innan? Har en säck hemma
rockafellah är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 22:09   #14
rockafellah
Registered User
 
rockafellahs avatar
 
Reg.datum: Jan 2009
Inlägg: 2 044
Vart bor du förresten? Stockholm?(hoppas)
rockafellah är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2009-04-21, 22:30   #15
Miquey
Registered User
 
Reg.datum: Jun 2007
Inlägg: 2 298
Vilken berättelse, läste allt! Fy fasen vad stark du är, jag beundrar dig stort! jag kommer absolut följa din journal.

Kämpa på!
Miquey är inte uppkopplad   Svara med citat


Svara

Ämnesverktyg
Visningsalternativ

Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av

Forumhopp


Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 12:33.


Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2024, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Copyright 2015, Kolozzeum (TM)