Av naturliga skäl så skriver framgångsrika tränande scheman och säljer dem till mindre framgångsrika tränande. Inte jättekonstigt, det bör ju förutom gener, träningstid och noggrannhet finnas en anledning till att den framgångsrika lyftaren har blivit stark.
Jag själv har ytterst bra gener för att bli stark, och trots värdelös kosthållning har jag lyckats vinna senior-SM i klassisk bänkpress, tillsammans med andra saker som man kan se i journalen. Jag har även programmerat scheman och varit coach och PT åt över hundra personer. I en idealisk värld hade man ju tagit sitt eget schema, kopierat det och så hade alla tränande fått bra resultat, eller iallafall så bra resultat som de har förutsättningar till, eller hur?
Så är det inte. De skulle knappt öka alls, faktiskt.
Det finns framförallt två olika faktorer att ta hänsyn till när det kommer till ens genetiska potential, och nu kommer jag använda en del påhittade ord för att ge en bättre beskrivning, men det här är inte bro-science, jag kan bara inte de korrekta termerna för jag är inte en nörd. Ett av mina bästa tips för att bli stark är förövrigt att sluta vara en sån nörd, du har fokus på helt fel saker om man är tvungen att kunna matte C eller vad det nu kallas nuförtiden för att ens förstå ditt schema.
De två faktorerna är hur snabbt ens muskler återuppbygger sig och hur lätt den har för att bli stimulerad för att öka muskelmassan, och hur bra ens kropp är på att lära sig och komma ihåg rörelser.
Lite grovt förenklat, om man kan kötta sönder en muskel och vara fräsch i den dagen efter: superbra gener
Om man efter en vecka fortfarande inte är återhämtad: kassa gener
Om man bara tränar bänk en gång i veckan men vanan sitter i på samma sätt som i slutet av förra passet: superbra gener
Om man tränar bänk varje dag men fortfarande känner sig ovan: kassa gener.
Hur bra kroppen är på att lära sig och komma ihåg rörelser är förövrigt skillnaden mellan varför vissa är naturligt starka, atletiska, osv.
Naturligtvis ligger de allra flesta någonstans emellan de två extremerna i båda kategorierna, och sen finns det förstås andra scheman än att kötta slut på muskeln varje pass sen vila upp sig, men låt oss för enkelhetens skull ta ett exempel :
Kalle behöver 72 timmars vila för att återhämta musklerna. (3 dygn, tränar han mån eftermiddag kan han träna igen på samma vis på torsdag eftermiddag)
Om kalle tränar mer sällan än var tredje dag blir han ovan.
Kalle bör alltså inte träna varannan dag, och inte var fjärde dag, utan var tredje dag och inget annat.
Ett annat, än mer relevant sätt att se på saken är volym över tid : någon med bra gener i båda faktorerna kan träna ofta, sällan, lite eller mycket. Någon med väldigt bra gener kan träna hur fan de vill och öka ändå, de ska till och med undvika onödig volym gör att de blir maxstimulerade så lätt ändå och ytterligare volym bara lägger på onödig återhämtning.
Jag har tränat folk av alla sorter, en släkting som bänkade 70 kg vägandes 65 första passet som 18 åring och som ökade till 120 kg i bänk på samma kroppsvikt, på 5 månader, med ett pass i veckan och samma kroppsvikt, levandes på öl och godis. En tjej bänkade 60 första passet och hon slår än idag repspers rakt av varje pass i alla tre stora lyft trots att jag inte coachar henne, liksom +3 kg i estimerat 1rm, pass efter pass efter pass. Sen har jag tränat folk som helt enkelt inte ökar, de är ovanliga men såkallade nonresponders existerar. Sen finns förstås allt däremellan.
Min poäng är, tro inte bara att någon kan något mer om träning bara för att de är stora eller starka, man kan nästan tvärtom helt förkasta deras programmering då de ökar vad de än gör och därför aldrig behövt justera något. Vem man istället ska lyssna på är förstås en bra fråga