Igår under lunchen samtalade jag lite med en kollega som vill börja springa. Jag kom fram till att den lätta sinnesstörningen från träningen inför halvmaran fortfarande fortfarande sitter i. Kollegan kan typ springa 1.5km i enligt henne långsam takt utan att kroppen dör nästa dag.
Jag tycker fortfarande att mindre än 40km/vecka känns lite.
Löpare är fan störda i hövvet hahaha!
Har blivit så hungrig under passen senaste dagarna att löpningen har tagit stryk. Åt just en quesadilla med två små majstortillas. Vill inte springa tempo, och ska jag springa det ska jag fan inte vara ashungrig under tiden.
Känner mer för att bara sitta här och äta, men det blir en ju föga snabb av, så jag får väl byta om och ge mig ut.
Drog hem Pocket Casts... igen. Jag pallar nog inte att hålla såhär hög volym utan något att lyssna på. Ska återuppta lyssnandet på Beautiful Stories from Anonymous People. Den podden är guld.
Jag tycker fortfarande att mindre än 40km/vecka känns lite.
Löpare är fan störda i hövvet hahaha!
Ja, det är nån slags kombination av att man gradvis vänjer sig med mer och mer, som en långsamt kokande groda, och de endorfiner som sprutar ut i blodet och gör att man blir träningsnarkoman.
Från början är man glad om man springer en mil i veckan, men efter nåt år så tycker man plötsligt att det knappt ens är värt att träna om man inte springer 10-12km per pass, och springer man under 60km en vecka så är det katastrof.
I torsdags blev det tempo. 1.6km långsam uppvärmning (7:18/km) och sedan 3.2km tempo som jag KROSSADE. Planerad takt 6:04, faktisk takt 5:52. Kändes fantastiskt, och inte alltför tufft. 1.2km nedjogg/varvad med promenad, 7:32 snitt.
Igår tog jag vilodag. Ville helt enkelt inte. Idag blev det 5km lätt löpning (6:36/km). Gick ut lite för hårt och fick håll. Får håll kring 6:27-6:30 vilket är en bekvämare takt, och det stör mig. Jag vet dock att det blir bättre om jag fortsätter med löpningen. Jag får håll för att kroppen inte är van vid takten.
Imorgon ska det bli långpass (minst 10km, max 11.5km). Får se hur det blir.
Operation "gå ner i vikt och bli snabbare" fortgår, morgonvikt idag 77.3kg. Det blir bättre. Detta är med pms. Skulle gärna kalla det för en deff men jag styrketränar inte överhuvudtaget. Tappar jag lite muskler så kan jag träna upp mig igen när jag är lättare. Jag vet att det inte är opti, men äter iaf en massa protein
Citat:
Ursprungligen postat av svenbanan
Ja, det är nån slags kombination av att man gradvis vänjer sig med mer och mer, som en långsamt kokande groda, och de endorfiner som sprutar ut i blodet och gör att man blir träningsnarkoman.
Från början är man glad om man springer en mil i veckan, men efter nåt år så tycker man plötsligt att det knappt ens är värt att träna om man inte springer 10-12km per pass, och springer man under 60km en vecka så är det katastrof.
Hahaha så är det väl också iofs, men jag blev fokuserad och smärtfri kring 45-50km i veckan. Det var gött. Kommer ihåg en period då jag inte tyckte att det var värt att gå ur sängen för mindre än 6.5km, men nu är mina lätta rundor bara 5km långa. Det känns konstigt. Sparlåga typ.
I torsdags blev det tempo. 1.6km långsam uppvärmning (7:18/km) och sedan 3.2km tempo som jag KROSSADE. Planerad takt 6:04, faktisk takt 5:52. Kändes fantastiskt, och inte alltför tufft. 1.2km nedjogg/varvad med promenad, 7:32 snitt.
Gött mos.
Passa dig för att springa tröskelpassen för snabbt bara. Det är ett bra recept på överträning. Jag har flera gånger gått i fällan att ligga precis på gränsen vad gäller träningsmängd och intensitet och tyckt att benen känts superfina och sprungit på ordentligt på tröskelpassen. I efterhand har jag insett att jag i nästan hållit VO2max tempo då jag menade att hålla tröskeltempo, men inte kompenserat för detta i mitt träningsprogram (med mer återhämtning).
Inte för att jag tror det är nån större risk med just detta passet, men det kan ju vara värt att ha i bakhuvudet att man inte behöver älga allt man har på dessa pass.
Periodisering är bara att man delar upp träningsschemat så att man fokuserar på olika aspekter under olika perioder. Till exempel:
Man kanske börjar med ett par månader av att bygga aerob bas och försöker springa så mkt som möjligt och därför blir det nästan bara löpning i lugnt tempo. Efter det kanske man kör 4-6 veckor då man fokuserar på tröskelträning, och minskar mängden en aning och kör 1-2 tröskelpass per vecka utöver de lugna distanspassen. Sen kanske man har en period på ett antal veckor då man fokuserar på snabbhet och löpekonomi då man kör snabbare intervaller och löpning i tävlingsfart.
Det måste ju suga stenhårt med pollenallergi. : ( Hoppas du klarar dig.
Tack, det är ju bra att veta om dock låter det tradigt. Just nu har jag riktigt kul.
Citat:
Ursprungligen postat av StarkaUlf
40 sekunders skillnad i takten är ju riktigt bra : ) galet mycket tid.
Snygga intervaller också! Bara att ta med den goa känslan från när det råkade gå lite "för" snabbt *flex *
Tack Det får man absolut göra!
Citat:
Ursprungligen postat av svenbanan
Gött mos.
Passa dig för att springa tröskelpassen för snabbt bara. Det är ett bra recept på överträning. Jag har flera gånger gått i fällan att ligga precis på gränsen vad gäller träningsmängd och intensitet och tyckt att benen känts superfina och sprungit på ordentligt på tröskelpassen. I efterhand har jag insett att jag i nästan hållit VO2max tempo då jag menade att hålla tröskeltempo, men inte kompenserat för detta i mitt träningsprogram (med mer återhämtning).
Inte för att jag tror det är nån större risk med just detta passet, men det kan ju vara värt att ha i bakhuvudet att man inte behöver älga allt man har på dessa pass.
Hal Higdon skrev att ett bra tröskeltempo (visst är det tempopass?) är typ när man kan fråga någon annan om takten är okej, så det är typ det jag håller. Jag kände mig väldigt stark i största allmänhet, och det gör jag inte riktigt om jag springer fortare. Inte på samma stadiga sätt Det var dock relativt långt ifrån allt jag hade. Kändes riktigt skönt.
Citat:
Ursprungligen postat av StarkaUlf
Snyggt jobbat på 3.2 tempo-passet! : )
11.25 km kanske kändes extra långt om du var sliten från tempo-passet? är jag lite trött så känns alltid distanspassen som dubbelt så långa
Tack! Det var nog mitt favoritresultat hittills.
Kanske. Och så har jag inte låtit maken koppa mig på ett par veckor, så det bidrog nog. Jag är rätt stel nu, och höfterna kändes ovilliga under långpasset. Men ändå liksom, jag brukade riva av det innan frukost, haha!
Vissa rundor är bra för själen, helt enkelt. 5km idag, 6:59/km. Långsamt men kändes verkligen klockrent. Sprang utan hunden, men med Beautiful Anonymous i öronen. Jag tror att jag behövde det.
Tack, det är ju bra att veta om dock låter det tradigt. Just nu har jag riktigt kul.
Det kan vara både och skulle jag säga.
På ett sätt kan det ju vara mindre enformigt att köra som du eftersom alla passen är såpass olika. Dock kommer ju kanske vecka 5 och vecka 50 se rätt så lika ut om du kör samma typ av pass alla veckor.
Om man kör mer traditionell periodisering så kanske passen ser liknande ut under veckan. Men när man väl byter period så blir det ju en helt annan typ av pass och man får något av en nytändning.
Dessutom är det ju så att även om man kör som du gör så kommer man ju troligtvis fokusera på olika aspekter under olika delar av säsongen. Särskilt ifall man tränar mycket (och springer 5-6 dagar under veckan) så har man ju fler pass att laborera med. Och kör man periodisering så kommer man förmodligen inte köra bara en enda typ av pass under respektive period. Dessutom brukar gränserna mellan perioderna bli lite flytande eftersom man ofta vill börja förbereda kroppen på den nya typen av stimuli lite innan nästa period drar igång. Så skillnaden behöver inte vara jättestor.
Jag gillar personligen bägge varianterna.
Citat:
Ursprungligen postat av Sohlsken
Hal Higdon skrev att ett bra tröskeltempo (visst är det tempopass?) är typ när man kan fråga någon annan om takten är okej, så det är typ det jag håller. Jag kände mig väldigt stark i största allmänhet, och det gör jag inte riktigt om jag springer fortare. Inte på samma stadiga sätt Det var dock relativt långt ifrån allt jag hade. Kändes riktigt skönt.
Ofta brukar tröskelpass och tempopass betyda ungefär samma sak. Ibland kan tempopass betyda lite snabbare löpning än tröskelfart, men jag tror inte jag stött på någon som menat att tröskelfart skulle vara snabbare än tempopass. Ibland menar folk att tempopass är löpning i det tänkta måltempot man tränar för (vilket då såklart varierar beroende på vilken distans man tränar för).
Men oftast är det samma sak.
Tröskeltempo är i alla fall alltid det tempo man kan hålla 60min ifall man tar ut sig max på tävling. Så ifall man springer milen på 60min på tävling och tar ut sig fullständigt så är 6min/km tröskeltempo. Springer man milen på 75min så har man långsammare tröskeltempo än 6min/km.
Tröskeltempo brukar beskrivas som "comfortably uncomfortable" eller "comfortably hard". Man kanske kan ställa nån enstaka fråga, men det ska inte vara bekvämt att prata med sin träningspolare. Även om man skulle kunna plåga sig att hålla tempot i en timme så ska det kännas att man tvingar upp farten även om man bara springer 1-2km. Man ska inte behöva stanna och vila många sekunder med händerna på knäna efter intervallen.
Då jag kört tröskelintervaller om 1600m med 90s vila så har jag typ stannat i 5-10s och stått still och sedan joggat rikitgt långsamt resten av vilan.
Här finns en sådan kalkylator som man kan använda för att få reda på vilket tempo man kan förväntas hålla på olika distanser. Den rekommenderas varmt.
Tempointervaller i torsdags, gick helt fantastiskt. Tänkt måltakt var 5:51/km. Det blev 4x800m i följande tempo:
1. 5:43
2. 5:36 (bästa låten började spela, blev lite väl snabbt)
3. 5:41
4. 5:47 (typiskt att sista blev i uppförsbacke)
Igår blev det 5km (6:50/km) med ont i insidan av höger fotled. Inte bra.
Det gör fortfarande rätt ont. Faktisk smärta, så dagens 8km får mest troligt vänta, eller så ger jag mig ut och kör ett lugnt pass utan hunden. Får se hur det känns sen.
Har vilat i tre dagar för att låta fotleden vila upp sig. Missade intervaller, men det hinner jag ta igen. Jag vet vad jag behöver göra för att undvika framtida problem.
Galet att jag redan är fyra veckor in i träningen.