Försumma livet för träningen?

[EyeOfTiger]

Jag började träna för länge sen. Långt innan denna träningshetsen fanns och då såldes det inte proteinpulver på apoteken som idag. Idag har det förändrats väldigt mycket och i princip alla har väl ett gymkort känns det som. Eller det kanske är en överdrift..men ni fattar.

Nu till min fråga, har ni någon gång försummat karriär, socialt liv eller något annat just för att träna?

Det har jag själv gjort allt för ofta. Och är det inte sjukt egentligen vilket slöseri med tid och energi det är. Jag liksom många andra har högst medelmåttiga gener så det spelar egentligen ingen roll hur pass seriöst jag tar det - får ändå inga märkvärdiga resultat. Mer än att det syns att jag gymmar. Patetiskt egentligen.

Nu är jag äldre och försöker hålla en mer distanserad hållning till det hela.

[Danomax]

Ursprungligen postat av EyeOfTiger

Jag började träna för länge sen. Långt innan denna träningshetsen fanns och då såldes det inte proteinpulver på apoteken som idag. Idag har det förändrats väldigt mycket och i princip alla har väl ett gymkort känns det som. Eller det kanske är en överdrift..men ni fattar.

Nu till min fråga, har ni någon gång försummat karriär, socialt liv eller något annat just för att träna?

Det har jag själv gjort allt för ofta. Och är det inte sjukt egentligen vilket slöseri med tid och energi det är. Jag liksom många andra har högst medelmåttiga gener så det spelar egentligen ingen roll hur pass seriöst jag tar det - får ändå inga märkvärdiga resultat. Mer än att det syns att jag gymmar. Patetiskt egentligen.

Nu är jag äldre och försöker hålla en mer distanserad hållning till det hela.

Jag har kollat igenom dina trådar och min amatörmässiga diagnos är att du lider av lågt testosteron och behöver kolla upp det hos läkare.

Med trt kan du få livsglädjen och drivet tillbaka.

[Mats J]

Jag känner igen mig i det du skriver. Har tränat väldigt seriöst I 30 år, och JA jag har försummat både socialt och karriär pga träningen. Valt bort chanser I karriären pga det skulle medföra att jag ej kunde vara optimal med träningen. skippat möten etc för att träna eller äta. Men är ändå den sociala biten som tagit den största smällen skulle jag säga. Unviket I stort sätt allt för att träningen gått före I 100% av fallen. Då även 3 timmar innan och 3 timmar efter själva träning för att kunna ladda mentalt och äta rätt innan och för att jag var för sliten att orka efter och behövde vila. Så 8 timmar gick bort varje pass ungefär. Sedan gick jag alltid och la mig 22:30 och nitiska rutiner kring mat och näring. kl 22 SKULLE jag äta osv.

Det här var på tiden när det inte alls var denna gymhysteri heller så jag var den ända som tränade av mina kompisar och proteinpulver var inte lika enkelt att få tag på och kostade ofta skjortan, så var mest lagad mat som tog väldigt med tid både att äta och tillaga. Även relationer och tjejer har blivit försakade, massar med gånger jag var på dejt men avbröt då jag skulle träna dagen efter eller att det var dax att äta.

Senaste 10-15 åren har jag ett betydligt mer avslappnad relation till träning och kost, men måste aktivt tänka på det hela tiden annars tar det över snabbt igen.. som I alla beroenden. Tänker jag tillbaka så känner jag en viss bitterhet över allt jag försakat för mediokra resultat. Men försöker ta igen det nu istället och låter träningen bara vara EN del av mitt liv inte HELA livet.

[shut teh face]

Bara undvikit sociala situationer när jag ska gå ned i vikt.

[RassK]

Man tränar ju för att bli bättre på att leva livet. Ju mer man tränar desto bättre hanterar man livets stress, sociala situationer och man är mer förberedd fysiskt samt användbar i de utmaningar som livet kastar ens väg. Om du hela tiden förbereder dig men aldrig använder (läs: lever) det du faktiskt har byggt upp så slösar du mer eller mindre bort din tid. De enda gångerna jag går i social exil är i slutskedet på en hård diet med målet att toppa optiformen, och då är det nästan ett måste (man blir extremt självupptagen, tyvärr). Alla andra faser måste handla om att hitta balans mellan förberedelse och leva.

Du tränar kanske bara fysiskt? Testat träna mentalt? Första och sista steget: Meditera och applicera. Det är lika viktigt om inte viktigare att träna sitt huvud för mental hälsa än att träna sina fesna och till synes meningslösa bikeps (läs: ego).

[King Grub]

Träningen har tagit 3-4 timmar av min vardag i 30 år, men det gör inte så mycket. Det går inte ut över något annat. Det blir minst 15 timmar kvar till annat.

[Sheikah]

Det är fel att säga "försumma" livet för träningen. Att träna är livet, men livet är inte att träna.

Som icke-elitidrottare tjänar man inga pengar på träning och träningen är inget annat än något man gör för att på ett eller annat sätt ska berika ens liv. Ibland prioriteras saker bort för att kunna träna, ibland prioriteras träning bort för att livet i övrigt kommer in i bilden. Det handlar om att ha självinsikt och en sund självbild och inse att man bara är en värdelös amatör egentligen, utan att för den sakens skull träna mindre eller mindre hårt.

[Bossebäver]

Jag har sagt nej till öl och pizza på tok för många gånger enbart för att jag inte vill bli fetare. Livet är bra värdelöst ibland.

[trädgårdsmöbel]

Jag upplever att jag gjort tvärtom. I alldeles för många år. "Man skall ha ett liv" "Distans" osv. Men när mår jag som bäst? Jo på gymmet. Men de allra flesta år jag har tränat så har det blivit 1-2 ganska korta stressade pass i veckan. På väg någon annanstans, med något annat jag prioriterat högre bara för att det förväntas av mig. Nu är jag 40 och det känns för sent. Hade jag istället spenderat mer tid på gymmet för på annat tror jag att jag hade kunnat vart riktigt grov och så jävla stark idag. Kanske 160 kg på 178cm, varken deffad eller fet. Det hade vart något det. Även om det absolut inte syns på mig så är lyfta vikter det roligaste som finns. Jag mår som bäst på gymmet och älskar verkligen att lyfta vikter.

[frys]

när man är borta från träningen mer än 1 dag så saknar man den. men när jag väl tränar kombinerat med att jobba så känns det som att man inte hinner göra något annat än just det vilket blir också stressigt. Blir som ett andra jobb att få ihop maten o träna hela tiden.

[Don H]

Ursprungligen postat av RassK

Man tränar ju för att bli bättre på att leva livet. Ju mer man tränar desto bättre hanterar man livets stress, sociala situationer och man är mer förberedd fysiskt samt användbar i de utmaningar som livet kastar ens väg. Om du hela tiden förbereder dig men aldrig använder (läs: lever) det du faktiskt har byggt upp så slösar du mer eller mindre bort din tid. De enda gångerna jag går i social exil är i slutskedet på en hård diet med målet att toppa optiformen, och då är det nästan ett måste (man blir extremt självupptagen, tyvärr). Alla andra faser måste handla om att hitta balans mellan förberedelse och leva.

Du tränar kanske bara fysiskt? Testat träna mentalt? Första och sista steget: Meditera och applicera. Det är lika viktigt om inte viktigare att träna sitt huvud för mental hälsa än att träna sina fesna och till synes meningslösa bikeps (läs: ego).

Detta är ju typ det bästa jag läst på väldigt länge.

[spoon]

Den känslan finns absolut. Men det var värt det då. Jag hade inte gjort något vettigare istället.

Numera när jag får noll resultat utav träningen samt har mindre tid så är det svårare att motivera träningen. Jag har ett par timmar om dagen tillgängligt. Då borde det prioriteras att ta hand om huset istället. Men det är fortfarande väldigt rogivande att träna så jag fortsätter med det.

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

[Hemi]

Nej, jag har alltid anpassat traningen. Skulle jag gatt pa gym 3, 4 dagar i veckan och spenderat kvallen dar sa skulle jag inte i narheten kunnat gora allt jag gjort. Det var bara under en period nar jag tavlade i 2 sporter som styrketraningen var viktig for vad livet betydde just da. Sedan har jag forlagt traningen pa bakgardar och effektiviserat passen och sedan calisthenics, uner tiden nagot annat hander som matlagning eller tvatt t ex. Med de erfarenheter jag skaffat mig. Pa det viset har inte traningen hamnat i skymundan heller. Sa ar det for mig.

[blåvitt]

Ursprungligen postat av RassK

Du tränar kanske bara fysiskt? Testat träna mentalt? Första och sista steget: Meditera och applicera. Det är lika viktigt om inte viktigare att träna sitt huvud för mental hälsa än att träna sina fesna och till synes meningslösa bikeps (läs: ego).

Stor +1.

För mig är fysisk träning en väg till självförbättring, men man kommer ingenvart ifall inte sinnet och själen hänger med. Union of body and mind. I gymnasiet så tränade jag på ett sätt som var fel för mig (gymmade för att bli så stark som möjligt) men utan att veta att det var träningsformen som inte var min kopp te så blev jag utbränd på styrketräning och trodde länge att träning helt enkelt inte var för mig. För snart tre år sen hittade jag dock formatet som var rätt för mig och där känner jag bara att desto fler timmar och mer envishet jag sänker ner i det desto mer livskvalitet får jag tillbaka.

[chadd]

För en 20 år sedan när jag var ung och tävlade en del så var träning såklart högprio. Gympassen var väl förvisso lågprio då, de är ju mer av ett nödvändigt ont för att prestera. Blev ofta sociala saker som blev bortvalda.

Skulle jag i min vildaste fantasi välja bort något i nutid för ett gympass? Aldrig nånsin. Får in mina 3-4 timmar i gymmet i veckan och det är främst för hälsans skull så det får räcka. Finns så mkt mer givande saker att ägna sig åt.