Vågar ni träna med bara halsont?

[Uncle Joe]

Ursprungligen postat av Phjanton

Jag tränade halvkrasslig och åkte på hjärtmuskelinflammation och hjärtsäcksinflammation, borta från träning ett halvår efter det. Ej värt det.

Oj. Utveckla halvkrasslig.

[skyffelmördarn]

Ursprungligen postat av Pepz

har som tumregel att känner jag att prestationsförmågan är nedsatt så tränar jag inte.

och då menar jag inte att jag bara tränar när jag är på topp utan mer att om jag skulle behöva justera en massa i träningen pga mitt mående så låter jag hellre bli

Samma här, gör man inte det och man inte är en tävlande idrottare så tycker jag man borde se över sina prioriteringar.

Träningen är ju bara en hobby, en minimal del av ens liv där så mycket annat är både större och viktigare.

[Gust87]

Jag provade att träna igår, dum som jag är så blev det ett lite väl intensivt benpass. Jag upplevde mer flås än vanligt och pulsen kändes högre än vad den brukar vara, även vilopulsen var 25-30 slag över det normala efter passet, vilket höll i sig ca sju timmar innan den började att gå ner. Konstigt nog så har jag fortfarande bara halsont när jag sväljer och idag är vilopulsen tillbaka till sina 45-50 slag, inga andra symtom. Det är egentligen träning på schemat idag, men jag tar och avstår, det dunkade lite väl hårt i bröstkorgen igår.

[Fordon]

Såhär i efterhand, var det värt att köra passet? Och var det värt att andra riskerar att bli sjuka och förlora inkomst för att ett av dina träningspass var viktigare än deras hälsa?

[Gust87]

Ursprungligen postat av Fordon

Såhär i efterhand, var det värt att köra passet? Och var det värt att andra riskerar att bli sjuka och förlora inkomst för att ett av dina träningspass var viktigare än deras hälsa?

Jag tränade hemma, jag skulle aldrig gå till gymmet med en förkylning i kroppen. Jag blir mordisk när andra gör det, även kollegor på jobbet, då är man en egoistik jävel.

[Phjanton]

Ursprungligen postat av Uncle Joe

Oj. Utveckla halvkrasslig.

Hade varit sjuk några dagar men blivit av med febern, var fortfarande lite förkyld men kändes ok att träna, festade även en del pga semester - efter en vecka fick jag samma symptom som en hjärtinfarkt och blev inlagd.

Alla får inte lika tydliga symptom utan fortsätter träna och får hjärtsvikt eller plötsligt hjärtstopp som följd - exempel på detta är "orienteringsdöden".

https://sv.wikipedia.org/wiki/Orienteringsd%C3%B6den

[Gust87]

Jisses vad frustrerande detta är, jag har fortfarande smärta i halsen när jag sväljer, men jag känner mig i övrigt helt frisk. Tror ni att det är någon fara att köra 2-3 reppare med mina normala 10RM vikter för att inte pulsen ska öka något nämnvärt? Detta endast för att motverka atrofi och för att inte behöva köra ett par instegringspass sen.

[Uncle Joe]

Ursprungligen postat av Gust87

Jisses vad frustrerande detta är, jag har fortfarande smärta i halsen när jag sväljer, men jag känner mig i övrigt helt frisk. Tror ni att det är någon fara att köra 2-3 reppare med mina normala 10RM vikter för att inte pulsen ska öka något nämnvärt? Detta endast för att motverka atrofi och för att inte behöva köra ett par instegringspass sen.

Nä, kör inte nåt alls. Teknikträning på sin höjd. Inte värt att riskera liv och hälsa för några hundra grams muskelförtvining.

Jag sökte sjukvården för halsfluss och tillhörande halsböld nyligen och kan nu inte träna vettigt på ett par veckor minst. Innan var jag småsjuk från och till i ca 2 mån. Det man förlorar får man tillbaka ganska fort, så resonerar jag. Märker nu hur musklerna förtvinar dag för dag. :-D

[Kev88]

Jag var med om något liknande för några år sedan, milt halsont när jag svalde och stundvis lite trött och konstig känsla uppe i näsans slemhinnor. jag gav det fyra veckor, sen sket jag i det och började att träna igen. Det gav med sig efter totalt sex veckor. Sedan dess så pausar jag endast träningen om jag känner mig sjuk, har en förhöjd vilopuls eller feber.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Langster

Vågar gör jag, men avstår helst.
Vad kommer jag att förlora på att ta det lugnt när jag har en infektion i kroppen? Vad kommer jag att vinna på att träna när jag har en infektion i kroppen?
Vad spelar det för roll om jag tränar i övermorgon, istället för idag?
Svårt att komma på något scenario där det är vettigt, eller nödvändigt att träna med halsont.

Går det över på två dagar, då spelar det väl ingen roll. Men ofta varar det betydligt längre än så. Då hade det varit guld värt att ha klartecken från någon kunnig att ”ingen fara, det är bara att fortsätta leva som vanligt”. För det är inte bara träningen som förstörs när man är förkyld, hela livet sätts på paus.

Liksom någon annan här i tråden förstördes i princip hela juni för mig för att jag tyckte att jag hade milda förkylningssymtom hela tiden. Det började en morgon med att jag kände mig ovanligt trött och att näsan rann lite. Det finns en regel på jobbet att det är förbjudet att gå dit om man känner sig det minsta förkyld, så jag stannade hemma. Jag mådde prima och hade utan tvekan kunnat jobba, men regler är regler och jag vill vara en god samhällsmedborgare.

Ovan nämnda symptom försvann gradvis… Men de byttes mot andra. Det var som om förkylningen vandrade runt i kroppen. Efter snuvan kom en lätt ömhet längst bak i svalget. Som sedan gav vika för två små, lätt ömmande blåsor på tungan. Och låt oss inte glömma de två-tre dagar jag tyckte att mitt luktsinne hade ändrats.

Dagarna blev till veckor. Efter fjorton dagar var jag nära att bli spritt språngande galen. Galenskapen hade två orsaker:

1) Att jag inte kunde jobba, träna, eller umgås socialt. Jag dissade en födelsedagsfest under den här tiden. Och dejting… Ja, jag gick faktiskt på en dejt. Efter att ha förklarat hela situationen sa tjejen ”lol, jag skiter i om jag blir förkyld”, och sedan tutade vi och körde. Men det räckte inte för att uppehålla den mentala hälsan.

2) Att jag inte visste hur länge förkylningen skulle vara, eller när jag skulle räkna mig som frisk. Jag hade några månader tidigare isolerar mig när jag fick corona; det var avsevärt mindre tärande på psyket, för där fanns det en riktlinje: tio dagars isolering, sedan är allt frid och fröjd. Men förkylningen… Jag var tvungen att känna efter varje morgon när jag vaknade, och sedan fortsätta känna efter hundra gånger under dagen, och varje gång ta ställning till om det var ett förkylningssymtom eller inte. ”Rinner näsan för att jag precis åt något kryddstarkt? Är smärtan på halsen bara muskelvärk? Känns det mer eller mindre nu än vad det gjorde för två timmar sedan?”

Jag är dessutom ganska säker på att jag fungerar så att jag kan få symptom av psykosomatiska skäl. Att jag helt enkelt inbillar mig att jag känner saker. Vilket jag också hela tiden fick ta med i beräkningen.

På morgonen efter att det hade gått tre veckor — längre än någon förkylning skulle vara, enligt alla sidor jag hade börjat googla fram — hade symptomen morfat till att det gjorde pyttelite ont om jag tryckte på en precis punkt på vad som kändes som en pytteliten knöl högst upp över struphuvudet på höger sida. Hur jag hittade det symptomet vet jag inte, men det gjorde iallafall inte ett dugg ont när jag svalde, pratade eller gjorde någon annat utom att trycka på den knappnålshuvudsstora punkten.

Vad göra? Fortsätta isolera mig pga vad som kan vara en inbillad sjukdom, kanske hela juli, och varför inte augusti och september också, och fortsätta förlora tusenlappar på jobbet, förfalla fysiskt ytterligare och driva mig själv allt djupare ner i galenskap? Ah, hell no. Jag gjorde en Kev88 och tänkte ”fuck it, nu bestämmer jag mig för att jag är frisk. Vad det än är för skit jag har så måste det ha slutat smitta vid det här laget”. Jag hade gjort fyra coronatester under den här perioden, alla negativa. Tjejen jag dejtade hade försäkrat mig om att jag inte smittat henne med någonting, dessutom.

Så jag började jobba, träna och socialisera som förut. Kanske har jag infekterat någon genom det. Kanske ligger det just nu en gamling någonstans i Riga och rosslar sina sista lunginflammerade dödsrosslingar på grund av mig. Men jag är tillräckligt ondskefull för att tycka att det är värt risken.

Så jag förstår trådskaparens dilemma.

Epilog: Jag känner mig totalt symptomfri just nu. Men jag vågar sätta hundra spänn på att jag kommer vakna upp i morgon och känna något pyttelitet symptom bara för att jag skriver detta.

[Langster]

Jag utgår från att man upplever tidiga förkylningssymtom, inte att man är långtidssjuk.
Det vanliga är att man vill ignorera tidiga symtom eftersom man då troligen är mitt inne i en bra träningsperiod. Har man varit sjuk i mer än en vecka brukar man inte vara så jäkla sugen på att träna alls, så brukar det vara för mig i alla fall.

Måste man känna efter och fundera över om man är sjuk eller om man bara ätit kryddstark mat är man troligtvis inte sjuk.

[Uncle Joe]

Min doktor sa att jag inte får träna alls medan jag står på 10 dagars antibiotika-kur. Så kläderna blir pösigare och jag måste nog lägga band på mig själv när jag hittar tillbaka till gymmet. För kör jag för hårt kommer jag åka på en smäll med ont leder och sånt, det vet jag.

Det jag är lite konfunderad över är att min lymfkörtel på ena sidan av halsen fortfarande är liite stor, men inte öm. Tycker ju att den borde ha gett med sig lite iom kuren som nu jag har två dagar kvar av. Ingen feber.

Har kvar lite halsont men osäker på om det beror på att läkaren grävt i den 4 ggr för att tömma var eller om det är något annat. Dilemma.

[Kev88]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Det finns en regel på jobbet att det är förbjudet att gå dit om man känner sig det minsta förkyld

Vad är det för arbete? Så önskar jag att det var på ALLA arbetsplatser, i synnerhet där man arbetar med människor. Det är något djävulskt egoistiskt att gå till sitt arbete och riskera sina kollegors inkomst och hälsa bara för att man inte kan ta en karensdag, det finns inte mycket som gör mig så förbannad! Jag arbetar inom vården och vid flera tillfällen så har det kommit något as och smittat ned flera brukare, vilket är allt annat än roligt när de är svårt autistiska och lätt blir utåtagerande (inga små grabbar). Sambon arbetar inom äldrevården och det är samma sak där, vilket är värre då en förkylning kan döda flera av de vårdtagande (KOL, hjärtsvikt osv).

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Kev88

Vad är det för arbete? Så önskar jag att det var på ALLA arbetsplatser, i synnerhet där man arbetar med människor. Det är något djävulskt egoistiskt att gå till sitt arbete och riskera sina kollegors inkomst och hälsa bara för att man inte kan ta en karensdag, det finns inte mycket som gör mig så förbannad! Jag arbetar inom vården och vid flera tillfällen så har det kommit något as och smittat ned flera brukare, vilket är allt annat än roligt när de är svårt autistiska och lätt blir utåtagerande (inga små grabbar). Sambon arbetar inom äldrevården och det är samma sak där, vilket är värre då en förkylning kan döda flera av de vårdtagande (KOL, hjärtsvikt osv).

Ett kundtjänstarbete. Jag applåderar också regeln.

[Gust87]

Blir galen snart, sexton dagar in och ingen förändring, förutom det någorlunda milda halsonda när jag sväljer så har jag bara känt mig lite konstig i snoken vid ett par tillfällen. Jag ger det ett par dagar till sen stegrar jag mig in igen och slutar inte förrän jag faktiskt känner mig sjuk.

Finns det förresten någon studie/data om chansen att få myokardit och träning? Jag hittar inget.