tråden om dating, relationer mm

[blåvitt]

Ursprungligen postat av anvihl

Känner typ hälften av alla bönner på Öland då jag är uppväxt mittemot Öland och umgåtts och jobbat på Öland i ungdomen, vad jag hör och ser från dom är att mer eller mindre alla är på gång att avveckla på grund av obefintlig lönsamhet, så tror det där var en rätt saftig lögn.

Mycket möjligt att det inte är stämmer inom en snar framtid, men en lögn är det inte. Bönderna må va sugna på att avveckla men fram tills att de gjort det finns det fortfarande ett behov av hjälp. Har hört från tre bönder att det varit en positiv utveckling de senaste åren dock, sen fler och fler bönder här ute har hakat på ekotrenden.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

. Jag misslyckas med allt jag tar mig för. Min träning har gått sämre än de allra flestas, med uteblivna resultat och enorma mängder skador. Jag har obefintlig bekantskapskrets, alltid varit impopulär och är det fortfarande på mitt nuvarande plugg, det har gått extremt dåligt för mig på arbetsmarknaden, alltid haft väldigt svårt att få tag i sex, har ingen hobby jag gillar, osv.

Jag är bra på vissa saker, men ingen av de sakerna har jag kämpat mig till.

Satan vad du kan vara hård mot dig själv. Varför måste du såga dig själv sådär hårt? Vad spelar det för roll att din träning gått sämre än de flestas? Visst, dina resultat är inte motsvarande tid och kraft du lagt ner, men du har, jämfört med de flesta andra en snyggare fysik. Du ser ganska muskulös ut, vilket är snyggt. (Sen att detta tagit 20år istället för 3? Skitsamma, det är ingenting någon vet om du inte påtalar det). Poängen är: Du har en hyfsat snygg kropp. Var stolt över det.

Obefintlig bekantskapskrets? Det är inget ovanligt i din ålder för en man. Jämnåriga har ofta jobb, familj och barn, och bara kvinnor klarar av konststycket att hantera det ihop med flertalet vänskapsrelationer. Du HADE vänner du umgicks med när du var yngre, inte så mycket nu. Helt jäkla normalt för din ålder.

Impopulär? Det är du knappast. Det finns förmodligen inte någon som inte gillar dig. Inte ens hon du kallade "den mest själviska personen i världen" tycker illa om dig. Du fick (väl?) fort två vänner fort i ditt plugg, två yngre tjejer. Hur många andra gubbar på runt 35 kan bli vän med unga, snygga, kvinnor sådär spontant? Jäkligt få.

Dåligt på arbetsmarknaden? Du har haft flera olika jobb, och klarar av att försörja dig själv. Arbetsmarknaden är stenhård idag, så ge dig själv en brejk och inse att du har klarat det hyfsat ändå. Du kan inte jämföra med dina föräldrars generation där man kunde bete sig som en idiot, få sparken en onsdag, ta långhelg och ha ett nytt jobb nästa tisdag.

Svårt att få sex? Ett trettiotal+ kvinnor disagrees. Vad är snittet på antal b-rudar en vanlig man får k-nulla med under en livstid? Hälften av 30? Något ditåt?

Har ingen hobby du gillar? Tja...gymma (som du säger dig ogilla fast du gillar), rita (samma där), slamsa på internet (samma igen). Du har visst hobbys du gillar.

Du är inte en loser, utan en rätt intressant person med mycket att erbjuda till gagn för andra människor.

Jag kan gå så långt att jag kan sträcka mig till att säga att om jag skulle dö, skulle jag gärna se att min fru gifte sig med dig och du blev styvfar till min son. Så pass bra är du.

[Bärsärk]

Det kom precis ut en tår av filmjölk ifrån mitt vänstra öga.

[shadowfire]

Ursprungligen postat av bärsärk

det kom precis ut en tår av filmjölk ifrån mitt vänstra öga.

+1

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av anvihl

Du snackar mer om självförtroende än självkänsla.

Jag har gått från att vara långvarig alkoholist och narkoman, kriminell och drägg till att bli spiknykter och laglig. Likt dig läst upp alla betyg, tagit dubbla kandidatexamen och en masterexamen. Framgångsrik inom alla jobb jag har haft (förvisso tidigare att tacka tjack för det) och älskar mitt jobb, underbar familj, obegränsat med sex, stora framgångar inom styrkeutveckling och kroppsformning, kreativa hobbys som jag älskar att utföra och till och med att lyckats få betalt för, vunnit tävlingar i, underbara vänner, stor inkomst osv osv. Väldigt många anser mitt liv vara extremt bra, min självkänsla är fortfarande lägre än 0. Mitt självförtroende är på max dock.

Jag känner också igen mig i att kämpa med diskrepansen mellan starkt självförtroende och låg självkänsla. Jag har heller inga svar på hur man stärker självkänslan - att prestera på olika sätt har inte hjälpt mig i alla fall.

Ursprungligen postat av Vinter

Nej jag pratar om både självförtroende och självkänsla. Jag lär mig tänja mina egna gränser, och lär mig samtidigt mina begränsningar. Vilket har gjort mig betydligt mindre rädd att testa nya saker och rädslan att misslyckas är nästan obefintlig, har koll på vad som krävs. Jag skiter i vad andra tycker, men har djupare förståelse för folk runt mig eftersom jag tagit mig tid att ta tag i sånt. Det tar tid, men är väl värt att försöka hitta sina målsättningar och börja kämpa.

Då har du fortfarande ett tomrum att fylla.

Jag är totalt orädd inför att pröva nya saker i termer av intellektuella och fysiska utmaningar. Att känna sig värdefull som person är för mig helt frikopplat från det. Jag har en konstant underliggande känsla av att jag inte är en bra person och får dagligen kämpa med det, oavsett framgångar på andra håll. Tvivlet finns liksom alltid där och nafsar mig i hasorna. Jag vet inte om det är något som kan "fixas", möjligen dämpas.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag vet inte om det är något som kan "fixas", möjligen dämpas.

Det är lite det jag menar, det går inte att fixa, bara hantera.

Det är som ett ruttet hus som faller kull vid minsta vindpust... Man kan inte laga huset, men man kan bygga stöttor och stag åt det.

[Vinter]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag är totalt orädd inför att pröva nya saker i termer av intellektuella och fysiska utmaningar. Att känna sig värdefull som person är för mig helt frikopplat från det. Jag har en konstant underliggande känsla av att jag inte är en bra person och får dagligen kämpa med det, oavsett framgångar på andra håll. Tvivlet finns liksom alltid där och nafsar mig i hasorna. Jag vet inte om det är något som kan "fixas", möjligen dämpas.

Det tog mig ganska lång tid att hitta saker som stärkte just min självkänsla. Självförtroende är som sagt inte samma sak. Jag jobbade tidigare på tekniska opersonliga jobb, att ha ett jobb och prestera gav självförtroende men inte självkänsla.

För mig förändrades det när jag försökte hitta saker jag personligen värdesatte högt. Jag jobbade med att hjälpa andra människor, med hälsan, skolan och annat. Jag upptäckte att det gav mer mening i min vardag, en känsla av att det jag gjorde spelade en roll. Det var alltså aktiviteter som stärkte min självkänsla. Jag bestämde mig därefter att satsa på studier inom de områdena.

Nu vet jag ju att alla är olika på det området. Men jag brukar försöka knuffa folk i olika riktningar för att se om det fungerar.
Jag vet att för vissa var det att skaffa barn som gav dem bättre självkänsla, där vardagen fick en annan mening. Någon som utbildade sig till lärare fick självkänsla av att se barnen i klassen utvecklas under deras påverkan.
Jag vet att vissa får en positiv självkänsla av att bygga om huset och anlägga en trädgård och se förändringen och det positiva resultatet.

Vad vet jag, jag tror svaret finns djup i sig om man funderar på det och testar lite nya saker.

[Semiramis]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag känner också igen mig i att kämpa med diskrepansen mellan starkt självförtroende och låg självkänsla. Jag har heller inga svar på hur man stärker självkänslan - att prestera på olika sätt har inte hjälpt mig i alla fall.



Jag är totalt orädd inför att pröva nya saker i termer av intellektuella och fysiska utmaningar. Att känna sig värdefull som person är för mig helt frikopplat från det. Jag har en konstant underliggande känsla av att jag inte är en bra person och får dagligen kämpa med det, oavsett framgångar på andra håll. Tvivlet finns liksom alltid där och nafsar mig i hasorna. Jag vet inte om det är något som kan "fixas", möjligen dämpas.

Det är ju inte lätt, något som hjälpt mig en hel del är att prata om det med andra, då inser man att det är en i närmaste universell känsla, andra människor duger på det stora hela som dom är men jag måste vara perfekt för att duga.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Vinter

Det tog mig ganska lång tid att hitta saker som stärkte just min självkänsla. Självförtroende är som sagt inte samma sak. Jag jobbade tidigare på tekniska opersonliga jobb, att ha ett jobb och prestera gav självförtroende men inte självkänsla.

För mig förändrades det när jag försökte hitta saker jag personligen värdesatte högt. Jag jobbade med att hjälpa andra människor, med hälsan, skolan och annat. Jag upptäckte att det gav mer mening i min vardag, en känsla av att det jag gjorde spelade en roll. Det var alltså aktiviteter som stärkte min självkänsla. Jag bestämde mig därefter att satsa på studier inom de områdena.

Nu vet jag ju att alla är olika på det området. Men jag brukar försöka knuffa folk i olika riktningar för att se om det fungerar.
Jag vet att för vissa var det att skaffa barn som gav dem bättre självkänsla, där vardagen fick en annan mening. Någon som utbildade sig till lärare fick självkänsla av att se barnen i klassen utvecklas under deras påverkan.
Jag vet att vissa får en positiv självkänsla av att bygga om huset och anlägga en trädgård och se förändringen och det positiva resultatet.

Vad vet jag, jag tror svaret finns djup i sig om man funderar på det och testar lite nya saker.

Ursprungligen postat av Semiramis

Det är ju inte lätt, något som hjälpt mig en hel del är att prata om det med andra, då inser man att det är en i närmaste universell känsla, andra människor duger på det stora hela som dom är men jag måste vara perfekt för att duga.

Ni nämner båda mänskliga relationer på olika sätt och det tror även jag är en nyckel. Jag vet inte om det är så för alla människor, men för mig är det livets absolut svåraste utmaning att vara en bra medmänniska, vän, flickvän, dotter, osv. Jag har gjort många grova misstag som jag till stor del härleder till just låg självkänsla, och det har inte direkt gjort det lättare att tro på att jag har den inneboende kapaciteten att vara en bra person.

Det är liksom lite av en hönan-och-ägget situation. Jag försöker, misslyckas, får ännu sämre självkänsla, och ett steg fram innebär nästan alltid två tillbaka. Jag gissar att många kan känna igen sig i det.

Men ja, det som ändå utgör en motvikt är definitivt de nära relationer jag har i mitt liv idag.

[Vinter]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Ni nämner båda mänskliga relationer på olika sätt och det tror även jag är en nyckel. Jag vet inte om det är så för alla människor, men för mig är det livets absolut svåraste utmaning att vara en bra medmänniska, vän, flickvän, dotter, osv. Jag har gjort många grova misstag som jag till stor del härleder till just låg självkänsla, och det har inte direkt gjort det lättare att tro på att jag har den inneboende kapaciteten att vara en bra person.

Det är liksom lite av en hönan-och-ägget situation. Jag försöker, misslyckas, får ännu sämre självkänsla, och ett steg fram innebär nästan alltid två tillbaka. Jag gissar att många kan känna igen sig i det.

Men ja, det som ändå utgör en motvikt är definitivt de nära relationer jag har i mitt liv idag.

Inte bara relationer.
Lika viktigt kan vara att identifiera sitt eget personliga värdesystem och sedan försöka ligga på plussidan när det gäller de personliga värderingarna. Samt undersöka och förstå hur man påverkar andra och kanske världen runt om från sin position, och lära sig uppskatta den påverkan man har på omvärlden. Självinsikt tror jag är direkt kopplat till hur man bygger upp självkänsla.

[smerk]

Blev stött på av en tjej i lördags och vi drog hem till mig. Vi myste lite då jag var för trött för att göra mer, hon bad sen om mitt nummer. Är det nån oskriven regel som i HIMYM gällande när man ska börja höras? Vi var väldigt lika inom mycket så jag skulle gärna vilja få detta till att lyckas

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av smerk

Blev stött på av en tjej i lördags och vi drog hem till mig. Vi myste lite då jag var för trött för att göra mer, hon bad sen om mitt nummer. Är det nån oskriven regel som i HIMYM gällande när man ska börja höras? Vi var väldigt lika inom mycket så jag skulle gärna vilja få detta till att lyckas

Regeln är: "När du känner för det".

[Bob90]

Vad är HIMYM?

[ApexProcyon]

Ursprungligen postat av Bob90

Vad är HIMYM?

How I Met Your Mother.

[Blomkål]

Ursprungligen postat av smerk

Blev stött på av en tjej i lördags och vi drog hem till mig. Vi myste lite då jag var för trött för att göra mer, hon bad sen om mitt nummer. Är det nån oskriven regel som i HIMYM gällande när man ska börja höras? Vi var väldigt lika inom mycket så jag skulle gärna vilja få detta till att lyckas

Det är mesigt att vänta om man är intresserad, det är regeln.