tråden om dating, relationer mm

[Yes]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Jag vet inte om jag börjar bli gammal eller nåt, men jag har t o m svårt att få upp den nuförtiden om vi inte har en mental connection.

Samma här. Jag har haft tillräckligt med perverst sex för att vara avtrubbad, trots att jag inte gått till några större extremer, men det jag går igång på mest numera är riktigt jäkla mys-sex med någon jag har djupare känslor för än ”Amagad vilka tuttar!”.

Då menar jag inte att jag endast vill ägna mig åt passionerad älskog. Det är snarare att jag vill dela mina perversioner med någon som betyder något för mig.

Det är, i sin tur, sjukt sexigt.

Annars så... whatever. Är jag tillräckligt kåt är det väl bara körs på, men det kan ta timmar innan jag är klar...

[Blomkål]

Ursprungligen postat av Yes

Här torde ju den relevanta frågan vara varför du vill träffa henne.

Missförstå mig rätt. Hon måste vara snygg och du vill doppa kuken. Jag klandrar dig inte för det. Men, blir det inte gammalt rätt snart?

Jo, så är det ju men stundtals tar det ju mer än ett par veckor innan man ledsnar. Vissa brudar har jag pippat i flera år utan att tröttna.

Bra exempel på skit som faktiskt funkar. Bry dig inte för mycket så kommer hon jaga dig, typ (det är lite mer komplicerat men konceptet i sig fungerar.

För egen del är jag dock rätt less på det. Jag vill ****** brudar där jag verkligen känner något. Då snackar jag inte nödvändigtvis ligga i missionären med liderlig ögonkontakt, utan snarare att det finns nåt mer än en snygg kropp och ett fint ansikte. Det är liksom inte värt det. Jag kan runka istället och det är bättre.

Skit och skit. Spelar folk spel med mig så får de tillbaka.

Tja... Jag förstår dig visserligen men på ett annat sätt. Det är min hjärna som får stimulansen av ett schysst ligg, där är vi överens.

Jag kanske kommer kunna resonera som dig när jag har blivit lite äldre och självkänslan blivit bättre men det bästa med den här tjejen är att känna bekräftelsen och det är därför jag ens ligger runt. Det och att jag inte kan tygla min sexlust med en runk.

Om jag är vaken är jag kåt. Alltså är jag kåt om jag är vaken

Ursprungligen postat av Yes

Samma här. Jag har haft tillräckligt med perverst sex för att vara avtrubbad, trots att jag inte gått till några större extremer, men det jag går igång på mest numera är riktigt jäkla mys-sex med någon jag har djupare känslor för än ”Amagad vilka tuttar!”.

Då menar jag inte att jag endast vill ägna mig åt passionerad älskog. Det är snarare att jag vill dela mina perversioner med någon som betyder något för mig.

Det är, i sin tur, sjukt sexigt.

Annars så... whatever. Är jag tillräckligt kåt är det väl bara körs på, men det kan ta timmar innan jag är klar...

Jag har väldigt svårt för känslomässig närhet. Jag hatar att mysa och att älska och jag får en väldigt obehaglig känsla i magen av närhet. Nu är det inte riktigt lika illa längre men för flera år sedan när jag var kring tjugo så hade jag och min dåvarande tjej druckit ganska mycket och jag blev sentimental. Vi ägnade oss verkligen åt passionerad älskog då vi tittade varandra i ögonen och hon tryckte sig mot sitt bröst.

Smög upp samma natt och högg en kniv i underarmen. Väldigt ologiskt men det kryper inom mig om jag ens tänker på sådan intimitet. Jag avskyr det.

[Yes]

Ursprungligen postat av Blomkål

Jo, så är det ju men stundtals tar det ju mer än ett par veckor innan man ledsnar. Vissa brudar har jag pippat i flera år utan att tröttna.

Wow... jag brukar tröttna efter andra till tredje gången. Det finns kanske två på min lista jag skulle vilja kliva på igen. Inte så att jag skulle dissa de andra om de hörde av sig, men två jag gärna skulle göra om det med. Och då inte heller för att övriga var dåliga.

Skit och skit. Spelar folk spel med mig så får de tillbaka.

Helt rätt.

Tja... Jag förstår dig visserligen men på ett annat sätt. Det är min hjärna som får stimulansen av ett schysst ligg, där är vi överens.

Jag kanske kommer kunna resonera som dig när jag har blivit lite äldre och självkänslan blivit bättre men det bästa med den här tjejen är att känna bekräftelsen och det är därför jag ens ligger runt. Det och att jag inte kan tygla min sexlust med en runk.

Om jag är vaken är jag kåt. Alltså är jag kåt om jag är vaken

Det är kanske bekräftelsen som inte längre gör något för mig. Jag vet inte, men det är numera få jag har sådan respekt för att det skulle tända mig att sätta på dem. Jag ser snarare alla som likadana, vilket är både orättvist och tråkigt.

Jag har väldigt svårt för känslomässig närhet. Jag hatar att mysa och att älska och jag får en väldigt obehaglig känsla i magen av närhet. Nu är det inte riktigt lika illa längre men för flera år sedan när jag var kring tjugo så hade jag och min dåvarande tjej druckit ganska mycket och jag blev sentimental. Vi ägnade oss verkligen åt passionerad älskog då vi tittade varandra i ögonen och hon tryckte sig mot sitt bröst.

Smög upp samma natt och högg en kniv i underarmen. Väldigt ologiskt men det kryper inom mig om jag ens tänker på sådan intimitet. Jag avskyr det.

Låter som en för jävla jobbig upplevelse. Jag har tack och lov aldrig varit med om något liknande (de jag mött som velat ta livet av sig har aldrig, förutom ett undantag, varit personer jag känt).

Mitt eget problem med intimitet är snarare min cynism. Jag litar inte på människor för fem öre. Enda undantagen är ett par jävligt bra karlar och ett par kvinnor som alltid varit en goda vänner. Det är personer som skulle stå på din sida mot en invaderande armé.

Utöver det tycker jag det är svårt. Om jag inte har det förtroendet för någon vill jag inte bli för intim. Det vore äckligt, motbjudande och vedervärdigt. Men, samtidigt vill jag ju ha någon där jag kan lägga ner söka murar. Och när det sker är fan sexet helt jävla magiskt också.

[Diomedea exulans]

Det här var lite märkligt.

För sju år sedan träffade jag en tjej i två månader och hade massor sex. Jag var helt galen i henne och var inte intresserad av någon annan, men hon poängterade hela tiden att hon inte ville ha nåt seriöst, att hon ville träffa andra, att hon ville att jag skulle träffa andra, osv. Till slut dumpade hon mig, och jag trodde alltid det var för jag var för needy/omanlig/beta osv.

Men nu har hon börjat höra av sig igen på ett sätt som tyder på att hon är intresserad. Berättade t ex att hon tyckte jättemycket om mig, men att hon inte var redo för nåt seriöst då.

Det konstiga i historien är att jag inte trodde tjejer kunde ångra sig på det viset. Trodde att när attraktionen väl var död så var den död.

[ceejay]

hon vill väl ligga

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av ceejay

hon vill väl ligga

Ja, men det är konstigt.

[trädgårdsmöbel]

Är väl inte jättekonstigt? Mycket kan ju hända med en kvinnas smak/preferens på sju år. Det som var needy och jobbigt då är kanske precis vad hon vill ha idag.

[anvihl]

Har redan behandlat början av det här i Babbla, men blev för ett par veckor sedan riktigt jävla kär i en kvinna på jobbet, sådär dum i huvudet kär så man inte kan tänka eller prata som en normal person utan bara fnittrar och rodnar likt en tonåring så fort hon är inom synhåll. Gråta varje kväll för att man vill skeda med henne. Totalt obesvarat till en början. Vi var sedan ute på en AW och lyckades flörta in k uk i f itta, nu har hon uttryckt att hon tror att hon har känslor för mig, men mina för henne är nu borta. Kan man missuppfatta kåthet för kärlek till den mildra grad verkligen? Eller är det bara rädsla för att binda sig som jag övertalar mig själv att mina känslor för henne är borta?

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av anvihl

Har redan behandlat början av det här i Babbla, men blev för ett par veckor sedan riktigt jävla kär i en kvinna på jobbet, sådär dum i huvudet kär så man inte kan tänka eller prata som en normal person utan bara fnittrar och rodnar likt en tonåring så fort hon är inom synhåll. Gråta varje kväll för att man vill skeda med henne. Totalt obesvarat till en början. Vi var sedan ute på en AW och lyckades flörta in k uk i f itta, nu har hon uttryckt att hon tror att hon har känslor för mig, men mina för henne är nu borta. Kan man missuppfatta kåthet för kärlek till den mildra grad verkligen? Eller är det bara rädsla för att binda sig som jag övertalar mig själv att mina känslor för henne är borta?

Du lider av samma psykiska sjukdom som jag, du kan inte bli attraherad av någon som är attraherad av dig. Jag tror inte det går att bota.

[anvihl]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Du lider av samma psykiska sjukdom som jag, du kan inte bli attraherad av någon som är attraherad av dig. Jag tror inte det går att bota.

Du slog nu fan huvudet på spiken direkt där.

Har löjligt låg självkänsla, så har aldrig trott att jag är älskvärd, men det har tidigare resulterat i sexberoende då bekräftelsen att någon faktiskt vill ****** är typ det bästa som finns. Jag kan egentligen skippa själva juckande och orgasmerandet, vill ha bekräftelsen av motparten. Det här är väl någon påbyggnad på problemet med låg självkänsla, typ att jag inte tror på att den andra faktiskt älskar mig, utan känner mig lurad eller något...

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av anvihl

Du slog nu fan huvudet på spiken direkt där.

Har löjligt låg självkänsla, så har aldrig trott att jag är älskvärd, men det har tidigare resulterat i sexberoende då bekräftelsen att någon faktiskt vill ****** är typ det bästa som finns. Jag kan egentligen skippa själva juckande och orgasmerandet, vill ha bekräftelsen av motparten. Det här är väl någon påbyggnad på problemet med låg självkänsla, typ att jag inte tror på att den andra faktiskt älskar mig, utan känner mig lurad eller något...

Jag har också löjligt dålig självkänsla.

Det har alltid varit extremt viktigt för mig, så länge jag kan minnas, att uppfattas som rolig. (Det råder delade meningar huruvida jag faktiskt är rolig, men det förtäljer inte historien.) Hade jag fått välja hade jag blivit komiker. Och jag läste en väldigt intressant grej för längesedan om komiker, som resonerade hos mig: Enligt en undersökning så är det hos komiker överrepresenterat att man känner att man måste rättfärdiga sin existens. Det är exakt så jag känner.

Ett skratt är för mig ett slags kvitto på acceptans. Folk kan säga "du är en fin kille", "du är så duktig" och "jag håller med", och de kan bjuda en på tillställningar och sätta sig vid ens bord i matsalen, men det finns inget som garanterar att det där är fejk, och att de inte innerst inne tänker "vilken jävla tönt, jag önskar han vore död". Men ett skratt är äkta. (Om det inte är ett fejkskratt då, men det är en annan femma.)

Ett ligg är som ett skratt på steroider. Det kräver mycket mer för att vilja ligga med någon än vad som krävs för att tycka att någon är rolig. Om jag får ett ligg så är det ett ännu starkare kvitto på att jag duger än skrattet. (Pga denna sex-syn hade jag väldigt länge svårt att fatta varför många tjejer klagar över killar som "bara vill ligga". Vadå "bara"!? Ett ligg är ju det ultimata kvittot på att man är omtyckt!)

Jag tror inte det här går att bota. Jag läste att om man sätter in en alltför ung tupp till en flock vuxna hönor så riskerar han att bli så kuvad att han aldrig återhämtar sig. Jag tror det är det som har hänt med mig, förutom att det inte främst är äldre honor, utan livet självt, som kuvat mig. Jag är permanent skadad.

Men det går att hantera. Jag kan försöka att hitta folk att umgås med som jag tycker om att umgås med och som tycker om att umgås med mig. Jag kan försöka hitta saker att göra i vardagen som känns meningsfulla. Jag kan försöka hitta ett arbete jag inte hatar. Jag kanske aldrig kan ha en varaktig sexuell relation, men jag kan ha kortvariga och se till att försöka välja människor som inte blir sårade när jag har det.

På så vis kan jag kanske vandra genom resten av livet utan att vare sig sabba det för mycket för andra eller plågas för mycket själv.

[Vinter]

Bygg upp er självkänsla. Hitta den meningsfulla aktiviteten som ger er bättre självkänsla.
Det känns meningslöst att envisas med att gå i cirklar och ständigt återkomma till ruta noll, det är ett mönster som går att bryta.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Vinter

Bygg upp er självkänsla. Hitta den meningsfulla aktiviteten som ger er bättre självkänsla.
Det känns meningslöst att envisas med att gå i cirklar och ständigt återkomma till ruta noll, det är ett mönster som går att bryta.

Vad skulle det vara? Har jag inte märkt någon förbättring på 34 år lär den aldrig komma.

[Vinter]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Vad skulle det vara? Har jag inte märkt någon förbättring på 34 år lär den aldrig komma.

Du vet väl själv vad du dras mot för aktiviteter, vad du tycker är intressant och givande. Har du funderat på hur du kan utveckla de förmågorna så du kan utveckla något beständigt som du kan sätta upp som långsiktig målsättning?

När jag var 33 var jag en arbetslös looser som inte visste vad jag ville. Jag började leta runt på nätet efter olika tips och utvägar. Hamnade på folkhögskola och läste in naturvetenskaplig utbildning. Satsade sedan på att maximera resultatet i högskoleprovet och ta mig in på en utbildning. Det var inte förbränn jag satt upp ett långsiktigt mål som det började klarna. Då fattade jag att målet gick att uppnå. Det tog något år. Självkänsla och självrespekt är ett bonus som uppkommer när det man kämpar för att uppnå närmar sig steg för steg.

Lyssna på Bill Burrs podcast på youtube, han brukar prata om hur han startade med stand-up och ger tips etc. Kan ge inspiration. Du kommer aldrig hitta rätt om du inte letar.

[anvihl]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Jag har också löjligt dålig självkänsla.

Det har alltid varit extremt viktigt för mig, så länge jag kan minnas, att uppfattas som rolig. (Det råder delade meningar huruvida jag faktiskt är rolig, men det förtäljer inte historien.) Hade jag fått välja hade jag blivit komiker. Och jag läste en väldigt intressant grej för längesedan om komiker, som resonerade hos mig: Enligt en undersökning så är det hos komiker överrepresenterat att man känner att man måste rättfärdiga sin existens. Det är exakt så jag känner.

Ett skratt är för mig ett slags kvitto på acceptans. Folk kan säga "du är en fin kille", "du är så duktig" och "jag håller med", och de kan bjuda en på tillställningar och sätta sig vid ens bord i matsalen, men det finns inget som garanterar att det där är fejk, och att de inte innerst inne tänker "vilken jävla tönt, jag önskar han vore död". Men ett skratt är äkta. (Om det inte är ett fejkskratt då, men det är en annan femma.)

Ett ligg är som ett skratt på steroider. Det kräver mycket mer för att vilja ligga med någon än vad som krävs för att tycka att någon är rolig. Om jag får ett ligg så är det ett ännu starkare kvitto på att jag duger än skrattet. (Pga denna sex-syn hade jag väldigt länge svårt att fatta varför många tjejer klagar över killar som "bara vill ligga". Vadå "bara"!? Ett ligg är ju det ultimata kvittot på att man är omtyckt!)

Jag tror inte det här går att bota. Jag läste att om man sätter in en alltför ung tupp till en flock vuxna hönor så riskerar han att bli så kuvad att han aldrig återhämtar sig. Jag tror det är det som har hänt med mig, förutom att det inte främst är äldre honor, utan livet självt, som kuvat mig. Jag är permanent skadad.

Men det går att hantera. Jag kan försöka att hitta folk att umgås med som jag tycker om att umgås med och som tycker om att umgås med mig. Jag kan försöka hitta saker att göra i vardagen som känns meningsfulla. Jag kan försöka hitta ett arbete jag inte hatar. Jag kanske aldrig kan ha en varaktig sexuell relation, men jag kan ha kortvariga och se till att försöka välja människor som inte blir sårade när jag har det.

På så vis kan jag kanske vandra genom resten av livet utan att vare sig sabba det för mycket för andra eller plågas för mycket själv.

Igenkänningsfaktor=maximal. Bra sammanfattat.

Ursprungligen postat av Vinter

Du vet väl själv vad du dras mot för aktiviteter, vad du tycker är intressant och givande. Har du funderat på hur du kan utveckla de förmågorna så du kan utveckla något beständigt som du kan sätta upp som långsiktig målsättning?

När jag var 33 var jag en arbetslös looser som inte visste vad jag ville. Jag började leta runt på nätet efter olika tips och utvägar. Hamnade på folkhögskola och läste in naturvetenskaplig utbildning. Satsade sedan på att maximera resultatet i högskoleprovet och ta mig in på en utbildning. Det var inte förbränn jag satt upp ett långsiktigt mål som det började klarna. Då fattade jag att målet gick att uppnå. Det tog något år. Självkänsla och självrespekt är ett bonus som uppkommer när det man kämpar för att uppnå närmar sig steg för steg.

Lyssna på Bill Burrs podcast på youtube, han brukar prata om hur han startade med stand-up och ger tips etc. Kan ge inspiration. Du kommer aldrig hitta rätt om du inte letar.

Du snackar mer om självförtroende än självkänsla.

Jag har gått från att vara långvarig alkoholist och narkoman, kriminell och drägg till att bli spiknykter och laglig. Likt dig läst upp alla betyg, tagit dubbla kandidatexamen och en masterexamen. Framgångsrik inom alla jobb jag har haft (förvisso tidigare att tacka tjack för det) och älskar mitt jobb, underbar familj, obegränsat med sex, stora framgångar inom styrkeutveckling och kroppsformning, kreativa hobbys som jag älskar att utföra och till och med att lyckats få betalt för, vunnit tävlingar i, underbara vänner, stor inkomst osv osv. Väldigt många anser mitt liv vara extremt bra, min självkänsla är fortfarande lägre än 0. Mitt självförtroende är på max dock.