tråden om dating, relationer mm

[jenni]

Ursprungligen postat av svenbanan

Oh yea. Bästa boken ever!

Synd att jag är för gamal för dig då, och bor i skogen. Dang!

Ursprungligen postat av Macroman

Inte direkt...

Snarare degvita och degmjuka kroppar utan tatueringar (hinns ju inte med pga alla långa spelpass) om jag får dra till med en något stereotyp bild. Skägg kan de dock ha men då av slarvig karaktär som ger ett utseende inte helt olikt en skabbräv.

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Hurdå, menar du?

Vänta, jag ska försöka formulera något vettigt, osäker dock om det går

[AeternusRex]

Ursprungligen postat av anvihl

Precis, jag har inte haft en enda flickvän som stämmer in på vad jag tycker är en optimal partner. Det är snarare så att man älskar en viss % av personen så mycket att man står ut med resten. Det kommer aldrig hända att man hittar någon som är "perfekt".

Står ut med resten? Det låter sabla kärvt. Hade jag behövt "stå ut" med något hade jag fotat ut den. Även om man hittar den perfekta partnern så slutar dom oftast vara det men det är bara naturligt att vi dras till nåt annat. Sen är bara frågan om man är man nog att köra på eller skita i det blå skåpet.

Dom flesta av oss blir kära flera gånger genomlivet trots att vi har någon. Det gäller bara att ha lite självinsikt och tukta eventuella lustar som uppstår. Speciellt om någon "fel" har samma känslor tebax.

[jenni]

För ca ett år hade jag börjat dejta en kille som var min "typ": drygt 2m lång, vältränad, skägg, tattoos, humor etc och alfa!
Plötsligt från ingen vart dyker en ny kille upp, helt motsatta, rätt tillbakadragen, grå och vardaglig, normal kroppsbyggnad
Utseendemässigt inte alls min smak, långsam och lite dyster eller deppig. Iaf så påbörjades en märklig kontakt i form av diskussioner och filosoferande. Trots att han inte var en kille jag ens skulle lägga märke till normalt så otroligt tagen av hans "djup" och sättet han talade till mig, så pass att jag kände nästan att jag "gick bakom den andra killens rygg" så jag avslutade vårt dejtande med alfan och stod helt förvirrad över vad som händer. Efter mycket om och men inleder jag en relation med låt oss kalla honom "beta". Vi har typ inget gemensamt, humorn är som dag och natt, musiken ännu längre ifrån, fritidsintressen är helt okända för mig (dock var det intressant att få lära sig nytt) energier på olika nivåer osv
Det enda som var helt sjukt starkt var kemin, vi klickade direkt, laddningen mellan oss var magisk, så fort vi inom några meter ifrån varandra var det magnetstyrka. Så man tänkte att resten fixar sig. Men det gör det inte, då jag inte är van vid sådan beta- beteende hade jag svårt att klara av hans svagheter och svårigheter med att vara bestämd och osäkerheten samt ältandet. Jag började leta ursäkter till att inte ses så ofta, och blev bara frustrerad av hans velande och gnäll.

Vad jag menar är, det går att "falla" för någon som inte alls prickar de egenskaper man har på sin lista, men det är ofta(inte alltid) också dömt att misslyckas. Vår relation slutade i en mindre katastrof och den upplevelsen har stärkt min åsikt ang att jag behöver en alfa kille ( eller en som har några av de egenskaperna åtminstone) och fungerar inte med beta.
Alltså bäst att hålla sig till preferenser ?

[AeternusRex]

Ursprungligen postat av jenni

För ca ett år hade jag börjat dejta en kille som var min "typ": drygt 2m lång, vältränad, skägg, tattoos, humor etc och alfa!
Plötsligt från ingen vart dyker en ny kille upp, helt motsatta, rätt tillbakadragen, grå och vardaglig, normal kroppsbyggnad
Utseendemässigt inte alls min smak, långsam och lite dyster eller deppig. Iaf så påbörjades en märklig kontakt i form av diskussioner och filosoferande. Trots att han inte var en kille jag ens skulle lägga märke till normalt så otroligt tagen av hans "djup" och sättet han talade till mig, så pass att jag kände nästan att jag "gick bakom den andra killens rygg" så jag avslutade vårt dejtande med alfan och stod helt förvirrad över vad som händer. Efter mycket om och men inleder jag en relation med låt oss kalla honom "beta". Vi har typ inget gemensamt, humorn är som dag och natt, musiken ännu längre ifrån, fritidsintressen är helt okända för mig (dock var det intressant att få lära sig nytt) energier på olika nivåer osv
Det enda som var helt sjukt starkt var kemin, vi klickade direkt, laddningen mellan oss var magisk, så fort vi inom några meter ifrån varandra var det magnetstyrka. Så man tänkte att resten fixar sig. Men det gör det inte, då jag inte är van vid sådan beta- beteende hade jag svårt att klara av hans svagheter och svårigheter med att vara bestämd och osäkerheten samt ältandet. Jag började leta ursäkter till att inte ses så ofta, och blev bara frustrerad av hans velande och gnäll.

Vad jag menar är, det går att "falla" för någon som inte alls prickar de egenskaper man har på sin lista, men det är ofta(inte alltid) också dömt att misslyckas. Vår relation slutade i en mindre katastrof och den upplevelsen har stärkt min åsikt ang att jag behöver en alfa kille ( eller en som har några av de egenskaperna åtminstone) och fungerar inte med beta.
Alltså bäst att hålla sig till preferenser ?

Bra grejer. Jag håller helt med. Det går inte gå enbart och nu förenklar jag. En god själ... Det kanske räcker när det är nytt och spännande men sen går det åt skogen. Min nuvarande är världens veligaste person som gärna vill att jag leder och eftersom jag något av en bulldoser funkar det ypperligt för min del. Men nu velar hon över velandet och över "mina" beslut så oftast blir det att vi sittter och tjabbar om nåt så tramsigt som vilken kanal vi ska glo på. Jag visste sekunden jag kom in i rummet så för mig är det ohyggligt enerverande.

[benya]

Ursprungligen postat av jenni

För ca ett år hade jag börjat dejta en kille som var min "typ": drygt 2m lång, vältränad, skägg, tattoos, humor etc och alfa!
Plötsligt från ingen vart dyker en ny kille upp, helt motsatta, rätt tillbakadragen, grå och vardaglig, normal kroppsbyggnad
Utseendemässigt inte alls min smak, långsam och lite dyster eller deppig. Iaf så påbörjades en märklig kontakt i form av diskussioner och filosoferande. Trots att han inte var en kille jag ens skulle lägga märke till normalt så otroligt tagen av hans "djup" och sättet han talade till mig, så pass att jag kände nästan att jag "gick bakom den andra killens rygg" så jag avslutade vårt dejtande med alfan och stod helt förvirrad över vad som händer. Efter mycket om och men inleder jag en relation med låt oss kalla honom "beta". Vi har typ inget gemensamt, humorn är som dag och natt, musiken ännu längre ifrån, fritidsintressen är helt okända för mig (dock var det intressant att få lära sig nytt) energier på olika nivåer osv
Det enda som var helt sjukt starkt var kemin, vi klickade direkt, laddningen mellan oss var magisk, så fort vi inom några meter ifrån varandra var det magnetstyrka. Så man tänkte att resten fixar sig. Men det gör det inte, då jag inte är van vid sådan beta- beteende hade jag svårt att klara av hans svagheter och svårigheter med att vara bestämd och osäkerheten samt ältandet. Jag började leta ursäkter till att inte ses så ofta, och blev bara frustrerad av hans velande och gnäll.

Vad jag menar är, det går att "falla" för någon som inte alls prickar de egenskaper man har på sin lista, men det är ofta(inte alltid) också dömt att misslyckas. Vår relation slutade i en mindre katastrof och den upplevelsen har stärkt min åsikt ang att jag behöver en alfa kille ( eller en som har några av de egenskaperna åtminstone) och fungerar inte med beta.
Alltså bäst att hålla sig till preferenser ?

Du vet helt enkelt att du kan få the whole package(more or less), med lite tålamod. Pondus!
Hur var sexlivet med beta-filosoufen?

[jenni]

Ursprungligen postat av AeternusRex

Bra grejer. Jag håller helt med. Det går inte gå enbart och nu förenklar jag. En god själ... Det kanske räcker när det är nytt och spännande men sen går det åt skogen. Min nuvarande är världens veligaste person som gärna vill att jag leder och eftersom jag något av en bulldoser funkar det ypperligt för min del. Men nu velar hon över velandet och över "mina" beslut så oftast blir det att vi sittter och tjabbar om nåt så tramsigt som vilken kanal vi ska glo på. Jag visste sekunden jag kom in i rummet så för mig är det ohyggligt enerverande.

Oj, det var en velig en
Tror du inte ni tjafsar över småsaker för att det egentligen ligger ett större missnöje som ni låtit bli att tala ut om?

Ursprungligen postat av benya

Du vet helt enkelt att du kan få the whole package(more or less), med lite tålamod. Pondus!
Hur var sexlivet med beta-filosoufen?

Jo, fanns stunder då jag tyckte jag varit en idiot som böt bort fullpotten mot en nitlott
Vet inte om det berodde på hans betaegenskap, men det var rätt frustrerande då han inte vågade så mycket, man fick lära upp honom som en liten hundvalp
Och då man haft en dominant pojkvän innan var detta väldigt tråkigt

[AeternusRex]

Ursprungligen postat av jenni

Oj, det var en velig en
Tror du inte ni tjafsar över småsaker för att det egentligen ligger ett större missnöje som ni låtit bli att tala ut om?

Klart det gör. :-D men i velighetens anda är det omöjligt att angripa från hennes sida. Jag har testat allt jag kunnat komma på i 3 år snart

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av jenni

För ca ett år hade jag börjat dejta en kille som var min "typ": drygt 2m lång, vältränad, skägg, tattoos, humor etc och alfa!
Plötsligt från ingen vart dyker en ny kille upp, helt motsatta, rätt tillbakadragen, grå och vardaglig, normal kroppsbyggnad
Utseendemässigt inte alls min smak, långsam och lite dyster eller deppig. Iaf så påbörjades en märklig kontakt i form av diskussioner och filosoferande. Trots att han inte var en kille jag ens skulle lägga märke till normalt så otroligt tagen av hans "djup" och sättet han talade till mig, så pass att jag kände nästan att jag "gick bakom den andra killens rygg" så jag avslutade vårt dejtande med alfan och stod helt förvirrad över vad som händer. Efter mycket om och men inleder jag en relation med låt oss kalla honom "beta". Vi har typ inget gemensamt, humorn är som dag och natt, musiken ännu längre ifrån, fritidsintressen är helt okända för mig (dock var det intressant att få lära sig nytt) energier på olika nivåer osv
Det enda som var helt sjukt starkt var kemin, vi klickade direkt, laddningen mellan oss var magisk, så fort vi inom några meter ifrån varandra var det magnetstyrka. Så man tänkte att resten fixar sig. Men det gör det inte, då jag inte är van vid sådan beta- beteende hade jag svårt att klara av hans svagheter och svårigheter med att vara bestämd och osäkerheten samt ältandet. Jag började leta ursäkter till att inte ses så ofta, och blev bara frustrerad av hans velande och gnäll.

Vad jag menar är, det går att "falla" för någon som inte alls prickar de egenskaper man har på sin lista, men det är ofta(inte alltid) också dömt att misslyckas. Vår relation slutade i en mindre katastrof och den upplevelsen har stärkt min åsikt ang att jag behöver en alfa kille ( eller en som har några av de egenskaperna åtminstone) och fungerar inte med beta.
Alltså bäst att hålla sig till preferenser ?

Okej, det var en bra förklaring.

Ett annat exempel är om man t ex faller för någon som är kriminell, fast i knarkträsket eller liknande. Då är det nog bäst att kliva tillbaka även om man är kär.

[Jokester]

Ursprungligen postat av jenni

Jo, fanns stunder då jag tyckte jag varit en idiot som böt bort fullpotten mot en nitlott
Vet inte om det berodde på hans betaegenskap, men det var rätt frustrerande då han inte vågade så mycket, man fick lära upp honom som en liten hundvalp
Och då man haft en dominant pojkvän innan var detta väldigt tråkigt

+1 spot on!

Heja feminismen! Jag är övertygad om att det är feminismens fel att vi idag har så många osäkra, fega och omanliga män. Jag antar att bristen på manlighet och dominans i dessa män är lika oattraktivt för kvinnor som det är för mig med feministkvinnor. Dessa kvinnor som är så totalt ofeminina och kontrollgalna att man blir helt avtänd, även om hon ser bra ut. En man behöver en riktig kvinna och vice versa, är övertygad om att exempelvis sexet lider annars.
En man behöver få vara mannen för att må bra, på samma sätt behöver kvinnan känna sig kvinnlig, både i och utanför sängen.

[Doggelito]

Ursprungligen postat av Jokester

+1 spot on!

Heja feminismen! Jag är övertygad om att det är feminismens fel att vi idag har så många osäkra, fega och omanliga män. Jag antar att bristen på manlighet och dominans i dessa män är lika oattraktivt för kvinnor som det är för mig med feministkvinnor. Dessa kvinnor som är så totalt ofeminina och kontrollgalna att man blir helt avtänd, även om hon ser bra ut. En man behöver en riktig kvinna och vice versa, är övertygad om att exempelvis sexet lider annars.
En man behöver få vara mannen för att må bra, på samma sätt behöver kvinnan känna sig kvinnlig, både i och utanför sängen.

Är det inte ett problem då att tjejer nu för tiden har så många att välja mellan att om man då ska vara manlig och hård, sätta ner foten, mm sticker tjejen till någon annan? Är det kanske därför många killar svansar efter tjejer i rädsla att förlora dem?

[jenni]

Ursprungligen postat av Doggelito

Är det inte ett problem då att tjejer nu för tiden har så många att välja mellan att om man då ska vara manlig och hård, sätta ner foten, mm sticker tjejen till någon annan? Är det kanske därför många killar svansar efter tjejer i rädsla att förlora dem?

Finns minst lika många om inte ännu fler som gillar lite undergivna killar, många av de jag känner gillar att killen lyssnar och lyder och aldrig säger ifrån...

[Doggelito]

Jaså? Kunde jag aldrig föreställa mig.

Tror många killar har problem med sin mansroll idag, mycket av det kommer nog från det man blivit matad med sen barnsben, att visa tjejer respekt, bjuda tjejen, tjejerna först och så vidare. Allt det där är bara skitsnack och förvirrande. För det leder inte till ligg och när man ser killar totala motsatsen till det lägra de snyggaste tjejerna undrar man vad fan det är frågan om.

[jenni]

Ursprungligen postat av Doggelito

Jaså? Kunde jag aldrig föreställa mig.

Tror många killar har problem med sin mansroll idag, mycket av det kommer nog från det man blivit matad med sen barnsben, att visa tjejer respekt, bjuda tjejen, tjejerna först och så vidare. Allt det där är bara skitsnack och förvirrande. För det leder inte till ligg och när man ser killar totala motsatsen till det lägra de snyggaste tjejerna undrar man vad fan det är frågan om.

vad har det med dominans att göra? Det du talar om är ju basic, bara hyfs med andra ord.

[Doggelito]

Va? Har inte ens sagt något om dominans?

[jenni]

Ursprungligen postat av Doggelito

Va? Har inte ens sagt något om dominans?

Det var ju det vi pratade om från början, vad menar du då?