Är du rädd för döden? - Sidan 3 - Kolozzeum Forum

Megameep · 2012-10-01, 22:31

Citat:

Ursprungligen postat av Sheogorath

Det är min poäng. Det är sannolikt ett icke-tillstånd. Du har inget medvetande, alltså kan du inte uppleva. Det är inte oändligt mörker. Det är INTE ALLS.

Efter ha varit "död" (kortare härtstillestånd på minuter?) så är jag inte rädd längre, total blackout 3 dygn före och 3 dygn efter. I mina tankar handlar det mao, om ett icke-tillstånd.
Det har gjort mig mycket mer intresserad av att försöka leva mitt liv så fullt som jag kan.

mangemani · 2012-10-01, 22:32

plötslig död, typ hjärt attack, på körd, mördad osv kan skrämma mig lite, men naturlig död utav ålder, nej inte ett dugg.
det är så mycket jag egentligen vill få ur mig innan jag dör, så mycket att säga till personer och så mycket att göra vilket jag behöver tid på mig för att åstakomma, dör jag utav en naturlig död, flera år från nu, så vet jag att jag kommer att lyckas med detta, därför är jag lite skrajj för att kanske råka ut för något imorgon eller inom en snar framtid.

Sheogorath · 2012-10-01, 22:32

Citat:

Ursprungligen postat av Megameep

Efter ha varit "död" (kortare härtstillestånd på minuter?) så är jag inte rädd längre, total blackout 3 dygn före och 3 dygn efter. I mina tankar handlar det mao, om ett icke-tillstånd.
Det har gjort mig mycket mer intresserad av att försöka leva mitt liv så fullt som jag kan.

Så försöker jag tänka också, och ändå sitter jag här och skriver.

Xtronal · 2012-10-01, 22:33

Jag fruktar döden, inte för min egen skull utan för människorna omkring mig. Hur skulle familjen och vännerna känna om man gick bort? Tänk senare i livet om man skaffar sig en familj, då skulle jag frukta döden ännu mer på grund av att familjen skulle få lida väldigt mycket om man skulle dö.

Men klart man inte går runt och är rädd för att dö konstant, kan ju hända vad som helst, exempelvis att man krockar med en lastbil i 100 km i timmen eller att någon psykopat får för sig att leka skolmassaker i skolan.

Olegh · 2012-10-01, 22:33

Citat:

Ursprungligen postat av clappen

För att förtydliga:

Vi lever nu, och vi finns. Vi existerar här och nu. Men när vi dör, då försvinner vi. Någonstans måste vi ju försvinna, eftersom att vi inte finns kvar här. Hänger du med? Alltså så "hamnar" vi någonstans efter döden, eller själen dvs.

Det är jättefint, många religioner har olika varianter att förklara detta.

Det finns däremot inte en gnutta logik i resonemanget. Själen är något abstrakt. När medvetandet stängs av upphör "själen" att existera. Den tar inte vägen någonstans. Utifrån vad vi faktiskt vet är det den rationella slutsatsen.

clappen · 2012-10-01, 22:34

Citat:

Ursprungligen postat av Sheogorath

Inte om medvetandet är kemisk signalering i hjärnan (och det finns inga bevis för att något annat föreligger). Upphör kemin, upphör medvetandet.

Jag är ganska oupdatead när det gäller området, men finns det bevis för att varje människa besitter en själ eller är det bara hokuspokus än så länge?

Att man har ett medvetande går ju att bevisa men frågan är om medvetandet är kopplad till någon form av själslig nivå.

För annars så är det ju verkligen att lyset släcks och kommer förevigt vara släckt och då är det ju inte lika roligt (även om jag själv inte tror/hoppas på det)

Sheogorath · 2012-10-01, 22:37

Citat:

Ursprungligen postat av clappen

Jag är ganska oupdatead när det gäller området, men finns det bevis för att varje människa besitter en själ eller är det bara hokuspokus än så länge?

Att man har ett medvetande går ju att bevisa men frågan är om medvetandet är kopplad till någon form av själslig nivå.

För annars så är det ju verkligen att lyset släcks och kommer förevigt vara släckt och då är det ju inte lika roligt (även om jag själv inte tror/hoppas på det)

Vänta nu här. Tänkte du på allvar att man har någon slags bevis för ett medvetande som inte är bundet till hjärnan? Tror du man hade kunnat missa en sådan upptäckt ens om man levt under en sten? Det hade varit något av det största vetenskapen någonsin funnit. Alltså: nej. Något sådant har man aldrig kunnat påvisa. Däremot vet man att uppfattningen av verkligheten kan förändras när hjärnkemin ändras. T.ex. med hallucinogena droger, vid hjärnskador eller annat. Så vitt vi vet finns inget medvetande utan signalering i hjärnan.

gohardorgohome · 2012-10-01, 22:44

Inte speciellt rädd för att jag själv ska dö, värre om folk som jag håller jävligt nära skulle dö.

Var dock jävligt rädd för döden när jag var yngre, vände runt 16-17år, vet faktiskt inte varför.

mvh

pwnyou · 2012-10-01, 22:58

Jag förstår inte varför så många röstar nej, för jag antar att minst 99% vill leva.

Jag vill verkligen inte dö, men har ingen döttsångest. Ska jag svara ja eller nej då? Vad menas med "rädd"?

Spartansk · 2012-10-01, 23:05

Vet inte riktigt vad jag ska svara; jag är aldrig rädd för döden i normala fall, men om jag skulle hamna i en livshotande situation skulle jag bli bokstavligen livrädd.

MtotheM · 2012-10-01, 23:15

Citat:

Ursprungligen postat av pwnyou

Jag förstår inte varför så många röstar nej, för jag antar att minst 99% vill leva.

Jag vill verkligen inte dö, men har ingen döttsångest. Ska jag svara ja eller nej då? Vad menas med "rädd"?

Det är skillnad på att vilja leva och inte vara rädd för att dö.

feyin · 2012-10-01, 23:24

Jag är inte rädd för att dö. Den dagen jag dör kommer jag vara nöjd, för jag vet att jag kommer till de människor jag har saknat i så stor del av mitt liv. Jag är helt övertygad om det och ingenting kan rubba på det.

I mina dagar gör jag allt för att människor omkring mig ska leva ett gott liv. Jag tror inte det finns någon meningen med livet - vi får skapa våra egna meningar. Om döden innebär att jaget upphör att existera är det svårt för mig att skapa en egen mening med livet.

Duran · 2012-10-01, 23:54

Jag är inte alls rädd för att dö eller vara död, men jag är rädd för att torteras till döds. Eller nej, jag är bara rädd för att torteras, men vem fan är inte det? Om man försvinner så är det kolugnt, då mår man ju inte dåligt. Om man kommer till en annan plats har jag på känn att det kommer gå bra. Jag är rätt nyfiken, nästan lite ivrig att få veta det största mysteriet. Fast om man försvinner så får man inte veta det. Jag har en viss oro för att fastna som en osalig ande men mest är jag nyfiken. Vissa sätt att dö på kanske är den ultimata kicken.

Sniggel · 2012-10-02, 00:05

Citat:

Ursprungligen postat av Latissimus Dorsi

Är du rädd för döden? Själv är det absolut med hästlänger värsta jag kan tänka mig. Ingenting, mörker borta för alltid.

Motivera varför om du är/är inte. Tycker det är fascinerande med folk som inte är rädda för döden, blir väldigt imponerad. Kanske en åldersfråga? Hoppas innerligt att jag lär acceptera döden med åldern..

Kände som du fram tills ungefär 25 årsåldern. Genomgick en långsam acceptans där och är inte längre rädd för döden (att vara död alltså).

feyin · 2012-10-02, 00:10

Jag tror att när man drabbas av död (hos anhöriga då) och upplever konsekvenserna och fortsätter leva sitt liv efter detta inser man att det är en naturlig del av livet. Så har det varit för mig i alla fall.

Och i de flesta fall idag upplever man väl inte så mycket död före 20-30 års åldern?