Är du rädd för döden?

[Latissimus Dorsi]

Ursprungligen postat av Andy.da.wohoo

Som sagt, döda är vi väldigt länge och ju mer tiden gång, desto större blir sannolikheten att konstiga saker händer.

Med vadå? Enda kvar av dig efter väldigt lång tid är dina skelett, och redan efter månader har hela ''du'' försvunnit.

[gratefuldead]

Ja, jag har otrolig respekt för döden. Näradöden-upplevelser har en tendens att skapa någon sorts respekt för det oundvikliga.

[Librish]

Det känns som en självklarhet att vara rädd för döden för mig. Har dock blivit ganska bra på att inte tänka på det.

[koffein_beroende]

Jag svarade Nej, på grund av att jag tycker nu att det kanske inte är så farligt att dö ändå, så länge det är snabbt och smärtfritt(kanske inte är så ofta det är det?). Är väl lite olika iofs hur jag känner, är oftast mer dalar än toppar, så att somna in och inte ha några mer bekymmer kanske skulle vara skönt? En befrielse, men jag vet inte, spekulerar bara.

[Andy.da.wohoo]

Ursprungligen postat av Latissimus Dorsi

Med vadå? Enda kvar av dig efter väldigt lång tid är dina skelett, och redan efter månader har hela ''du'' försvunnit.

Jag fick min tanke från detta inlägget:

Ursprungligen postat av Fredszky

Jag tror

att vi lever för alltid

om vi lever nu, och kommer vara döda oändligt länge, är det inte väldigt osannolikt att vi befinner oss i det stadiet som vi är levande i nu? (därför tror jag inte man kan vara död)

sen; våra barnbarns-barn finns inte ännu, de har ingen kropp eller medvetande, men en dag kommer dom få det, hur? ur "ingenting" skapas liv och medvetande.

antingen gäller detta, eller 2) matrix modellen, eller 3) någonting helt annorlunda som inte människor kan förstå.

en annan rolig disskussion jag hade var att, tänk om vi har själar som kan byta kropp, för vad är det som säger att de ska vara bundna till en och samma kropp hela tiden? om det vore så att de kunde byta kropp, skulle det ske utan att kroppen och medvetandet själv skulle veta det, för allt minnet sitter i hjärnan och som person tänker man att "ja såhär ungefär har det alltid varit, jag kommer ju ihåg det..." man byter alltså person utan att vara medveten om det. hehe

Jag har väll utvecklat tanken lite från detta, men det är vad jag tror helt enkelt. Se det som en typ av religion, om du inte köper det

Förstår att det verkar kluddigt som fan, men hoppas det går att iallafall förklara till viss del vad jag menar.

[clappen]

Man kan ju inte försvinna till "ingenting" när man dör, för om vi försvinner dit så måste vi ju ändå hamna någonstans. Med andra ord så finns det något efter döden, det är rätt logiskt.

På samma sätt som det blir aska av ved osvosv.

Jag förstår dock inte hur man kan vara rädd för döden. Det enda jag är rädd för är smärtan de sekunderna/minuterna/timmarna/dagarna man får uppleva som kommer orsaka sin död. Typ en hjärtinfarkt eller whatever. Det är nog rätt obehaglig smärta samt samtidigt få insikten av att man faktiskt kommer dö. Nu är det dags liksom. Ja, sannerligen kommer det bli spännande i det ögonblicket för att se vad som faktiskt händer och var man hamnar!

[Sheogorath]

Ursprungligen postat av clappen

Man kan ju inte försvinna till "ingenting" när man dör, för om vi försvinner dit så måste vi ju ändå hamna någonstans. Med andra ord så finns det något efter döden, det är rätt logiskt.

På samma sätt som det blir aska av ved osvosv.

Jag förstår dock inte hur man kan vara rädd för döden. Det enda jag är rädd för är smärtan de sekunderna/minuterna/timmarna/dagarna man får uppleva som kommer orsaka sin död. Typ en hjärtinfarkt eller whatever. Det är nog rätt obehaglig smärta samt samtidigt få insikten av att man faktiskt kommer dö. Nu är det dags liksom. Ja, sannerligen kommer det bli spännande i det ögonblicket för att se vad som faktiskt händer och var man hamnar!

Hur kände du innan du föddes?

[clappen]

Ursprungligen postat av Sheogorath

Hur kände du innan du föddes?

jag kommer inte ihåg. Gör du?

[Sheogorath]

Ursprungligen postat av clappen

jag kommer inte ihåg. Gör du?

Det är min poäng. Det är sannolikt ett icke-tillstånd. Du har inget medvetande, alltså kan du inte uppleva. Det är inte oändligt mörker. Det är INTE ALLS.

[clappen]

Ursprungligen postat av Sheogorath

Det är min poäng. Det är sannolikt ett icke-tillstånd. Du har inget medvetande, alltså kan du inte uppleva. Det är inte oändligt mörker. Det är INTE ALLS.

Inte alls måste ju ändå vara någonting eftersom att du kan sätta betäckningen "inte alls".

[Victuhh]

Ursprungligen postat av Latissimus Dorsi

Hurdå? Sekunden din hjärna stängs av permanent, försvinner du, din verklighet allting som är dig. Det finns inget mer, finito. Urk

Hur vet du detta?

Nej jag är inte rädd för döden, men jag brukade ha ångest över det i högstadiet, inte just rädd för döden. Men jag tyckte synd om min familj och släkt ifall att jag skulle dö. Fan vad sjukt det där lät..

[clappen]

För att förtydliga:

Vi lever nu, och vi finns. Vi existerar här och nu. Men när vi dör, då försvinner vi. Någonstans måste vi ju försvinna, eftersom att vi inte finns kvar här. Hänger du med? Alltså så "hamnar" vi någonstans efter döden, eller själen dvs.

[Sheogorath]

Ursprungligen postat av clappen

Inte alls måste ju ändå vara någonting eftersom att du kan sätta betäckningen "inte alls".

Språket definierar inte verkligheten.

[Silencer]

Ja, vetskapen om att en dag upphöra att finnas, att vara borta totalt för alltid, det är hemskt.

[Sheogorath]

Ursprungligen postat av clappen

För att förtydliga:

Vi lever nu, och vi finns. Vi existerar här och nu. Men när vi dör, då försvinner vi. Någonstans måste vi ju försvinna, eftersom att vi inte finns kvar här. Hänger du med? Alltså så "hamnar" vi någonstans efter döden, eller själen dvs.

Inte om medvetandet är kemisk signalering i hjärnan (och det finns inga bevis för att något annat föreligger). Upphör kemin, upphör medvetandet.