Ätstörningen är borta! Men...

[Luddsson]

Ursprungligen postat av Tolkia

Eeehhh ... det kan ju också, med tanke på vad du beskriver, vara så att du jobbar med osedvanligt många idioter. Mjölkkommentaren var ju jättekonstig.

Mycket möjligt att just den kommentaren var en klass för sig. Å andra sidan är det samma sak på universitetet. Även där kommer det mycket kommentarer om (särskilt min) mat. En annan klasskamrat till mig tränar mycket, men han är lite av en enstörning, så han får kanske inte lika mycket direkta kommentarer. Det pratas däremot om honom som "han med dom enorma matlådorna" och "har du sett hans luncher?". Det är helt sjukt att många, som aldrig har pratat med honom, identifierar honom som mannen med de enorma luncherna. Jag vill inte att det pratas så bakom min rygg, som om jag skulle vara ett freak för att jag tränar och vill bygga muskler på min anemiska hipsterkropp.

Ursprungligen postat av FoolsGold

Det följande är min tolkning och ingen kritik men kan kanske vara en tankeväckare:

Det verkar för mig som att du kanske bjuder in till mer konfrontationer än nödvändigt genom att själv ifrågasätta om ditt beteende är gott nog i andras ögon. Genom att försöka undvika konfrontation så smyger du med ditt mjölkdrickande. När du väljer att smyga så sker följande tre saker:

* Du underminerar dig själv. Du har valt att dricka mjölk. Det är inget att skämmas för.
* Du förstärker tanken om att det är viktigt vad andra tycker och tanken får mer kraft i kommande situationer.
* Vi människor är väldigt bra på att uppfatta när något är off och smygande är ett avvikande betende vilket drar till sig uppmärksamhet. Kanske det till och med är det som gjorde att din kollega kommenterade.

Tillåt mig nu att citera en väldigt klok person. Någon som verkligen har bra tips på hur man tänka och förhålla sig till en situation som denna, nämligen du själv:

"Jag vill vara självsäker i mitt ätande. Det är mitt mål. Att strunta i vad andra äter och kommentarer om mina matval är, särskilt inte med min bakgrund, det enklaste. Jag försöker bygga muskler och äter därefter. Helt vanlig bra mat. "

Detta är en bra och tydlig målbild. Ta det till dig och gör det till ditt mantra. Föreslår att du skriver ut/ner det och sätter upp på flera ställen där du bor. Läs det innan du går till jobbet, sträck på dig och känn känslan av hur det känns att vara där.

Slutligen så tänker jag att du ska ge dig själv lite kredd och med det även ta till dig lite jävlar anamma. Du har jobbat dig ur en jäkligt svår situation, fått till en hanterbar vardag och är nu på väg mot att kunna styra helt över din tillvaro. Var stolt över det och sträck på dig! Inte fasen ska väl andras tyckande nu få förstöra DIN resa mot DINA mål?

Sen delar jag Tolkias mening om att det också kan vara så enkelt att du jobbar med idioter.

Det var bra råd - jag behövde det idag

Små verktyg i vardagen för att hantera kommentarer och tankar har tidigare hjälpt mig ta mig ur min ätstörning, och kan förhoppningsvis få mig att bli mer självsäker i mitt ätande även i fortsättningen.

[stridis]

Ursprungligen postat av Tolkia

Eeehhh ... det kan ju också, med tanke på vad du beskriver, vara så att du jobbar med osedvanligt många idioter. Mjölkkommentaren var ju jättekonstig.

Konstig, men vanlig.

Jag har nog hört den typen av kommentarer också. Unga tjejer som tycker man är töntig ifall man dricker mjölk.

Jag jobbar i livsmedelsbutik, en genomströmningsbransch med andra ord där många unga tjejer jobbar ett tag för att gå vidare till andra jobb eller studier.