Stora löpartråden

[Kräket]

Ni som är löpare/konditionsidrottare, hur brukar ni variera er konditionsträning? Jag är (motvillig) konditionsmotionär. Jag cyklar, tränar crosstrainer och löpband. Mitt syfte är viktkontroll och en godtagbar kondition.

Nu har jag märkt av en tilltagande smärta i mitt knä. Funderar därför att prova roddmaskin som alternativ. Är det ett fungerande alternativ för att hålla konditionen på en hyfsad nivå?

[BreeceDJPancake]

Ursprungligen postat av Kräket

Ni som är löpare/konditionsidrottare, hur brukar ni variera er konditionsträning? Jag är (motvillig) konditionsmotionär. Jag cyklar, tränar crosstrainer och löpband. Mitt syfte är viktkontroll och en godtagbar kondition.

Nu har jag märkt av en tilltagande smärta i mitt knä. Funderar därför att prova roddmaskin som alternativ. Är det ett fungerande alternativ för att hålla konditionen på en hyfsad nivå?

När jag inte kan springa på grund av skada/känning kör jag roddmaskin och crosstrainer. Är det riktigt illa kör jag cykel på gymmet. Jag brukar köra ungefär samma tid (cirka 60-120 minuter) och ansträngningsnivå (80 procent i zon 2-3 och 20 procent i zon 4-5) på crosstrainer. Alltså samma som när jag springer. Upplever att det fungerar OK. Kompletterar sedan emellanåt med cirka 30 minuter rodd. Inte lika kul men funkar hyfsat.

Det enda som inte riktigt går att få till är ju det där riktigt långa passet (veckans bästa pass).

Alltså för mig fungerar crosstrainer oftast även vid känning i knät. Vad är det för känning du har? Det bästa är ju att köra stretch- och styrkeövningar som passar knäproblemet. Ofta kan man få bra och snabb hjälp med det om man har lite stålar.

[MackeJuve]

För allmän konditionsträning känns det ju inte som att du enbart behöver springa utan att de alternativa träningsformerna är fullgoda alternativ. Kör vad du vill där du får upp flåset. För just löpare brukar nog crosstrainern vara det populäraste substitutet.

Annars håller jag med Breece, acceptera inte att du har knäont utan försök att göra något åt det. Nyckeln är att hitta rätt sjukgymnast. I mitt fall tog det ett par försök innan jag hittade "min". Han förstår att man vill träna och inte bara vila bort bekymren, han förstår vad det är som krånglar och han ger mig ett fåtal övningar att fokusera på. Har blivit bättre varje gång oavsett vad det är som har gäckat mig.

Som exempel på vad jag anser är en dålig sjukgymnast så kan jag berätta om den person jag gick till innan. Tror det blev tre besök och vid varje besök fick jag typ fyra nya övningar. När jag hade gjort mitt sista besök hade jag seriöst mer än tio övningar i min arsenal. Jag frågade vilka jag skulle fokusera på och hon svarade att jag skulle välja själv. Fick inte uppfattningen att hon visste exakt vad hon skulle göra utan slängde på mig varenda övning hon kunde komma på. Hos min nuvarande sjukgymnast har jag aldrig fått mer än två-tre övningar att köra. Det är liksom tydligt vad som är problemet och vad jag ska göra åt det.

[Kräket]

Ursprungligen postat av BreeceDJPancake

När jag inte kan springa på grund av skada/känning kör jag roddmaskin och crosstrainer. Är det riktigt illa kör jag cykel på gymmet. Jag brukar köra ungefär samma tid (cirka 60-120 minuter) och ansträngningsnivå (80 procent i zon 2-3 och 20 procent i zon 4-5) på crosstrainer. Alltså samma som när jag springer. Upplever att det fungerar OK. Kompletterar sedan emellanåt med cirka 30 minuter rodd. Inte lika kul men funkar hyfsat.

Det enda som inte riktigt går att få till är ju det där riktigt långa passet (veckans bästa pass).

Alltså för mig fungerar crosstrainer oftast även vid känning i knät. Vad är det för känning du har? Det bästa är ju att köra stretch- och styrkeövningar som passar knäproblemet. Ofta kan man få bra och snabb hjälp med det om man har lite stålar.

Tack för svar! Är själv lite förundrad över denna knä-smärta. Detta då jag ändå undviker snabb löpning, som tidigare orsakat mig problem. Trodde cykel och crosstrainer skulle minska riskerna för problem.

Det känns lite som det ”sticker” till inuti knäet. Ofta när jag går upp eller ner för trappor. Har ingen ihållande smärta, men känningen gör att jag blir mer försiktig i min träning.

Är egentligen mest fokuserad på min styrketräning, så muskler har jag så det räcker.

Ska prova roddmaskinen!

[blåvitt]

Årets första lopp går av stapeln imorgon, 10km på sundsvall trail. Funderade på att springa tvåmilen men jag sprang knappt en kilometer november-april pga skidåkning. Har haft skador så att det räcker för de kommande tio åren så bäst att ta det lugnt så här i uppstart tror jag. Ska bli kul

[MackeJuve]

Måste bara delge en grej jag har upptäckt. Jag sprang SM i 24 h-löpning i april i Växjö och hade katastrofala ben vilket medförde att jag bröt loppet. Inför loppet hade jag fått tipset att på träning springa väldigt långsamt(i det tempo som jag hade tänkt tävla i), ett råd som jag hade ignorerat. Senare har jag förstått det som att man riskerar att få just stela ben om man inte vänjer kroppen vid det långsammare tempot. Jag är nu anmäld till ett nytt 24 h-lopp och denna gång tänker jag inte göra samma misstag. Tre av f.g. veckas pass sprang jag så långsamt som jag kunde(typ).

Nu är detta väldigt lite underlag då det bara handlar om en vecka MEN det jag märkte var att jag blev väldigt mycket mindre sliten än vanligtvis. Två av de långsamma passen var långpass som sprangs i +6 min/km där jag senare på dagen sprang ett distanspass på milen i normalt(~5:20) tempo. På dessa pass kändes det som att jag inte hade sprungit tidigare under dagen. Veckan slutade med distansrekord, 150 km, utan att jag var sliten. Känslan var att jag lätt hade kunnat få till 160 eller t.o.m. 170 km om jag hade velat utan att det hade känts dumdristigt.

Den svenska rekordinnehållaren på 24 h, Erik Olofsson, hade tipsat mig om att de långsamma passen förhoppningvis kunde bidra till att jag kunde springa mer varje vecka. För mig blev det en aha-upplevelse då det var exakt den känslan jag fick. Som jämförelse så ligger jag normalt på runt ~100 km/vecka och allt över kanske 120 km/vecka klassar jag som "onormalt" mycket. På de här långsamma passen har jag lagt mig i joggtempo och sedan ytterligare sänkt tempot så att jag joggar lite långsammare än vad som känns naturligt.

Vi får väl se om det fortsätter men jävlar vilken effekt det har haft hittills. Just nu känns det som min största "upptäckt" löpmässigt sedan jag började springa

[Livet]

Nu har jag visserligen precis (några veckor sedan) börjat intressera mig för löpning igen men jag har under denna korta tid hört om samma koncept flera gånger. Maffetoneträning, lågintensiv träning eller vad man nu vill kalla det, verkar vara rätt populärt pga. bland annat den anledning du nämner tolkar jag det som.

Just i mitt fall handlar den typen av träning om för att ens kunna lyckas hålla löpträningen igång överhuvudtaget just nu. Rätt tråkigt eftersom tempot är i princip samma tempo som en halvsnabb promenad men jag försöker springa efter pulszonen (vill ligga kring mitten av zon 3) i ungefär 30 minuter snarare än att springa 30 minuter i ett tempo som jag klarar av men som får kämpa med.

Ursprungligen postat av MackeJuve

Måste bara delge en grej jag har upptäckt. Jag sprang SM i 24 h-löpning i april i Växjö och hade katastrofala ben vilket medförde att jag bröt loppet. Inför loppet hade jag fått tipset att på träning springa väldigt långsamt(i det tempo som jag hade tänkt tävla i), ett råd som jag hade ignorerat. Senare har jag förstått det som att man riskerar att få just stela ben om man inte vänjer kroppen vid det långsammare tempot. Jag är nu anmäld till ett nytt 24 h-lopp och denna gång tänker jag inte göra samma misstag. Tre av f.g. veckas pass sprang jag så långsamt som jag kunde(typ).

Nu är detta väldigt lite underlag då det bara handlar om en vecka MEN det jag märkte var att jag blev väldigt mycket mindre sliten än vanligtvis. Två av de långsamma passen var långpass som sprangs i +6 min/km där jag senare på dagen sprang ett distanspass på milen i normalt(~5:20) tempo. På dessa pass kändes det som att jag inte hade sprungit tidigare under dagen. Veckan slutade med distansrekord, 150 km, utan att jag var sliten. Känslan var att jag lätt hade kunnat få till 160 eller t.o.m. 170 km om jag hade velat utan att det hade känts dumdristigt.

Den svenska rekordinnehållaren på 24 h, Erik Olofsson, hade tipsat mig om att de långsamma passen förhoppningvis kunde bidra till att jag kunde springa mer varje vecka. För mig blev det en aha-upplevelse då det var exakt den känslan jag fick. Som jämförelse så ligger jag normalt på runt ~100 km/vecka och allt över kanske 120 km/vecka klassar jag som "onormalt" mycket. På de här långsamma passen har jag lagt mig i joggtempo och sedan ytterligare sänkt tempot så att jag joggar lite långsammare än vad som känns naturligt.

Vi får väl se om det fortsätter men jävlar vilken effekt det har haft hittills. Just nu känns det som min största "upptäckt" löpmässigt sedan jag började springa

[Luddsson]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Måste bara delge en grej jag har upptäckt. Jag sprang SM i 24 h-löpning i april i Växjö och hade katastrofala ben vilket medförde att jag bröt loppet. Inför loppet hade jag fått tipset att på träning springa väldigt långsamt(i det tempo som jag hade tänkt tävla i), ett råd som jag hade ignorerat. Senare har jag förstått det som att man riskerar att få just stela ben om man inte vänjer kroppen vid det långsammare tempot. Jag är nu anmäld till ett nytt 24 h-lopp och denna gång tänker jag inte göra samma misstag. Tre av f.g. veckas pass sprang jag så långsamt som jag kunde(typ).

Nu är detta väldigt lite underlag då det bara handlar om en vecka MEN det jag märkte var att jag blev väldigt mycket mindre sliten än vanligtvis. Två av de långsamma passen var långpass som sprangs i +6 min/km där jag senare på dagen sprang ett distanspass på milen i normalt(~5:20) tempo. På dessa pass kändes det som att jag inte hade sprungit tidigare under dagen. Veckan slutade med distansrekord, 150 km, utan att jag var sliten. Känslan var att jag lätt hade kunnat få till 160 eller t.o.m. 170 km om jag hade velat utan att det hade känts dumdristigt.

Den svenska rekordinnehållaren på 24 h, Erik Olofsson, hade tipsat mig om att de långsamma passen förhoppningvis kunde bidra till att jag kunde springa mer varje vecka. För mig blev det en aha-upplevelse då det var exakt den känslan jag fick. Som jämförelse så ligger jag normalt på runt ~100 km/vecka och allt över kanske 120 km/vecka klassar jag som "onormalt" mycket. På de här långsamma passen har jag lagt mig i joggtempo och sedan ytterligare sänkt tempot så att jag joggar lite långsammare än vad som känns naturligt.

Vi får väl se om det fortsätter men jävlar vilken effekt det har haft hittills. Just nu känns det som min största "upptäckt" löpmässigt sedan jag började springa

Min distansfart ligger kring (grova drag) 5:40-6:10 tempo. Jag mäter oftast inte ens fart på distanspass på 20-30 km. Har lite koll var femte km. Spinger jag i terräng så går jag inte sällan uppför de riktigt kupperade backarna. Jag har tänkt oerhört mycket på distans och intensitet. En stor faktor för mig i början var att jag knappt visste hur 6:00 tempo såg ut. Allt man ser om man tittar på löpning: maraton, reklam för skor, innehål på sociala medier, sker alltid i typ 3-4:00 fart. Då formas bilden av ett löpsteg och hur det "ska" se ut när man springer med hög hälkick och allt. Det var först när jag såg en mycket kort video på Anna Carlsson (ultralöperskan) som jag poletten trillade ner. "jaha, kan de se ut sådär när man springer också?" Hon sprang 5 timmar i 5:50 fart.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Måste bara delge en grej jag har upptäckt. Jag sprang SM i 24 h-löpning i april i Växjö och hade katastrofala ben vilket medförde att jag bröt loppet. Inför loppet hade jag fått tipset att på träning springa väldigt långsamt(i det tempo som jag hade tänkt tävla i), ett råd som jag hade ignorerat. Senare har jag förstått det som att man riskerar att få just stela ben om man inte vänjer kroppen vid det långsammare tempot. Jag är nu anmäld till ett nytt 24 h-lopp och denna gång tänker jag inte göra samma misstag. Tre av f.g. veckas pass sprang jag så långsamt som jag kunde(typ).

Nu är detta väldigt lite underlag då det bara handlar om en vecka MEN det jag märkte var att jag blev väldigt mycket mindre sliten än vanligtvis. Två av de långsamma passen var långpass som sprangs i +6 min/km där jag senare på dagen sprang ett distanspass på milen i normalt(~5:20) tempo. På dessa pass kändes det som att jag inte hade sprungit tidigare under dagen. Veckan slutade med distansrekord, 150 km, utan att jag var sliten. Känslan var att jag lätt hade kunnat få till 160 eller t.o.m. 170 km om jag hade velat utan att det hade känts dumdristigt.

Den svenska rekordinnehållaren på 24 h, Erik Olofsson, hade tipsat mig om att de långsamma passen förhoppningvis kunde bidra till att jag kunde springa mer varje vecka. För mig blev det en aha-upplevelse då det var exakt den känslan jag fick. Som jämförelse så ligger jag normalt på runt ~100 km/vecka och allt över kanske 120 km/vecka klassar jag som "onormalt" mycket. På de här långsamma passen har jag lagt mig i joggtempo och sedan ytterligare sänkt tempot så att jag joggar lite långsammare än vad som känns naturligt.

Vi får väl se om det fortsätter men jävlar vilken effekt det har haft hittills. Just nu känns det som min största "upptäckt" löpmässigt sedan jag började springa

Orelaterat men lite liknande aha-upplevelse:

Jag sprang Boston Marathon i april. Jag hade inte satt något tidsmål utan ville bara njuta av loppet. Dagen till ära var det typ 10 grader varmt, soligt och rejält blåsigt. Jag startade loppet med en tunn underställströja och en t-shirt, men efter 13 km insåg jag att detta skulle bli för varmt (som svennebanan hade jag inte sprungit några t-shirt pass alls sedan oktober och kunde helt enkelt inte relatera till konceptet "t-shirt väder"). Jag valde således att lägga typ 1,5 minut på att stanna och dra av mig min extra tröja. I USA anges distanser som bekant i miles, och eftersom felet på GPS-klockan är så pass stort att hastighetsangivelser från denna inte är att lita på, så hade jag i allmänhet ganska dålig koll på min hastighet. Tittade på klockan vid halvmarapassering och låg då på 1:45. "Jaha tänkte jag, med en så långsam start så kommer jag väl inte ens under 3:30." Fortsatte springa i godan ro och väntade på dippen efter 30 km, som aldrig kom. Istället insåg jag att det rullade på bra och med 7 km kvar hade jag till och med häng på personbästa. Jag började ta i allt jag hade och loppets sista 7 km blev mina absolut snabbaste. Jag gick i mål på 3:27 vilket är 1 minut långsammare än personbästa, så det var ju lite störigt, men jag hade sprungit en rejäl negativ split med andra halvan 3 minuter snabbare än första. Det trodde inte jag var möjligt på en mara, jag har i alla fall inte varit i närheten förut.

Summa sumarum: is i magen och att gå ut lugnt kan faktiskt löna sig. Jag ska springa Stockholm om två veckor och vi får väl se om jag vågar hålla den taktiken igen, det var ju verkligen inte medvetet från min sida. Träningsmässigt har jag dock kört mycket i överfart sista veckorna med förhoppningen att marafart ska kännas "långsam". Återstår att se om det är en vinnande taktik eller inte. Att man blir sliten i benen ju snabbare man springer håller jag iaf med om - men om man ändå inte kan springa mer (jag ligger på 60-80 km/vecka och har inte tid för mer) så vet jag inte riktigt om det är gynnsamt att springa de km man faktiskt springer (ännu) långsammare?

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av Livet

Nu har jag visserligen precis (några veckor sedan) börjat intressera mig för löpning igen men jag har under denna korta tid hört om samma koncept flera gånger. Maffetoneträning, lågintensiv träning eller vad man nu vill kalla det, verkar vara rätt populärt pga. bland annat den anledning du nämner tolkar jag det som.

Just i mitt fall handlar den typen av träning om för att ens kunna lyckas hålla löpträningen igång överhuvudtaget just nu. Rätt tråkigt eftersom tempot är i princip samma tempo som en halvsnabb promenad men jag försöker springa efter pulszonen (vill ligga kring mitten av zon 3) i ungefär 30 minuter snarare än att springa 30 minuter i ett tempo som jag klarar av men som får kämpa med.

Vill flika in att anledningen att jag kanske kan träna mer verkligen är sekundär för egen del, jag gör primärt detta för att jag inte ska göra något helt nytt(och således riskera onödigt slitna ben) på loppdagen. Hade jag tränat för något annat än en riktigt lång ultra så hade jag nog inte sprungit så långsamt på lång- eller distanspassen. Men den här bieffekten med att jag verkar få in mer volym är så klart kanon oavsett!

Segt att tvingas ligga i det tempot. Är du skadad?

[Livet]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Vill flika in att anledningen att jag kanske kan träna mer verkligen är sekundär för egen del, jag gör primärt detta för att jag inte ska göra något helt nytt(och således riskera onödigt slitna ben) på loppdagen. Hade jag tränat för något annat än en riktigt lång ultra så hade jag nog inte sprungit så långsamt på lång- eller distanspassen. Men den här bieffekten med att jag verkar få in mer volym är så klart kanon oavsett!

Segt att tvingas ligga i det tempot. Är du skadad?

Nej då, bara i väääldigt dålig form konditionsmässigt och hyfsat tung (92-93 kg). Sen kan man ju diskutera huruvida formeln 220 - ålder ger mig min korrekta maxpuls vilket är vad jag antar min Garmin 245 utgår ifrån. Är det fel så blir ju förstås puslzonerna också fel men jag har inte någon större lust att genomföra eller betala för ett maxpulstest när jag precis har börjat med mer seriös konditionsträning.

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av Livet

Nej då, bara i väääldigt dålig form konditionsmässigt och hyfsat tung (92-93 kg). Sen kan man ju diskutera huruvida formeln 220 - ålder ger mig min korrekta maxpuls vilket är vad jag antar min Garmin 245 utgår ifrån. Är det fel så blir ju förstås puslzonerna också fel men jag har inte någon större lust att genomföra eller betala för ett maxpulstest när jag precis har börjat med mer seriös konditionsträning.

Okej! Nej, den beräkningen för maxpuls behöver verkligen inte stämma. Går ju fint att skita i pulsen och bara köra på känsla också.

[Livet]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Okej! Nej, den beräkningen för maxpuls behöver verkligen inte stämma. Går ju fint att skita i pulsen och bara köra på känsla också.

Sant. Jag har hört att för såna här lugna pass är ett rimligt tempo ett tempo där man obehindrat kan föra en konversation under tiden man joggar.

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av Luddsson

Min distansfart ligger kring (grova drag) 5:40-6:10 tempo. Jag mäter oftast inte ens fart på distanspass på 20-30 km. Har lite koll var femte km. Spinger jag i terräng så går jag inte sällan uppför de riktigt kupperade backarna. Jag har tänkt oerhört mycket på distans och intensitet. En stor faktor för mig i början var att jag knappt visste hur 6:00 tempo såg ut. Allt man ser om man tittar på löpning: maraton, reklam för skor, innehål på sociala medier, sker alltid i typ 3-4:00 fart. Då formas bilden av ett löpsteg och hur det "ska" se ut när man springer med hög hälkick och allt. Det var först när jag såg en mycket kort video på Anna Carlsson (ultralöperskan) som jag poletten trillade ner. "jaha, kan de se ut sådär när man springer också?" Hon sprang 5 timmar i 5:50 fart.

Ja, jag bryr mig heller inte om fart på de flesta passen. Eller ja, nu gör jag ju det, eftersom jag anstränger mig för att springa så långsamt som möjligt på vissa pass

Ja det är en jävla skillnad på ultralunk och "vanlig löpning". Mitt löpsteg på ultradistanser är inte direkt estetiskt upphetsande men det fungerar.

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av Livet

Sant. Jag har hört att för såna här lugna pass är ett rimligt tempo ett tempo där man obehindrat kan föra en konversation under tiden man joggar.

Jag är partisk här, det finns gott om folk som tycker att det är kul att använda pulsen som ett verktyg i sin träning. Men jag har aldrig gjort det och aldrig haft något behov av det. Kommer aldrig att göra det heller. Ju färre grejer jag behöver bry mig om desto bättre

Riktlinjen med prattempo stämmer.