Sammanfattning av mitt andra träningsår
Tiden går verkligen fort när man har roligt. För ett år sen summerade jag mitt första träningsår sen comebacken efter tio års inaktivitet:
http://www.kolozzeum.com/forum/showt...=225935&page=3
Det kändes då som att jag hade kommit långt på bara ett år och att ett år var gott om tid att bli starkare och mer vältränad på. Idag ett år senare är känslan en annan, som att det andra träningsåret bara har försvunnit utan att jag kanske kommit dit jag önskade att jag skulle ha hunnit.
I korta drag såg året ut på följande sätt. Jag inledde med att grisbulka under sommaren och ökade från 90-99 kg, egentligen onödigt mycket. I slutet av bulken, i september, hade jag en vecka med personbästan i de fyra stora lyften, militärpress inkluderat. Två av dessa står sig fortfarande:
Militärpress - 65 kg (+5 kg under året som gått)
Bänkpress - 105 kg (+15 kg under året som gått)
Sen fick jag stora skälvan när kroppsvikten närmade sig tresiffrigt och jag valde att deffa till en vikt som kändes mer kontrollerad. Det tog fem månader och jag tappade 11 kg. I början av mars vägde jag 88 kg och kände mig nöjd över att ha lyckats med deffmålet. Jag förlorade viss styrka i press och böj, men inte alls oroväckande mycket. Kunde fortfarande bänka 100 kg och pressa 60 kg. I marklyft persade jag rent av med 10 kg i slutet av deffen, vilket alltjämt står sig:
Marklyft - 160 kg (+30 kg under året som gått)
Jag avbröt deffen i samband med att jag började arbeta på 25 % då jag blev så pass sliten av arbetsuppgifterna på ett butiksgolv att jag var tvungen att öka kaloriintaget. Det låter osannolikt att bli utsliten av så liten arbetsmängd, men har man varit sjukskriven alldeles för länge kan det onekligen vara en stor omställning. De sista månaderna sedan i mars har jag sedan fortsatt att känna mig sliten i överkroppen och framför allt på höger sida som jag antagligen arbetar mest med. Ett tecken är att vänstern varit starkare i samtliga övningar under perioden, när den tidigare alltid har varit min svagare sida.
Ett annat oklokt beslut som förvärrade situationen avsevärt var att jag försökte mig på en vända Smolov Jr för militärpress i samband med att jag började arbeta. Ett synnerligen förhastat beslut som blev många resor tyngre, redan efter två veckor, än vad det såg ut på kalkylbladet där jag hade valt ett 1RM på 5 kg under mitt egentliga 1RM. Jag blev gravt övertränad och kunde en dag knappt reppa på 60 kg i bänkpress där jag bara månaden tidigare fått ur mig 19 stycken på 75 kg i ett set där jag överträffade mig själv. Jag märkte också att mina överarmar minskade med 1-1,5 cm i omkrets under första månaden på jobbet. Dessutom har högeraxeln känts öm som vid träningsvärk, högt upp vid muskelfästet, i ungefär två månader. Jag har sedan det chockartat svaga bänkpasset, i 8-10 veckor, skurit ner rejält på träningsvolymen för hela överkroppen. Jag tycker att jag så sakteliga börjar återfå styrkan även om jag fortfarande pressar starkare med vänster sida.
Däremot styrkan i benen verkar inte ha påverkats alls negativt av att jag börjat arbeta. Böjstyrkan kom tillbaka med råge så fort jag släppte på kalorirestriktionerna och för bara ett par veckor sen persade jag i knäböj och har helt klart tagit mig upp på en högre nivå med bland annat femmor på 140 kg:
Knäböj - 160 kg (+30 kg under året som gått)
Skadeåret
Har inte alls haft mycket skadekänningar. Jag förvånades t.ex. över hur pass bra lederna alltid kändes under deffen. Inga problem alls. Det som besvärat under året är följande:
Hälsporre i högerfoten - Sedan i augusti 2016. Blir varken bättre eller sämre. Har fortfarande en öm punkt som ger sig till känna dagligen men är inget som besvärar.
Muskelbristning kring ett revben på höger sida - Lassade på för mycket i shrugs i slutet av 2016 och det kändes plötsligt som att nånting bara lossnade och jag tappade stången. Kunde inte marklyfta eller bänkpressa på en månad men annars gick det att träna det mesta. Kan hända att jag känner av detta ibland när jag reser mig upp från tevesoffan, men ytterst marginellt.
Förmodad
muskelinflammation i högeraxeln, även pectoralis minor - Skiten jag ådrog mig efter Smolov Jr i militärpress för ett par månader sen. Kunde inte pressa i en rak bana första månaden. Tappat mycket styrka. Ömhet kring musklerna. Inget som känns i vardagen men har försämrat träningsprestationerna kraftigt. Tydligt på bättringsvägen nu åtminstone.
Stukad höger handled - Böjde i dipsställningen när stången plötsligt rullar av bakom mig precis innan avlyft. Klarar mig överlag bra men har varit öm kring handleden ett par veckor. Gör att jag inte kan bänkpressa. Idiotskada.
Ryggskott och allmän smärta av snedbelastad SI-led - Senaste skadan, två veckor sen. Sägs ha kommit snett i ett tungt set knäböj och sannolikt även tappat formen i bottenläget. Trodde jag var förskonad från ländskador som jag inte haft alls på 1,5 år. Inser nu att det är livsfarligt att bli övermaga självsäker i ett utförande. Jag brast helt enkelt i fokus och gick för mycket på vilja för att trycka upp ett par sista reps. Har fort blivit mycket bättre men hade problem att marka för några dagar sen.
Jag har förstås även haft snabbt övergående känningar lite överallt. Någon vecka nackspärr, någon vecka med spänd och öm bröstrygg, och återkommande småkänningar i mina gamla schlatterknölar under knäna.
Målsättningar för tredje träningsåret
För ett år sen satte jag följande mål:
Citat:
Mitt primära mål är att uppnå vad jag kallar en "blå styrkenivå", då jag gillar att tänka i viktplattornas färger. Det innebär att jag vill kunna reppa bekvämt (6-8 reps i militär och bänk, 4-5 reps i böj och mark) på följande vikter:
Militärpress - 60 kg / 1 blå på varje sida
Bänkpress - 100 kg / 2 blå på varje sida
Knäböj - 140 kg / 3 blå på varje sida
Marklyft - Inga viktmål satta eftersom det är sista stora övningen jag inte är bekväm med ännu. Mitt mål i marken är att förbättra tekniken och börja uppskatta övningen.
|
Jag kan påstå att jag nådde hälften av målen. I pressövningarna kom jag aldrig nära, utan gjorde som bäst 60x2 i militär och 100x1 i bänk. Deffen satte käppar i hjulen men var nödvändig. Jag överskattade min pressförmåga och det verkar som att jag måste öka mycket i vikt för att bli starkare i press. Tyvärr. I böj har jag gjort 140x5 och bockar av det som uppnått. I marken förbättrade jag tekniken avsevärt och uppskattade under deffen övningen väldigt mycket. Jag kommer därför fortsätta att satsa på mark i defftider och på böj i bulktider.
Jag hoppas att
mina mål för det tredje året kommer att ha varit rimliga när jag summerar om ännu ett år:
Knäböj - Min favoritövning som jag har roligast när jag tränar och kommer lägga mest krut på att förbättra. Om jag ökade 30 kg det gångna året känns det inte orimligt att jag om ett år ska ha gjort en böj på 180 kg, d.v.s. en ökning med 20 kg på ett år. Jag skulle då känna mig nöjd och det vore ett tillräckligt iakttagbart steg mot det stora framtidsmålet på 200 kg.
Marklyft - Jag hoppas att marken kommer att följa med böjen av bara farten, och jag kommer även att lägga krut på övningen om jag bestämmer mig för att deffa vidare, vilket känns troligt att jag vill. Så 180 kg i mark inom ett år.
Bänkpress - Jag har haft ett enormt bakslag i övningen och hade senast stora problem med tekniken. Därför har det bara blivit maskinträning för bröst på sistone och lär kunna förbli så ett tag p.g.a. den stukade handleden och brist på motivation. Jag ger dock inte upp helt utan målet är att komma tillbaka så sakteliga och förhoppningsvis kunna göra 4-5 reps på 90 kg igen innan träningsåret är slut. Det får ta den tid det tar.
Militärpress - Ungefär detsamma som för bänkpress. Har uppskattat att köra mer byggträning för axlarna med hantlar i första hand. Kommer fortsätta att skona axlarna ett tag men sätter även här målet att återfå styrkan och kunna reppa säkert på 50 kg igen.
Vad gäller fysiken i sin helhet har det nog framgått att jag blivit alltmer styrkefokuserad. Har heller inte märkt av någon tillväxt nånstans på kroppen så några byggarmål har jag egentligen inte. Jag kommer att vilja deffa vidare så småningom och gå ner mot 80 kg från dagens 90 kg, kanske redan med start till sommaren. Jag har även varit sugen på att öka mängden cardio igen som jag uppskattade att köra frekvent under deffen.
Kort om träningsupplägg:
Slutligen har jag inte nämnt något om hur mitt träningsupplägg har sett ut eller förändrats under året. Det beror lite på att jag helt har frångått att köra efter ett fast schema. Det funkar helt enkelt inte för mig. Jag föredrar att köra det jag känner för och avviker snabbt från eventuella scheman jag propsat på mig själv i journalen. Skelettet på sistone har ändå varit en tvåsplit enligt över/under-konceptet, mest för att få in fler möjligheter till böjvarianter än vad en fyrsplit hade erbjudit. Jag trivs dessutom sämre med att träna både över- och underkropp samma pass, även om det lär fortsätta hända.
Min inställning till scheman och träningsprogram har under året gått mer mot att det spelar minimal roll i slutändan vilket schema man följer. Det viktiga för mig har varit att lära känna min kropp så att jag kunnat utgå från ett fåtal avgörande principer som t.ex. kvalitet (främst i de viktigaste seten) och variation (både vad gäller övningar och intensitet), men kanske framför allt
friheten att kunna utforma varje pass efter dagsform och behov. Ett schema som bäddar in det sistnämnda är något jag varje dag tror överträffar ett schema med fast belastning på fasta dagar.
Med den visdomen, eller enfalden om du inte håller med, tackar jag inte mig själv för att ha tränat disciplinerat hela året, utan för att ha hållit mig tillräckligt skadefri så att jag sluppit nedslående extra frånvaro från gymmet.