Citat:
Ursprungligen postat av svenbanan
Blev tvungen att nörda lite och kolla på Killians mellantider från årets lopp (han vann ju igen inte helt otippat).
Första 7,5km med 1300m stigning (17,5% lutning i snitt) höll Killian 6:50/km.
Nästa 12,5km med 450m stigning (3-4% lutning) höll han 4:30/km.
Sista 11km med 600m nedför (-5,5% lutning) höll Killian 4:00.
Så han håller tempo som vid rask promenad då det i princip är rakt uppför och då många nog känner för att krypa på alla fyra.
Sedan håller han ett ruggigt högt tempo i det som är superlång och ihållande uppförsbacke med "normal" lutning.
Jag trodde hans tempo nedför skulle vara ännu brutalare (baserat på klipp där han bara forsar fram i utförsbackarna), men det har väl kanske att göra med att denna nedförsbacke inte var så dödligt brant på 5-6% lutning nedför.
|
Angående sista elva kilometerna så får man räkna in ett par stigningar också, det var först sista åtta km som det enbart blev utför. Av dessa utförsbackarna så kanske sista två km var med extrem lutning. Jag fick ta det riktigt försiktigt där då det var så jävla brant, var bara jobbigt trots att det var "rätt" lutning". Loppet sändes live på Youtube så förhoppningsvis kan jag gå tillbaka och kolla när eliten springer. Sjukt kul när man själv precis har upplevt det.
Om jag springer nästa år så vet jag vad jag ska fokusera på. Nu var jag så slaktad av loppets första tredjedel att jag gick delar av banan som egentligen är löpbara. Det som hade hjälpt hade varit att gå uppför en brant skidbacke, upp och ned en massa gånger. Göra det kanske fem-tio gånger utan avbrott och därefter springa en lite längre sträcka som helst av allt är lite kuperad. Kan man i större utsträckning springa "mellanpartiet" så finns det gott om tid att kapa.
Men hur som helst så kan jag ändå rekommendera loppet. Uppenbarligen så fungerar det helt okej att genomföra på min nivå(kom på plats 701 av ca 1250 män). Det var helt magiskt vackert och väldigt bra ordnat arrangörsmässigt. Du behöver t.ex. inte någon egen vätska eller energi. Området du befinner dig i är som ett jävla skämt, landskapet ser verkligen ut som i en saga. Tågresan på två timmar från Geneve till Sierre var MAGISK. Satt och stirrade ut på bergen hela tiden. Men framförallt: när du har genomfört den värsta stigningen(0-8 km) så får du springa i miljöer som måste vara svårslagna rent estetiskt. Ni har ett par bilder i min journal. Smala stigar på en bergskam med stora berg runt omkring dig, det var verkligen exakt som i Youtube-videon som jag hade kollat innan. SÅ FINT!
Nackdelen är väl att Schweiz är ett ganska dyrt land. Helgen blev inte gratis. Jag reste ensam och kan väl säga att det fungerade bra men att det hade varit fint att ha någon att dela allt med med tanke på hur mycket pengar man lade ut. Första milen är som sagt inte mycket att jubla över, du tar bara en jävla massa höjdmeter i en skog. Om du vänder dig om så får du självfallet magiska vyer men det är ändå en beta-av-sträcka.
Sammanfattningsvis: ett vackert extrem-lopp som många, som ligger på en någorlunda nivå, skulle kunna ha som ett lagom debutlopp i genren. Man bör öva väldigt mycket på att gå brant uppför och springa efteråt. Gör man det är man väl förberedd