Om ungen tycker det är svårt att göra det på tid vore en enkel lösning att ge honom fler uppgifter, som han kan lösa i lugn och ro för att sen få upp farten. Träning, liksom.
Eller så tar man på sig offerkoftan och gråter ut i media.
Tänk, på min tid föll det sig helt naturligt att barnen skulle lära sig räkna snabbt i huvudet. Det var ingen traumatiserande upplevelse.
Vi hade snabbräkning i skolan också. Det gillade jag iaf
Typ 100 tal på tid. Tror jag lyckades med det på runt 1min.
Lite less på alla jävla curlingföräldrar som ska "skydda" ungarna från saker. De måste ju fan lära sig.
Haha facebook och twitter och gnäll och helvete. På min tid blev man titt som tätt nästan mobbad av elaka lärare och tjejerna blev taffsade på av träslöjdsfarbrorn och det var ingen som sa ett pip.
OffT: Haha, hon gör typ 10 trådar i en grupp på Facebook om varje jävla problem hon har. Bland annat med ett bilköp hon har gjort osv. Istället för att prata med dom som faktiskt är ansvariga för dessa saker och lösa det på så sätt, så gnäller hon på sociala medier/i tidningar istället och hoppas på ryggdunkar.
Haha facebook och twitter och gnäll och helvete. På min tid blev man titt som tätt nästan mobbad av elaka lärare och tjejerna blev taffsade på av träslöjdsfarbrorn och det var ingen som sa ett pip.
Ja då fanns det gott om idioter på din tid då antar jag, hade någon träslöjdsfarbror tafsat på någon av mina döttrar hade jag personligen satt honom i svarven....
Ja då fanns det gott om idioter på din tid då antar jag, hade någon träslöjdsfarbror tafsat på någon av mina döttrar hade jag personligen satt honom i svarven....
Typ som en långhårig kille jag hörde om för länge sen som hade fastnat med håret i metallsvarven och blivit skalperad. Tror svarven stannade först när en arm agerade stoppkloss.
Senast redigerad av Darth Yoda den 2016-02-12 klockan 13:51.
Stackars unge. Snacka om dålig start på livet med en sån morsa.
Citat:
Ursprungligen postat av PureWhey
Usch, låter som en vidrig person.
Typ
OnT: Vi hade alltid en "tävling" efter våra mattelektioner när vi gick i 2an-4an. Alla satt på bordet. Började att man valde ut någon som fick starta, den valde en annan att möta i 1on1. Lärare ropade sedan någonting ur gångertabellen (t.ex 8 gånger 4) och den som först svarade vann och fick fortsätta utmana en annan. Den andra åkte ur tävlingen och fick sätta sig på stolen. Till slut var det bara två kvar. Det var ett roligt sätt att lära sig på. Kanske för att jag nästan alltid vann (vi var 3-4 stycken som alltid var kvar sist). Ingen gnällde över leken och man märkte ju att dom andra blev bättre och bättre, så effekt gav det ju.
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av ceejay
Skulle vända läraren upp och ner och säga att jag kan göra detta pga bänkpress med brygga och djupa böjar.
I 6an hade vi varje vecka något slags "multiplikationsrace", ett papper med massa multiplikationstal helt enkelt... Kom alltid trea efter samma 2 personer
I 6an hade vi varje vecka något slags "multiplikationsrace", ett papper med massa multiplikationstal helt enkelt... Kom alltid trea efter samma 2 personer
Du är säkert ärrad för livet och har mardrömmar om mattetal
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av ceejay
Skulle vända läraren upp och ner och säga att jag kan göra detta pga bänkpress med brygga och djupa böjar.
I 6an hade vi varje vecka något slags "multiplikationsrace", ett papper med massa multiplikationstal helt enkelt... Kom alltid trea efter samma 2 personer
Citat:
Ursprungligen postat av StarkaUlf
Du är säkert ärrad för livet och har mardrömmar om mattetal
Vi hade samma sak, fast efter varje mattelektion! Och jag kom också 2:a eller 3:a. Jäklar vad bra man blev på multiplikationstabellen.
I 6an hade vi varje vecka något slags "multiplikationsrace", ett papper med massa multiplikationstal helt enkelt... Kom alltid trea efter samma 2 personer
Detta gjorde vi i tvåan?
__________________
Elitträning för styrkelyft i Team 9001.
Tror min klass gjorde det i trean, kanske fyran. Då fick vi sitta med provet framför oss och på lärarens signal vände vi på pappret och drog igång. Hela multiplikationstabellen huller om buller och när man var klar skulle man springa fram och lämna provet på katedern. Minns att läraren lyckades göra det till något nästan alla tyckte var skitkul.
Hehe min klass var så dysfunktionell att hade vi haft en sådan tävling hade det slutat i slagsmål med sönderslagna stolar över ryggen på varandra, typ.
Novelltävlingar hade vi dock. Skriva berättelser i svenskan som man fick läsa upp under en timme på fredagen sen fick folk rösta på vems som var bäst. Trollet brullo vann jag med två veckor i rad
__________________
"When I die, I want to go peacefully like my grandfather did–in his sleep. Not yelling and screaming like the passengers in his car."- Bob Monkhouse
Efter allt som skrivits om såna som gråter ut i sociala medier bubblade ilskan upp över ett annat fenomen som ofta syns på facebook. Jag talar om alla dessa bilder/statusar där det står om hur mycket personen älskar sina barn / föräldrar eller vad det nu är. Säg det åt DEN DET BERÖR ISTÄLLET! läser 2-åriga Gerda din Facebook eller är det det så att du bara vill skryta lite om hur bra du har det? Finns det anledning för oss att tro att du hatar din unge och därför måste du övertyga oss om motsatsen?