Liten uppdatering:
Under gårdagen hände det igen, jag sitter som alltid i min egen lilla bubbla läsande en bok när jag åker tunnelbana.
I periferin ser jag att en man närmar sig, det är helt fullt på tåget så jag planerar att vara tyst och se ut som att jag inte är intresserad av att prata med honom. Hoppas på det viset att han ska välja någon annan.
Sen så händer det bara, han lägger sin hand på min bara hud mellan axeln och nacken och ler så där konstlat som en clown kan göra han säger något förstår jag eftersom han rör på läpparna. Samma millisekund som jag känner beröringen så zoomar jag ut.
Jag blir stel i hela kroppen och kan inte röra en muskel.
Sen gick allt väldigt fort, Från att ha blivit iskall så fort han började ta på mig så kommer nu äntligen adrenalinet till nytta.
Sliter bort hans hand från mig och skriker att han ska sluta med en förhoppning att någon av mina medresenärer ska vakna till liv och förstå att jag behöver deras hjälp men när det inte händer så går överlevnadsinstinkten in i nästa fas och jag aktivt trycker bort honom från mig med båda händerna mot hans bröstkorg, samtidigt som jag stirrar in i dom små ögonen och försöker vissa att nu handlar det om sekunder innan mitt försvarssystem kommer förvandla mig till ett monster och att han kommer bli allvarligt skadad om han inte lämnar mig ifred.
Han visar att han förstår hinten och vänder sig om och glider ut på perrongen.
Samma sekund som dörrarna stängs bakom honom så släpper adrenalinet.
Jag sjunker ihop på min stol och börjar gråta, jag känner att jag svettas och fryser samtidigt. När jag väl kommer hem så blir jag sittande i duschen nästan en timme innan jag känner att jag är lugn nog att försöka återgå till vardagen.
När jag skulle till jobbet idag så hade jag tur och hamnade bredvid två ordningsvakter som skulle till samma station så jag fick stå och prata med dom vilket kändes bra <3
Dom båda tyckte att det jag berättade var hemskt men att det inte är någon ide att polisanmäla människor som är så fattiga att dom tigger för dom har tydligen aldrig ID-handlingar. Tydligen samma anledning som att SL's kontrollanter inte bråkar med folk som ser för fattiga ut, det lönar sig tydligen inte. Dom var positiva till hur jag handlade och sa att doom tycker det är synd att andra människor helt saknar civilkurage och hellre tittar åt andra hållet än att hjälpa någon som blir utsatt.
När jag ska hem i eftermiddag kommer jag hela tiden vara i rörelse, dvs gå runt och vara beredd att kliva av tåget om någon kliver på som ser skum ut.
Sry för en vägg av text men jag känner ett stort behov av att berätta det för någon.
|