Citat:
Ursprungligen postat av Lafayette
Får man vara lite personlig och fråga hur det går? Behövs icke besvaras såklart. Mår din far bättre och kan du hantera sorgearbetet lite bättre nu eller är allt upp och ner fortfarande? Tycker det är väldigt inspirerande att du krigar på som du gör iallafall.
|
Absolut, jag har inte mycket till integritet.
Pappa mår bättre. Han sitter fortfarande i rullstol pga total muskelförtvining medan han var nedsövd i en månad, och vägen tillbaka är ju lång om han ska kunna jobba igen osv. Men potentialen för full funktion finns och han jobbar mot det. Sen när han det största traumat och saknaden av alla, men tiden får läka det med.
Jag mår också bättre. Tog väl drygt en månad att acceptera allt och sen ytterligare en att ens börja vänja sig vid det. Är lite deppig men det går åt rätt håll, känns skönt att jag ska lämna Stockholm om 2v och få vara där jag vill vara. Men jag saknar mamma som fan, och det är hjärtskärande att se pappa så krossad. Så fortfarande en dag i taget, men nu har det gått så långt att jag kan tänka på framtiden med lite ljus liksom.