Hur ska jag be min pappa att sluta hjälpa mig hela tiden?

[Mental]

Det är för ovanligheterna en välformulerad fråga, så vänligen ge fan i att tramsa sönder tråden.

[stridis]

Åkte mitt inlägg? Det där var ett självupplevt tips, ffs!

Att skaffa en brud kan hjälpa en, samt att föräldrar kan faktiskt inte vara helikoptermorsor ifall de dör.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Din pappa får utlopp för sitt behov av att visa uppskattning för dig genom att göra saker för dig.

Han kan antagligen inte verbalisera den känslan, och säga det, så han uttrycker det genom detta istället. Det är inte ditt eventuella behov av hjälp som är det viktigaste här, utan hans behov av att uttrycka uppskattning för dig.

Mitt tips är att skynda dig att utföra grejer du vill utföra själv så att han inte "snor" dem. Eller ännu hellre, utföra dem tillsammans med honom.

Precis så är det. Jag, morsan och syrran hade en liten diskussion om detta för något år sedan, det är nästan kusligt hur likt ditt argument är det vi hade.

Ursprungligen postat av svenbanan

Varför skulle han bli sårad om du beskriver precis varför du känner att det är ett problem?

Jag uppfattade ingen överdriven skuldbeläggning i det du skrev.

Men annars är ett hett tips ifall du vill ge konstruktiv kritik (vilket ju är precis vad detta handlar om) att du berättar hur du upplever situationen och hur det påverkar dig. Dvs säg inte att "du gör fel" eller "du måste ändra dig" utan snarare "när du gör X så får det mig att känna Y". Det är ett rätt bra sätt att deeskalera situationer som annars kan tendera att bli mer av en konfrontation.

Ursprungligen postat av Andy.da.wohoo

Säg att du uppskattar välviljan och är tacksam för all hjälp han bidrar. Lägg till också att det i vissa fall blir för mycket och att om han vill hjälpa till så får du be honom prata med dig i förväg om det är något han vill hjälpa dig med.

Under hela samtalet bör du också betona att detta är för att du önskar bättre kommunikation mellan er två, och att detta är ditt första steg mot det.

Tack. Jag var rädd att mina ord i startinlägget var för hårda, men om bananen godkänner dem så tror jag nog att patriarken här hemma klarar att höra dem också, han är inte överkänslig. Det får nog bli en liten förklaring om hur jag känner. Det räcker kanske med att be föräldrarna höra av sig till mig innan de köper något till mig eller gör något "stort" för mig, snarare än att be dem sluta hjälpa mig helt.

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Jag tycker även bestämt att du måste bli av med skammen av att bo hos dina föräldrar. Du mår bättre där psykiskt än på andra ställen, och du drar din vikt och mer därtill på gården med djuren. Du ställer inte till problem och du är inte i vägen. Visst det är inte "normalt" för en 36åring, men det är som det är och du har inget att skämmas för.

Just det där tror jag din far skulle vilja uttrycka.

Tack. Jag måste erkänna, det var inte utan att jag kände en viss skam när kolo-eliten sågade mig i den här tråden, men dina ord fick in mig på rätt bana igen.

Jag har aldrig riktigt fattat besattheten av att det ska vara så hemskt att bo hos sina föräldrar. Som jag ser det är det inte väsensskilt från att bo ihop med två polare, även fast just dessa två polare råkar ha tillverkat mig.

Visserligen betalar jag inget här hemma. Vilket hade varit rövigt om mina föräldrar ville att jag skulle göra det, men de är välbeställda och tycker tydligen det är värt att lägga en del av sina slantar på lite extra mat, tvål och tandkräm. Och om ni ska vara ärliga, visst är det inte gällande pengarna skon klämmer heller? För om en rik bög vid namn Jaques hade låtit mig bo och äta gratis i hans villa vid Rivieran i utbyte mot att han fick titta på mina vackra käkben varje dag hade ni alla sagt "okej, lite weird, men sålänge ingen inblandad far illa av det, kör så det ryker." Men nu bara för att det gäller mina föräldrar är det tydligen fel av ren princip.

Och som trädgårdsmöbel säger så hjälper jag till. Jag må inte betala något, men å andra sidan tog jag inget i betalt härom sistens när jag flyttade fyrtio ton sten och jord från ena sidan tomten till den andra. Dessutom – och här kanske jag är ute på djupt vatten – har jag en vag aning om att föräldrarna uppskattar mitt sällskap.

Missförstå mig rätt, jag har inte planerat att bo här hela livet, men det känns dumt att flytta innan jag har fast inkomst. Iallafall nu i sommar, när jobbet är 1 km bort.

Ursprungligen postat av feyin

Troll?

Nej. Jag förstår att min medvetet provocerande formulering upplevs som konstig. Min poäng med den var att farsan inte direkt är någon som uppmuntrar mig att vara "en tuff grabb", utan snarare är lite överbeskyddande.

[BrunoC]

Ursprungligen postat av Mental

Det är för ovanligheterna en välformulerad fråga, så vänligen ge fan i att tramsa sönder tråden.

Ja, du får ursäkta om man har svårt att ta en 36-åring som bor hemma hos mami och papi seriöst när han undrar hur han ska övertyga sin far om att han faktiskt kan själv.

Men TS, ditt problem består inte i din far. Den består i att du själv fortfarande inte är självständig nog och bor hemma hos dem från första början. En man i din ålder borde vid det här laget bo tillsammans med en fin familj och ha fina ungar eller ha en egen lya att leva ungkarlslivet i. Ett jobb är bra första steg på vägen mot det.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av BrunoC

Ja, du får ursäkta om man har svårt att ta en 36-åring som bor hemma hos mami och papi seriöst när han undrar hur han ska övertyga sin far om att han faktiskt kan själv.

Men TS, ditt problem består inte i din far. Den består i att du själv fortfarande inte är självständig nog och bor hemma hos dem från första början. En man i din ålder borde vid det här laget bo tillsammans med en fin familj och ha fina ungar eller ha en egen lya att leva ungkarlslivet i. Ett jobb är bra första steg på vägen mot det.

Jag minns inte var jag skrev att jag inte har ett jobb.

För det andra må jag vara lite mindre intelligent än genomsnittet, men jag förstår faktiskt inte hur du och andra kopplar samman "person X sover i ett rum i vårt hus" med "person X kan inte göra saker själv". Om jag skaffar en inneboende någon gång, kan jag då räkna med att personen inte klarar att köpa utrustning till sin cykel?

För det tredje: Fet LOL att du tror att jag kommer få familj, fina ungar eller "leva ungkarlslivet" om jag skaffar ett litet kyffe i stan. Mitt liv kommer bli precis som nu, med skillnaden att jag runkar istället för att plocka hönsbajs eller spela brädspel med päronen.

[Fredszky]

Sverige är väl "värst" i att man ska vara självständig och flytta hemifrån fort som fasen och sådär. Och sätta in föräldrarna på "hem" och glömma bort dem när de blir 80+.

Sett över världen är det snarare normalt att man bor med familjen typ hela tiden, vare sig det gäller Grekland, Indien eller någonstans i Rysslands djupa skogar.

Men som sagt, i Sverige är det stigmatiserat att bo hemma för länge.

[delta_mats]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Fast jag fattar inte riktigt hur du menar att deras tankegång går här. Menar du att de tänker ”åh, han flyttade hem, det måste betyda att han inte är kapabel att ta hand om en cykel”?

Du är inte kapabel att ta hand om dig själv, trots 36 års ålder. Ja de känner nog att de måste sköta om dig eftersom du inte klarar dig själv.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av delta_mats

Du är inte kapabel att ta hand om dig själv, trots 36 års ålder. Ja de känner nog att de måste sköta om dig eftersom du inte klarar dig själv.

Alltså... Vad menar du med att jag inte kan ta hand om mig själv?

Om du menar att jag skulle dö om jag blev släppt naken och ensam mitt i Amazonas, ja, då måste jag nog erkänna att jag inte kan ta hand om mig själv. Men det gäller nog alla här i tråden.

Om du menar att jag inte kan hitta ett boende själv, jo då, det kan jag, jag har gjort det massor av gånger.

Exakt vad är det jag inte klarar själv?

"Inte klarar dig själv", snacka om luddig jävla floskel.

[delta_mats]

Varför betalar du ingenting när du bor hemma? Vet att det är hyfsat vanligt för ungdomar som precis fått sitt första jobb, men som 36 åring?
Minns att jag var lite sur över att behöva betala för hyra och mat när jag fick mitt första arbete och fortfarande bodde hemma, men det kändes samtidigt bra att göra rätt för sig. Jag var väl 20 år gammal då.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Fredszky

Sverige är väl "värst" i att man ska vara självständig och flytta hemifrån fort som fasen och sådär. Och sätta in föräldrarna på "hem" och glömma bort dem när de blir 80+.

Sett över världen är det snarare normalt att man bor med familjen typ hela tiden, vare sig det gäller Grekland, Indien eller någonstans i Rysslands djupa skogar.

Men som sagt, i Sverige är det stigmatiserat att bo hemma för länge.

Förr i världen var det vanligt även i Sverige att barn bodde i samma hem hela livet. Såvitt jag har förstått tog en av ungarna över gården medan de åldrande föräldrarna fick bo kvar.

1800-talet, tiden då ingen i Sverige klarade sig själv.

[smerk]

Jag är lite mer än 10 år yngre men jag upplever samma problem då jag besöker päronen under en längre tid. Känner mig behandlad som ett barn som inte kan tänka självständigt. Farsan har en tendens till att bara utföra saker åt mig om det är något som behöver fixas, kanske bygga ut något i lägenheten, har dock sagt till honom att jag vill att han visar hur man ska göra för att jag sedan ska utföra det själv för att faktiskt lära mig något. Annars blir det att han gör allt utan att jag lär mig något

[feyin]

Nej. Jag förstår att min medvetet provocerande formulering upplevs som konstig. Min poäng med den var att farsan inte direkt är någon som uppmuntrar mig att vara "en tuff grabb", utan snarare är lite överbeskyddande.

Ok ok, sorry. Har väl inga direkta tips att ge tyvärr, jag hade en liknande situation med min mor när jag var tonåring/ung vuxen och bodde hemma. Hur mycket jag än skällde, sa till, argumenterade så fattade hon inte min sida. Det var hennes sätt att visa att hon älskade mig, genom att ta hand om mig (skämma bort mig). Det enda sättet för mig att "bli fri" var att flytta ut.

Ovan känns sjukt hemskt formulerat men där och då känner man sig rätt kvävd av att bli "fågel-matad" och inte få utveckla sin egen självkänsla.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av delta_mats

Varför betalar du ingenting när du bor hemma? Vet att det är hyfsat vanligt för ungdomar som precis fått sitt första jobb, men som 36 åring?
Minns att jag var lite sur över att behöva betala för hyra och mat när jag fick mitt första arbete och fortfarande bodde hemma, men det kändes samtidigt bra att göra rätt för sig. Jag var väl 20 år gammal då.

Jo, du, käre Mats, så här har det gått till.

Håll i hatten nu, för här kommer det:

En dag för länge sedan, det var en dag inte helt olik denna, ställde jag följande fråga till mina föräldrar:

"Mamma och pappa, ska jag betala något när jag bor här hemma?"

Och mamma och pappa, förstår du, Mats, svarade sålunda:

"Kommer inte på fråga, käre son, inte ett öre vill vi ha från dig."

Men, förstår du, Mats, jag nöjde mig inte där! Jag tänkte "oj nej, folk på Kolo kommer tycka att jag är omogen om jag inte betalar något. Bäst jag dubbelkollar".

Således frågade jag:

"Mor och far, är ni helt säkra på detta?"

Och mor och far svarade:

"Jajamensan, käre son. Här hemma får alla tre barnen bo gratis så länge de vill. Det har vi bestämt."

Jag övervägde att börja lämna anonyma kuvert fyllda med pengar i smyg under deras huvudkuddar den 25:e varje månad... "Det skulle trots allt få Mats på Kolo att respektera mig mer", tänkte jag...

Men i slutändan nöjde jag mig med att lyda mina föräldrars önskan.

[delta_mats]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Alltså... Vad menar du med att jag inte kan ta hand om mig själv?

Om du menar att jag skulle dö om jag blev släppt naken och ensam mitt i Amazonas, ja, då måste jag nog erkänna att jag inte kan ta hand om mig själv. Men det gäller nog alla här i tråden.

Om du menar att jag inte kan hitta ett boende själv, jo då, det kan jag, jag har gjort det massor av gånger.

Exakt vad är det jag inte klarar själv?

"Inte klarar dig själv", snacka om luddig jävla floskel.

Du har dina föräldrar som backup där du vet att du när helst du behagar kan flytta hem igen. Du har inte klippt navelsträngen.
Du vet att du kan sluta din utb och förlora studielån, sluta arbetet och tappa lönen. Andra kanske måste kämpa vidare för att betala hyran, mat, bil osv men du kan alltid flytta hem igen och bli försörjd. Du har inte blivit vuxen ännu och tagit ansvar för ditt eget liv.

[delta_mats]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Jo, du, käre Mats, så här har det gått till.

Håll i hatten nu, för här kommer det:

En dag för länge sedan, det var en dag inte helt olik denna, ställde jag följande fråga till mina föräldrar:

"Mamma och pappa, ska jag betala något när jag bor här hemma?"

Och mamma och pappa, förstår du, Mats, svarade sålunda:

"Kommer inte på fråga, käre son, inte ett öre vill vi ha från dig."

Men, förstår du, Mats, jag nöjde mig inte där! Jag tänkte "oj nej, folk på Kolo kommer tycka att jag är omogen om jag inte betalar något. Bäst jag dubbelkollar".

Således frågade jag:

"Mor och far, är ni helt säkra på detta?"

Och mor och far svarade:

"Jajamensan, käre son. Här hemma får alla tre barnen bo gratis så länge de vill. Det har vi bestämt."

Jag övervägde att börja lämna anonyma kuvert fyllda med pengar i smyg under deras huvudkuddar den 25:e varje månad... "Det skulle trots allt få Mats på Kolo att respektera mig mer", tänkte jag...

Men i slutändan nöjde jag mig med att lyda mina föräldrars önskan.

Men nu är du ingen ungdom längre, så betala ditt uppehälle eller flytta till eget gubbunge.