Har jag förstört mitt liv på ett sätt som är totalt oåterkalleligt?

[Lebesunwerter]

Jag vill grina lite, men min fråga är egentligen, och det handlar om mitt liv så svara gärna ärligt: tror ni jag (inte du eller King Grub eller Elon Musk eller Larry Wheels eller någon annan som förflyttas till min situation, och som alltid lyckas med vad de än företar sig, utan jag) kan lyckas bli något annat än avdankad narkoman?

Lång historia kort:

Jag började plugga på juristprogrammet något år efter gymnasiet, efter att jag investerat och litat för mycket på northland resources och jag förlorade pengarna jag reste för. Min tjej hade nyss gjort slut och jag är väldigt benägen att bli väldigt deprimerad och har alltid varit det. Hade testat droger som en vän bjudit på och jag snabbt hittar jag något som tar bort alla problem jag har. Man får ej prata om sådana preparat här, tror jag, men men det brukar räknas som den farligaste drogen. Så pluggar jag i några månader på juristprogrammet och använder drogen tills allt går åt pipsvängen, jag blir hemlös och jag är fast besluten att fortsätta studera men blir inlåst (inte av ordningsmakten utan socialtjänsten) i ett år. När jag kommer ut är jag hemlös men ser att jag jag har runt 25 papp på kontot som jag fått från CSN. Jag hade inte alls tänkt på det under tiden inlåst utan annat upptog min tid.

Och det dummaste jag gjort i mitt liv är att jag började använda de pengarna, då det känns som att livet är över. Ja jag tyckte synd om mig själv, men har aldrig förnekat att det varit mitt fel (jag ansåg att så länge jag inte skadar någon eller stjäl från någon så begår jag inget riktigt brott.

Jag var förresten hemlös under en period och fick flytta hem till pappa igen. Det första brev jag öppnar när jag kom hem var "Din väktarlicens är härmed indragen" (jag arbetade under en kort period som väktare på ett oljeraffinaderi, räknar vi med utbildning och praktik så blir det "kort") och även rätten att ta körkort var borta.

Jag försöker hushålla med pengarna men hyran hos far min var på 3000 och i början försökte jag betala alla skulder jag fått under perioden jag suttit inlåst, men upptäckte snabbt att det var lönlöst att försöka om jag inte har en ordentlig inkomst.

Nu är jag snart 30, och jag har arbetat i två arbetsdagar i mitt liv. Jag är enligt de kliniska tester jag gjort inte bara inte är korkad, utan till och med motsatsen, och när jag försöker vara positiv så kan jag medge att jag definitivt inte är någon Einstein - inte i närheten - men utan att träna alls så fick jag i alla fall 1,5 på högskoleprovet. Och jag hängde med i JIKen på SU (som förvisso inte kräver någon intelligens alls så länge man är normalbegåvad - det är trots allt inte svårt (att få AB i allt är något annat) utan man behöver bara orka traggla sig igenom texter.


Jag kan inte plugga på högskola, för jag har tagit pengar för en hel termin där jag inte tog en enda poäng. Och medans en på CSN säger "Du behöver bara läsa upp motsvarande poäng" (eller 75 % av det) säger en annan att jag behöver betala en viss summa.

Och jag har sökt flera hundra jobb och blivit kallad till två intervjuer. Några fler ja, men jag menar efter att jag konstaplar väckte mig när jag låg och sov i en parkbänk i parken som ligger några hundra meter norr om Centralen, och - jag är ingen ACAB-lirare även om jag inte ger mycket för rättsamhället alls, men tro mig: är man hemlös knarkare och känd av vissa poliser så... De är allt annat än varsamma och antingen är de så gott som sadister eller så.. strunt samma, ska inte klaga på poliskåren nu, jag vet vem som har högst anseende hos Kolozzeums klientel: föredetta heroinpundare som nu får metadon och lever på andras hårt förvärvade slantar, eller poliser som ser till att packet hålls på plats

Förresten: jag medger att det är moraliskt fel att jag får pengar av soc då de inte kräver något annat än att jag hämtar min metadon. De har pratat om att förtidspensionera mig, och visst hade det varit bekvämt.


Så, jag kan inte plugga, jag får inget jobb och nu när jag måste hämta metadon fem gånger i veckan så kan jag inte ens ta de jobb som erbjuds som mirakel från ovan: häromveckan erbjöds jag efter ett telefonsamtal att få jobba som försäljare till företag ("absolut inget callcenter men du säljer via telefon") men det skar sig med att jag är upptagen varje morgon.


Vad borde jag göra? Att sluta med metadon är inget som är fysiskt möjligt att göra huxflux. Jag kommer att vara väldigt sjuk länge och forskningen visar att de som får behandling med knark av staten faktiskt klarar sig bättre än de pundare som inte gör det.


Jag har erbjudits att vara med i en kriminell sammansättning av killar. Om jag inte nämner vad det gäller (det är inget förortsgäng och att förstöra tillvaron för vanliga svenskar är lika främmande för mig som för dig. Eller ja, jag gör ju det genom min existens men det handlar inte om omoraliska, onda handlingar.

Sedan finns chattcentralen.se (kolla på Flashback där det finns en lång tråd - man låtsas vara tjej och chattar med killar och lurar dem och får betalt per inlägg man skriver).

Målet skulle vara att spara ihop pengar som som jag betalar av mina skulder med. Och angående chattcentralen: det känns så fruktansvärt omoraliskt och jag har frågat dem om de har fått bilderna på tjejerna lagligt och fick som svar "ja, du behöver inte oroa dig över det".


Ett sjukt lågt alternativ är att tigga. Som icke-zigenare så kunde man i alla fall förut inte ens hålla på i en arbetsdag om 8 timmar innan jag hade fått ihop 1000:- (nästa gång du tror att heroinister tjänar dåligt så betänk att det kostar en tusenlapp per dygn att gå på det).

Men då skulle jag inte säga sanningen utan ljuga och säga samma sak som förut.


Vad hade ni gjort i min situation? Jag får inte spara pengar som en hederlig människa. Jag måste bränna alla socpengar jag får, annars får jag inga nya.

Jag har bott hemma hos morsan i två år sedan min senaste tjej...ah, skit samma.


Jag vill bara ha tips på vad jag borde göra för att tjäna ihop pengarna jag kan betala skulden med. (Haha varenda släkting har flera hundra tusen på sina sparkonton - är det galet att fråga om de kan tänka sig, i utbyte mot att de ser att jag gör något, lånar mig de pengar som krävs för att jag ska få CSN igen?


Alltså, vad är värst - chattcentralen eller brott som inte skadar någon? Bör ej nämna vad för brott det rör sig om för att undvika diskussion, men den kriminella sammanslutning där jag har erbjudits att vara med... en vän tjänar mellan 25 och 35 varje månad.

Chattcentralen måste vara lagligt, va? Det är ändå på en .se-sida.

Kul att man får en bot om 50 000 hem i brevlådan om man avslöjar något om företaget till utomstående. Alltså, min närmsta väns flickvän tjänade 5000 skattefritt i månaden på att lägga ner ett visst antal timmar i veckan, men hon var uppgraderad från vanliga chattare.

Att leva sparsamt och lägga undan en tusenlapp i madrassen varje månad skulle göra mig flera år äldre innan jag kan fixa bort CSN-skulderna.



Vad skulle du gjort i min situation, med mina förutsättningar? Tids nog kommer jag få hämta metadonet så sällan att jag kan ha ett jobb men det dröjer säkert ett år.


Jag vill att mitt liv ska ha en mening utöver att bara fånga dagen. jag vet att jag verkar vara världens tönt nu men helst skulle jag åstadkomma något för mitt land eller mänskligheten eller... ja, göra något som faktiskt har ett värde/en mening.



PT-legitimation har jag hittat att man kan få bra för 20 000. Om man är vältränad (inte väl tränad utan vältränad som i att man ser atletisk och muskulös ut) och skaffar sig en PT-utbildning - är det väldigt svårt att få jobb och att försörja sig? Om det är relativt lätt att klara sig som PT så behöver jag "bara" lösa min usla fysik under tiden som jag snackar till mig ett lån.



Om ni bara skulle ge upp i min sits så säg gärna det.

[Rikard Jansson]

Jobba som dörrvakt eller nåt annat em/kvälllsjobb som inte kräver någon utbildning

[Brofessorn]

Du måste bränna dina pengar för att få mer från socialen. Kan du inte dumpa det i bitcoin eller guld för att sedan råka bli av med det i regelbundna båtolyckor?

[Lebesunwerter]

Jag fattar att jag framstår som en crybaby men ha lite överseende nu. Jag är kroniskt deprimerad och ingenting fungerar mer än litegrand. Klart narkotikaklassade preparat hjälper men som exempel så kan jag nämna att min GAD är så kraftig att jag regelbundet får motorikproblem av det. När det varit som värst så har jag inte fått på mig kalsonger eller byxor själv på grund av att jag totalt tappat motoriken.

Det låter knäppt men jag har gjort en massa tester (var först bombsäker på ALS), läkarna har ingen förklaring men har satt LPT på mig när jag inte kunnat sätta mig ner i soffan i väntrummet.

Däremot fungerar starka ångestdämpande som magi. Det tar alltid bort alla rörelseproblem jag har. Kan någon medicinskt kunnig komma med en hypotes om hur fan detta går till?

Ibland har jag haft så roligt att jag försökt gå på toa utomhus, och sedan i fem minuter försökt knäppa byxorna, och sedan när jag satte mig på pendeln så insåg jag att...oj, det är nu jag går på toa. Jag tappar liksom känseln också.


Det är skapligt jävla svårt att vara helt fri från bland"missbruk" med dessa problem.

Det är ärligt talat värre än att få panikångest. Första gången är panikångest värre men det går att hantera när man vet hur det är, för det går över relativt fort.

[EagleEye]

Lägg ner drogerna och ta ett städjobb. Meningslöst att studera med dina förutsättningar. Ingen kommer anställa dig med din bakgrund.

Dessutom är nepotismen stor på arbetsmarknaden idag. Utan kontakter är man chanslös.

[Lebesunwerter]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Jobba som dörrvakt eller nåt annat em/kvälllsjobb som inte kräver någon utbildning

Jag är straffad. Att jobba som dörrvakt hade jag älskat men mig veterligen behöver man kontakter för att få stå i dörren.

Ursprungligen postat av Brofessorn

Du måste bränna dina pengar för att få mer från socialen. Kan du inte dumpa det i bitcoin eller guld för att sedan råka bli av med det i regelbundna båtolyckor?

Det skulle nog vara ett ekonomiskt brott av något slag om jag sparade socpengar i form av kryptovaluta som jag sedan förde över till något konto jag har utomlands när jag gör fiatvaluta av det, eller?

När jag behövde spara till en avgift för att träna armbrytning så fuskade jag så.


Jag har försörjt mitt heroinmissbruk genom att tigga på tunnelbanan och ljugit om att jag kommer använda det till bara tak över huvudet och mat och vatten.



Är det moraliskt försvarbart / hederligt att lura soc att jag saknar tillgångar för att kunna sluta vara beroende av att försörjas av arbetande människor som inte ens känner mig?

[Diomedea exulans]

Vad du än gör, skit i det kriminella gänget och chattcentralen. Det kommer inte på fråga att välja något av de alternativen.

Svår sits du har. Tycker du ska fortsätta söka jobb. Tycker nästan du ska tigga, tills du har betalat av dina skulder och ”har huvudet över ytan”. Och fortsätta söka jobb under tiden.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av EagleEye

Lägg ner drogerna och ta ett städjobb. Meningslöst att studera med dina förutsättningar. Ingen kommer anställa dig med din bakgrund.

Dessutom är nepotismen stor på arbetsmarknaden idag. Utan kontakter är man chanslös.

Städjobb är också jättesvåra att få utan kontakter.

[Lebesunwerter]

Ursprungligen postat av EagleEye

Lägg ner drogerna och ta ett städjobb. Meningslöst att studera med dina förutsättningar. Ingen kommer anställa dig med din bakgrund.

Dessutom är nepotismen stor på arbetsmarknaden idag. Utan kontakter är man chanslös.

Läste du om min ångestproblematik som tar sig uttryck i form av motorikproblem som gör att jag inte klarar av att klä på mig själv? Skulle du slutat med det enda som stoppar det? Det är inte psykos/schizofreni för sådan medicin har jag gått om hemma (mot ångest, så klart, halft off label) men jag vägrar ta rena antagonister/omvända agonister som bara förslappar och förstör hjärnan, och de nya partionella agonistern som t ex abilify kan uppenbarligen hjälpa vid depression men de botar inte allvarlig ångest.

Städjobb skulle jag absolut kunna tänka mig, så länge det inte krockar med metadonhämtningen. Jag har mest sökt hemtjänst, mcdonalds, försäljningsjobb och liknande.


Haha, jag vet att mitt CV suger. De referenser jag har är dessutom fusk. Jag har skrivit att jag jobbat som takläggare men skriver inte att det var svart och privat, men firman han jag hjälpte har sagt att de självklart kan säga i telefon att jag jobbat med dem.

[EagleEye]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Städjobb är också jättesvåra att få utan kontakter.

Okej, söker inte städjobb själv men så är det säkert. Jag söker jobb inom ingenjörsområdet men trots både utbildning och erfarenhet får jag inget.

Som jag ser det är det väldigt svårt att ta sig in tillbaks på arbetsmarknaden efter lång tid som arbetslös. Inte bara p.g.a nepotismen men också för att det finns en stark ovilja att ge andra chanser till folk utanför systemet.

[Brofessorn]

Ursprungligen postat av Lebesunwerter

Det skulle nog vara ett ekonomiskt brott av något slag om jag sparade socpengar i form av kryptovaluta som jag sedan förde över till något konto jag har utomlands när jag gör fiatvaluta av det, eller?

När jag behövde spara till en avgift för att träna armbrytning så fuskade jag så.


Jag har försörjt mitt heroinmissbruk genom att tigga på tunnelbanan och ljugit om att jag kommer använda det till bara tak över huvudet och mat och vatten.



Är det moraliskt försvarbart / hederligt att lura soc att jag saknar tillgångar för att kunna sluta vara beroende av att försörjas av arbetande människor som inte ens känner mig?

Hade väl varit moraliskt försvarsbart, men det du behöver rannsaka dig själv om, och ta inte illa upp nu min vän, är om du hade använt det som rationalisering för att kunna fortsätta i samma spår som tidigare.

Jag tror du behöver jaga små vinster just nu.

Försök skaffa något skitjobb bara. Läs lite högskolekurser på deltid om sidan för till slut få möjligheten att plugga heltid med CSN igen, om det är något du hade velat ha. En nystart med ny identitet liksom.

Ta BRA risker. Ibland hör man talas om ex-pundare som blivit rena och lyckats i livet ändå. Om jag var du hade jag letat upp sådana personer, byggt upp en lista för att sedan ringa samt mejla dem för att fråga om de kan ge dig vägledning eller råd. Du kommer inte få det från alla, men en stor del kommer förhoppningsvis empatisera med dig tillräckligt för att vända dig i rätt riktning eller till och med uppfylla en slags mentorsfigur.

[en stor stark]

Ursprungligen postat av EagleEye

Okej, söker inte städjobb själv men så är det säkert. Jag söker jobb inom ingenjörsområdet men trots både utbildning och erfarenhet får jag inget.

Som jag ser det är det väldigt svårt att ta sig in tillbaks på arbetsmarknaden efter lång tid som arbetslös. Inte bara p.g.a nepotismen men också för att det finns en stark ovilja att ge andra chanser till folk utanför systemet.

Jaså? Vad är du för ingenjör? Många av de civilingenjörer jag känner har blivit erbjudna jobb (ibland innan de klarat examen), men det beror kanske på område.

On topic:
Du verkar ju veta vad det viktigaste steget är, och det är att du måste ha någon form av inkomst och stabilitet. Ditt liv är inte över än, och även om det är svårt att få jobb så måste du ju fortsätta försöka.

[Spiffy]

Hur stor familj har du, och vilken sits är de i?
Har de möjlighet att ha städhjälp, så skulle du kunna städa hemma hos dem. Optimalt hade väl varit att de betalar av din skuld till CSN, och du betalar av din skuld hos dem genom att städa (eller vad som helst annat).

[Brofessorn]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Städjobb är också jättesvåra att få utan kontakter.

Inte alls svårt om man inte är rädd för att smutsa ner händerna lite. Kolla med landstinget var de söker städare i närheten av dig. Många städare tycker det är snuskigare än vanligt kontorsstäd etc., men andra gillar det då man slipper fara runt och flänga lika mycket. Oftast städar man på ett och samma sjukhus, om man inte får åka ut till någon vårdcentral.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Brofessorn

Inte alls svårt om man inte är rädd för att smutsa ner händerna lite. Kolla med landstinget var de söker städare i närheten av dig. Många städare tycker det är snuskigare än vanligt kontorsstäd etc., men andra gillar det då man slipper fara runt och flänga lika mycket. Oftast städar man på ett och samma sjukhus, om man inte får åka ut till någon vårdcentral.

Va? Fan, det måste jag pröva.