Tråden för Välmående och meningen med livet

[blåvitt]

Ursprungligen postat av feyin

Förmodligen skulle det passa mig perfekt också. Drömmer om att kunna ta barnen ur förskolan och göra något minnesvärt istället för att jobba. Ett problem är att inkomstbortfallet begränsar möjligheterna att göra många saker - så man börjar jaga inkomst och hamnar i någon sorts paradox.

Ekonomi behöver inte bara handla om inkomst, det handlar om hushållning. När du får tid över kan du göra annat av den tiden som spar på utgifterna. Laga kläder istället för att köpa nya. Lär dig grovsnickra så du slipper ta in en hantverkare på enkla jobb. Mecka med bilen etc. Det svåraste är att få in i skallen att man inte behöver konsumera saker. Det blir dock lättare ju mer tid man har att göra annat för att fylla livet med värde.

[Scratch89]

Ursprungligen postat av blåvitt

Ekonomi behöver inte bara handla om inkomst, det handlar om hushållning. När du får tid över kan du göra annat av den tiden som spar på utgifterna. Laga kläder istället för att köpa nya. Lär dig grovsnickra så du slipper ta in en hantverkare på enkla jobb. Mecka med bilen etc. Det svåraste är att få in i skallen att man inte behöver konsumera saker. Det blir dock lättare ju mer tid man har att göra annat för att fylla livet med värde.

Håller med. Det stora problemet för mig är dock att jag har så höga "fasta" utgifter i form av hyra, pendelkort osv. Svårt att snåla in på sånt som man liksom inte kommer undan. Konsumera däremot gör jag ytterst lite.

[The_RobRoy]

HK är en otroligt konsumptionsfixerad plats, alla går runt med Rolex klockor och lyxmärken på kroppen. Välmående är till stor del kopplat till konsumption. Det är svårt att undvika att bo här och inte sugas upp i det alls, tex, har jag blivit intresserad av klockor, köpt ett par dyra klockor vilket jag tyckt varit kul. Men det är mer nörden i mig som gillar nörda ner mig i detaljer om klockor, konsumption i övrigt är jag väldigt ointresserad av fortfarande. Jag är rätt stolt över att till stor del kunna stå emot det, trots att jag verkligen har råd att köpa saker.

Jag tjänar orimligt mycket pengar nu för tiden och frugan köper grejer helatiden, men jag har blivit tvärtom, inge sugen på konsumption längre. Jag gick runt i min typ 15 år gamla peak performance munk-jacka här om dagen och frugan sa att hon skämdes för mig som gick runt som en luffare . Hon sa att nu får du skärpa dig, höll med att den ser väl rejält sliten ut, så då drog jag ut för första gången på ett kanske ett år och gjorde en räd, köpte 3 par nya byxor och två nya tjocktröjjor. Mest köpte jag billigare Uniqlo grejer men en Boss munk-tröjja som kosta 2700kr så hon inte behöver skämmas när vi är på stan

De flesta av mina vänner här i HK mår bra av att spendera pengar på fina saker som kläder eller saker till hemmet. Jag bryr mig verkligen inte och det påverkar inte mitt välmående alls om jag har en gamla slitna kläder på mig. Brukade gå runt på somrarna i slitna shorts och en svart KISS t-shirt här i HK, inte jättemånga som gissa att jag va senior chef på en bank

[agazza]

Ursprungligen postat av feyin

Förmodligen skulle det passa mig perfekt också. Drömmer om att kunna ta barnen ur förskolan och göra något minnesvärt istället för att jobba. Ett problem är att inkomstbortfallet begränsar möjligheterna att göra många saker - så man börjar jaga inkomst och hamnar i någon sorts paradox.

Ja, jag hade aldrig kunnat levt som jag gör ifall jag inte flyttade till en glesbygdskommun, här kan man leva med riktigt låg lön när ett schysst hus kostar 700.000kr

[skyffelmördarn]

Lite tragiskt att läsa hur många här inne som inte har en aning om vad man ska göra med sin tid om man inte jobbade.

Snacka om att ni svalt pillret.

[agazza]

Ursprungligen postat av skyffelmördarn

Lite tragiskt att läsa hur många här inne som inte har en aning om vad man ska göra med sin tid om man inte jobbade.

Snacka om att ni svalt pillret.

Jo, det är ju så indoktrineringen ser ut, jobba åt maskinen tills du inte längre är en individ. Men det är ju desto fler som inte ens reflekterar över det ens. Utan arbetar på till graven.

[Ladugårdsdörr]

Ursprungligen postat av agazza

Jo, det är ju så indoktrineringen ser ut, jobba åt maskinen tills du inte längre är en individ. Men det är ju desto fler som inte ens reflekterar över det ens. Utan arbetar på till graven.

Ännu värre, de försvarar maskinen med sitt liv om så krävs. "Varför är du inte lycklig med att lägga huvuddelen av din vakna tid på att arbeta? Det måste vara något fel på dig!"

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av agazza

Jo, det är ju så indoktrineringen ser ut, jobba åt maskinen tills du inte längre är en individ. Men det är ju desto fler som inte ens reflekterar över det ens. Utan arbetar på till graven.

Ursprungligen postat av Ladugårdsdörr

Ännu värre, de försvarar maskinen med sitt liv om så krävs. "Varför är du inte lycklig med att lägga huvuddelen av din vakna tid på att arbeta? Det måste vara något fel på dig!"

Eftersom de flesta av oss ändå måste jobba, så blir det copium. Även om ledighet och få pengar utan att jobba gör en människa lyckligare så finns inte den möjligheten annat än för någon annan. Så man behöver den sortens copium.

[skyffelmördarn]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Eftersom de flesta av oss ändå måste jobba, så blir det copium. Även om ledighet och få pengar utan att jobba gör en människa lyckligare så finns inte den möjligheten annat än för någon annan. Så man behöver den sortens copium.

Det handlar inte om att jobba 100% eller 0% det finns ju ett spektrum där emellan

Själv är min dröm att jobba 60%, onsdag, torsdag, fredag.

[feyin]

Ursprungligen postat av skyffelmördarn

Det handlar inte om att jobba 100% eller 0% det finns ju ett spektrum där emellan

Själv är min dröm att jobba 60%, onsdag, torsdag, fredag.

Då blir ju naturliga följdfrågan varför du inte gör det, och hur kan du ens stå ut med att inte göra det?

[Mental]

Ursprungligen postat av skyffelmördarn

Det handlar inte om att jobba 100% eller 0% det finns ju ett spektrum där emellan

Själv är min dröm att jobba 60%, onsdag, torsdag, fredag.

Att säga att 40 av 168h är 100% och normativt är ju lite märkligt.
Det var ju 1970 som vi införde 40h arbetsvecka, vid förra sekelskiftet var arbetsveckan ca 60h.

För mig fungerar 40h utmärkt, men jag förlorar mycket tid på pendling så jag hade gärna sett 4st 10h arbetsdagar i stället. Med kort matintag under arbetstid. Jobba 6-18 må-to. Kanske 2 dagar i veckan hemifrån och 2 dagar i veckan ute.

[skyffelmördarn]

Ursprungligen postat av feyin

Då blir ju naturliga följdfrågan varför du inte gör det

Jag håller på och sparar ihop till att köpa eget boende

och hur kan du ens stå ut med att inte göra det?

Det är ju givetvis svårt men jag har ett arbete nu där man inte behöver vara speciellt engagerad så jag mer eller mindre går dit, stänger av hjärnan och sen går jag hem. En minimal arbetsinsats med andra ord.

Tar ledigt så ofta och mycket jag kan med.

[feyin]

Ursprungligen postat av skyffelmördarn

Jag håller på och sparar ihop till att köpa eget boende



Det är ju givetvis svårt men jag har ett arbete nu där man inte behöver vara speciellt engagerad så jag mer eller mindre går dit, stänger av hjärnan och sen går jag hem. En minimal arbetsinsats med andra ord.

Tar ledigt så ofta och mycket jag kan med.

Ok, då förstår jag ditt tänk.

Jag har själv alltid sagt "lön" eller "högre lön" som drivkraft i alla diverse utvecklingssamtal och sånt jag har haft på mina jobb. Får alltid mothugg att man ska utvecklas som person, bli bättre på bla bla. Det i sig kan ju innebära högre belöningar men det är ju inte därför jag är där, jag hade hellre gjort något annat om det inte vore för att jag får betalt.

Det jag försöker säga är att jag förstår helt vad du menar. Jobbet är ju bara ett jobb, ett medel för att få betalt för att kunna finansiera sitt liv. Sen tycker jag att det gör ju absolut inget om jobbet är stimulerande också när man ändå måste vara där.

[Mental]

Ursprungligen postat av agazza

Jo, det är ju så indoktrineringen ser ut, jobba åt maskinen tills du inte längre är en individ. Men det är ju desto fler som inte ens reflekterar över det ens. Utan arbetar på till graven.

Varför skulle man sluta vara en individ?
Men ja, jag har lärt mig uppskatta det så kallade ekorrhjulet. Det ger en lagom bekväm rutin.
Har ett jobb jag trivs på, som får mig känna mig behövd, bekräftad och betydelsefull. Inte så att jag är oersättlig, men uppskattad. Har bra kollegor, bra chef, helt ok lön. Dålig pendling men det är ju bostadsmarknadens fel.
Flexibla arbetstider, 37 semesterdagar efter semesterlönsväxling. Maskinen är god mot mig, så jag tar det blå pillret och stannar i simuleringen

[trädgårdsmöbel]

Min egen dröm vad gäller arbete är att helt slippa det men få pengar ändå ihop med att då inte plågas av skamkänslor för att jag då är en lat parasit. Den där pålagda skammen (har teorier om vad den kommer ifrån men det är en roman som ingen vill läsa) förstör väldigt mycket.