Finner du ditt liv meningsfullt?

[Sniggel]

För min egen skull (och för nära och kära) ser jag en mening med att leva. Framtida möjliga upplevelser (och de jag upplever för stunden) gör livet värt att leva för mig. Personligen tycker jag att det finns mycket att uppleva (i princip oändligt med upplevelser) och att tiden på jorden är för knapp för att hinna med allt detta. Jag kan inte påstå att jag känner mig stressad av att hinna med allt (jag är en lugn person av mig), för det är ingen vits att uppleva saker när man har tidspress på sig hela tiden. Hade jag fått välja hade jag valt evigt liv tills jag tröttnar på det, eller reinkarnation.

Jag har valt att acceptera (och nöja mig) med hur livet ser ut och vilka möjligheter jag har. Jag har också ganska nyligen kommit att acceptera min dödlighet, något jag i stort sett hela mitt liv tyckt varit oacceptabelt. Så jag kände i princip tvärtom mot dig coxie.

Jag föredrar om jag har en existens efter min död i en eller annan form, men kan också acceptera ett slut på min existens, något som tidigare skrämde mig.

[Biceps]

Meningen med livet ligger väl i att maximera sitt eget välmående, dvs må bra och göra saker man tycker är roligt. Räcker för mig.

Ser ingen mening i att fundera längre än så. Om man ständigt går runt och tänker på vad som ger en glädje så är ju risken att man inte blir så närvarande och då blir man blockerad från att uppleva det roliga. Släpp kontrollen och häng med på resan...

[Rahf]

Japp, kan jag få andra att le så är min dag fullgjord. Det är tråkigt att se sitt liv utstakat, jag tar var dag som den kommer. Det är någonting jag fått lära mig den tråkiga vägen.

[Mago]

Din text fick mig att tänka på en bra låt vid namn Chords - Searchin' for dreams.

Enbart min nyfikenhet får mig att vilja leva i tusentals år. Jag skulle nog kunna sitta på en stol och glo i 10.000 år bara för att se hur livet på jorden utvecklas.

[r3mpuh]

Vad deprimerad man blir av att tänka på sånt. :P

Jag är glad att få leva, Sen äre shit the same om det är nån mening met eller inte
Jag är lycklig när folk runt om mig är glada.( Försöker undvika negativa personer.) :P

Mvh kim

[Tomten]

Ursprungligen postat av Mago

Din text fick mig att tänka på en bra låt vid namn Chords - Searchin' for dreams.

Enbart min nyfikenhet får mig att vilja leva i tusentals år. Jag skulle nog kunna sitta på en stol och glo i 10.000 år bara för att se hur livet på jorden utvecklas.

Pucktvåa! Håller helt klart med. Jag vill leva tills jag är över 100, om bara för att få uppleva hur världen utvecklas och vad nästkommande generationer hittar på för tokigheter.

Tyvärr så tror jag att vi är några generationer bort från evigt liv. Fast det är nog bara en tidsfråga innan det blir möjligt att leva för evig, om nu vi inte tar död på vår planet först.

[drakfelt]

att man betyder något för någon av sina medmänniskor tycker jag nästan är definitionen på ett meningsfullt liv. kanske inte att man uträttar några hjältedåd dagligen men att man finns där för folk som behöver en.

[Yes]

Ursprungligen postat av coxie

Det är inte meningen att denna tråd ska bli en standard meningen med livet- tråd, vi har alla olika teorier om vad som är meningen med livet som stort. Det jag undrar över är om ni anser att ert liv har någon mening eller om ni jobbar mot ett mål som kommer få ert liv att få mening.

Först vill jag bara säga att jag inte är ute efter sympati eller att få höra att ditt liv visst kan vara meningsfullt. Jag blir matat med detta av min familj och psykolog. Jag själv har sedan jag var gammal nog att förstå innebörden tyckt att livet är totalt meningslöst. Enda anledningen till att jag existerar är för att min pappas spermier träffade min mammas ägg. Jag har aldrig fattat vad som får folk att tro att man som individ är något speciellt eller att något man gör spelar någon roll. ”Livet är vad man gör det till” är en gammal hederlig slogan som används flitigt för att motivera ungdomar och jag erkänner att jag trodde på det. Jag skötte min skolgång och tänkte att bara jag får ett bra jobb med bra lön så är jag ett steg närmare meningsfullhetens varma barm. Det tog några år att få tag i ett bra jobb och ja det var intressant i början och visst var det trevligt att tjäna pengar, men känslan av att mitt liv nu är åtminstone lite meningsfullt infann sig inte. Det var nog här jag först på allvar insåg att livet för mig aldrig kommer bli meningsfullt och att försöka jaga detta mål är ett slöseri med tid och energi. Jag bestämde mig då för att ta livet av mig, varför försöka jaga något som för mig inte existerar? Tur eller otur vet jag fortfarande inte men några dagar senare vaknade jag upp på sjukhuset, jag hade misslyckats med något till synes enkelt som att ta mitt liv, dosen av sprit+diverse tabletter var hög nog, men jag hade hittats av en polare. Blev LPT:ad ett par månader och min psykiatriker och psykolog försökte febrilt att få mig att tro att det faktiskt finns en mening med livet (något som de fortfarande försöker banka in).

Istället för att försöka ta mitt liv igen så funderade jag lite på hur det skulle gå att leva om man istället för att leta efter en mening levde för att göra saker som åtminstone för stunden var roande. Att istället för att försöka passa in i samhället genom att umgås med folk, skaffa en flickvän o.s.v. leva för stunden. Detta har fungerat förvånansvärt bra även om det på sikt är ohållbart att leva ett liv där kortsiktig förströelse är det enda målet. Speciellt för mig som får en stor del av förströelsen från sprit och andra droger. Jag har länge funderat över vad jag ska göra när jag till sist tröttnar på att leva för endorfinkickar, litteratur, filmer och andra former av tillfällig förströelse (för jag tror inte det är något som kommer hålla mig sysselsatt tills pensionsåldern).

Fru/flickvän och barn kommer säkert många säga är det som gör livet meningsfullt, att känslan av att bli förälder är något som kommer förändra ditt liv totalt. Jag själv har aldrig varit intresserad av att skaffa barn. Jag är inte ens intresserad av att ha ett seriöst förhållande. Varför vet jag inte, jag har provat att försöka ha ett längre förhållande men det har aldrig riktigt funkat. Allt för mycket kompromisser och skarvande för att få det att fungera. Kort sagt så kostar det mer än det smakar.

Så finns det fler som jag eller tycker ni att ert liv är meningsfullt/ letar efter känslan?

Du verkar göra det typiska misstaget av att definiera mening som någonting utanför dig själv. Det finns liksom inget annat än sig själv man lever för. Vi lever inte för stat, gud, andra människor, att vad vi åstadkommit i livet ska gå till historieböckerna etc.

Förr eller senare kommer vi alla dö och då kommer världen vara borta för oss. Då spelar ingenting någon roll längre. Vad som däremot spelar någon roll, det enda som spelar någon roll, är vad vi gör under tiden. Meningen är att leva, och göra det väl.

Det funkar givetvis inte att leva väl bara för stunden. Sånt kompromissar bara framtida lycka med något tillfälligt. Enda som funkar är att hitta det som ger lycka både för stunden och i det långa loppet, och det bör inte finnas några motsättningar mellan dessa.

Sen kan det förstås vara svårt att hitta sånt som man finner meningsfullt, men det är ju liksom värt det... vi kommer vara döda fan så mycket längre än vi lever.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av mikaelj

Jodå. Så länge som du kan fylla ett liv med det. Det är bra att ha aktiviteter (jag har massvis!) att ägna sig åt, så länge man ser till att inte definiera sig själv utifrån vad man gör & presterar, utan vem man är.

Jag tror att jag förstår vad du menar. Samtidigt tycker jag att man delvis definierar sig själv (dvs den man "är") genom det man faktiskt gör också. Håller dock med om att man är ute på farlig is om det bara handlar om att prestera. Det finns en annan sida av görandet som också är utvecklande. Den handlar nog mer om upplevelser, intryck och känslor än om resultat.

Ursprungligen postat av coxie

Sedan tror jag mitt grundproblem är att jag funderar för mycket på detta, men det går inte att sluta tänka.

+1 på den. Jag ryggar direkt när någon säger "men tänk inte så mycket". Jag kan köpa "problematisera inte så mycket" i vissa situationer, för det är jag ganska bra på att göra in absurdum, men att sluta tänka är aldrig ett alternativ för mig. Sen är det naturligtvis svårt om man handlar i en cirkel av "onda" och jobbiga tankar, och jag har inget bra svar på hur man tar sig ur en sådan.

//Kristin

[Tolkia]

Angående kroppens förfall, som nämnts ovan, så har det mycket mindre betydelse för huruvida man upplever sitt liv som meningsfullt eller värt att leva än vad man kanske tror innan man upplevt det. Utan att förneka någon som upplevt det motsatta sin åsikt.

[stafh]

Det är väl inte så konstigt att det inte finns någon absolut mening med livet i sig. Man får väl "helt enkelt" bestämma sig för vad man vill göra nu när man är här och sen göra det. Kan man inte göra det så kan man åtminstone hjälpa andra.

[bear.flowertwig]

Ursprungligen postat av coxie

Kort sagt så kostar det mer än det smakar.

Har formulerat det på pricken så själv. En summering känns som att den består av övervägande många - jämfört med +.

Ursprungligen postat av coxie

Så finns det fler som jag?

Absolut. Tankarna på vad det är för meningslöst ekorrhjul man springer i dyker upp titt som tätt.

[henk4n]

För mig beror det på, är olika från dag till dag.. När jag gick i gymnasiet så mådde jag bättre psykiskt eftersom varje dag träffade jag mina polare och skolan tog mycket av min tid. Har nu tillbringat ett år och inte gjort så mycket.. läst upp lite ämnen men har för första gången i mitt liv upplevt en depression. Hoppas de blir bättre i höst när jag börjar plugga på allvar igen.

Men vissa dagar mår jag toppen och vissa mår jag skit... Sen när man läser i tidningen om växthuseffekten, terrorism, Nordkorea skjuter upp raketer osv så slår det mig att om 20år så har säkert människan bombat sönder hela jorden..
Eller så har Kina blivit den riktigt nya supermakten och hela väst har tappat

[Frillan]

Fina tjejer, träning, vänner är underbart..

[jesse]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag tror att jag förstår vad du menar. Samtidigt tycker jag att man delvis definierar sig själv (dvs den man "är") genom det man faktiskt gör också. Håller dock med om att man är ute på farlig is om det bara handlar om att prestera. Det finns en annan sida av görandet som också är utvecklande. Den handlar nog mer om upplevelser, intryck och känslor än om resultat.



+1 på den. Jag ryggar direkt när någon säger "men tänk inte så mycket". Jag kan köpa "problematisera inte så mycket" i vissa situationer, för det är jag ganska bra på att göra in absurdum, men att sluta tänka är aldrig ett alternativ för mig. Sen är det naturligtvis svårt om man handlar i en cirkel av "onda" och jobbiga tankar, och jag har inget bra svar på hur man tar sig ur en sådan.

//Kristin

Fast det handlar ju som sagt om den "onda cirkeln". Det krävs ju inte så lång tid för att komma fram till att det vi gör på jorden inte har någon betydelse i det stora hela (eller har det?) och sedan kommer man kanske inte så mycket längre i den riktningen. Då är det ju poänglöst att fortsätta tänka så mycket på just det. Då återstår att försöka fokusera på tankar som kan gagna ens tillvaro istället även om det kan vara nog så svårt.