Relativ energibrist?

[Eljest]

Ursprungligen postat av blåvitt

Dina kostproblem handlar inte om att du måste optimera maten för din träning, det handlar om att du behöver lära dig dig äta en bulle utan få panik. Du behöver inte en duktig och dyr idrottsnutritionist, du behöver snarare en kurator specialiserad på ätstörningar. Vänd dig till din vårdcentral, det är inte dyrt.

Ursprungligen postat av MackeJuve

+1. Förstår att det är tjatigt att höra men försök att se det hela ur ett större perspektiv. Du skapade denna tråden för ett halvår sedan och du hade då gissningsvis haft dessa energibesvär ett bra tag innan dess. Oavsett så har det på denna långa period hänt väldigt lite. Om du inte kan lösa dina bekymmer på ett halvår, vad finns det då som säger att du lyckas överkomma besvären under kommande halvår?

Vi kan ta en jämförelse. Om jag får problem med ett knä så experimenterar jag på egen hand för att bli bättre i kanske ett par veckor. Därefter, kanske MAX en månad senare, tröttnar jag på besvären och uppsöker en sjukgymnast. Jag låter inte ett halvt jävla år passera. Då inser jag att det är utanför min kompetensnivå.

Ursprungligen postat av Pepz

nej det är inte vettigt vilket vi avhandlade för många månader sen tidigare i tråden.


Sök hjälp!

Rådet är att du ska äta mer energi ffa kolhydrater och du tror att du ska göra det genom att äta rödkål?
Och sen kommer du på att det inte är en bra grej och tänker köra bladgrönsaker istället?
Ris! Pasta! Potatis! bröd!

Sen är det sällan "tarmbakterierna som ballar ur"
Det är jäkligt få som klarar att få i sig en vettig mängd kolhydrater mha en kost på grönsaker och bönor utan att magen ballar ur helt.

Ursprungligen postat av EnergiÖverskott

Det är så tragiskt att läsa den här tråden. Det påminner så om mig själv när jag höll på att långsamt ta livet av mig genom att vägra inse att jag hade en grav ätstörning.

Eljest, om du läser igenom den här tråden ser du då inte själv hur du konstant pratar emot dig själv och förnekar dina problem? Du lever på fiber, ägg och kvarg samtidigt som du försöker övertyga dig själv om att du vill äta mer, då äter du bönor, kål och mer rotfrukter, magen ballar ur och då försöker du hitta någon annan förklaring till vad problemet är.

Skulle du gå till en erfaren idrottsnutritionist skulle de garanterat nämna för dig att du troligen har en rätt långt gången ätstörning. Det är dock som Pepz sa helt meningslöst för dig att söka en sådan. Vänd dig till din vårdcentral och prata med en dietist. Du verkar göra allt för att undvika att få höra vad du sannerligen innerst inne befarar: att du har en ätstörning och att detta kommer att gå åt helvete om du inte ändrar på dig totalt.

VILL du ha hjälp personligen så kontakta mig på PM. Jag har lång erfarenhet av dessa problem och även hjälpt andra på detta forum med goda resultat. Då är det dock no BS som gäller och jag investerar i dig utan ersättning så då förväntar jag mig att du tar till dig min hjälp. Jag jobbar med detta även till vardags så du kan vara trygg i att jag ger dig samma råd som den erfarne idrottsnutritionist du vill ha hjälp av.

Så, jag sträcker ut en hand. Vill du ha hjälp så hör av dig. Annars önskar jag dig all lycka och att du tar dig ur detta med livet i behåll.

I all välmening.

Ni har ju rätt allihop. Och jag undviker det mesta. Om jag verkligen rannsakar det så är det för att jag skäms. En hårt tränande och högpresterande ung kille - hälsan själv enligt alla jag känner - kan inte ens äta som folk. Det är så tragiskt och dåligt. Allt det började med var ju att jag ville bli en bra cyklist och löpare, och kunna hålla på med sporterna jag älskar livet ut. Jag har ingen aning om hur jag ska göra, för jag tycker inte jag är värd hjälp heller. Kan inte förmå mig själv att tycka att mina problem är värda att ta på allvar, när det finns folk med riktiga psykiska och fysiska problem.

Så, det var alla mina känslor summerat.

[Wilshere]

Alltså ätstörningar är ju också ett allvarligt psykiskt problem som har skadat många människor. Och det kan vara väldigt svårt att ta sig ur utan hjälp så det finns inget att skämmas över.

[EnergiÖverskott]

Ursprungligen postat av Eljest

Ni har ju rätt allihop. Och jag undviker det mesta. Om jag verkligen rannsakar det så är det för att jag skäms. En hårt tränande och högpresterande ung kille - hälsan själv enligt alla jag känner - kan inte ens äta som folk. Det är så tragiskt och dåligt. Allt det började med var ju att jag ville bli en bra cyklist och löpare, och kunna hålla på med sporterna jag älskar livet ut. Jag har ingen aning om hur jag ska göra, för jag tycker inte jag är värd hjälp heller. Kan inte förmå mig själv att tycka att mina problem är värda att ta på allvar, när det finns folk med riktiga psykiska och fysiska problem.

Så, det var alla mina känslor summerat.

Du HAR allvarliga psykiska problem och detta kommer att ta livet om dig om du inte vågar ta hjälp nu. Våga nu för om några år är du död eller tvångsvårdas. Det är en garanti. Bara det att du inte kan se att du har allvarliga problem psykiskt och fysiskt som bara kommer bli värre är ett tecken på hur långt gången i din sjukdom du är.

Du dör om du inte söker hjälp och framförallt vågar ta den. Anledningen till denna förnekelse är för att du och din sjukdom vill fortsätta med det ni gör, men som sagt, det kommer att ta livet av dig.

Synd och verkligen en skam att du inte vågar ta tag i det.