Citat:
Ursprungligen postat av Fordon
Skitnack. Då hade jag troligtvis inte haft någon som helst disciplin när jag vaknade upp ur respiratorn i höstas med ett orörligt ben, efter att ha fått höften krossad och nerver i ryggen kapade och en läkare som sagt att jag säkert kan gå igen om 3 år eller så. Min motivation var i botten i ett bottenlöst hål.
Jag kämpade för att inte bli deprimerad och ändå så tränade jag flera gånger om dagen och har gjort så sedan dess. Sådan rehabträning är värre än något böjpass du kan hitta på.
Du vet inte vad du pratar om.
|
Jag får det antagligen att låta okänsligt nu, men det du visade prov på var ren och skär överlevnadsinstinkt. Alla som hade kunnat finna bara något värt att leva för hade gjort vad som krävts för att rehabilitera sig från ditt läge. Du hade inget annat val. Du stred för att återfå ditt eget liv och det är en markant skillnad mot att vara disciplinerad med t.ex. ett arbete, eller med att författa ett par timmar om dagen på en roman trots att man avskyr att skriva.
Ett böjpass är en njutning så där håller jag med dig. Jag är övertygad om att ingen hade velat gå igenom din rehab, men jag är lika säker på att lika många hade gjort det lika framgångsrikt som du, och det hade ingenting med disciplin att göra.