Från att inte kunna gå till att springa Action Run i Malmö 2018 - Sidan 11 - Kolozzeum Forum

mela · 2018-06-09, 06:04

Jag tror på dig, du är så jäkla amazing och har tagit dig så långt. Din vilja har tagit dig så här långt. Jag vet att du kommer att klara loppet, bara släpp kraven om att vara bättre än någon eller någon tid eller liknande.

Jag och flickorna hejar på dig!

micke81 · 2018-06-10, 19:39

944RS · 2018-06-10, 19:59

Grymming!

Stoltz · 2018-06-11, 12:20

Sammanställning av ActionRun i Malmö 9 Juni 2018

Klockan 11:00 var jag och min flickvän på Stortorget i Malmö för att hämta ut våra startkuvert, och det gav oss drygt en och en halv timme att ta oss till Ribban innan det var vår tur att springa.

Väl på Ribban fick vi äntligen se med egna ögon vad som väntade då vi parkerade en bit från vägbrytet där deltagarna väljer 5km eller 8km-spåret. Vi såg Över-Under-hinderna, vi såg repklättring, däckklättring och några fler och det kändes bra, det vi såg än så länge skulle inte bli några problem.

Vi letade upp närmsta skugga och började stretcha. Resten av min familj kom dit, plus vänner som ville visa sitt stöd.
Under tiden steg solen och graderna med den. Vi konsumerade obscena mängder vatten under stretchandet, och en aning för många resorb :D

Jag gick igenom kroppen. Fötterna var obalanserade men inte svullna, det var ett bra tecken. Jag fick helt enkelt tänka på hur jag landade.
Höfterna var stela, men mycket på grund av att ryggen var stel. Den vägrade lossna och "låsa ut". Lyckligtvis kom en vän till mig som ofta har hjälpt mig att "trycka ut" ryggen för att få bort det värsta, och tre minuter innan start lyckades han få ryggen att släppa greppet om låsningen och ett rejält "KNAK" signalerade att ryggen var ready to go!

"Starttid 12.42 nästa, 90 sekunder kvar!" hörde jag plötsligt från högtalarna och hoppade upp med förnyad vigör och insåg att ActionRuns flaggor har starkorange text. Ryggen hade satt sig så hårt att jag trodde textfärgen var beige innan min vän låste upp mig.

Vi gick fram till starten. Vår plan, eftersom både jag och min flickvän sagt att vi skiter i alla andra och all form av tidsjagning, vi skulle göra detta helt tillsammans och aldrig lämna den andre under loppet, var att vi skulle ställa oss sist.
Alla andra hade precis samma tanke.
Snart insåg jag vad som hände och tittade på min flickvän och skrattade, tjugo sekunder till start.
"Vi ses strax efter de första hinderna, jag blir först."

Sagt och gjort, jag och en annan kille blev de som stod längst fram i vår grupp och snart började klockan räkna nedåt...

5...
4...
3...
2...
1...

Där bar det av! De första hinderna var starthinderna, dvs de brinnande stockarna. Jag hade undrat om jag kunde hoppa över dem men när jag väl var framför dem insåg jag att de varit lägre än jag trott, och elden var inte hög den heller.

Därefter följde stegar, över-under, och stående däck. Alla flöt på väldigt bra, förutom att jag vid de stående däcken vred foten på vägen ner (som jag skrev innan, fanns en obalans i högerfoten) men den gav mig bara lite värk i tio meter, sen var det bra igen.

Sen kom vi till repväggen. Jag har gjort det hundra gånger och visste att det skulle gå bra - Jag tog tag i repet, började gå och...
Greppet höll inte. Jag fick inget bra grepp hur jag än höll och varje gång jag skulle byta grepp så gled jag så långt bakåt att jag trillade. Efter tre försök var min chans borta och jag påbörjade mina första straffburpees.

Femton burpees senare gick det vidare. Jag tänker inte gå igenom alla hinder men några favoriter och fails!

När vi kom till stranden så var det dags att släpa däck. Jag har sprungit med en 120-160kg släde i sex månader, detta var min gren! Detta var utan tvekan det som kändes mest "hemma" men det är en jävla skillnad på fast mark och strandsand och det var en härlig utmaning.

Väl därefter skulle vi vada ut till en boj och sedan tillbaka in förbi en annan. Jag stortrivs i vatten och fick mycket extra energi bara av att känna det runt mig. Min flickvän var inte lika glad för det och detta var väl ungefär det enda "hindret" där hon inte totalbrädade mig :D

Längre fram kom monkey bars och precis som väntat så föll jag snabbt på dessa - Allt som krävde lite mer greppstyrka fuckades upp av mina 125kg och det blev ett återkommande problem flera gånger. Burpees igen!

Senare kom även Side jumps - Detta var också en sådan sak som jag trodde var jättelätt, jag hade gjort dem flera gånger - För 35kg och två hela fötter sedan. På mitt tredje försök flög jag så hårt in i den tredje av den flög av banan så jag fick skamset dra tillbaka den.

Här hade jag och min flickvän börjat lära oss mer om värdet av att hjälpa varandra och vad som var "tillåtet". Detta hjälpte oss framförallt i Irish Table som kan vara väldigt energidranerande. Dock måste jag säga att detta var det lägsta irish table jag varit på så det var väldigt fördelaktigt för mig som nästan kunde svinga upp ena benet ovanpå plankan och sedan dra mig upp.
Just där var vi väldigt trötta och törstiga så vi valde ändå att ta den enklaste vägen - Jag satte ihop händerna och lade dem mot knäet så att min flickvän kunde få en boost uppåt, och när jag svingade upp mitt ben och började häva kunde hon dra mitt ben över till andra sidan medan jag fokuserade på att komma upp med överkroppen.

Därefter kom ett inofficiellt hinder, och den enda saken som gjorde mig irriterad på ActionRun.
Vi springer in genom stan och in mellan två grindar och möts av en äldre dam bärandes blommor och tårar i ögonen. Jag tittar mig omkring och för första gången blir jag mer uppmärksam på min omgivning och inte på nästa hinder. Vi har sprungit in på en kyrkogård och rakt in i någon som är på väg att lägga blommor på någon saknades grav.
Varken jag eller min flickvän tyckte om att banan lagts där och vi slutade jogga och gick i vanlig takt genom kyrkogården. Ingen av oss sade så mycket.

Väl utanför började vi jogga igen och därefter kom Rampen.
Denna var jag väldigt spänd på och varit sugen på att testa länge.
När vi kommer dit står en stor grupp med människor och tvekar. Många verkar osäkra och jag förstår dem. Fan vad högt det var.

Jag börjar.
Tre lugna steg följt av två explosiva. Jag satsade på tre explosiva men fegade till när jag skulle ta det tredje.
Jag gör om det igen.
Tre lugna steg, tre explosiva. Så nära!
Jag går ner och hämtar andan och försöker igen.
Tre lugna...
Två explosiva...
PANG.
Foten pallar äntligen inte mer och den obalans jag kände från början var nu i full kraft och mitt tredje steg blev explosivt men snett. Mina fingertoppar rörde vid kanten men det var inte tillräckligt.

Här kände jag att ingen hade märkt om jag hade gjort fyra stycken, men jag tävlade mot mig själv. Jag skulle inte fuska mig igenom detta - Tre försök, inte fyra. Femton straffburpees. Inte tolv, tretton, eller fjorton.

Därefter haltade jag en bit och illamåendet började komma över mig medan jag försökte anpassa mina rörelser till vad foten klarade av. Två hinder senare började vi närma oss stortorget och jag visste att det var ungefär tio hinder kvar.
Jag stannade och hämtade mig igen och sen bestämde jag mig. Det här var det där ögonblicket som jag varit mest rädd för - Att smärtan skulle börja få mig att stanna och kanske ge upp.
Där och då beslöt jag mig för att verkligen bevisa för mig själv att jag var värt någonting. Det är hemskt att se det så och en dag hoppas jag att jag inte ser mig själv på det sättet, men just nu så är min viljestyrka praktiskt taget allt som jag identifierar mig med, har jag inte den så är jag nollad.

Jag börjar jogga.

Stegar, däck, väggar. Allt går skitbra!
När vi kommer till balansbrädorna så minns jag första gången jag testade dem - Jag var livrädd. Ingen aning om varför de skrämmer mig så mycket.
Den här gången har jag min flickvän med mig och med hennes stöd går det lysande. Sedan kommer en klättervägg. Jag tänker först "Aw, shit - Hur fan ska jag nu göra detta när jag inte har greppet"
Svaret är - Var två meter lång. Två steg senare får jag tag i stången ovanför klätterväggen och gör nästan en muscle up över väggen (och får ett av klätterhandtagen hårt i pungen - Aj).

Ner under bilar, upp över nät, och sen är det dags.

Nu är det endast ett hinder kvar och det är löpbanden. Vid det här laget ska det sägas att jag knappt kan stå upp. Mina fötter gör jätteont, min rygg har låst sig och min axel har nästan hoppat ur led och jag kan knappt greppa något med höger hand.

Min flickvän börjar och lyckas direkt!

Jag tar sats och börjar...
Tre steg in och foten ger vika. Jag faller ner och går tillbaka.
Här blir jag riktigt instängd. Jag hör av min familj hejar på mig men jag känner att vreden över smärtan börjar ta över och det där lilla extra jag hoppades skulle finnas kvar i viljestyrkan

Jag gjorde ett nytt försök.
All smärta exploderade men det var som att min kropp och själ kom överens om att ignorera det och jag fortsatte springa. Plötsligt kände jag min flickväns hand på min arm och en annan deltagares hand på min andra arm och de hjälpte mig upp den sista biten!

När jag kom upp praktiskt taget omfamnade jag min flickvän och började gråta. All press och all förberedelse, från att kunna ta ett steg utanför dörren för ett och ett halvt år sedan, till att träna upp mig fram till detta... Allt bara lättade och jag kunde inte ha önskat något mer utav det.
Jag har ingen aning om vad min tid var och jag vill heller inte veta. Det enda jag ville vet var att det inte stod "Did not finish" och det har jag fått bekräftat att det inte gör.

Loppet var utmanande och jag fick verkligen hjälp att inse vad jag vill bli bättre på. Det var värt varenda sekund av smärta som jag hade under tiden och som jag haft de senaste två dagarna.

Men mest av allt så var det fantastiskt att känna att jag inte förlorat mig själv i utbränningen. Det var mitt enda riktiga mål, att veta att jag kan gå sönder och ändå nöta igenom även när det verkligen inte vill.

Tack till alla som har följt journalen so far! Det är dags att be en mod att ändra 2018... För nästa år ska jag göra om det!

Mot Action Run 2019!

Lennix · 2018-06-11, 13:14

Grymt jobbat!

shadowfire · 2018-06-11, 13:44

Underbar rapport, du är ju fantastisk!

mela · 2018-06-11, 14:23

Jag är så glad för din skull, så otroligt glad och stolt för allt du tagit dig igenom. Du är amazing!

micke81 · 2018-06-11, 16:53

Mycket bra rapport,så grymt krigat,låt aldrig någon säga att du inte kan, för du kan!

MackeJuve · 2018-06-12, 06:54

Härligt!

Stoltz · 2018-06-12, 18:59

Citat:

Ursprungligen postat av Lennix

Grymt jobbat!

Tack!

Citat:

Ursprungligen postat av shadowfire

Underbar rapport, du är ju fantastisk!

Tack så mycket, som du säger!

Citat:

Ursprungligen postat av mela

Jag är så glad för din skull, så otroligt glad och stolt för allt du tagit dig igenom. Du är amazing!

Tack så jättemycket!

Citat:

Ursprungligen postat av micke81

Mycket bra rapport,så grymt krigat,låt aldrig någon säga att du inte kan, för du kan!

Tack! Det är sköny att ha det svart på vitt

Citat:

Ursprungligen postat av MackeJuve

Härligt!

Tack!

Stoltz · 2018-06-18, 08:56

Tillbaka i gymmet

Igår hade jag min första träningsdag sedan ActionRun och första dagen nere i mitt gym på en längre tid. Direkt när jag kom ner där saknade jag utegymmet som jag tränat på den senaste tiden. Stämningen där nere var extremt skitnödig och tre "favoriter" som jag länge har haft en liten irritation mot stirrade på mig som om de var förstoppade. Jag är osäker på om det är ren inbillning från min sida, men det kändes väldigt otrevligt där nere.
Man blir bortskämd snabbt, vid utomhusgymmet var stämningen glad och hjälpsam. Det har jag saknat utan att ens veta om det.

Hur som så var det dags för ett presspass och i och med att jag inte visste om jag skulle hinna träna mer i veckan (Tentor, familj, resa incoming) så ville jag köra ett riktigt köra-slut-pass. Detta var rätt enkelt eftersom jag knappt ätit på en vecka för att jag varit igång så mycket sedan loppet

Presspass:

Dips:
5st
5st
6st
6st
4st

Dips med vikthjälp:
10x-20kg
10x-20kg
10x-20kg
10x-20kg
10x-20kg

Hammerpress - Reverse Pyramid, no rest between sets:
20x60kg
18x55kg
13x50kg
7x40kg (Dog snabbt där )

Dubbel french press - MYO:
Kunde inte ens resa armarna efter Hammerpressen förrän jag gick ner på 6kg
12x6kg
7x6kg
5x6kg

Ett riktigt skitpass egentligen, helt utan vettig struktur och energi, men ville leka av mig lite igår

Ska åka bort i två veckor på fredag, kommer bli mycket utomhusträning om vädret tilllåter!

rooz · 2018-06-18, 19:59

Därför tränar man inte på kommersiella gym längre (Jo, jag var en såndär skitnödig snubbe jag med en gång.) Men träna där du utvecklas, även om det är med pinnar & kottar.

Stoltz · 2018-06-19, 09:37

Citat:

Ursprungligen postat av rooz

Därför tränar man inte på kommersiella gym längre (Jo, jag var en såndär skitnödig snubbe jag med en gång.) Men träna där du utvecklas, även om det är med pinnar & kottar.

Jag tror alla män har vid något tillfälle varit en skitnödig snubbe, men dessa tre är det alltid och det faktum att de tre var de första jag såg när jag kom ner i gymmet gav sådan jävla rälig avsmak

Funderar på att leta upp ett icke-kommersiellt gym, men har inte satt mig in i det än.

Vi har lite influensafest här hemma just nu, min flickvän är riktigt illa och jag är mer trött och tung i huvudet. Hade tänkt dra ett pass rygg idag men tror inte att jag vågar testa vattnet just nu. Blörgh.

Stoltz · 2018-06-22, 12:44

Gårdagens pass

Brett Latsdrag
20x60kg
20x55kg
18x50kg
16x50kg
12x50kg
3x100kg

High Pull
20x20kg
16x22.5kg
10x27kg
8x30kg

Hammerlats
20x40kg
20x60kg
20x60kg
20x60kg

Frustrerat pass som egentligen inte borde ha gjorts med tanke på influensafesten vi har haft, men där blev mycket som rann över igår så det var antingen gym med halv energi, eller Falling Down-reenactment.

Jag åker iväg i två veckor nu till skogen, funderar på att köpa TRX-band för att utveckla träningen lite. Kanske dra stockar med släddraget?

Stoltz · 2018-06-23, 17:07

Citat:

Ursprungligen postat av Stoltz

Gårdagens pass

Brett Latsdrag
20x60kg
20x55kg
18x50kg
16x50kg
12x50kg
3x100kg

High Pull
20x20kg
16x22.5kg
10x27kg
8x30kg

Hammerlats
20x40kg
20x60kg
20x60kg
20x60kg

Frustrerat pass som egentligen inte borde ha gjorts med tanke på influensafesten vi har haft, men där blev mycket som rann över igår så det var antingen gym med halv energi, eller Falling Down-reenactment.

Jag åker iväg i två veckor nu till skogen, funderar på att köpa TRX-band för att utveckla träningen lite. Kanske dra stockar med släddraget?

Alltså, min träningsvärk är ta mig fan helt absurd i biceps nu

Har gått och "hållt en fotboll" hela dagen