Tror då inte du behöver oroa dig över något,med rätt inställning och det har du så är det bara att göra vad du kan och ha kul efter vägen,sprang min första hinderbana i helgen och det krävdes sannerligen ingen toppatlet att bara ta sig runt om man däremot vill sätta ett bra resultat så är det en annan femma
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av King Grub
Inget som inte är dopningsklassat eller läkemedelsklassat är mer anabolt än mjölk.
Tack! Ni har så rätt.
Min självbild är fortfarande, någonstans långt inne, att jag är en halv person och måste jobba dubbelt så hårt för att väga upp mina problem.
Dagens mix
Simning 20 längder dvs 500m.
Dips:
3x4
Pull ups:
3x3
Stock-carry:
3xjobbig stockxca20-30 meter?
Hade tänkt börja gå i trappor med stocken men satan så trött jag var när jag kom på den idén!
Lite lugnt nu under några dagar, jobbar stenhårt för att lämna in allt plugg innan jag åker på min första utomlandssemester på fem år på Söndag!
Jag kommer vara borta i tio dagar och det kommer vara så skönt att vila upp mig, men ska nog klämma in några träningsdagar med Tydligen finns det utegym på stranden där jag kommer bo så det ska bli extra roligt!
Hur kan du vara en halv person? Du är fan 4ggr så lång och har 5ggr så mycket hjärta än oss andra?
Kan dock relatera till sängproblematiken du hade på semestern..
Tack så mycket! För mig känns det inte så, utan det känns som att det jag gör är en piss i missisippi jämfört med vad andra gör. Kan iofs vara en av anledningarna till att jag small in i väggen till att börja med..
Ja, sänglängden var fan inte nådig! För dem som inte sett det, have a treat:
Och jag är en ryggsovare, så det var så det såg ut varje natt
Citat:
Ursprungligen postat av shadowfire
+1
Kul att se ditt engagemang iaf stoltzen och gott att du kom iväg på lite utlandssemester
Tack! Ja, semestern kom ganska lägligt, även om det var soligare här hemma än där!
Citat:
Ursprungligen postat av bertbert
Kommer ihåg när vi sågs på LTK. Tror inte jag hade känt igen dig idag. Vilken utveckling. 123 pannor!
LTK var verkligen inte igår, det känns som en hel livstid sedan... och det var ju där mitt liv förändrades när ni hjälpte mig med marklyften med!
Fuck. Både jag och min sambo har mått dåligt idag och känt av influensasymptom... Ska inte måla fan på väggen och ska se hur det känns imorgon men det är verkligen inte bra tajming!
Fuck. Både jag och min sambo har mått dåligt idag och känt av influensasymptom... Ska inte måla fan på väggen och ska se hur det känns imorgon men det är verkligen inte bra tajming!
Min starttid är 12:42 och jag har existentiell ångest över att jag ska göra detta.
Jag känner mig så sjukt ovärdig det. För helt idiotiska anledningar.
Anledningar: Jag har inte redo för det. Det irriterar mig att jag inte är starkare, smidigare, uthålligare. Jag borde ha tränat annorlunda, jag borde ha varit mer fokuserad på att klara ett lopp snarare än allmänt bli större och vad nu jag försökt göra det senaste halvåret.
Sen försöker jag påminna mig själv om vad som egentligen hänt. Jag försöker påminna mig själv om att för exakt ett år sedan satt jag i soffan framför min TV och kunde inte ens resa mig de flesta dagarna. Jag haltade vartenda gång jag var ute.
Jag kunde knappt sätta in en diskad tallrik i diskstället utan att axeln kändes som om den skulle släppa.
Jag vaknade fortfarande mitt i natten med ont i hjärtat och plötslig ångest.
Om jag försöker titta då på vad som förändrats det senaste året...
Jag kommer upp ur min säng utan att behöva ta hjälp av kryckor.
Jag är ute och går.
Jag är ibland ute och springer.
Jag kan Dipsa på en kroppsvikt på 120kg.
Jag vaknar inte mitt i natten av ångest längre.
Jag har inte spytt av smärta på snart nio månader.
Detta är saker jag måste påminna mig själv om väldigt ofta och försöka släppa de där tvivlen som dyker upp.
Det som också utmärker det här loppet är att det är första gången sedan min utbrändhet som jag har ett prestationskrav (Jag räknar inte med tentor i skolan, det är prestationskrav som aldrig riktigt bitit i mig) och det är nog också en stor anledning till att det bryter sig in i den mer negativa delen av mig och gör att jag påminns om "förfallet" som hände.
Men det som biter sig in hårdast, det som oroar mig allra mest - Det är om jag ger upp.
Det är alltid lätt att prata om vilja och hitan och ditan på ett forum, det är lätt att prata om det i gymmets säkra vrå där man har varit väldigt länge och alltid varit en "underdog". Nu är det i helt ny miljö och med saker som är helt nya.
Tänk om jag ger upp. Tänk om jag faktiskt inte mentalt klarar av det som detta kommer innebära.
Det värsta jag kan tänka mig är om resultaten kommer och vid mitt namn står det "DNF" (Did not finish). Vad som helst, brutet ben, två år till med axelrehab... Men fan inte "Did not finish"...
Som sagt... Det är jävligt lätt att säga nu, men imorgon kommer jag stå där och behöva own up to it, och verkligen visa att jag är så mentalt stark som jag var när jag t.ex. bestämde mig för att marklyfta 165kg och fyrdubbla läkarnas så kallade "maxvikt". För det är nog det absolut värsta mardrömsscenariot för mig - Att inse att jag har tappat viljan.
Hoppas du får ett riktigt skoj lopp,blir det motigt så är tipset att ta det hinder för hinder,det är inte så långt mellan hindren och det innebär att du inte kommer ha så mycket tid på dig att fundera över att ge upp iaf eftersom det bara är att lägga fokuset på nästa föremål någon sadist har slängt ut mitt i vägen framför dig,försök ha skoj och kör på bara det kommer gå fint
Det du åstadkommit hittills är mycket imponerande!
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av King Grub
Inget som inte är dopningsklassat eller läkemedelsklassat är mer anabolt än mjölk.