Citat:
Ursprungligen postat av micke81
Du är inte medelmåttig,du är fan grandios!
Man får vara trött,livet är en lång prövning med upp och nedgångar det mesta handlar bara om att acceptera den biten när det är motigt.
|
*host* Sorry
Tack dude!
Jag tog en paus från rätt mycket av nätloggandet där, och kommer fortsätta med det troligtvis, men tänkte uppdatera lite om vad som händer/har hänt.
Just nu har jag precis lyckats gå en timme utan paus med min krycka! Den ni!
Men Stoltz, varför gick du på krycka IGEN!?
Jo, jag opererade mig för knappt två veckor sedan. Inget allvarligt som så, bara ett ljumskbråck som tagit några dåliga vändningar.
Utöver detta har jag spenderat de senaste månaderna med lite "lös" träning. Jag har inte alls känt samma glädje som tidigare i gymmet (som jag nämnt tidigare under trådens gång) och letar och testar nya saker nu, för att hitta något annat som kan ge mig den tillfredsställelse som gymmet gav tidigare, utan att jag måste offra hela kroppen för det (Dvs, seniorbingo på lördagar, here I come!
).
Utöver det så leker vi här hemma med att sätta ihop ett enklare hemmagym bestående av saker som trx, chinsräcke, bänk, möjligtvis ställbar hantel, balansboll, etc. Saker som gör att jag kan behålla någon form av styrka och rehaba utan att behöva gå till gymmet.
Slutligen har jag också försökt anpassa min kropp mer och mer för att vara mer konditionstålig. Jag har alltid varit väldigt känslig för konditionsträning och blivit sjuk snabbt, men sen har jag å andra sidan alltid haft tung styrketräning bredvid som tagit från återhämtningskontot.
Men det första steget var att helt enkelt röra sig mer, cykla till skolan, cykla till allt jag kunde cykla till, gå ut och gå mer, och också tappa onödig vikt. Jag ser inte fram emot att se tanig ut igen, men om jag får välja mellan det och hur drygt det var att släpa runt på 130kg så måste jag nog ändå säga att det känns bättre nu när jag väger 113kg, framförallt för knäna, vilken skillnad!
2020 väntas nästa OCR, har inte bestämt mig vilket eller var ännu då ingen har släppt information så långt i förväg, men jag ser fram emot det!
Jag valde 2020 för jag insåg att 2019 måste bli rehabens år för mig. Där är många problem jag trott var permanenta som jag börjat se ljus av under de senaste åren och min förhoppning är att med huvudfokus på att få dessa problem att lösas upp så kommer jag kunna se fram emot ett längre och mer behagligt liv än jag trodde var möjligt.
Tack till er som läst journalen, jag kanske tar upp det igen när jag börjar träna för 2020! Tills dess, Lycka till!