Militärmetoder för att bygga disciplin & psyke - Kolozzeum Forum

MaxTheMarketer · 2018-10-09, 20:00

För att inte spåra ur föregående militärtråd så startar jag en ny som handlar om vilka militärmetoder som kan användas för att bygga upp ens disciplin & psyke här i livet. Maximalt starkt psyke skulle jag definiera som, "man är helt okej med att dö i aktiviteten man gör".

Nu är det inte exakt det jag är ute efter att bygga upp utan mer handlingskraft att få skit gjort trots att man har "mental mens", och bara få mer mental uthållighet och anamma attityden, "aldrig ge upp förrän man har förlorat helt" vilket betyder då att kunna kämpa trots fysiska och/eller mental påfrestningar i den givna situationen.

MEN vi har några utmaningar om vi liknar det med att gymma för att bygga muskler:

1. Hur vet vi vad som klassas 10 kg respektive 30 kg i vikt i vad som är psykiskt påfrestande för en? Är att bada i bajs psykiskt "tyngre" än att sova en natt själv i ett tält utomhus mitt på hösten? Dvs., hur gör vi de mentala övningar snarlikt mätbara som att mäta kg på vikterna på gymmet?

Ett mått på en övning är att längre promenader (13+ km) börjar bli jobbigt psykiskt för mig då tankar dyker upp som "nu har jag gått långt" och då bör man fortsätta till 15 km för att vid några promenader senare få sådana tanker efter 15+ km istället för 13+ km. Någon som hajar hur jag tänker här nu?

2. Hur vet vi när vi har tränat våra sets för dagen, dvs., hur känner vi av när vi når gränsen till att det blir mer en träningsskada än bara allmän träningsvärk? Eller saknas det en träningsgräns för mental träning? Kan man kötta på längre eller finns det risk för "mental träningsskada"?

Skulle man kunna säga att PTSD är en slags "mental träningsskada"? (vilket verkar vara förekommande hos militärer som varit aktiva i strid) Precis som man vill undvika fysiska träningsskador vill man även undvika mentala träningsskador (om det ens är något som finns).

3. Hur vet vi när vi har vilat tillräckligt länge för nästa utmaning? Hur upplevs "mental återhämtning"?

4. Finns det genetiska begränsningar i hur mycket disciplin & psyke som går att bygga upp precis som genetiska gränser sätter förutsättningar för hur mycket muskelbygge som går utan den förbjudna saften? Eller är det snarare än en fråga om att majoriteten av folk kan få "militärgraderad" psykisk uthållning men det tar olika lång tid för alla?

Några mentala övningar som skall träna allmän disciplin och starkt psyke? Dela gärna med er och berätta gärna vad ni skulle anse är en "5 kg mental övning" och vad som är "50 kg" respektive "100 kg mental övning".

Kanske hoppa ned i nordiskt isvak, besvara några frågor och klättra upp ur den efter tillstånd från någon annan är "100 kg mental övningen" i självkontroll, osv? Vad skulle då vara "10 kg mental övning" - sova en natt i tält utomhus mitt i skogen?

Pudzianovski · 2018-10-10, 07:37

Många frågor och jag tänker inte svara på dessa då jag inte vet. Tänkte mest säga att jag såg någon intervju/klipp med nån från Delta Force och deras synsätt är att man inte alltid väljer den som sprang längst klarade sig kvar längst eller var hårdast utan de väljer den som den person som passar bäst (fortfarande extremt få som väljs ut om en säger så). Rätt bra synsätt tycker jag själv

Lite som att träna smartare, inte hårdare.

Torsk_ole · 2018-10-10, 08:18

Det är inte helt lätt att försätta sig i samma situation som när man genomför militära övningar ifall man är civil.

Med det sagt så kommer jag på två mentala träningar att göra.

1. Arbeta i nuet. Många ger upp eftersom de vet vad de har gjort, hur jobbigt det är nu och föreställer sig därmed hur jobbigt det kommer vara i framtiden. Eftersom framtiden verkar vara oerhört jobbig är det lika bra att ge upp nu. Därav att arbeta i nuet istället.

2. Följ den långsiktiga känslan. Många personer behöver bli bättre på att inte agera på sina impulser och känslor de har för tillfället. Känns det jobbigt för stunden? Genomför det du ska och känn efter senare. Det här gör du upprepade gånger för att komma över tillfällen som är jobbiga. Det är exakt samma sak med träning. Alla pass kommer inte kännas inspirerande eller roliga, men känns det bra långsiktigt så fortsätter man.

Om man vill kan man säga, extrapolera inte och agera inte på impulser.

ARMSTARK · 2018-10-10, 08:40

Gör som de gamla samurajerna, gör alltid det som är minst intressant/trevligt först, då håller man diciplinen. När man skiter i tråkiga jobbiga saker blir man soft, vilket i det här fallet betyder något negativt.

forslund · 2018-10-10, 08:42

Finns några intressanta böcker i ämnet:

Extreme Ownership och Discipline Equals Freedom

Alexton · 2018-10-10, 10:37

De metoder och träning som bygger upp psyket som soldat är ofta inte optimalt i civilsamhället.
Både träningsbiten men även disciplinen och förändringen av din personlighet.

Stoltz · 2018-10-10, 11:00

Nu vet jag inte om det är riktigt sådant här du frågar efter men när jag kom i en position där mitt "grit" behövde förstärkas så var där två saker jag gjorde:

1. Bära stock - Jag gick ut i skogen och letade upp en bra stock och hivade upp dem på axlarna, antingen på en axel där jag bytte med jämna intervaller, eller så lade jag den så som man lägger en stång i knäböj, och sen gick jag en utvald runda med den. Man tror man är cool de första två kilometerna men sen börjar det smaka brunt, och det är då man måste ställa in sig på att nå målet. Min runda var ca 5-6km.

2. Tog med en släde ut i skogen, lade en massa stockar i den, och släpade den en runda. Jag hade en väst jag kunde spänna fast släden i, att släpa en längre tid med händerna runt ett rep gav mindre trevliga effekter efter ett tag.

Notis om du gör något av detta:
Underlaget gör säkerheten. Går inte med en stock över axlarna om du har hög risk att halka, det är inte disciplinerat, bara korkat.

VoDaresVins · 2018-10-10, 12:25

Citat:

Ursprungligen postat av Torsk_ole

...

1. Arbeta i nuet. Många ger upp eftersom de vet vad de har gjort, hur jobbigt det är nu och föreställer sig därmed hur jobbigt det kommer vara i framtiden. Eftersom framtiden verkar vara oerhört jobbig är det lika bra att ge upp nu. Därav att arbeta i nuet istället.

...

Tycker också det här är bästa sättet ihop med att sätta upp ett specifikt mål för aktiviteten eller dagen. Att stänga bort tankar och bara göra går lätt (för mig iaf) om jag vet var målet är. Om det så är ett träningspass med spikade övningar eller bara spikad tidsbegränsning. T.ex. nu håller jag på med skogsarbete under helgerna. Jag vet att dan är slut när det börjar skymma så ingen idé att börja stå och fundera om det är trevligt eller inte när det kommer regnskurar och älgflugorna krälar överallt på en.

Den mentala delen kommer ju snabbt in då igen om man går in med tanken att det inte finns nåt annat mål än man ska hålla på tills man tar slut, om det så är på gymmet, under en promenad eller när man jobbar i skogen. Kan ju inte hållas "in the zone" om man hela tiden försöker känna efter hur det känns.

micke81 · 2018-10-10, 14:05

"aldrig ge upp förrän man har förlorat helt",med den attityden så har du redan förlorat.

Alexton har helt rätt.

Förövrigt har du redan i den andra tråden funnit en övning som är ypperlig för att öva vilja men som nog med all rätta får vilken läkare/sjukgymnast som helst att krypa ihop i fosterstälning och börja gråta helt okontrolerat om du bara nämner den på grund av hur potentiellt kass den är för din nacke,den kinesiska bågen på ett hårt eller vasst underlag kräver att du helt enkelt ger upp alla tankar på bekvämlighet och alla modeller i världen för att slappna av och på så vis lugna ned obehaget är bara att glömma,det är helt enkelt bara din vilja som håller dig uppe. Dont try this at home kids.
Det är en övning i vilja.
Under förutsättning att du inte är en lättviktare.

Langster · 2018-10-10, 14:12

För mig var det en stor skillnad att gå in i rollen som soldat. Man blir något annat då än en civil soffpotatis. Av någon anledning så är det lättare att göra vissa saker när man är ”någon annan”.

trädgårdsmöbel · 2018-10-10, 16:31

Jag är väldigt imponerad av disciplinerade människor. Tex. på gymmet. Folk som hatar att lyfta vikter men ändå väljer själva att göra det varje dag. Jag kan också lyfta vikter varje dag, men jag älskar ju att göra det så det blir lite skillnad. Hade jag hatat det hade jag aldrig gjort det.

Traditionell kampsport har/hade ofta väldigt hårda krav på disciplin, nästan lite militaristiskt med att titulera tränaren med "Sempai", GIn skall sitta rätt, teknikerna skall vara exakta osv. Klassisk balett är sådan med, isdans och några sporter till. Det kan ju vara en idé att undersöka?

MaxTheMarketer · 2018-10-11, 02:20

Citat:

Ursprungligen postat av Torsk_ole

Det är inte helt lätt att försätta sig i samma situation som när man genomför militära övningar ifall man är civil.

Med det sagt så kommer jag på två mentala träningar att göra.

1. Arbeta i nuet. Många ger upp eftersom de vet vad de har gjort, hur jobbigt det är nu och föreställer sig därmed hur jobbigt det kommer vara i framtiden. Eftersom framtiden verkar vara oerhört jobbig är det lika bra att ge upp nu. Därav att arbeta i nuet istället.

2. Följ den långsiktiga känslan. Många personer behöver bli bättre på att inte agera på sina impulser och känslor de har för tillfället. Känns det jobbigt för stunden? Genomför det du ska och känn efter senare. Det här gör du upprepade gånger för att komma över tillfällen som är jobbiga. Det är exakt samma sak med träning. Alla pass kommer inte kännas inspirerande eller roliga, men känns det bra långsiktigt så fortsätter man.

Om man vill kan man säga, extrapolera inte och agera inte på impulser.

Det där påminner faktiskt om hur jag lyckades med en relativt "psykiskt krävande" grej för typ 6 månader sen. När jag skulle flytta 50 meter redan från där jag bodde innan så fick jag gå 72 trappsteg upp varje gång jag skulle hämta & bära upp saker (då räknar jag inte trappstegen ned). För att inte frysa garanterat så gick jag i snötäta finskor och tjocka overallbyxor som gör att man klarar av -20 grader utan problem. Självfallet blev jag dundersvettig i dem.

Detta började jag med typ mitt på dagen 12:00 och då hade jag vänt på dygnet innan (vaknade runt tolv på natten) så psyket ville sova och delvis kroppen med, så gjorde 10 omgångar det där med upp och ner med olika "vikter" tsm med farsan.

Först var det okej, sen blev det jobbigt och det dök upp tankar om, "helvete vad mkt kvar att bära ner och upp". Men tillslut så sket jag bara i att tänka på det och bara lyfte ner och upp och vips så var klockan 19 på kvällen och dagen efter jag vägde mig på morgonen så hade jag tappat 2 kg vätska rakt av trots att jag hade ätit godis på kvällen innan efter allt lyft!

Självfallet är detta skrattretande för färdigutbildade kustjägare och liknande men för mig var det psykiskt krävande. Ibland har jag funderat på om "det skulle träna psyket" genom att bara springa ut och löpa mitt på natten när man är trött bara för att visa för sig själv att man kan klara av det? Typ nästan som att bevisa för sitt psyke att, "du kan göra något som känns helt cepe för stunden att göra fysiskt talat men du kmr att klara det i slutändan". Nästan som att anamma Gunde Svans, "Ingenting är omöjligt - du kan löpa 1 mil mitt på natten fast du är trött och vill sova!" - typ sånt!

Sen kan man fråga fysiologiskt talat om man ökar risken för att bli förkyld då.

Såg på nått YT klipp om mottot, "Become comfortable being uncomfortable by always doing something that suck [emotionally speaking]". Fast kommentarer i klippet blev ju, "I already do that, I go to work/school ever day! LUL". Fast jag antar att de menar på något "nytt" eller "skrämmande" (fast inte nödvändigtvis dödligt) så att man alltid följer lite, "living on the edge"?

Å andra sidan om jag förstått det hela korrekt så är detta inte optimalt för kroppen och militären lär sig snarare att kunna agera så optimalt som möjligt oavsett situationen och hur slitna de är fysiskt(?) Superatleter skulle nog prestera skitdåligt om de också fick genomgå 24 timmar utan sömn för att sedan försöka "prestera sitt bästa"?

Militärer och superatleter tränar för helt olika saker, men hur skiljer sig deras mentala träning? Har den några paralleller?

trädgårdsmöbel · 2018-10-11, 17:44

Borde inte flagellering ge den här typen av disciplin ts är ute efter? Eller för den delen (Förutsatt att man INTE gillar sånt) undergiven dominanssex? Typ ts flickvän klär sig i latex och utsätter ts för smisk och liknande obehagligheter. Klarar han ändå att koppla bort det obehagliga och genomföra samlag så har han nått "mind over matter"?

Nu låter jag kanske trollig, men vad är egentligen skillnaden mellan att späka sig med kyla, sömnbrist och obehag med att faktiskt späka sig bokstavligt talat/bli späkt?

micke81 · 2018-10-11, 18:57

Citat:

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Borde inte flagellering ge den här typen av disciplin ts är ute efter? Eller för den delen (Förutsatt att man INTE gillar sånt) undergiven dominanssex? Typ ts flickvän klär sig i latex och utsätter ts för smisk och liknande obehagligheter. Klarar han ändå att koppla bort det obehagliga och genomföra samlag så har han nått "mind over matter"?

Nu låter jag kanske trollig, men vad är egentligen skillnaden mellan att späka sig med kyla, sömnbrist och obehag med att faktiskt späka sig bokstavligt talat/bli späkt?

Ja du låter trollig.
Nu har jag lite dålig pejl på alternativa sexualiteter det skall medges,poängen är att man blir bra på det man övar på.

Matsa · 2018-10-11, 19:05

Citat:

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Borde inte flagellering ge den här typen av disciplin ts är ute efter? Eller för den delen (Förutsatt att man INTE gillar sånt) undergiven dominanssex? Typ ts flickvän klär sig i latex och utsätter ts för smisk och liknande obehagligheter. Klarar han ändå att koppla bort det obehagliga och genomföra samlag så har han nått "mind over matter"?

Nu låter jag kanske trollig, men vad är egentligen skillnaden mellan att späka sig med kyla, sömnbrist och obehag med att faktiskt späka sig bokstavligt talat/bli späkt?

Nackdelen är väl kanske att man till slut vänjer sig så till den grad att man inte kan få upp den utan att någon spottar en i ansiktet, kallar en smalfet och trycker in taggtråd i urinröret samtidigt. Även om man inte gillar det i början kan jag tänka mig att kroppen rätt snabbt skulle koppla ihop smärta och förnedring med att det vankas älskog.