När Mathias nämnde loppet för någon vecka sedan så sa jag nej direkt. Jag är på tok för tung och ur form för något sådant. Klarade inte ens att springa upp för en kort backe i slutet på våran trailrunda förra veckan.
Det här året har varit bedrövligt dåligt med intervallpass och liknande där man ligger över tröskeln. Har bara legat på "rätt" sida och tragglat mig fram.
Så att ge sig på ett lopp där man ska ta i från första början och sedan bara bita ihop är bara dumt.
Ändå så anmälde vi oss
Idag har jag således:
Cyklat till jobbet
Cyklat hem från jobbet
Cyklat in till Skatås
Sprungit backlopp
Cyklat hem från Skatås
Totalt ungefär 3tim cykling
Loppet startade direkt i början på backen och folk satte verkligen som vanligt full fart. Jag hade som mål att komma före Mathias, och rycktes med i det höga tempot. Tittade på klockan och den visade kring 4:10-4:20 uppför. Det förstod jag att det skulle straffa sig, frågan var bara när.
Efter första backen så var det en lång sträcka utför och när den planade ut på gräsmattan så visade klockan 3:45 tempo. Alltså det här skulle inte hålla det förstod jag. När vi kom fram till en svag uppförslutning så började plötsligt killen framför mig att gå.
Jag fick ta ett stort inbromsande steg åt sidan. Tappade rytmen och började genast känna hur tungt det var att andas. Jag har nog aldrig flåsat så mycket tidigare.
Halva sträckan var avklarad, mycket fortare än vad jag tänkte mig. Nu var det snart bara de två tuffaste backarna kvar.
Ingen tid för återhämtning, på skiten igen bara. Direkt i nästa backe kände jag bara hur kraften var borta.
Istället för att sega sig upp så valde jag att gå. Såg bara en till som också gick. Övriga sprang, även om det inte direkt gick fortare.
De som sprang om mig upp för backen plockade jag direkt när vi vände neråt igen.
Glad att jag ändå tränat lite på att springa utför, skulle nog ändå behöva öva på det några hundra timmar till
Sista backen upp. Såg på klockan att jag inte riktigt skulle kunna klara under 20min och hade sett Mathias i den förra backen. Han skulle inte ha en chans att komma ikapp mig så jag hade inget att kämpa för. Vek ner mig igen och gick upp för den brantaste delen. Tappade dock bara en placering på den promenaden så det spelade ingen större roll.
Har inte sprungit ett så här kort lopp sedan man gick på typ mellanstadiet. På den tiden var jag nog bättre på att ta ut mig.
Det var verkligen stor skillnad mot allt annat vi sprungit de senaste åren. Kan väl inte påstå att det var något speciellt med det egentligen, men ändå kul att ha gjort det.
Något jag kan ta med mig iallafall är att jag nog aldrig haft så här hög snitt och maxpuls tidigare