Fortsätter skriva ner mina tankar så jag i framtiden kan gå tillbaka och förstå hur jag tänkte
En grej som borde vara självklart för alla men som tog mig typ 13 år att fatta är att lyssna på kroppen. Alltid när jag hört folk säga det tidigare har jag tyckt att dom är ena jävla kärringar som helt saknar pannben. Det är ju en sån sliskig klyscha så man blir kallsvettig..
Däremot har ffa mina axlar fått mig att helt tänka om och kanske bli en gnutta mer ödmjuk. Efter att ha ätit ipren och privatimporterad diklofenak till frukost i alldeles för många år så slutade jag helt enkelt upp med en övning - eller sänkte vikten - om den inte kändes okej att utföra.
Jag har sjukgymmat hos Orthocenter Gbg huuur länge som helst utan några egentliga framgångar. Jag har vilat helt från träning i ibland rätt långa perioder. Har besökt naprapater, kiropraktorer och tom massörer helt utan resultat. Kan inte räkna antalet kortisonsprutor på mina tio fingrar.
Det ENDA som har hjälpt är följande:
1) Träna inte om det gör ont.
Det är bättre att ta det lugnt ett pass och vila upp sig en vecka till nästa gång än att elda på och ha ont i en månad framåt och inte kunna knyta skorna eller shamponera håret själv.
2) Stretcha inte överkroppen.
Tidigare har jag stretchat enligt konstens alla regler. Läst artiklar och kollat youtube för att stretcha rätt och stretcha bort mina problem. Det funkade tyvärr inte. Det som funkade för mig var att dumpa stretchningen helt.
3) Tänk på formen!
När jag förr om åren tränade på 50kg+ i hantelpress så var djupet helt ok men formen var under all kritik. Jag minns att jag tog i för kung och fosterland med precis allt jag hade och nog fan gick vikterna upp men det var absolut på bekostnad av formen. Nu kör jag sällan hantelpress över 35kg men är rejält strikt i formen. Kör inte nödvändigtvis långsamt, men är noga med att inte flaxa upp skiten helt enkelt.
Bortsett från några kortare svackor (ibland pga att jag har sovit illa på en sida/axel o liknande) så har jag varit typ helt symptomfri i sedan hösten 2016 ungefär. Att inte ha ont är en lyx man bara uppskattar när man har ont! Jefflar så gött det är att kunna ta på sig en tröja utan att se ut som ett mongo, och jag vill absolut mena att det är de tre punkterna ovan som helt har hjälpt mig att kunna göra just det.