Nervproblem

[Fetknoppen]

Ursprungligen postat av Bob90

Fortfarande tydlig upplevd försämring, särskilt när jag ska sova men även i vaket tillstånd.

Haft konstant känselbortfall och smärta från tryck (typ skriva på tangentbord) i vänster lång+pekfinger i några dagar nu. Även höger biceps, underarm och deltoid är värre. Hela kroppen liksom pirrar och rycker lite, känns det som. Men det är nog sömnbristen som är värst, 2-3 timmar i snitt ger ju inte superb återhämtning och vila.

Utöver det så hoppas jag att det inte går att dra på sig några permanenta åkommor/skador från detta.

Det jag börjar fundera på är om typ hela nervsystemet är inflammerat, så att grejerna ligger och kläms in överallt och inte glider/följer med som de ska.
Men så är det troligtvis inte, märker ju ingen större skillnad i reflexer, styrka osv. Bara smärta och obehag hittils.

Längtar hur som helst tills jag får träffa fysio och läkare nästa gång.

Man kan utveckla kroniska smärttillstånd om man går med smärta dygnet runt för länge. Om jag vore du skulle jag se till att få träffa en duktig sjukgymnast först med OMT-examen (steg 3). Gärna någon som antingen arbetat länge med denna kompetens och som är intresserad och utbildat sig även på senare år, eller så någon som ganska nyligen tagit sin steg-3-examen. Be att få journalen utskriven och sedan tar du med den till läkare ifall sjukgymnasten bedömer att du behöver medicin för att dämpa smärtupplevelsen.

Att göra tvärs om, dvs börja med läkare, är ofta fel. Denne kan inte med lika stor säkerhet bedöma vad som kan rehabiliteras och vad som är kroniskt. Risk finns för att de bara förskriver Saroten, Gabapentin etc. och skickar hem dig med budskapet att det här får du leva med.

[Bob90]

Ursprungligen postat av Fetknoppen

Man kan utveckla kroniska smärttillstånd om man går med smärta dygnet runt för länge. Om jag vore du skulle jag se till att få träffa en duktig sjukgymnast först med OMT-examen (steg 3). Gärna någon som antingen arbetat länge med denna kompetens och som är intresserad och utbildat sig även på senare år, eller så någon som ganska nyligen tagit sin steg-3-examen. Be att få journalen utskriven och sedan tar du med den till läkare ifall sjukgymnasten bedömer att du behöver medicin för att dämpa smärtupplevelsen.

Att göra tvärs om, dvs börja med läkare, är ofta fel. Denne kan inte med lika stor säkerhet bedöma vad som kan rehabiliteras och vad som är kroniskt. Risk finns för att de bara förskriver Saroten, Gabapentin etc. och skickar hem dig med budskapet att det här får du leva med.

Har tid hos sjukgymnast om en vecka. Samtliga sjukgymnasterna på kliniken har OMT steg ospecificerat upp till 3 beroende på vem jag hamnar hos. En skriver tex "Specialist OMT", en annan "Magisterexamen OMT" och en tredje "OMT". Och några skriver steg 2 respektive steg 3. Men kompetensen finns på kliniken i alla fall.

Ser ingen skada att komplettera med läkare, jag är inte ute efter och kommer inte ta några smärtstillande, sömnmediciner eller dylikt, utan det är mer om denne har en infallsvinkel av intresse. Jag tyckte tex att det var en bra idé från läkaren att köra en MRT för att kontrollera att det ser bra/dåligt ut (ur den vyn).

[Fetknoppen]

Ursprungligen postat av Bob90

Har tid hos sjukgymnast om en vecka. Samtliga sjukgymnasterna på kliniken har OMT steg ospecificerat upp till 3 beroende på vem jag hamnar hos. En skriver tex "Specialist OMT", en annan "Magisterexamen OMT" och en tredje "OMT". Och några skriver steg 2 respektive steg 3. Men kompetensen finns på kliniken i alla fall.

Ser ingen skada att komplettera med läkare, jag är inte ute efter och kommer inte ta några smärtstillande, sömnmediciner eller dylikt, utan det är mer om denne har en infallsvinkel av intresse. Jag tyckte tex att det var en bra idé från läkaren att köra en MRT för att kontrollera att det ser bra/dåligt ut (ur den vyn).

Nej det skadar inte att komplettera med läkare. Men turordningen tycker jag ibland är viktig. Dvs, 1 sjukgymnast, 2 läkare.

Du ska inte vara negativt inställd till medicin. Ibland är det absolut nödvändigt för att kunna rehabilitera. Jag säger inte att det är så i ditt fall men när jag träffar patienter med central/neuropatisk smärta kan smärttillståndet vara sådant att de bara får mer ont trots att de gör rätt övningar. Medicinen, ex Saroten, kan vara vad som krävs för att de ska kunna återträna normal funktion och sedan kan medicinen långsamt sättas ut. Vissa smärttillstånd kan aldrig helt läka. Patienterna äter då låg dos av ex Saroten, kanske för resten av livet.

Det är alltså ofta ganska viktigt att ta bort smärta om den är intensiv och ständigt närvarande. Människor som går runt med smärta under väldigt lång tid utan att medicinera korrekt riskerar att utveckla kroniska smärttillstånd som vården inte kan bota.

[Bob90]

Ursprungligen postat av Fetknoppen

Nej det skadar inte att komplettera med läkare. Men turordningen tycker jag ibland är viktig. Dvs, 1 sjukgymnast, 2 läkare.

Du ska inte vara negativt inställd till medicin. Ibland är det absolut nödvändigt för att kunna rehabilitera. Jag säger inte att det är så i ditt fall men när jag träffar patienter med central/neuropatisk smärta kan smärttillståndet vara sådant att de bara får mer ont trots att de gör rätt övningar. Medicinen, ex Saroten, kan vara vad som krävs för att de ska kunna återträna normal funktion och sedan kan medicinen långsamt sättas ut. Vissa smärttillstånd kan aldrig helt läka. Patienterna äter då låg dos av ex Saroten, kanske för resten av livet.

Det är alltså ofta ganska viktigt att ta bort smärta om den är intensiv och ständigt närvarande. Människor som går runt med smärta under väldigt lång tid utan att medicinera korrekt riskerar att utveckla kroniska smärttillstånd som vården inte kan bota.

Sökte upp naprapat innan jag sökte upp läkare och denna veva kommer jag besöka sjukgymnast innan jag besöker läkare.
Jag har, om än mycket svaga, misstankar att jag skulle ha någon lätt form av "Ehlers-Danlos syndrom" eller liknande "bindväv/mjukdelssjukdom" som bakomliggande orsak för min skadehistorik. Jag är väldigt skadedrabbad, har fått minst en släpande skada från varje sport jag har utövat. Från kampsport och tyngdlyftning till löpning, klättring, simning och allt däremellan. Är lite överrörlig, har väldigt tunn hud vid ögonen, får alltid blåmärksliknande streck av på axlarna från att köra tåhävningar i maskin eller på överarmen när jag vilar armen på en stolsrygg och generellt så läker sår långsamt och/eller halvdant. Har också fått höra att jag har ganska elastisk hud, men det är inget jag själv kan avgöra.

Min negativa ställning till (icke nödvändig) medicin kommer jag att behålla, men är det avgörande med medicin för att fungera eller tillfriskna så får man ju inte vara dum. Plus att jag är rätt övertygad att inställningen kommer ändras, om jag skulle bli så illa att jag verkligen känner att jag behöver lindra symtomen. Dock så är smärtan långt ifrån den nivån för att den ska försvara någon medicinering. Utan det är som sagt mestadels obehag i form av domningar och tillfällig lätt smärta som uppstår samtidigt och sömnbrist som konsekvens av detta.

Men absolut, det finns ju helt klart ett användningsområde för mediciner och i vissa avseenden nästan mirakelgörande.

[Scratch89]

Jag tycker jag har fått mycket bättre resultat sedan jag började (tillåtas!) ha ett närmare samarbete med läkare. Patienter som kommer in med ett diskbråck i, säg, nacken, kommer visserligen bli bättre med bra fysioterapi endast, men det är milsvid skillnad på de som efter mitt besök fick tag på en läkare som skrev ut bra grejer. Jag brukar fråga/rekommendera Gabapentin, för att minska nervsmärtan, samt någon antiiflammatorisk, som Naproxen eller Diklofenak, om det är nytillkommet (inom 1-2 veckor eller så).

Det som de oftast får med sig, om de är illa däran, är en avlastande position som de ska lägga sig i ofta under dagen, samt en hemövning där man ligger och rör på nerven i ett avlastande läge. Går man till en dålig fysioterapeut kommer de kanske ge dig nackextensioner/retraktioner, stå och dra i gummiband, samt stretcha stram muskulatur, som bara hade gjort dig värre. Samma sak dåliga läkare; de skriver ut Alvedon 665 (eller ännu värre, Citodon eller Oxycontin), som bara gör en dåsig men man har fortfarande ont.

[Bob90]

Ursprungligen postat av Scratch89

Jag tycker jag har fått mycket bättre resultat sedan jag började (tillåtas!) ha ett närmare samarbete med läkare. Patienter som kommer in med ett diskbråck i, säg, nacken, kommer visserligen bli bättre med bra fysioterapi endast, men det är milsvid skillnad på de som efter mitt besök fick tag på en läkare som skrev ut bra grejer. Jag brukar fråga/rekommendera Gabapentin, för att minska nervsmärtan, samt någon antiiflammatorisk, som Naproxen eller Diklofenak, om det är nytillkommet (inom 1-2 veckor eller så).

Det som de oftast får med sig, om de är illa däran, är en avlastande position som de ska lägga sig i ofta under dagen, samt en hemövning där man ligger och rör på nerven i ett avlastande läge. Går man till en dålig fysioterapeut kommer de kanske ge dig nackextensioner/retraktioner, stå och dra i gummiband, samt stretcha stram muskulatur, som bara hade gjort dig värre. Samma sak dåliga läkare; de skriver ut Alvedon 665 (eller ännu värre, Citodon eller Oxycontin), som bara gör en dåsig men man har fortfarande ont.

Jag har upplevt att det är bra att komplettera med andra discipliner/kompetenser nästan oavsett vad det gäller. Dessutom så kan man ju lära sig av varandra och kanske ge en snabbare och bättre vårdupplevelse för patienterna om man suddar ut gränserna lite.

[Bob90]

Var hos sjukgymnasten idag, den jag träffade hade en "Magisterexamen i OMT" (vilket inte säger mig någonting om vilket steg 1-3 han har).

Efter undersökningen så kom han fram till att han inte kunde hjälpa mig och att han inte hade någon aning om vad som skulle vara fel. Han tyckte att han har man såhär mycket diffusa problem så måste man utredas mer av läkare. Förslagsvis för borrelia och hos en neurolog.
Men läkaren tycker ju att vi är klara med varandra. Nu jag envisades med att boka in en tid ändå men det är ju svårt att få hjälp av någon som redan har bestämt sig. Ska träffa läkaren igen på måndag för övrigt.

Jag är så jävla less på vården.

[Bob90]

Så, läkaren sa att vi skulle ta lite fler blodprover och sen boka in en avstämningstid i augusti. Hoppla ha.

[Bob90]

Så har det blivit mycket värre, igen. Tränade igår, vad jag tyckte var lite pressvarianter och mest assistansövningar. Vet inte om förvärringen är relaterat till det, men överväger nästan att testa med att ta uppehåll från all form av träning i 1-2 veckor för att utesluta det och se om det kanske tom kan bli bättre. Nu kan jag inte ens ligga eller sitta i kortare perioder utan att nerverna i benen (framförallt vänster) går bananas. Strålar ut i ett "sträckande" obehag/smärta i tårna, brännande känsla i vaderna, nypande känsla i sidan av låret och känselbortfall och tryckkänsla i gluteus, hamstring och under fötterna, det sistnämnda kvarstår även när jag står upp.

Även nackens stelhet/trötthetskänsla värre, domning/kramp/blodstoppskänsla/obehag även mer intensivt i armar, händer och skuldror.

Vardagen präglas av ångest, hjälplöshet och tillvaron kan beskrivas som inte allt för långt ifrån outhärdlig. Fick i kulmen av nattens desperation (ofrivilliga) absurda idéer i form av självmord. Ynkligt.

Vet inte vad som är värst av ovannämnda eller tanken på hur absolut lysande min studiestart till höst kommer att gå när jag är ett sömnlöst vandrande ångestvrak som inte ens klarar av att sitta ner i mer än ett par minuter
För övrigt lite lustigt hur man till det yttre kan se ut att må så bra när man är helt förstörd inombords.

Vet inte ens varför jag skriver allt det här
Nåja, det är i alla fall fint väder ute.

[Scratch89]

Hur mår du i övrigt?

Det låter som att du fått en central sensitisering för att du har haft ont så pass länge. Det låter bra skumt. Är det någon som kollat för centrala skador, t.ex MS eller andra neurologiska sjukdomar?
Att gå omkring och oroa sig (vilket såklart är helt naturligt) och känna sig utan hopp kommer tyvärr bara göra saken värre. Finns det andra saker du kan göra förutom styrketräna?

[Bob90]

Ursprungligen postat av Scratch89

Hur mår du i övrigt?

Det låter som att du fått en central sensitisering för att du har haft ont så pass länge. Det låter bra skumt. Är det någon som kollat för centrala skador, t.ex MS eller andra neurologiska sjukdomar?
Att gå omkring och oroa sig (vilket såklart är helt naturligt) och känna sig utan hopp kommer tyvärr bara göra saken värre. Finns det andra saker du kan göra förutom styrketräna?

Utöver detta och tillhörande mental belastning så tycker jag att jag mår alldeles utmärkt så när som på en del seglivade idrotts/arbetsskaderelaterade krämpor. Det är ju inte "aj-smärta", utan mer obehag/domningar/diffus "smärta", men det kanske räknas som smärta rent kliniskt ändå?

Jag frågade läkaren om nerver (eller stora delar av nervsystemet) kan bli inflammerat (jag har ingen koll på neurologiska sjukdomar), vilket skulle vara min spontana egendiagnos. Att något med simningen (som har ett löjligt följsamt samband med debut) skulle ha klämt in/påverkat nerver i axlar och nacke, som sen skapat en inflammation som spridit sig till andra "nervkanaler" eller hur sånt där nu funkar. Och att jag inte upplever ryggraden som utgångspunkt för min problematik, utan snarare av mekaniskt tryck från yttre (och säkerligen inre) påverkan på extremiteterna.

Då sa hon att det (inflammerat nervsystem) inte var möjligt, men nämnde MS som ett liknande exempel. Jag ville ju bli remitterad till en neurolog vid mitt första besök, men antar att hon vill avvakta med det för att vara "kostnadseffektiv" med vårdresurser, vilket säkert är en vettig praxis även om jag som patient naturligtvis inte alls håller med om det

Löpning och cykling fungerar inte som kontinuerlig motionsform pga underbenssmärta och knäproblem. Kan göra det max 1 gång per vecka ungefär utan att det blossar upp för mycket. Klättring funkar i lagom mängd men provocerar just nu min nuvarande problematik för mycket, i framförallt höger överarm och båda hamstrings för att det ska funka som "aktiv vila" eller vad man skulle vilja kalla det. Promenader provocerar under fötterna, särskilt vid hälen.

Lämnade ca 8 blodprov i morse, tydligen en del reumatiska, "långsänka" och diverse blodvärden.

[Scratch89]

Jag tror som sagt att du har fått en centraliserad smärta. Här finns info om vad jag menar, lite mer på begriplig svenska.

http://norrbottensminne.se/upload/pv...ntbroschyr.pdf

Känns det här igen?

[Bob90]

Ursprungligen postat av Scratch89

Jag tror som sagt att du har fått en centraliserad smärta. Här finns info om vad jag menar, lite mer på begriplig svenska.

http://norrbottensminne.se/upload/pv...ntbroschyr.pdf

Känns det här igen?

Det fetade känns absolut igen med undantaget att jag liksom inte känner smärta. Som jag är van vid att känna den i alla fall, men det kan ju vara så att min uppfattning av vad smärta är "feldefinierad" också. Därtill upplever jag känselbortfall i små (fingertoppar) som stora områden (gluteus och hamstring).

"Detta kan ge upphov till smärtspridning (smärta som breder ut sig i större område, smärta som ”flyttar runt” till andra delar av kroppen, utstrålande smärta), samt domningar och svaghetskänsla."

Men det känns urlöjligt att allt detta skulle bottna i att jag började simma, behövs det verkligen så lite och så kort tid, ca 1-2 veckor från (obekräftad) "skada" till spridning av symtom och slutligen såhär illa? Nu har det ju successivt också blivit lite värre över senaste 2 månaderna också, utan att jag har ändrat något i min vardag eller levnadssätt heller, men det debuterade verkligen som en blixt från klar himmel.

Om jag också kollar på "minskar" respektive "ökar smärta", så har jag inte känt någon oro, ångest eller dylikt över detta förrän typ 1 vecka sedan kanske. Har faktiskt tvärtom, känt att livet har varit ganska bra och precis gått enligt mina planer senaste halvåret. Sömnbrist har jag ju dock absolut haft i alla högsta grad sen i slutet av januari och fortfarande, men det är ju mer en konsekvens av mina "symtom" än en ond cirkel, upplever jag. Har liksom legat på en konstant dålig nivå.

Sen så är det ju väldigt svårt att avgöra själv vad för typ och nivå av fysisk aktivitet som förvärrar/mildrar centraliserad smärta (om vi nu antar att det är mitt nuvarande tillstånd och bortser från ev. bakomliggande orsak). Jag har ju provat att köra mjukare, träna annat, träna hårdare, göra saker som jag upplever provocerar och saker som jag upplever inte provocerar. Har inte lyckats hitta ett enda samband förutom simningen. En vecka så avlastar något för att nästa vecka provocera rejält, trots samma upplevd ansträngning och träningsupplägg.

[Scratch89]

Fast du har ju haft skador och diverse besvär i 1,5 år om man tänker på din journal, och enligt det första inlägget så har du ju haft besvär sedan ännu längre tillbaka i tiden.

Nu känner jag ju inte dig och din historik, men det kan ju vara så att simningen bara var en utlösande faktor på något som byggts upp under längre tid.

Nu har de ju tagit en massa prover så vi får se vad de kommer fram till; är man ung med relativt nydebuterade besvär kan det vara svårt att se något på t.ex reumatiska prov. Det kan vara frustrerande ibland, då både jag som vårdare och de som patienter känner att det inte bara är någon "vanlig" smärta och problematik. Då kan det ta flera år innan det äntligen börjar komma provsvar som reumatologerna kan klassa som giltiga.

[Bob90]

Ursprungligen postat av Scratch89

Fast du har ju haft skador och diverse besvär i 1,5 år om man tänker på din journal, och enligt det första inlägget så har du ju haft besvär sedan ännu längre tillbaka i tiden.

Nu känner jag ju inte dig och din historik, men det kan ju vara så att simningen bara var en utlösande faktor på något som byggts upp under längre tid.

Nu har de ju tagit en massa prover så vi får se vad de kommer fram till; är man ung med relativt nydebuterade besvär kan det vara svårt att se något på t.ex reumatiska prov. Det kan vara frustrerande ibland, då både jag som vårdare och de som patienter känner att det inte bara är någon "vanlig" smärta och problematik. Då kan det ta flera år innan det äntligen börjar komma provsvar som reumatologerna kan klassa som giltiga.

Lite smärta-/problemhistoria i kronologisk ordning som kuriosa:

Armbågar 2010 fortfarande till viss del. Har som max ont i 5-10 min i sträck sen typ 2013. Lösningen var dragremmar på marklyft, klättra inte för ofta och bär inte matkassar.

Underben 2011 fortfarande om jag löptränar. Har ont kanske max 1-3 dagar per år sen 2013. Lösningen är att inte springa för länge, eller för långt.

Axlar 2013 fortfarande i vissa rörelser. Vet precis vilka rörelser jag ska undvika för smärta. Ibland kan jag få något enstaka hugg.

Knän 2016-04 fortfarande. Endast när jag kör böj, ibland när jag cyklar/springer. Något enstaka hugg i vardagen ibland.

Ländrygg 2016-06/07ish fortfarande. Får endast hugg om jag kör böj, extremt sällan i vardagen.

Har så långt jag kan minnas upplevt den här typen av "smärta" eller obehag tidigare, annat än att en hand eller ett ben har somnat någon enstaka gång som säkert alla varit med om. Det jag försöker komma fram till är att jag inte har haft problem med långvariga smärtor, utan mestadels kortvariga under specifika aktiviteter.
Intressant är att jag började simma regelbundet och även försökte lära mig själv att crawla 2015, med sämre axelhälsa än vad jag har idag så kände inga problem i överhuvudtaget. Hade garanterat sämre teknik också.

Nu när jag kollar igenom min journal/dagbok i pappersformat, så simmade jag första gången 2017 den 21/1, minns att jag fick någon konstig känsla i nacken när jag simmade under vattnet länge, tittade nog uppåt lite för mycket eftersom detta var i "Lekbanan" så folk hoppade ner i vattnet utan att se sig för ordentligt. Skrev om domningarna (vid detta tillfälle endast i höger axelparti) för första gången 27/1 och jag minns att det hade debuterat några dagar tidigare.

Jag kopplade inte ihop detta med simningen då, utan mer min högeraxel, då något "hoppade till" i axeln varje gång jag rörde på armen när jag låg ner, tex i sängen och skulle justera täcket. Minns ett starkt samband mellan "axelhoppet" och att vakna av domningar i höger axelparti i början.
Sedan tydlig försämring i direkt samband med varje crawlkurstillfälle, tydlig symtomlindring när jag pausade helt från simning i 1-2 veckor, sedan tydlig försämring vid sista kurstillfället. Har inte ändrat något i min övriga träning under hela perioden från början av 2017 till idag.

Resten är som man säger historia och finns i denna tråd och den tidigare.
Min magkänsla är att läkaren är ute på fel spår med reumatiska besvär och det låter ju inte betryggande att det kan ta så lång tid för att "utveckla rätt grad av problem" (?) så att det syns på tester

Ditt engagemang är för övrigt mycket uppskattat