Deppig utan orsak? - Kolozzeum Forum

Läskeblask · 2019-10-21, 14:20

Jag har under flera års tid kännt mig lite sådär halvt olycklig. Visst har man haft problem som separationer men inget som direkt nera tynger en. Jag har analyserat mitt liv. Jag har ett ok jobb, en härlig son, fin familj och en fin tjej. Kompisar har jag också. Enda som egentligen kunde vara bättre är ekonomin men den är endå flytande. Jag älskar att träna och allt som har med träning att göra.

Varför känner man sig nere fastän man i praktiken har allt på en hyffsad nivå? Jag är en person som överväger för och nackdelar i allt jag gör men endå så vet jag inte var skon klämmer. Kanske livet och vardagen är för tråkig? Jag levde åratal i ett ekorrhjul bestående av vin, kvinnor och sång så kanske det på nåt sätt långsamt har förändrat mig när man nu lever i ett parförhållande? Det är inte så att jag kommer hem och drar täcket över huvudet i misär utan mer som en blondin med d-kupa som endå måste få extra fyllning trots man tycker det inte finns behov..

Finns det andra som känner lika här?

PureWhey · 2019-10-21, 14:27

Existentiell ångest?

Ser du någon mening med att leva? Låter som du är analytiskt lagd, då kan det vara jobbigt att motivera imo. Något jag själv dras med.

Läskeblask · 2019-10-21, 14:35

Citat:

Ursprungligen postat av PureWhey

Existentiell ångest?

Ser du någon mening med att leva? Låter som du är analytiskt lagd, då kan det vara jobbigt att motivera imo. Något jag själv dras med.

Största orsaken till att leva är sonen. Måste endå säga att det finns många bra saker i livet, för mig är det simpla saker som lite öl med kompisarna t.ex. Det känns som en pusselbit saknas. Man måste vara realistisk, livet är inte alltid nice. Kanske man skall må såhär? Ingentibng är perfekt nånsin. Mitt jobb är trots allt ok, vänner har jag osv så grunden är ju bra

WHITEFOLKS · 2019-10-21, 14:49

Tipsen jag kan ge är att försöka bemästra något nytt, i princip vad som helst och att försöka med mindfulness.

Att lära sig något nytt, ny hobby, ger dig något att utvecklas i och se fram emot vilket bidrar till att ge ett visst syfte och mening och ger även en utmaning i livet som är positiv.

Akerhage · 2019-10-21, 14:55

Du är inte ensam om det där. Känner precis samma och känt så i säkert 15 år.
För mig handlar det om någon form av existensiell ångest. Att livet är meningslöst osv.

Läskeblask · 2019-10-21, 15:04

Tack för tipsen. Grejen är den att jag har min träning och det är tillräckligt utmanande. Att gå med i frimärkeklubben känns lite sådär när intresset är noll. Så det kallas existensiell ångest? Borde inte allt kännas meningslöst då?

Vinter · 2019-10-21, 15:11

Citat:

Ursprungligen postat av Läskeblask

Tack för tipsen. Grejen är den att jag har min träning och det är tillräckligt utmanande. Att gå med i frimärkeklubben känns lite sådär när intresset är noll. Så det kallas existensiell ångest? Borde inte allt kännas meningslöst då?

Mitt tips är att testa nått som du varit intresserad av eller nyfiken på tidigare.

Problemet med träning är att det alltid finns en risk för skada, och då försvinner en viktig pusselbit ett tag.

blåvitt · 2019-10-21, 15:16

Citat:

Ursprungligen postat av Vinter

Mitt tips är att testa nått som du varit intresserad av eller nyfiken på tidigare.

Problemet med träning är att det alltid finns en risk för skada, och då försvinner en viktig pusselbit ett tag.

+1
Gärna något självförverkligande

Diomedea exulans · 2019-10-21, 15:22

Jag tror på en eller båda av följande lösningar:

1) Hitta en passion.

2) Börja med andlig utveckling. Jag menar detta på minsta flummiga vis (börja inte tro på gudar, konstiga energier, tidigare liv och liknande), att du ska börja med målmedveten utveckling av psyket. Läs böcker om filosofi och religion, börja kanske med meditation och/eller yoga, eller varför inte någon budo-kampsport. Sök rentav upp en guru.

d1anny2 · 2019-10-21, 15:26

Enig. Roligare än så här blir det inte

Jag mår bättre av att komma till skogs, tälta, åka skidor, allmänt vara ute. Vara inne, knega och almmänt rutinleva drar ner betyget.

Skickat från min Mi 9 SE via Tapatalk

Diomedea exulans · 2019-10-21, 15:27

Man kan resonera som Magnus Samuelsson också: "Sålänge träningen går bra, jobbet är roligt och frugan är snygg har man det egentligen ganska bra".

Lafayette · 2019-10-21, 15:42

Börja med längdskidor!

Läskeblask · 2019-10-21, 16:04

Skall till psykolog inom kort. Styrketräna kommer jag alltid göra, det är högt på min priolista. Jag har funderat på att vistas mera utomhus, det är åtminstone hälsosamt. Ibland funderar jag om jag helt enkelt trivdes för bra med vin, kvinnor och sång? Jag vet själv att det inte är hållbart men ack så roligt. Jag tänkte eventuellt testa styrkelyft men jag tvivlar det i sig hjälper även om man får en motivationskick.

Snubben · 2019-10-21, 16:09

Jag vet du nye om det är något som kommer med föräldrarollen?

Kan relatera till det du skriver efter första barnet. Mycket av det man har haft tidigare runt sig har bleknat. Vad är poängen med resa? Vad är poängen med att skaffa sig en sur bil? Varför köpa kostymer? Etc.

Det enda som betyder något är ens familj, speciellt barnen och där, iallafall för mig, börjar man verkligen ifrågasätta vad det är för liv man lever. Är det värt med karriär (jobba långa kvällar), är det värt med den där dyra saken etc. Kan bara tala för mig själv men jag som person är nog väldigt blek just nu, ser så mycket runt mig som bara känns fel och jag vill bara vara med barnen..

Kanske ligger något i det Purewhey skriver om ex. ångest - man får en perspektivflörändring som sätter allt på sin Kant och då, kanske kanske, inser man att man lever ett liv man inte alls är tillfreds med..

Vincente · 2019-10-21, 16:24

Byt jobb, studera, gör något åt att ungefär hälften av din vakna tid inte är bättre än "ok".

Skickat från min GM1903 via Tapatalk