Borde jag sluta träna? - Sidan 3 - Kolozzeum Forum

blåvitt · 2021-01-17, 20:44

Efter att ha skummat igenom tråden låter det som att du behöver prata med någon mer lämplig än kolozzeum. Det känns som att du själv känner att du inte mår bra av din livsstil, men inte klarar av att förändra den? Det finns stöd att få, en verktygslåda att bygga.

Men de råd jag har: Har du testat att köra kondition varannan dag och styrka varannan dag? Lägga in en extra cheat day varannan vecka? Att träna och äta för att må bra skiljer sig ofta från att träna och äta för resultat i spegeln och statistiken, tycker det låter som att du behöver en period där du satsar helhjärtat på hälsan. Du verkar inte klara ty dra ner kraftigt på träningen, testa något mittemellan? Trappa ner långsamt

wintersnowdrift · 2021-01-17, 21:35

Citat:

Ursprungligen postat av Navi

Bumpar den här igen eftersom jag gärna hade läst lite råd och jag behöver skriva av mig.

När jag hade tid över i julas tog träningen mer och mer tid från min tillvaro, och nu har jag kommit in i vanan att jag tränar två pass om dagen (innan skolan är det cykling och styrka, och efter skolan cykling igen). När jag läste om WHO:s nya råd blev jag givetvis inte sugen på att dra ner min träning, utan hade råden som motivation att fortsätta. Men nu har träningen börjat gå ut över mitt liv på andra sätt. Jag är väldigt trött emellanåt, och vissa dagar (framförallt lördag/söndagar) så vaknar jag helt tom. Tappar lust till det mesta i livet: relationer, träning, studier osv. Under veckan, när jag är i min träningsrutin, så kan det flyta på rätt bra men tillslut är det som att kroppen säger stopp. Jag svimmade i duschen förra veckan och fick åka till sjukhuset. Det kanske inte har något med min träning att göra, men den dagen var en sån dag jag kände mig helt tom. Jag vill inte känna såhär.

Men vet inte vad jag ska göra. Jag tycker verkligen om träning - det är oerhört stor del av min identitet - och jag vet hur bra jag kan må av träning. Jag vill framförallt bygga muskler och ha hälsan, vilket också gör att jag äter uteslutande "nyttig" och oprocessad mat. Ibland orkar jag inte äta, vilket gör att jag blir ännu tröttare. Men ibland är magen som ett svart hål, bottenlös och svidande hunger.

Jag tycker att du ska söka professionell hjälp. Du har med stor sannolikhet en ätstörning av det allvarligare slaget och du behöver inte leva sådär, det går att bli frisk.

King Grub · 2021-01-17, 21:50

Du tränar inte för hälsan och för att bygga muskler. Du äter heller inte nyttigt. Du tränar och äter på ett sätt som bryter ned dig och skadar din kropp och hälsa.

Jag är inte säker på att du löser saken på egen hand eller via ett forum, men du måste göra något, annars låter det som att det kan gå illa.

trädgårdsmöbel · 2021-01-17, 23:36

Beroende på vart du bor i Sverige kan det vara olika svårt att få hjälp med ätstörningar som vuxen. Så när du söker hjälp, var beredd på att kämpa och försöka flera gånger för att få hjälp. Var inte rädd för att söka för samma sak flera gånger, ibland är det tyvärr så man behöver göra. Önskar dig lycka till!

Navi · 2021-01-18, 08:56

Tack för alla svar. Jag måste försöka ändra min nuvarande situation, men det är svårt. Jag har varit i kontakt med professionell hjälp tidigare för prestationsångest, men det var något av det värsta jag varit med om. Fick en psykolog som var fruktansvärd. Jag blev utskälld varje gång och ibland hot. Jag slutade efter ett några gånger. Det visade sig senare att kliniken hade sagt upp psykologen, och kliniken kontaktade mig för att be om ursäkt och föreslog en ny psykolog till reducerat pris men jag vägrade och vägrar gå igenom något ens nära det igen. Det gjorde allt mycket värre och jag blev mer inåtvänd mot andra om mina problem.

Den här julen försökte jag verkligen göra till en där lugna dagar med familjen med mindre mängd träning skulle vara i centrum. Det gick till en början, men sen kände jag mig slapp och odräglig. Dessutom har jag gått upp över julen. Då började jag träna dubbelpass igen och passen blev längre och längre. Jag ser nog inget slut på det här. Jag ska försöka hålla mig till ett pass om dagen, men det kan också vara dåligt för då slutar jag äta. Börjar istället fasta eller liknande när jag tränar så lite. Jag hade nog behövt ett schema från någon jag litar på, och som jag känner mig trygg med vill mitt bästa, där det står exakt vad jag ska göra och när.

wintersnowdrift · 2021-01-18, 09:22

Citat:

Ursprungligen postat av Navi

Tack för alla svar. Jag måste försöka ändra min nuvarande situation, men det är svårt. Jag har varit i kontakt med professionell hjälp tidigare för prestationsångest, men det var något av det värsta jag varit med om. Fick en psykolog som var fruktansvärd. Jag blev utskälld varje gång och ibland hot. Jag slutade efter ett några gånger. Det visade sig senare att kliniken hade sagt upp psykologen, och kliniken kontaktade mig för att be om ursäkt och föreslog en ny psykolog till reducerat pris men jag vägrade och vägrar gå igenom något ens nära det igen. Det gjorde allt mycket värre och jag blev mer inåtvänd mot andra om mina problem.

Den här julen försökte jag verkligen göra till en där lugna dagar med familjen med mindre mängd träning skulle vara i centrum. Det gick till en början, men sen kände jag mig slapp och odräglig. Dessutom har jag gått upp över julen. Då började jag träna dubbelpass igen och passen blev längre och längre. Jag ser nog inget slut på det här. Jag ska försöka hålla mig till ett pass om dagen, men det kan också vara dåligt för då slutar jag äta. Börjar istället fasta eller liknande när jag tränar så lite. Jag hade nog behövt ett schema från någon jag litar på, och som jag känner mig trygg med vill mitt bästa, där det står exakt vad jag ska göra och när.

Jag har också träffat på både dåliga och helt menlösa psykologer, men däremot hade jag en underbar läkare när jag gick i öppenvård för min ätstörning och hon var definitivt en starkt bidragande orsak till att jag så småningom blev frisk. Det finns hjälp att få men man måste som trädgårdsmöbeln säger ibland vara ihärdig själv. Du skrev att du studerar på masternivå, och det brukar finnas studenthälsovård knuten till universitet och högskola. Testa den vägen?

Mental · 2021-01-18, 09:34

Citat:

Ursprungligen postat av Navi

Den här julen försökte jag verkligen göra till en där lugna dagar med familjen med mindre mängd träning skulle vara i centrum. Det gick till en början, men sen kände jag mig slapp och odräglig. Dessutom har jag gått upp över julen. Då började jag träna dubbelpass igen och passen blev längre och längre. Jag ser nog inget slut på det här. Jag ska försöka hålla mig till ett pass om dagen, men det kan också vara dåligt för då slutar jag äta. Börjar istället fasta eller liknande när jag tränar så lite.

Umm, rent spontant så låter det här inte friskt. Inte en uttalad ätstörning kanske, men klart problematiskt förhållningssätt till kost och träning.
Det är svårt att säga var du skall vända dig eller vad du skall söka för. Men försök hitta någon att prata med via din vårdcentral.

wintersnowdrift · 2021-01-18, 09:49

Citat:

Ursprungligen postat av Mental

Umm, rent spontant så låter det här inte friskt. Inte en uttalad ätstörning kanske, men klart problematiskt förhållningssätt till kost och träning.
Det är svårt att säga var du skall vända dig eller vad du skall söka för. Men försök hitta någon att prata med via din vårdcentral.

Han har svimmat i duschen efter träning, tappat lusten till studier och relationer, är väldigt trött, vaknar upp och känner sig tom inombords, slutar äta när han "bara" tränar ett pass om dagen, ökar träningsmängden för att kompensera för att han gick upp lite i vikt under julen - jag tycker tvärt om att det låter som en ganska allvarlig ätstörning. Hade han (nu antar jag att Navi är en han?) varit kvinna så tror jag att mångas varningsklockor hade ringt för länge sen.

Mental · 2021-01-18, 10:02

Citat:

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Han har svimmat i duschen efter träning, tappat lusten till studier och relationer, är väldigt trött, vaknar upp och känner sig tom inombords, slutar äta när han "bara" tränar ett pass om dagen, ökar träningsmängden för att kompensera för att han gick upp lite i vikt under julen - jag tycker tvärt om att det låter som en ganska allvarlig ätstörning. Hade han (nu antar jag att Navi är en han?) varit kvinna så tror jag att mångas varningsklockor hade ringt för länge sen.

Därav söka hjälp, men ingenting du kan diagnostisera över internet. Det är inte en klar anorexi/bulimi eller annan tydlig diagnos. Det kan lik gärna vara en depression som påverkar ätviljan. Jag skulle behöva en tydligare anamnes innan jag ställer diagnos. Men det är tydligt att det finns ett problem.

Dock blir det oftast problem om man säger "Du är sjuk, sök hjälp" för det vanligaste problemet är allt som oftast bristande sjukdomsinsikt när det gäller kostrelaterad sjuklighet. Då brukar resultatet bli att man inte söker hjälp.

Jag har ingen aning om Navis könstillhörighet, och det spelar ingen roll i det här fallet.

skyffelmördarn · 2021-01-18, 10:41

Träningen försvinner ju lite med åldern också, kanske kommer tillbaka sen senare iofs det vet ju inte jag än men de flesta skaffar ju villa vovve volvo och det tar ju sin tid vilket gör att träningen automatiskt får kliva åt sidan lite för annat viktigare och större i livet.

blåvitt · 2021-01-18, 11:28

Beklagar ditt dåliga möte med vården Navi, men du säger ju själv att du har svårt att ändra din nuvarande situation, och att du inte kan se något slut på det här. Att ställa frågor här på forumet och själv se att du mår dåligt av din situation är ett viktigt steg på vägen. Ännu bättre är att prata med nära och kära som känner dig bättre och kan stötta i vardagen - prata gärna med dom i så fall om vilka sätt att hjälpa på som fungerar för dig, och kanske ffa vilka som inte fungerar.

Riksföreningen för ätstörningar heter Frisk och Fri. Dom har lokalavldeningar över hela landet, och det går att prata med dom över telefon. https://www.friskfri.se/fa-hjalp/stodtelefon/

Förstår att du är ärrad efter din upplevelse med den hemska psykologen, men försök att ta steget till att söka hjälp igen. Och igen, och igen. Tills du hittar någon som kan ge dig rätt hjälp, för du är värd rätt hjälp.

Navi · 2021-01-18, 11:53

Du sätter fingret på en viktig del av min problematik - jag tycker inte att jag är värd hjälp. Min prestationsproblematik rotar sig i att jag inte är värd någonting utan mina prestationer. Jag ska vara bäst i skolan, på gymmet, i det sociala. Har jag inte fått högsta resultat på kurser så börjar det destruktiva beteendet där jag måste prestera för att se något värde i mig själv. Det blir fastande långpass, nitisk städning av lägenheten i flera timmar även om jag gjort det igår, i ett hav av skam. Jag har lagat mat som jag tyckt blev för god för att jag skulle vara förtjänt av den, så då har jag snabbt bjudit hem vänner eller slängt den. Att skriva om det är skönt, eftersom jag får sätta ord på mina känslor (som jag skäms över) och varför de måste sluta. Men att jag skulle vara värd och söka hjälp, som dessutom kostar pengar, är i nuläget väldigt långt ifrån vad jag skulle kunna förmå.

wintersnowdrift · 2021-01-18, 12:14

Citat:

Ursprungligen postat av Mental

Därav söka hjälp, men ingenting du kan diagnostisera över internet. Det är inte en klar anorexi/bulimi eller annan tydlig diagnos. Det kan lik gärna vara en depression som påverkar ätviljan. Jag skulle behöva en tydligare anamnes innan jag ställer diagnos. Men det är tydligt att det finns ett problem.

Dock blir det oftast problem om man säger "Du är sjuk, sök hjälp" för det vanligaste problemet är allt som oftast bristande sjukdomsinsikt när det gäller kostrelaterad sjuklighet. Då brukar resultatet bli att man inte söker hjälp.

Jag har ingen aning om Navis könstillhörighet, och det spelar ingen roll i det här fallet.

Det är klart att ingen på forumet kan ställa en klinisk diagnos, men mottagaren kan också tolka "du kanske inte har en uttalad ätstörning direkt" åt andra hållet, dvs man kan få för sig att "äh jag kanske är lite osund ibland men det är ju iaf ingen ätstörning" (särskilt på ett kroppsfixerat forum som detta).

Jag är inte kliniker men allt hen skriver är utifrån egen erfarenhet mycket allvarligt. Och när folk på Kolozzeum skrev till mig att "det ser bra ut, ät lite mer bara" så tyckte jag att "äh jag är ju uppenbarligen frisk, får äta ett extra äpple på kvällen bara" trots att jag under den perioden rasade i vikt, hade amenorré och tydligt försämrad bentäthet.

Citat:

Ursprungligen postat av Navi

Du sätter fingret på en viktig del av min problematik - jag tycker inte att jag är värd hjälp. Min prestationsproblematik rotar sig i att jag inte är värd någonting utan mina prestationer. Jag ska vara bäst i skolan, på gymmet, i det sociala. Har jag inte fått högsta resultat på kurser så börjar det destruktiva beteendet där jag måste prestera för att se något värde i mig själv. Det blir fastande långpass, nitisk städning av lägenheten i flera timmar även om jag gjort det igår, i ett hav av skam. Jag har lagat mat som jag tyckt blev för god för att jag skulle vara förtjänt av den, så då har jag snabbt bjudit hem vänner eller slängt den. Att skriva om det är skönt, eftersom jag får sätta ord på mina känslor (som jag skäms över) och varför de måste sluta. Men att jag skulle vara värd och söka hjälp, som dessutom kostar pengar, är i nuläget väldigt långt ifrån vad jag skulle kunna förmå.

Du förtjänar hjälp, och det finns vettiga människor därute som kan hjälpa dig. blåvitts tips om Frisk & Fri var jättebra!

blåvitt · 2021-01-18, 16:13

Du verkar ju prestera på hög nivå, på flera områden i livet. Känner du att du är värd något när du presterar eller känner du att själva prestationen är det som är värt något? Dvs, äger du värdet själv eller lägger du ut det på något annat? Exempelvis, "Jag gjorde riktigt bra ifrån mig på den här uppsatsen" vs "den här uppsatsen blev riktigt bra"? Var tror du att dina tankesätt kommer ifrån?

På https://www.shedo.se/ finns det ett forum där du kan diskutera frågan med andra som delar dina erfarenheter och befinner sig på olika platser i livet just nu. De har också en hjälplinje och en chatt där man kan få prata med någon.

Navi · 2021-01-18, 18:56

Jag tror att det mesta kommer från hur jag har blivit bemött genom livet. Alltid har jag fått höra "du har ju fått allt, bra i skolan, social och duktig på idrott". Under högstadiet och gymnasiet var det ett par ämnen jag inte fick högsta betyg i, och då var följdfrågan när jag kom hem från skolan varför jag inte fick högsta betyg i de ämnena. Mina föräldrar är de bästa som finns, och jag vet hur stolta de är, men att jag alltid bara har förväntats leverera har nog satt sina spår.

Tack för att du/ni tar ägnar tid och energi att ge råd till mig över ett internetforum. Det är väldigt omtänksamt och väldigt uppskattat