Inte längre minst på forumet

[Angel]

Ursprungligen postat av blåvitt

Fikatanter ja, och den sämsta av dom spöade dig med 12 minuter

Du sa var jag tänkte hehe.

[shadowfire]

Ursprungligen postat av blåvitt

Fikatanter ja, och den sämsta av dom spöade dig med 12 minuter

hahahha, ffs!

[delta_mats]

Men skrev du inte att du sprang om och ifrån en kvinna? Hon måste ju ha sprungit förbi dig vid ett senare skede? Eller sprang ni olika distanser måhända?

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av shadowfire

Som vanligt så sväller mina axlar så fort jag nyser på en vikt och på väg tillbaka till hotellrummet så fick jag låååånga blickar av en person när jag kom gåendes i linnet och såg nog inte sämre ut då hela hotellet är mörkt med downlights i taket, så är optiljus precis överallt.

Haha Gillar hur du hittar små självförtroende-boosts i vardagen. Medveten om sin omgivning som få.

[shadowfire]

Ursprungligen postat av delta_mats

Men skrev du inte att du sprang om och ifrån en kvinna? Hon måste ju ha sprungit förbi dig vid ett senare skede? Eller sprang ni olika distanser måhända?

Tre distanser startade samtidigt och hon måste ha varit en av de långsammare löparna på milen. Slingorna följde samma väg ett tag tills att milen vände och vek av tillbaka. Hon sprang dock med ett tempo som motsvarade långdistans, så jag var där och då övertygad om att vi körde samma distans.

Ursprungligen postat av MackeJuve

Haha Gillar hur du hittar små självförtroende-boosts i vardagen. Medveten om sin omgivning som få.

haha det här gick inte att undgå kan jag säga :P ... jag kände mig iakttagen, tittade upp, mötte blicken, fortsatte gå, kände hur ögonen följde mig, tittade upp, mötte blicken igen osv. Men ja, absolut, helt klart en trevlig liten boost för självförtroendet. Man tager vad man haver när man är en smalfet gamling :P

[shadowfire]

Trailskor - en djungel.

Heter man 944RS så ser man inte något problem, eftersom skogarderoben hos denne är större än vad en hollywoodfru innehar. För oss andra dödliga som bara vill ha något enstaka par löparskor och inte bränna alltför mycket pengar på strumpor med gummi under, så är det desto trixigare. Traillöpning tycker jag gör det ännu svårare.

När man kommer i full fart i nedförsbacke dagarna efter regn och slirar in på ett lerigt parti så är det bara så skönt att ha på sig rejält grova och tjocka dubbar, som med tur trycker igenom och får lite fäste. På samma sätt som tunnare dubbar ger mer markkontakt med sten och stock. Medan tjockare skor och mer dämpning är riktigt skönt efter 6 mil på stenig fjällterräng. Samtidigt som de där lätta skorna ger en galet go teknisk känsla när man springer fort och vill vara som blixten mellan markhinder. Den optimala skon vore en adaptiv sko som man kunde ställa om, precis som sportläge vs komfortläge osv på en bil. Kunna ställa om dämpning mm.

Har fått hem ett par modeller och ska fortsätta utvärdera lite kring vad fasiken jag egentligen gillar bäst för framför allt tävlingar. En sko som ger överlägset grepp och känsla i terrängen, eller en sko som levererar mer avlastning och dämpning på asfalt/grusvägar före/under/efter trailsträckorna etc.

[shadowfire]

Midsommarlöp

Träningsform: Traillöpning
Distans: ~ 2 km
Tid: -
Snittpuls: -
Terräng: Galet teknisk skogsstig

summering:
Testade ett par nya skor som jag tyvärr köpte ett snäpp för liten storlek på. De hade kunnat vara riktigt intressanta en storlek upp. Jag köpte en halv storlek mer än vad jag brukar ha, medan jag borde ha köpt en hel storlek upp troligtvis. Nåja, vägra betala retur till Spanien liksom.

Skorna är väldigt annorlunda mot för de andra jag springer i, då de har 10 mm (!) drop. Det är rätt unikt. De flesta högdropskor har 8 mm. Det jag vill testa är dock hur mina vader påverkas av häl/tå-droppet. För några år sedan hade jag inga som helst problem med vaderna på långlopp, medan nu känns det som om jag får problem med kramper mm i precis varje tävling. Rentav på så pass kort distans som 18 km. Nu springer jag uteslutande med 4 mm drop och de flesta av de tävlingar jag kör har dock en del längre sträckor med asfalt och/eller grusväg. Där biter 4 mm drop rätt hårt på vaderna. Skulle våga påstå att 4 mm är grymt på ren skogsstig där man har variationen och dämpningen av naturen, medan kanske 6mm är "sweet spot" för att kunna alternera grusväg/asfalt. 8 mm mer mot hårdpackad terräng, elljusspår mm.

Körde lite hopp och lek mest bara, skuttade mellan stenar, träd, stannade och sänkte puls, ökade och sprang så fort jag kunde mm. Det var en väldigt teknisk stig med enorma mängder rötter och sten, så att bara "springa" var omöjligt. Fick hela tiden beräkna fotisättning och planera löpningen. Är riktigt imponerad över att jag lyckades nå 4:50-tempo som snabbast då jag tycker det är så sjukt svårt när stigen är teknisk att ens hinna reagera med fötterna. Det var lite nedförsbacke och jag provade att släppa på, men jag kände också att ett enda misstag hade gjort att jag hade först flugit någon meter sedan tumlat runt 10-15 meter och slagit inte minst axlarna ur led men troligtvis fått benbrott mm. Det är en vidrig känsla när man ligger precis på gränsen till vad man klarar av och vet att riskmarginalerna är så pass små att det räcker att man är lite sen med att lyfta en fot förbi en rot, så är det krokben deluxe. Poxeman utmanar mig lite i nedförslöp, men jag tror jag är snäppet bättre om jag bara vågar strunta i hur ont det gör om det går åt h-e. 944RS kan jag lämna bakom mig, han har ännu högre feghetströskel när det gäller utförslöp.

Blev inget långt pass men fick lite flås och känna på skorna. Överlag är de galet minimalistiska, riktigt låg vikt vilket också känns om man råkar stöta i en sten eller rotstump. Jag är dock skeptisk till de låga dobbarna. De har samma låga mönster som mina Salomonskor och mina gamla New Balance, och det fungerar utmärkt om man springer på grus/hårdpackad stig. Jag märkte dock en ENORM skillnad mot för mina Saucony idag när det var barr/löv etc i stigen. Dobbarna når ner i det översta lagret men sedan glider man liksom på löv/barr och jag som har förändrat löpsteget till att gå en hel del på framfoten, upptäckte att min fotisättning med kanske 5x4 cm träffyta vid tårna räckte inte riktigt till för att få bra grepp. Med tyngre fotisättning a'la mittfot/häl så fick mer av skon grepp, men för lätt löpning med trippande steg så saknade jag helt klart djupare dobbar och mer grepp över tår/framfot.

Skönt ändå att spendera midsommarafton med att löpa i naturen. Thats my style.

[Poxeman]

Challenge accepted!

[shadowfire]

Ursprungligen postat av Poxeman

Challenge accepted!

Hahahha! It's a duel!

[micke81]

Springa fort utför sa du?

https://www.youtube.com/watch?v=fWpkDDDj1QM
Kom igen det blir kul!


Salomon Speedcross finns förövrigt i bredare variant än den vanliga toksmala om det är något du eftersöker,dock är ju som bekant Salomon hopplösa på storlekar i övrigt.

[944RS]

Ursprungligen postat av Poxeman

Challenge accepted!

Ursprungligen postat av shadowfire

Hahahha! It's a duel!

Jag tar er i uppförsbacken istället

[shadowfire]

Ryggpass

summering:
Inget att skryta om direkt, men brände av ett lite kortare men mer intensivt ryggpass. Stångrodd, latsdrag + V-rodd, både högrep och superset.

Lite rädd för konsekvenserna bara heh.. jag har haft helt GALET med träningsvärk hela veckan efter bröstpasset i tisdags. Alltså, på riktigt så hade jag ont fortfarande idag. Konsekvensen av att inte tränat kontinuerligt och sedan gå in och köra ett kontaktpass med högrep. Finns inte en muskelfiber som inte gick sönder typ...

Körde strikt idag och som mest 60 kg i stångrodden bara. Latsdraget hade jag lite problem med då min högra axel, som egentligen ska vara frisk, protesterade rejält vid neddraget från start. Något hände med min högra axel vid skidolyckan i vintras. Inte samma probelm som med min vänstra men något är skit med den, den är riktigt instabil.

Bra pass ändå, skönt att kräma skiten ur kroppen.

[shadowfire]

När skogen vinner över en

Träningsform: Traillöpning / långpass
Distans: 14 km
Tid: 2 tim 13 min (!)
Snittpuls: 164
Terräng: Galet teknisk skogsstig

summering:
Tänkte först prova Hyssnaleden, men jag minns att sist jag sprang där så var det så lite trail och så mycket grusväg. Googlade lite och såg flera andra skriva samma sak. Man får springa kilometervis på tråkiga grusvägar för att få typ ett par hundra meter fantastisk stig. Bläh. Istället valde jag att prova att starta utanför Kungälv och springa Bohusleden norrut. Det såg ut som att det inte var så mycket till grusväg där.

Det fick jag rätt i. 90-95% var skogsstig, bara ett par hundra meter grov kross/skogsmaskinsväg ungefär mitt i mitt utstakade pass. Nästan 400 höjdmeter var inte så mycket, men idag slog det ut min kropp helt. Jag svettades enorma mängder i värmen och benen kändes tunga. Väntade på att de skulle lossna och komma igång och det gjorde de efter någon kilometer, men glädjen blev kortvarig. Efter ett tag började de åter kännas tunga. Jag tappade allt självförtroende och märkte att jag hade alldeles för lite vätska med mig då jag bara sprutade ut svett och salt.

Vände någon kilometer lite innan där jag tänkt vända och där blev det mentalt tungt. Tog en gel som inte verkade ge någon effekt, vattnet började ta slut och jag hade inte sett någon bäck eller så att kunna dricka ur. Stigen var mestadels singletrack och var riktigt jobbig att springa på (men rolig, om kroppen bara svarat upp lite bättre). Ett tag tänkte jag att det kan gå så illa att jag går i väggen och får värmeslag, för det kändes som om det var en sådan dag. Värst var efter en Hembygdsgård där det kom en uppförsbacke som jag totalt glömt bort. Den var så brant att jag tänkte halvvägs att jag lägger mig ner och grinar istället. Benen lydde inte alls.

Märkligt nog så sista kilometerna tillbaka till bilen så lossnade allt plötsligt. Vet inte om det var vetskapen om att jag hade mer vätska liggandes i bilen eller vad som gav mig kraft, men kunde öppna upp löpsteget iaf.

Körde till närmaste bensinmack och attackåt en glass då jag var sjukt hungrig och har druckit över 2,5 liter vätska nu och är fortfarande törstig. Var länge sedan jag fick promenera så mycket på ett långpass som idag, men skönt att vara ute i 2 tim ändå.

Dagens stora nackdel var att jag hade en känning i vänsterfoten när jag började springa och som jag ignorerade (och sedan glömde bort eftersom allt kändes så j-a jobbigt). När jag avslutade passet så kände jag dock att det smärtade ju för tusan rejält. Typ som sendrag i lilltån och hela vägen bak till hälen. När jag kom hem hade jag svårt att stödja mig på foten. Undrar om jag trampat fel eller om det är de nya skorna som bråkar. Får bli voltaren och tigerbalsam, så får jag hoppas att det bara är lite irriterat och släpper.

Dagens sträcka ska jag i varje fall springa fler gånger. Med respekt för att det var en jobbig sträcka som gick upp/ner precis hela tiden och med miljarder med rötter. Jag sprang förbi flera små torpruiner och annat skoj och naturen var helt magisk.

[micke81]

Tankebana här och du har ju troligen facit i löparklockan
Men bortsett från värmen som kan vara fullständigt mördande så finns det något som är jävligare,riktigt långa flacka uppförsbackar,den där sorten som är nästan omöjliga att upptäcka med ögonen,särskilt ute bland träden,dom kan knäcka en fullständigt fysiskt men det värsta är det mentala när man inte fattar varför man är så vansinnigt seg i kroppen,branta backar må vara jobbiga men man kan oftast iaf se ett slut på dom och förstår varför man blir trött..

[shadowfire]

Ursprungligen postat av micke81

Tankebana här och du har ju troligen facit i löparklockan
Men bortsett från värmen som kan vara fullständigt mördande så finns det något som är jävligare,riktigt långa flacka uppförsbackar,den där sorten som är nästan omöjliga att upptäcka med ögonen,särskilt ute bland träden,dom kan knäcka en fullständigt fysiskt men det värsta är det mentala när man inte fattar varför man är så vansinnigt seg i kroppen,branta backar må vara jobbiga men man kan oftast iaf se ett slut på dom och förstår varför man blir trött..

Jo ett rätt långt nedförslut på slutet tillbaka till bilen avslöjade att jag sprang nog mer uppför än vad jag själv insåg i början. Annars var det en stig som hela tiden svängde upp/ner, så inte så kraftigt kuperat, men ofta kuperat.