De senaste inläggen har faktiskt fått mig att skratta mitt i misären.
Citat:
Ursprungligen postat av PowPow
Det känns som om alla spekulationer och allt dåligt mående har en ganska klar lösning: Ta ett djupt andetag, bit ihop och gå över och fråga vad som egentligen har hänt.
Annars kommer du ju aldrig kunna sova.
|
Ett samtal med min rationella pappa, som inte föreslog några hämdattacker utan en saklig utfrågning, fick mig att göra just detta och gå över till grannen med DVD:n, kastrullen och lite av skräpet (dumlepappret och brödpåsen - som en markering).
Grannen såg ut att vara vid hyfsat god vigör så jag tror inte att jag blev smittad av någon döts förkylning i alla fall. Jag frågade med en röst som jag hoppas signalerade kontrollerad upprördhet varför dessa saker fanns i min lägenhet. Tanten förklarade att de inte hade haft någon el igår och att hon därför gått in i min lägenhet och kokat en kopp te. Sonen hade följt med in och sett på DVD. Det tillrörda i soffan hävdade hon som sagt var p.g.a. den påstådda äppelincidenten.
Det finns en viss trovärdighet i denna story, då hon vid ett tillfälle strax innan jul knackade på min dörr och frågade om jag hade möjlighet att ladda hennes sons mp3-spelare då de hade strömavbrott (min el fungerade alldeles utmärkt vid tidpunkten).
Jag frågade om handduken men den sade hon sig inte känna till. Det kan möjligtvis vara så att jag har glömt den i simhallen eller dylikt, och jag har ju heller inga konkreta bevis på att hon skulle ha tagit den. Samtidigt känns det skumt att den och en kökskniv är borta och jag litar absolut inte på henne efter det här. Jag förklarade att jag tyckte att det var obehagligt att komma hem och se att saker var flyttade, samt sade åt henne att hon kunde ha ringt mig om hon ville nyttja min lägenhet några timmar för dessa ändamål. Hon såg klart besvärad ut, ursäktade sig massor av gånger och sade att lappen med mitt telefonnummer försvunnit.
Jahaja. Det känns i alla fall bättre att ha varit dit och talat med henne öga mot öga, och att jag klarade att hålla mig lugn. Jag tror att det framgick ganska tydligt att jag inte accepterade hennes agerande och hon verkade faktiskt skamsen. Jag kommer inte att polisanmäla och det blir nog inga arga lappar i trappan heller, men förmodligen kommer jag att bli retroaktivt förbannad när jag fått lite distans.
//Kristin