Hade du börjat träna den där gången för längesen om du visste hur det skulle gå? - Kolozzeum Forum

Diomedea exulans · 2021-02-12, 05:57

En omformulering av min fråga, som är lättare att förstå, men som jag inte tror hade fått plats i en rubrik, är: Om du visste vad träningen skulle ha givit dig i slutändan, hade du ändå börjat träna den där gången för längesedan? Tråden är främst riktat till folk som har tränat i åratal, men man är välkommen att svara även om ”den där gången för längesedan” var förra veckan.

Frågan ”är du nöjd med dina träningsresultat?” är väl lika gammal som forumet självt, men jag tror aldrig den har formulerats precis på det här viset.

För att själv svara på den måste jag fundera över målen med min träning, och i vilken grad de uppnåtts. Mina mål har alltid varit ragg och hälsa.

Har träningen hjälpt med ragg? Jag vet inte. Min uppfattning är att bland de två promille av den kvinnliga befolkningen som gillar mig så gör hälften det för att de tilhör den promille av befolkningen som tycker att jag har ett snyggt ansikte, medan den andra hälften gör det för de tillhör den promille av befolkningen som tycker att jag är rolig.

Det är ytterst oklart huruvida mitt utseende under haknivå har påverkat mitt kärlelsliv överhuvudtaget. Förutom, förstås, på det där stället som träning inte kan påverka. Mina legendariska dick pics har varit mycket hjälpsamma. Men det är ett ämne för en annan tråd. Eller, ja, om vi ska vara petiga så är det väl ett ämne för uppemot tjugo trådar vid det här laget. Men inte den här.

Så har träningen hjälpt mig med hälsan då? Också oklart.

Märk väl, jag är frisk som en bergsget. Lika illa som det är ställt inne i huvudet, lika gott är det ställt inne i kroppen. Jag vet, för när de kollar varför det är fel i knoppen så kollar de även kroppen. Blocktryck, puls, insulinkänslighet... You name it, mina värden är textboksexemplar.

Men har träningen ordnat det? Oklart. Världen är full av kärnfriska människor som aldrig tränar. Tittar man på folk som blivit över hundra år gamla så är inte ”träningsiver” den gemensamma nämnaren.

Och dessutom har ju träningen bidragit med sina egna hälsoproblem också. Främst ledvärk.

Så kontentan är att jag inte själv vet. Jag har missat många avsnitt av Antikrundan för jag gick till gymmet istället. Kanske var det inte värt det.

Det är förresten tänkt att det ska komma en poll till den här tråden. Om jag misslyckas med att skapa en så vill jag att ni ska veta i era hjärtan att jag åtminstone försökte.

ceejay · 2021-02-12, 06:31

Yea, det hade jag.

rooz · 2021-02-12, 08:02

Utan tvekan. Träffat så många fantastiska människor och haft enormt mycket kul med många av dom.

blåvitt · 2021-02-12, 08:08

Tycker inte att något av alternativen passar mig. Men ja, jag hade absolut börjat träna. I dagsläget ser jag det som att borsta tänderna; det är något alla borde göra regelbundet, hela sina liv. Spelar ingen roll om man får feta gains eller ej, det är en folkhälsofråga.

Röstade ändå för att få in ett ja.

vicarious · 2021-02-12, 09:28

Är du nöjd med dina träningsresultat? Nä.
Är jag glad för att jag började träna? Ja. Blivit starkare både fysiskt och mentalt. Med träning kom även kosten och mycket kunskap som man har nytta av resten av livet.

Kev88 · 2021-02-12, 09:34

Nej, det hade jag inte, priset har varit på tok för högt, men nu är jag för fast i det för att kunna sluta.

Illustrerade mannen · 2021-02-12, 09:55

O ja. Kanske inte tusenfalt tillbaka, men alla timmar på gymmet och i kampsportslokalen varje vecka är i stor utsträckning mitt liv... Hela familjen tränar kampsport så ca 50 % av vår gemensamma tid spenderas med det. Jag har flera bekanta i samma ålder som jag som inte tränar. De är (ofta) feta, trötta, har ont, mår dåligt, är lågbetalda och missnöjda. Jag är övertygad om att mycket av min ambition, strävan och disciplin kommit från eller tack vare träningen... Liksom min fysiska och mentala hälsa.

King Grub · 2021-02-12, 09:59

Absolut. Jag var en osäker tjockis innan jag började träna. Träningen gav mig självförtroende, en högpresterande kropp som idag dessutom inte ser ut som mina jämnåriga (på ett positivt sätt), många kamrater varav några blivit livslånga riktiga vänner, och det bästa jobb jag kan tänka mig.

nukz · 2021-02-12, 10:54

Ja, men jag hade inte gjort misstaget att börja karriären med att äta mig fet och därmed ställa till det för mig själv permanent och om jag hade kört styrkelyftsinriktad träning igen hade jag gjort det på ett vis som förhoppningsvis inte lett till kroniska ryggsmärtor.

Kev88 · 2021-02-12, 11:34

Citat:

Ursprungligen postat av nukz

Ja, men jag hade inte gjort misstaget att börja karriären med att äta mig fet och därmed ställa till det för mig själv permanent och om jag hade kört styrkelyftsinriktad träning igen hade jag gjort det på ett vis som förhoppningsvis inte lett till kroniska ryggsmärtor.

Det hade ju varit drömmen, att kunna backa tiden och göra om det med nuvarande kunskaper och erfarenheter!

oren · 2021-02-12, 12:04

Min själ mår otroligt bra av träning, det hade jag ingen aning om innan jag provade och lärde mig vad baslyft är.

CalleP · 2021-02-12, 13:18

Ja utan tvekan. Dels förbättrade det självförtroendet i och med att man faktist gjorde någonting positivt mot ett mål som man var intresserad av. Sen så tycker jag se att vänner som man har haft sen barnsben som inte tränar redan nu har börjat förfalla rätt ordentligt och tror den skillnaden kommer nog bara bli större med åldern.

Någonting jag saknar är dock vännerna man tränade med, men får ta tag i det och skaffa nya träningsvänner!

Langster · 2021-02-12, 13:54

Det är ju svårt att ångra något som man lagt så många timmar helt frivilligt på.
Fast å andra sidan skulle man ju kunna ångra om man hade blivit alkoholist, och det är väl lite på den nivån - ett beroende, nästan. Men det har fört med sig mycket positivt, dock inte så mycket positivt att jag tror att mitt liv hade varit mycket sämre om jag hängett mig lika mycket till en annan hobby.

Jag definierar inte mig själv som en styrketränande/bodybuilder. Det är bara en hobby, kunde lätt ha blivit något annat jag pysslat med på fritiden.

Många tar upp självförtroendet, och det kan ha haft en inverkan, men hur ska jag kunna jämföra hur jag känner mig nu, jämfört med om jag inte hade styrketränat i 20 år?

Armed Dingo · 2021-02-12, 16:21

Jag ångrar inte att jag började men det blev inte som jag tänkte mig.

Diomedea exulans · 2021-02-12, 16:40

Citat:

Ursprungligen postat av Langster

Många tar upp självförtroendet, och det kan ha haft en inverkan, men hur ska jag kunna jämföra hur jag känner mig nu, jämfört med om jag inte hade styrketränat i 20 år?

Träning och självförtroende är intressant.

Ett argument jag har läst på lite olika ställen, bland annat i Arnolds encyklopedi, är att träning ökar självförtroendet eftersom det ger skänker en känsla av you get out what you put in. Alltså, anstränger man sig lite under bicepsträningen så får man lite större biceps, anstränger man sig medelmycket så får man en smula större, och anstränger man sig jättemycket så får man jättemycket större biceps. Men hur blir det då om man inte får bra resultat av träningen? Om man gör en jättesatsning och ser ut som Do You Even Lift? Får man sämre självförtroende då, eller?

Jag tycker mig till viss del ha hamnat i den sitsen. När jag funderar över mina träningsresultat kan jag få en känsla av att ”det är ingen idé att anstränga sig för något, det blir ändå aldrig som man vill”.

Då kan det hjälpa att påminna mig själv om hur ofantligt klen jag var innan jag började träna, och nu åtminstone har tränat upp mig till ”svag som en normal otränad person”.