Citat:
Ursprungligen postat av jwzrd
Men det är bakåtivrare som det du representerar här som gör att dattor suger så fruktansvärt mycket kyk fortfarande för ni sitter med era satans Zen-verktyg som är lika bra nu som 1959 när de skapades. Ffs, sedan dess har världen hänt!
|
Njae. Jag skulle inte vilja påstå att Microsoft har bidragit med särskilt mycket i användarvänlighet, och de har ändå verkat under 2000-talet. Apple är duktigare där. Så det handlar inte om ålder.
Visst, folk använder fortfarande Notepad. Och en del gillar peka-och-klicka-och-wizards, one-off kodgeneratorer och sånt. Praktiskt när man behöver det.
Men... Jag använder tangentbordet för att mata in text
bra mycket mer än jag byter namn på variabelnamn. Det känns vettigare att optimera för textinmatning och -ändring.
Dessutom, om vi pratar programmering, så uppfanns ändå allting vi gör idag i början på 60-talet med LISP 1.5, och i början på 80-talet med Common Lisp. Bortse från syntaxen, den retar bara i början, titta istället på tvättlistan egenskaper:
interactivity (dynamic redefinitions),
first-class symbols,
arbitrary-precision integers,
exact rational arithmetic,
well-integrated complex numbers,
generalized references,
multiple values,
first-class functions,
anonymous functions,
macros,
multiple inheritance,
multiple dispatch,
generic functions,
method combination,
(first-class) classes and meta classes,
(first-class) packages,
built-in programmable parser (read),
uilt-in programmable unparser,
reader macros,
compiler macros,
optional argument,
keyword arguments,
meta-object protocol,
special (dynamically scoped) variables,
named blocks, nonlocal goto (catch/throw),
conditions, restarts,
the loop macro,
the format function,
type declarations,
compiler available at run-time,
extensive list processing features.
Varje feature med exempel på
http://abhishek.geek.nz/docs/features-of-common-lisp
Jag förväntar mig inte att särskilt mycket av egenskaperna i den listan skall imponera någon, se Paul Grahams uppsats "Beating the averages" på
http://www.paulgraham.com/avg.html, specifikt stycket "The Blub Paradox"
----
Vad som händer i praktiken är att folk återuppfinner hjulet, om och om igen, snarare än att tänka ut nya smarta saker.