Racerapport Lidingöloppet 2019
När jag anmälde mig till loppet i våras bestämde jag mig för att sikta på 2:30, efter lite påtryckningar från jasägande kollegor och Kolo-medlemmar. Visste att det var ett tufft mål men att det ändå borde vara rimligt om jag skötte träningen under sommaren. Med Göteborgsvarvet i 4:38-tempo borde jag väl kunna springa 30 km i 5:00 om jag bara såg till att träna i terräng.
Skötte träningen helt ok. Sprang en del långpass i ett kuperat skidspår utanför staden och hade flera träningspass på 25+ km med mestadels kuperad terräng. Labbade med sportdryck gels och lärde mig att gels verkar funka bra men sportdryck i stora mängder åt gången (klunkvis) under passet gav håll.
3 veckor innan loppet blev jag förkyld och sprang inte på 10 dagar. och mitt sista långpass blev då 4 veckor innan loppet. Tog då beslutet att lätta på prestationskraven - det sista jag ville var att gå in i väggen under loppet och behöva promenera i mål och eventuellt tappa motivationen att fortsätta löpa efter. Så målet sattes till något mjukare i stil med "känna att jag tagit ut mig precis lagom mycket" och låta tiden blir vad den blir. Sub 2:40 tyckte jag ändå att jag borde klara. Dagen innan loppet föreslog en kollega att gå för 2:38 som är damernas medaljtid och så fick det bli. Efter att ha blivit frisk från förkylningen fick jag in en 3-4 löppass kring 5-7 km dagarna som ledde upp till loppet. Känslan var ok men självförtroendet för att hålla igång länge var lite dammigt.
Åkte upp på fredagen, hämtade ut nummerlappen på kvällen och sov hos svärföräldrarna. På lördagen åt jag lite fil med flingor vid 7:30 och sedan en pastasallad vid 9. Fick skjuts till Lidingövallen och var där kring 11. Sippade på sportdryck. Det småduggade men jag hade en regnjacka. Mötte två kompisar och snackade lite. Gick ensam bort mot startplatsen vid 11.20. Med facit i hand borde jag åkt ut lite senare eftersom jag redan plockat nummerlappen, men var lite rädd att det skulle vara trafikstockning hela vägen ut på Lidingö och fram till Vallen. Nu hade jag 1h på startgärdet, ensam. Satte mig under några träd i ett torrt dike och tänjde lite, drack sportdryck. Kände inte att jag direkt behövde värma upp då jag räknare med att första kilometern skulle gå i typ 6-tempo pga trängseln. Med 30 min till start svepte jag en Umara Intend, pissade och gick bort mot starten. Kastade påsen med överdragskläder på vagnen och sedan var det dags att gå in i startfållan för startgrupp 2. Grupp 1 stack iväg och friskis och svettis-uppvärmningen började för oss. Jag sprang lite för mig själv fram och tillbaka längst bak i gruppen. Med 4 min till start kände jag att jag behövde nervöskissa. Hoppade över staketet, tömde blåsan och var tillbaka inom någon minut.
Startskottet gick och jag bestämde mig för att göra som på Göteborgsvarvet och stå kvar ett tag för att få lite space. Visade sig tyvärr onödigt då det direkt blev stopp på grusvägen ändå och jag var ifatt. Kanske 100m efter starten trampade jag snett i en grop på gärdet och hade hjärtat i halsgropen ett tag, men det gick bra. Kunde gått illa dock.
0-5 km
Långsamt. Mycket stopp. Hör någon säga "såhär mycket stannade vi inte förra året". I och med att jag släppt tidsmålet lite känner jag ingen stress utan låter det bara ske, ser det som en del av uppvärmningen att springa lite, stanna lite, springa lite, stanna lite. Vid första kilometermarkeringen säger klockan 1.3 km, vilket jag förstår är för att man startar 300m bakom 1A. Jag har dock en Race Screen på klockan där man kan trycka Lap, så avrundar den löpt sträcka till närmsta kilometer och beräknar om snittider och estimerad sluttid. Funkar mycket bra faktiskt. Kring 3 km är det fortfarande lite hackigt, och klockan estimerar en sluttid på över 2:55.
5-10 km
Dricker en halv mugg sportdryck och en halv mugg vatten. Innan stationen har jag tagit min första gel. Vid det här laget rullar det på och jag har hittat in kring 5-tempo. Vid 8 km tröttnar jag på mina egna andetag och sätter på musik. Jag är medvetet långsam uppåt, går i de brantaste partierna redan från början, men extremt snabb utför. Ligger längst till vänster och skriker åt folk som ligger och bromsar att hålla höger. Tar min andra gel vid 9 km.
10-15 km
Första milen passerar kring 52 min och estimerade sluttid har krupit ner ordentligt. Mellan km 1 och km 10 har jag plockat 4000 placeringar ser jag i efterhand. Känner mig pigg och nu följer ett mycket lättlöpt parti där jag betar av kilometrarna kring 4:50. Tar en gel vid 14 km.
15-20 km
Hade fått höra innan att man bör känna sig väldigt fräsch vid 15 km, och att det är där loppet börjar. Jag var fräsch, och jag tyckte det var fortsatt ganska lätt fram till km 18 ungefär. Visste att det skulle bli tufft där då jag läst ganska mycket om banprofilen och här är det mycket upp och ner. Kämpar lite med håll från senaste vätskestationen där jag drack lite för mycket (var väldigt törstig). För 5 veckor sedan fick jag bryta ett 10 km race pga håll, men att springa med håll i 4:00-tempo är liksom en helt annan sak än att springa i 5-5:20-tempo. Det är överkomligt. Vid ett tillfälle fick jag stanna och stretcha ut magen, men sedan höll det sig i schack.
Vid 18 km får jag krampkänning i en vad i en utförsbacke. Jag är fortsatt långsam uppför och fortsatt snabb nedför. Vid Grönsta (20 km) har jag min bästa placering under loppet, 3379, och har då plockat ytterligare 700 från 10 km. Klockan predikterar sluttid på under 2:35.
20-25 km
Det här kuperade partiet tycks aldrig ta slut och jag börjar bli rätt sliten. Till slut kommer vi ut ur skogen upp på asfalt och det är svagt nedförslut ett bra tag och här återhämtar jag mig. Här har regnat börjat tillta ordentligt och jag är fullkomligt genomsur. Hörlurarna börjar låta konstigt så jag förstår att de är på väg att gå sönder av allt vatten, men jag kämpar på. Tempot är lite långsammare och sluttiden har stigit upp till 2:38 vid 24 km där jag som en blixt från klar himmel får kramp i båda vader samtidigt och måste stanna vid ett träd. När jag fortsätter springa får jag köra med lite rakare ben för att hålla vaderna sträckta, och då hugger krampen till i framsida lår istället. Får stanna om vartannat och försöka massera/skaka men det hjälper inte direkt. Går lite. Innan Aborrbacken hugger jag 3 typ dextrosol-tabletter och hoppas de ska hjälpa mig, tar även min sista gel. Att jogga uppför är dödfött så jag går men får kramp även när jag promenerar. Försöker jogga lite i mitten av Aborrbacken där det är plant men nu får jag kramp även i ljumskarna. Vid ett tillfälle har jag kramp i lår, vader och ljumskar samtidigt och får nästan panik för det försvinner inte, vet inte hur jag ska stå. Det släpper och jag stapplar framåt, får kramphugg kanske var 10 meter. Haltar förbi ett fysiotält där jag blir invinkad på massage. Har ändå gett upp all form av måltid och inser att det bara är en kamp om att komma i mål över huvud taget nu och massagen är skön. Ligger väl där i en 5 min och det känns lite bättre första 100 meterna. Kommer ganska direkt en vätskestation där jag dricker pepsi, sportdryck och vatten. Risk för håll är liksom inte att tänka på nu, måste göra allt för att ens ta mig i mål. Dessutom väntar en kollega på mig i tron att jag ska komma in på som mest 2:40, och han själv sprang i mål på 2:13 från startgrupp 1C, så tycker lite synd om honom. Är i efterhand väldigt glad att MackeJuve sa nej till att vänta på mig då jag senare inser att han är väldigt besviken över sin tid och han hade inte varit kul att ha att göra med om han fått stå och vänta på mig
Stannar om vartannat i kramphugg och bondar lite med en annan kille vid ett tillfälle som också står och krampar. Blir mest gång sista 3 km. Lyckas bita ihop på upploppet och joggar trots att låret krampar. Springer krummat och masserar låret medan jag tar mig över gärdet och går i mål på 2:58 och har då tappat 2500 placeringar från 20 km och runt 20 min i tid.
Kan ändå inte riktigt förmå mig att vara besviken. Jag skötte loppet enligt plan, och jag gick inte in i väggen. Kroppen var pigg, lungorna var fräscha, huvudet ville löpa, hela vägen in i mål, men det var bara krampen som sa stopp. När jag väl kunde löpa i små stötar var benen fortfarande lätta, men vips så drog musklerna ihop sig. Loppet har ändå varit roligt och väldigt välorganiserat och jag kommer springa igen nästa år. Med fler långpass i benen och framförallt i lite högre tempo ska det nog gå att komma i mål med hedern i behåll och en betydligt bättre tid än i år.
Idag, morgonen efter, är jag ganska fräsch. Öm i utsidan på ett knä men i övrigt förvånansvärt mjuk och oöm.