Gamla gubbar utan barn :(

[Armed Dingo]

Ursprungligen postat av Langster

Sån var jag också, såg ett liv framför mig med barn när jag var yngre, men varje år från 20 typ blev jag mindre och mindre sugen på det.
Men jag skulle rekommendera de som kan att skaffa barn innan de fyller 30. Bättre att ta småbarnsåren när man är ung och pigg själv och innan man tagit på sig mycket ansvar i arbetslivet etc. Sen kommer man att ha tid för sig själv när man fortfarande inte är lastgammal. Skaffar man ungar vid 25, då flyttar de hemifrån innan man själv ens är 50. I mitt fall kommer jag nästan att vara pensionär innan mina flyttar hemifrån. Åren 20-36 - innan jag skaffade barn blev inte så jättehäftiga ändå. Hade hellre haft dem efter 50 i retrospekt.


För mig tog det längre tid än så, typ 2 år eller så

Japp det här håller jag med om. Jag var 31 och var glad att jag inte är äldre. Mellan 26-31 för både män och kvinnor är bäst ålder skulle jag säga. Kanske på undre spektrat för kvinnor pga det kan bli fler än ett barn och då vill man inte vara 35+.

Anledningen att man orkade vara ute och dricka mellan 20-25 och ändå gå till jobbet är att kroppen ska klara av ett gråtande barn om natten men ändå funka. Det är knappast att man ska orka hälla i sig alkohol i mängder.

Jag kan ibland absolut önska att jag kunde dyka in i ett parallellt universum och dunka av mig på brudar helt utan konsekvenser. Men den möjligheten finns inte. Det hypotetiska valet är mellan livet jag hade och livet jag har nu. Och det är inget svårt val överhuvudtaget.

Det gamla livet är förbi. Jag har aldrig levt särskilt dekadent, tvärtom. Men man får nya glasögon som bra förälder. Man ser hur stor del av arten som lever fullständigt degenererat. Finns ingen annan art mig veterligen som kan ta så bedrövligt hand om sig själv, och artens överlevnad, än människan.

[VoDaresVins]

Mera offtopic... De som ångrar att de blivit föräldrar måste nog leva i en märklig paradox. Om man inte är beredd att göra allt för att ens egna barn ska få ett bättre liv än man själv haft så borde man nog lämnat på kondomen.

För att spinna mera på trådens tema; ni som ser fram emot dom kommande 40 åren, barnlösa eller inte, kan ni nämna något ni ser fram emot eller vad ni känner driver er?
(ber om ursäkt, vill inte dra ner nån i min källare här, men har svårt att hitta nåt riktigt mål själv)

[stridis]

Ursprungligen postat av VoDaresVins

För att spinna mera på trådens tema; ni som ser fram emot dom kommande 40 åren, barnlösa eller inte, kan ni nämna något ni ser fram emot eller vad ni känner driver er?
(ber om ursäkt, vill inte dra ner nån i min källare här, men har svårt att hitta nåt riktigt mål själv)

Du får mig att vilja ta jägarexamen så jag kan gapa brett och oralsexa en sida-vid-sida hagelbrakare.

[VoDaresVins]

Ursprungligen postat av stridis

Du får mig att vilja ta jägarexamen så jag kan gapa brett och oralsexa en sida-vid-sida hagelbrakare.

Förlåt, jag borde hållit käft.

[Ett Orm]

Ursprungligen postat av VoDaresVins

Mera offtopic... De som ångrar att de blivit föräldrar måste nog leva i en märklig paradox. Om man inte är beredd att göra allt för att ens egna barn ska få ett bättre liv än man själv haft så borde man nog lämnat på kondomen.

För att spinna mera på trådens tema; ni som ser fram emot dom kommande 40 åren, barnlösa eller inte, kan ni nämna något ni ser fram emot eller vad ni känner driver er?
(ber om ursäkt, vill inte dra ner nån i min källare här, men har svårt att hitta nåt riktigt mål själv)

Jag har inget särskilt, är det viktigt att ha det?
Tänker mest försöka leva så behagligt jag kan tills jag dör. The end.

[VoDaresVins]

Ursprungligen postat av Ett Orm

Jag har inget särskilt, är det viktigt att ha det?

Nej. Jag tror det är vi som ramlar in i såna tankebanor som riskerar hamna i Trädgårdsmöbels statistik.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av VoDaresVins

Nej. Jag tror det är vi som ramlar in i såna tankebanor som riskerar hamna i Trädgårdsmöbels statistik.

I det där kan nog ligga en läxa. Att man INTE skall reflektera i sådana banor, eller åtminstone inte erkänna att man gör det.

Vill man tex. ha fru och barn så tror jag att erkännande av det, och ett erkännande av att man känner sig misslyckad för att man inte fått det kan minska ens chanser att få det.

[humancentipede]

Har man ingen familj och inga barn, ingen flickvän och inga vänner utanför jobbet .. Hur kommer livet se ut när man gått i Pension?
Ska man bara sitta vid köksbordet och vänta på att hemtjänsten ska komma med dagens rätt.. Blöta pommes med denniskorv och brun sås, som man får värma 2 minuter i mikron.. ..
Tänka på hur livet kunde varit om man agerat annorlunda ..
Pissar ner sig mot sin vilja ..Ramlar ibland så man måste trycka på armbandslarmet.

[Lafayette]

Ursprungligen postat av humancentipede

Har man ingen familj och inga barn, ingen flickvän och inga vänner utanför jobbet .. Hur kommer livet se ut när man gått i Pension?
Ska man bara sitta vid köksbordet och vänta på att hemtjänsten ska komma med dagens rätt.. Blöta pommes med denniskorv och brun sås, som man får värma 2 minuter i mikron.. ..
Tänka på hur livet kunde varit om man agerat annorlunda ..
Pissar ner sig mot sin vilja ..Ramlar ibland så man måste trycka på armbandslarmet.

Så verkar de flesta gamla ha det oavsett.

[Langster]

Ursprungligen postat av Lafayette

Så verkar de flesta gamla ha det oavsett.

Fast man kan slippa grubbla över hur livet hade varit om man skaffat barn. Oavsett om man var en bra eller dålig förälder, oavsett om man har en fantastisk relation till sina barn eller ingen alls, man vet i alla fall hur livet med barn är.

Och man vet att ens gener lever vidare, någon kommer att minnas en åtminstone en generation till. Istället för att man bara tynar bort i sitt eget piss och fekalier.

Alla vet hur livet är utan barn, så det är det ingen som grubblar över.

[Langster]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

I det där kan nog ligga en läxa. Att man INTE skall reflektera i sådana banor, eller åtminstone inte erkänna att man gör det.

Vill man tex. ha fru och barn så tror jag att erkännande av det, och ett erkännande av att man känner sig misslyckad för att man inte fått det kan minska ens chanser att få det.

Tror det kallas positivt tänkande.
Att aldrig erkänna sig besegrad osv.

De som ofrivilligt är barn- och partnerlösa är dock oftast inte så värst positiva personer. Och det var de troligtvis inte innan de erkände sig besegrade av livet heller. Positivitet är tilldragande och attraktivt. Negativa människor får oftast inte så många vänner och flickvänner. Är man negativ kommer man troligen inte att hamna på en arbetsplats man trivs med osv heller. Det är moment 22.

[Lafayette]

Något som har lugnat mig lite med mitt barngrubbleri är att jag har fått en massa syskonbarn. Jag kan göra allt roligt utan att behöva byta blöjor och allt tråkigt. Nära kontakt och jag slipper sitta själva på julafton.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av Langster

Tror det kallas positivt tänkande.
Att aldrig erkänna sig besegrad osv.

De som ofrivilligt är barn- och partnerlösa är dock oftast inte så värst positiva personer. Och det var de troligtvis inte innan de erkände sig besegrade av livet heller. Positivitet är tilldragande och attraktivt. Negativa människor får oftast inte så många vänner och flickvänner. Är man negativ kommer man troligen inte att hamna på en arbetsplats man trivs med osv heller. Det är moment 22.

Jag tror inte bara det är det positiva tänkandet för en själv, utan också vad man berättar för andra som sabbar. Så det är kanske ok att vara negativ så länge man håller det för sig själv? Om tex. en man pratar med sina kvinnliga kollegor eller kvinnliga vänner om att han känner sig misslyckad för att han inte hittar någon att bilda familj med så kommer han döda alla chanser han kanske hade eller kanske skulle få med just dem han pratat ut med. (Undantag om någon av dem är desperat och istället nappar på det).

Vilket, om det oftast förhåller sig så, skulle innebära att hela det där om att män måste våga öppna sig prata om sina känslor är en fälla, och att prata om sina känslor och öppna sig är något kontraproduktivt som försämrar istället för förbättrar mäns välmående, och är en kraftigt bidragande orsak till att män tar livet av sig i hög utsträckning.

//

Nån mer än mig som gått i samtalsterapi? Mådde du verkligen bättre av det, eller mådde du faktiskt sämre?

[Dominic]

Ursprungligen postat av VoDaresVins

För att spinna mera på trådens tema; ni som ser fram emot dom kommande 40 åren, barnlösa eller inte, kan ni nämna något ni ser fram emot eller vad ni känner driver er?
(ber om ursäkt, vill inte dra ner nån i min källare här, men har svårt att hitta nåt riktigt mål själv)

Ägna mig åt mina intressen och kall i livet. Jag har väldigt många passioner. Filosofi, studera rymden, schack, programmera, snickra och bygga saker, vara ute med båten osv.

Även en sån grej som att lira gitarr (som jag gör rätt sällan och är helt kass på) är roande, stimulerande och bringar lycka och mening. Det är alla sådana saker man gör bara för sakens egna skull och inte för att åstadkomma något annat egentligen.

Jag menar, även om alla världens pengar överfördes till mitt konto nu, så skulle jag fortfarande sätta mig och knappa på en gitarr ibland men jag skulle inte gå till jobbet och kunde jag ha en kropp som höll sig i absoluta topptrim utan någon träning eller prestation från min sida, så skulle inte jag (och knappast någon annan här heller) gå till gymmet.

Med barn så blir det onekligen så att de allra flesta lämnar det mesta sånt åt sidan för att istället leva sina liv genom en annan människa.
Det påminner lite om en sån där fotbollssupporter som sätter på sig tröjan med en annan mans namn på för att varje vecka dra på fotbollsmatcher runt om i landet och ibland komma hem kl 02 på en måndag innan man ska jobba timmar senare för att man sett sina fotbollshjältar spela fotboll medan man själv bara suttit och käkat chips och druckit cola. Det är i båda fallen ofta bara ett passivt och miserabelt loserliv där man agerar åskådare istället för att aktivt delta i livet.

[Decepticon]

Jag var 33 resp 36 år blir själ 54 i år. Jag tycker det var perfekt tid att bli far. Man var tillräckligt mogen och hade ordnad ekonomi. Jag har alltid haft en önskan om att få barn, så jag var lite orolig när jag var singel och närmade mig 30. Dock vill jag inte ha fler än 2 barn.